Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

fredag 29 januari 2010

Parashat Beshalach och Tu biShvat

Hej!

Denna shabbat är det också Tu biShvat - trädens nyår. Jag ordnar och håller i en middag på församlingen, så jag har inte hunnit skriva något, men jag kan falla tillbaka på det jag skrev förra året, både om helgen och om veckans parasha, Beshalach.

Tu biShvat - en trädig helg med många grenar


Beshalach I - Tre ord från en unik rabbin

Beshalach II - inga genvägar

Beshalach III - ett dramatiskt klipp med en magstark midrash

Shabbat shalom och Tu biShvat Same'ach!

onsdag 27 januari 2010

Ett stort tack till Ilmar Reepalu!

Hej!

Ilmar Reepalu, socialdemokratisk kommunalråd i Malmö, stadens "starke man" har intervjuats i tidningen Skånska dagbladet, som en del av deras artikelserie om antisemitism i Malmö. Några märkvärdiga citat ur intervjun:
  • "Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda." (läs UNT:s förträffliga definition av sionism - andra stycket på sidan och Skånskans egen ledare om hur deinitionen av ordet sionism har vantolkats och förvanskats av Israels fiender)
  • "Det var totalt oproportionerligt våld från Israel under Gazakonflikten. Det är en varböld förstås."
  • "Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler." (Det var en tydligt uttalad demonstration för fred.)
  • "Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten." (Får muslimer uttala sig fritt om konflikten?)
Reepalu har starkt kritiserats för sina uttalanden på vissa håll (UNT, Sydsvenska dagbladet, Newsmill 1, 2, 3, 4), men från andra håll har det varit helt tyst (andra socialdemokratiska politiker!, DN, Aftonbladet). Jag hoppas att någon av dessa tidningar ska skriva något om denna intervju.

Själv vill jag skicka ett stort, varmt tack till Ilmar Reepalu!

På 65-årsdagen för Auschwitz befrielse, den dag som kommit att bli den internationella förintelseåminnelsedagen, så illustrerar denna framstående sydsvenska politiker lite om hur det måste ha känts att vara jude i slutet av 20-talet och början av 30-talet i Tyskland.

En hel artikelserie beskriver antisemitism i Malmö och ändå så säger stadens ledande politiker att judarna bär själva skuld för antisemitismen och att de borde hålla käft och lyssna på muslimerna. När detta kommer från framstående politiker, inte bara tokar på vänsterns och högerns ytterkanter, ja, då känns det som om vi är tillbaka i Tyskland strax innan nationalsocialistiska partiet, dvs. nazisterna, började öka i popularitet.

Jag menar nu inte att vi är på väg käpprakt mot en ny förintelse, men om vi ska ha lärt oss något av Förintelsen, så är det väl att se varningstecken långt innan vi kommer dit. Antisemitism, trakasserier, judar som flyr landet, fruktan för att visa sin religion och etnicitet öppet. Då måste samhällets ledare agera kraftfullt mot detta, annars lämnas än mer utrymme för någon att göra antisemitismen och annan rasism mer än mer rumsren.

Tack, Ilmar, för att du så tydligt illustrerar varför antisemitismen är ett växande problem i Malmö!

Sverige är det land jag föddes i och här har jag bott i 29 av mina 32 år på denna jord. Det finns inget land i världen jag känner mig mer hemma i, men mina känslomässiga band till Sverige har försvagats de senaste åren. Det känns som ett mer och mer ogästvänligt land för en jude att bo i, i och med den nästan totalt ensidiga mediabevakningen av Israel, de återkommande debatterna om omskärelse och kosherslakt och SD:s framfart som är så tydligt emot även den judiska minoritetens religionsfrihet.

Allt oftare frågar jag mig själv "Är detta det land jag växte upp i? Va fan gör jag här?" Det är smärtsamt att känna en sådan växande främlingskap till Sverige, men varje gång något sånt här händer blir ställningstagandet mindre smärtsam och mer ett enkelt konstaterande.

Så ännu ett tack, Reepalu, för att du dövar den smärtan lite mer.


Resten av Skånskans artikelserie hittas här: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13 och Skånskans chatt med Reepalu; Svd; Expressen/Kvällsposten 1, 2 (Paulina Neuding); Sydsvenskan 1, 2, 3, 4, 5;

söndag 24 januari 2010

En komikers version av skapelsen

Hej!

Här har ni något roligt från komikern Ricky Gervais, där han tolkar skapelseberättelsen, från Bereishit, första moseboken.



Föga förvånande har jag inte samma tolking av Bereishit. Jag tror på evolutionsteorin och att Torahns version är en symbolisk, poetisk skildring av världens skapelse, inte att tolkas bokstavligt.

Jag är också rätt övertygad om att Edens lustgård var där för att testa om Adam och Eva kunde vara olydiga mot Gud - dvs. bevisa att de hade fri vilja - genom att äta av frukten. När de gjorde det behövdes inte Eden längre och de hänvisades till den kalla hårda verkligheten.

