Gamla inlägg blir väl bara bättre med åren!

Hej!

Nu är jag verkligen på bättringsvägen efter min operation förra veckan. Jag får bara konsumera vätskor i två veckor (vatten, yogurt, soppor, safter) och sen mat i puréform (som barnmat) i två veckor. Jag tar det i små, små klunkar, eller med tesked och väntar en bra stund efter varje, men de första dagarna efter operationen, fick jag inte i mig ens en liter vätska om dagen. Jag blir proppmätt på någon deciliter. Det känns jättekonstigt, men det blir lättare varje dag.

Jag vill tacka er alla för era varma hälsningar och lyckoönskningar, det har verkligen varit värmande. Om det var några av er som sa en Misheberach för mig, så har det bevisligen hjälpt! ;)

Jag är inte riktigt igång med gamla rutiner, som bloggandet, igen, men jag försöker skriva några inlägg i veckan. Min bror, Jeremy, kommer predika även denna vecka i Stora synagogan i Stockholm, så jag ska lägga upp hans Divrei Torah (predikan) så fort han är klar med dem.

Denna vecka är det dubbelavsnittet Chukkat/Balak som vi läser och nu kommer vissa av fördelarna av att ha bloggat i ett helt år. Jag har nämligen redan skrivet en del om både Chukkat och Balak förra året, då de kom som seperata Torahavnitt.

Ni har min sammanfattning av Chukkats många olika delar i Chukkat I - En spretig historia och i inläggen Chukkat II - Vad betyder Chukkat? skriver jag om konceptet Chukkat, som är en lag som inte har någon logisk förklaring.

I Balak - Komik på biblisk nivå, skriver jag om hur berättelsen om profeten Bilaam som anlitas av kungen Balak för att förbanna det judiska folket, kan ses som en 3000 år gammal fars.

Det inlägget gav också upphov till en diskussion om mirakel och rationalitet med Akiva som fortsatte i inlägget Mirakulösa rationalister och talande åsnor, också väl värt att läsa igen.

I alla dessa inlägg kan ni också se hur mitt bloggande har förändrats från dessa första dagar av experimenterande. Tycker ni bättre om formatet som det såg ut då eller som det ser ut idag?

Kol tuv,

Parashat Korach - Vilken sorts ledare vill vi ha?

Hej!

Här kommer Jeremys predikan för lördag morgon, i Stora synagogan i Stockholm. Mycket att fundera över här!

Igår kväll talade jag lite om veckans toraavsnitt, Korach, och hur Toran alltid försöker att komplicera istället för att förenkla, och varför. Men jag förklarade inte precis hur den principen utspelar sig i denna veckas parasha, det har jag sparat till er här idag.

Det är så att huvudämnet i vår Toraläsning är Moses släkting Korach, som försöker att störta Moses och ta ifrån honom ledarskapet.

Och om Toran hade velat förenkla berättelsen för oss, speciellt som vi förstår politik och etik idag, så hade Moses representerat demokratin och folkets rätt att få bestämma. Korach hade varit diktatorn som ville stjäla makten och behålla den för sig själv. Men Toran vill inte berätta en saga för oss likt Harry Potter eller vilken Disney film som helst. Den vill istället att vi ska kunna känna igen oss i Torans figurer, och därigenom lära oss någonting om oss själva och om hur vi ska bära oss åt här i livet.

Tyvärr så har vi genom åren lärt oss allt för väl att det sällan handlar om svart och vitt, en god sida och en ond. Runt om i världen följer vi intensivt situationen i Iran och protesterna på gatorna som leder tragiskt till dödsfall. Visst hoppas vi att Ahmedinejad inte ska behålla makten, om inte annat så för Israels skull. Men åter igen så handlar det inte om gott och ont, och en ny ledare i Iran garanterar tyvärr inte Israels säkerhet eller lugn.

Så många likheter ser vi nog inte mellan revolten i Iran och Korachs försök till maktövertag i bibeln. Men visst är det intressant när veckans Toraläsning, som på beställning, reflekterar löpsedlarnas rubriker?

Låt oss då gräva lite djupare i veckans parasha.

I veckans läsning, kapitel 16, vers 3 läser vi att Korach och hans menighet konfronterade Moses och Aron och sa till dem:

“Nu må det vara nog. Hela menigheten är ju helig, alla är det, och Herren är mitt ibland dem. Varför upphöjer ni er då över Herrens församling?”

Visst verkar det som om Korach står för demokratin och Moses är diktatorn som måste störtas. Men hur kan det vara så? Vi vet ju att Moses är hjälten här, så det måste vara någonting annat på gång. Vi kan inte nöjas oss med en ytlig läsning av Toran, utan den kräver en djupare förståelse. Vi måste analysera och diskutera, annars kommer vi aldrig kunna komma till rätta med vad vi just läst.

Låt oss då fortsätta utgrävningen.

Vad vet vi om Korach? Han ställer sig upp och talar för hela menigheten och ifrågasätter Moses rätt att styra. Han var kanske en karismatisk typ, en som kunde tala väl och övertyga andra. Men är det dessa färdigheter som betecknar ledarskap? Hur ofta har vi inte hört fantastiska talare som kunde inspirera miljoner människor, men som alls inte kunde leda. Som inte ville ta hand om folket och som till och med var korrumperade eller blev berusade av makten?

Vi kan inte välja våra ledare enligt ytliga karaktärsdrag. Och Toran varnar oss flera gånger att akta oss för människor som är lite för ivriga att ta makten, och som gärna kritiserar andra genom att förkunna, “JAG skulle kunna göra det bättre!”

Och dessutom så är det ju inte ett beslut som kan fattas människor emellan. Moses kontrar inte med att acceptera Korachs utmaning. Det blir ingen spännande duel dem emellan där de båda får försöka visa vem som är bäst på att dela hav eller vem kan framkalla de coolaste plågorna. Moses vänder sig istället till Gud för att bestämma saken. Det är ju därifrån makten kommer, och bara genom att åberopa Herren så har Moses bevisat att det är han som är den verkliga ledaren.

Jag tror att det är det som är Torans budskap. Vad är det VI ska söka för karaktärsdrag hos våra ledare. Det här är inte bara en saga om ett folk och en maktkamp för flera tusen år sedan. Och det är heller inte en lovsång till våra förfäder, trots att det visst är Moses som segrar i slutändan.

Toran kommer med svårförstådda historier om riktiga människor och verkliga situationer så att vi idag som sitter och läser ska få något att tänka på.

Då kommer alltså den viktiga, och lite obekvämta frågan: Vilken slags ledare söker ni? I era privatliv, i församlingen, i Sverige, och bland världens ledare. Vad är det för slags samhällen vi måste sträva efter, och hur kan vi börja sökandet redan imorgon. (Jag skulle kunna säga “redan idag,” men det är ju trots allt Shabbat, och här i Sverige slutar Shabbat så sent, så vi väntar tills imorgon istället...)

Det största misstaget vi kan göra, förutom att inte läsa Toran alls, är att inte lära oss av de budskapen våra förfäder ville förmedla.

Jag vet att här i Sverige så pågår en stor debatt mellan ateism och religion, och jag kommer att tala om det lite mera nästa vecka. Men det verkar som om debatten handlar om tro och tvivel. Men judendomen har alltid fokuserat mer på handling, och inte så mycket på tro och ideologi. Och grunden för hur vi beter oss finner vi i Toran.

Vi har haft tusentals år på oss att läsa, studera, ifrågasätta, och utveckla dessa fantastiska principer vi lärt oss från Bibeln.

Låt oss inte bryta den kedjan nu, utan fortsätta lära oss allt vad Toran har att dela med sig.

Shabbat Shalom!

Parashat Korach - Torahns personligheter i 3D

Hej!

Precis som jag lovade har ni här den Konservativa rörelsens snabbast stigande stjärna, som är i Stockholm denna helg och nästa och predikar i Stora synagogan både fredag kväll och lördag morgon.

I juli tillträder han sin nya tjänst som chefrabbin i Wallingford, Pennsylvania, utanför Philadelphia.

Mina damer och herrar, min bror, Jeremy Gerbers fredagskvällspredikan:

D’var Tora – Parashat Korach
Fredag kväll, den 26:e juni

De flesta rabbinerna ni kommer att träffa på säger samma sak om och om igen i sina predikningar.

Jag menar då inte att de upprepar sig gång på gång eller att det inte har någonting intressant att säga. Det är istället så, enligt min mening, att rabbiner, precis som alla andra människor för den delen, har principer, åsikter, och ideer som de vill förmedla. Och det blir då ofta ett slags tema, en röd tråd, som man kan följa genom det mesta de säger, vare sig det handlar om veckans toraläsning, en judisk helg, eller ett tal till en Bat Mitsva-flicka.

Och jag är själv precis en sån rabbin.

Ett av mina teman handlar om Torans roll i våra liv. Hur är det vi ska läsa Toran? Är det någonting som Toran vill förmedla till oss, ett meddelande som vi i varje generation bör uppmärksamma? Och svaret, enligt min mening, är “ja.” Och jag vill visa er ikväll hur det är jag uppfattar att Toran talar till oss, genom att titta på veckans toraavsnitt, Korach.

Vår parasha den här veckan handlar om Moses släkting som har samma namn som avsnittet, dvs Korach, och hur Korach försöker att orsaka revolt mot Moses och därigenom ta ifrån honom ledarskapet.

Imorgon kommer jag tala mer om vem Korach var och varför hans revolt inte lyckades, men ikväll vill jag peka ut någonting som jag anser är ytterst viktigt, och som sällan diskuteras.

Moses är, som ni säkert vet, en av våra största bibliska hjältar. Han är en av huvudrollsinnehavarna i hela Toran, och vi ser upp till honom som ett ideal, en förebild. Men var han felfri? Nej, det var han inte. Vi läser i bibeln om många av Moses felsteg – hur han från början inte ville vara folkets ledare, hur han försökte döma vartenda rättsliga fall istället för att delegera till andra, och hur hans ilska ibland blossade upp för mycket. Och dessa var bara några få exempel!

Är han därför mera eller mindre värdig beröm? Jag tror själv att han är en bättre förebild eftersom vi får se att han är mänsklig. Precis som vi själva så har han bra och dåliga egenskaper, men han tar ansvar ändå och han försöker sitt bästa.

Sen har vi Korach. Vi vet att han ska vara Moses raka motsats. Att precis som Moses är alltigenom god så är Korach fullständigt ond. Och rabbinerna i Talmud försöker att bevisa Korachs elakhet genom berättelser och tolkningar som överdriver allt han gör.

Men precis som vi sa att Moses var en människa, en person som inte var felfri och som begick misstag, så är Korach också en människa. Han var inte en fruktansvärd person, och vi kan faktiskt lära oss en hel del från hans klagomål gentemot Moses.

Varför kan då inte Toran förenkla dessa komplicerade individer? Varför berättar Toran om alla Moses felsteg, och medger att Korach inte var alltigenom elak?

Och det är just det som är mitt tema, den principen jag alltid återvänder till och predikar om. Toran är en fascinerande och underbar bok just för att alla berättelser, personer, och situationer har djupa meningar, och svårförstådda förklaringar som ibland inte alls ger oss lösningar på våra frågor.

Och varför gör den det? För att Toran är en lärare, och de bästa lärarna ger oss aldrig svaren, de tvingar oss att söka svaren själva. Toran utmanar oss att sträva efter egna förklaringar, och bjuder in oss att påbörja en dialog med hela våran judiska historia. Rabbiner, filosofer, och tänkare genom tiderna har frågat samma frågor och kommit på egna svar. Och i varje generation har vi ett ansvar att fortsätta diskussionen och fråga vidare.

Om Moses och Korach hade varit seriefigurer, lättförklarade och simpla, så hade vi aldrig haft anledning att ställa några frågor. Och var hade vi då varit, vi judar, om vi inte kunde få ställa frågor?

Shabbat Shalom!

Jag mår bra!

Hej!

Tänke bara meddela er, mina kära läsare att jag genomgick operationen i morse och förhållandevis bra. Här ligger jag i sjukhussängen med syrgastub i näsan.


Vill ni, så kan ni läsa en Mi sheBerach leCholeh (välsignelsen över sjuka människor) för mig - mitt hebreiska namn är Binjamin ben Devorah Chana (när det handlar om sjukdom, ska man kallas efter sin mamma och inte pappan, som det brukar vara):

Mi sheBerach avotejnu, Avraham, Jits'chak veJa'akov, Moshe veAharon, David uShlomo - hu jevarech et hacholeh _______________ ben _______________. HaKadosh baruch Hu jimaleh rachamim alav lehachlimo ulerafoto lehachaziko ulehachijoto vejishlach lo, bimhera refuah shelema min hashamajim, refuat hanefesh urefuat haguf lechol avirav vegidav betoch shear cholej Yisrael, hashta be'agala uvizman kariv, venomar Amen.

Detta är skrivet i maskulinum, men det finns naturligvis i femininum. Finns det andra som är sjuka kan man be för dem också. Läs mer om varför vi säger detta och varför människor drabbas av sjukdom i inlägget När liver gör oss illa...

Vi ber i bönen om att Gud ska hela den sjuke och återställa honom/henne i kropp och själ. När jag säger denna bön, gör jag det inte i tron om att personen i fråga ska mirakulöst tillfriskna, för att jag har bett till Gud om det. Jag ser det mer som ett erkännande att sjukdom och lidande ligger bortom vår förståelse. Det är också ett sätt att uttrycka medlidande, kärlek och stöd för den som har blivit sjuk.

Tack för era goda tankar,

Tunga omständigheter...

Hej!

Tack alla för de fina orden och kommentarerna på Torahblogga fyller 1 år! Det är VERKLIGEN roligt att mitt arbete är så uppskattat av så många!

Jag har inte blogga så mycket den senaste veckan, då jag har varit på gång att förbereda mig för en operation som jag genomgår imorgon, torsdag. Det är en magsäcksoperation, så det är inte akut eller farligt.

Jag har kämpat med min vikt så länge jag kan minnas och de senaste åren har det bara gått åt fel håll. Till slut var det bara att erkänna att det inte skulle gå på egen hand och att jag behövde genomgå operationen för min egen skull, såväl som för min familj. De vill ju ha mig vid liv och hälsa så länge som möjligt - det vill jag också.

Vad det gäller det judiska perspektivet (som spelar en stor roll för mitt sätt att tänka på saken) så har jag även där ett stort ansvar att att ta hand om den kropp som Gud har gett mig och göra det bästa av mina förutsättningar. Jag har välsignats med hälsa, bra gener, intelligens mm, men jag måste förvalta allt detta på bästa möjliga sätt. Nu gör jag det.

Imorgon, torsdag, sker operationen, en gastrisk bypass:


Idag ser jag ut så här, 170kg:


Jag är den till höger, om ni inte gissade er till det, men så småningom - inom loppet av 1,5-3 år - hoppas jag kommer ner i min bror, Jeremys viktklass (han till vänster).

Bilden är tagen i maj, då han gick ut Jewish Theological Seminary som färdigexaminerad rabbin (läs om det och se fler bilder på En rabbin blir till...). Han är just nu i Stockholm och kommer denna vecka och nästa att hålla i predikan i Stora synagogan. Det är väl värt att gå och höra honom om ni kan.

Jag har också fått exklusiva rättigheter att lägga ut hans predikningar på Torahblogga snart, så fast jag kanske ligger i sjukhussängen och tar igen mig, så kommer ni kunna läsa hans visdomsord i alla fall.

Vi får se - jag kanske har det så tråkigt på sjukhuset att jag bloggar extra mycket själv!

Hur det än blir önskar jag er alla allt gott,