Men inget av detta gör att jag uppskattar Gervais komedi mindre...

Kol tuv,

onsdag 20 januari 2010

Avskyvärda skaldjur?

Hej!

Några av er kanske har hört talas om Westboro Baptist Church, i Kansas. Det är en liten, kristen, sektliknande kyrka som predikar hat mot homosexuella, judar, muslimer etc. och alla länder och individer som har något med dessa att göra.

Medlemmarn
a predikar även hat mot USA för de anser att det finns för mycket tolerans i Förenta staterna. De är kända för sina "Gud hatar" slogans och har t.ex. en hemsida om hur Gud hatar Sverige för att vi har partnerskap för samkönade par.

Ingen skulle nog märka dem, om de inte tog sig överallt, med sina barn, för att demonstrera med sina färgglada "Gud hatar..."-skyltar. De demonstrerar till och med utanför amerikanska soldaters begravningar med plakat som påstår att Gud lät döda soldaten för att Han (Gud, dvs) hatar USA. WBC är alltså rätt extrema, på extremistskalan.

Visst är det få av USAs ärkekonservativa religiösa grupper som håller med denna kyrka, men ändå är det många som predikar intolerans mot homosexuella och att man ska motarbeta den "radikala gay agendan". Här gör Daily Show satir av denna paranoia.

Ett annat sätt att slå hål på den kristna högerns starka homofobi är att påpeka dess hyckleri:

I Vajikra (3 moseboken) 18:22 står det ju "Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är en styggelse." Styggelse, תועבה - to'evah, är ett mycket starkt ord, men lika hårda ord används i andra situationer.
Till exempel i Vajikra 11:9-12 står det:
Detta är vad ni får äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll och lever i havens och flodernas vatten får ni äta. Men allt i hav och floder som inte har fenor och fjäll - vare sig smådjur eller andra vattendjur - det skall gälla som något avskyvärt för er. Avskyvärda skall de vara för er; av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni betrakta med avsky. Alla vattendjur som saknar fenor och fjäll skall gälla som något avskyvärt för er.
Och i Devarim (5 moseboken) 14:3, används ordet styggelse, תועבה - to'evah, om all mat som inte är kosher: "Du skall inte äta något som är en styggelse."

Så varför denna storm mot homosexuella, men ingen kritik mot skagenröra?!

Nu har organisationen God Hates Shrimp rådat bot på det! (Tack Rasmus, för tipset!)

För att göra narr av homofobiska protester, ställer de sig bredvid dem, med närmast identiska skyltar, bara att dessa är mot skaldjur.

Det är alltså viktigt att läsa hela Torahn, inte bara vissa valda delar.

Skaldjur är förbjudna inom judendomen, och det diskuteras vilt hurvida homosexualitet är förbjudet enligt Torahn eller om man ska läsa denna vers på ett annat sätt.


Det är något jag skriver om här: Ett mjukare sätt att tolka en hård vers.

Jag skrev ett inlägg om abort också och hur judendomen och kristendomen skiljer sig åt i den frågan, just för att de baserar sig på vissa verser utan att se vilka andra verser som kan vara relevanta. Vi anser att alla verser ska spela in och kommer därför fram till en annan slutsats.

Så vad ni än gör, håll er borta från homosexuella humrar!

Kol tuv,


PS. Per hittade dessa relevanta inslag från The Daily Show. Tack, Per!

The Daily Show With Jon StewartMon - Thurs 11p / 10c
Other News - Oy Gay
www.thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Political HumorHealth Care Crisis


The Daily Show With Jon StewartMon - Thurs 11p / 10c
Baracknophobia - James Dobson
www.thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Political HumorHealth Care Crisis

tisdag 19 januari 2010

Ett vågat experiment!

Hej allihopa!

Jag har fått en spännande idé som jag vill presentera för er här på Torahblogga.

Nyligen blev jag inbjuden till att ta del av Wave, ett nytt datorprogram från Google. Den är fortfarande under utveckling, men i grova drag är det en kombination av mejl och gruppchatt.

Ett exempel på hur den fungerar är om jag ska planera en middag. Jag skapar ett Wave-dokument och meddelar A, B och C att jag ska ha en middag på torsdag. Vad som skapas är en sorts dialog med alla involverade.
Jag: Kan ni komma? Vad vill ni äta?
A: Jag kan komma. Jag vill äta kyckling.
B: Jag kan inte på torsdag. Kan ni alla på onsdag?
C: Jag kan både onsdag och torsdag. Jag vill inte ha kyckling, jag är vegetarian.
Jag: Kan A på onsdag? Jag kan ha både kyckling och vegetariskt.
A: Jag kan på onsdag. Vi kör bara vegetariskt för C:s skull!
B: Låter bra!
C: Tack! Vi ses på onsdag.
Jag: Välkomna!

Det fiffiga med Wave är att denna dialog kan utspela sig över flera dagar, med alla parter som svarar när de har möjlighet, som med mejl, men alla kan hela tiden se vad de andra skriver i dokumentet och man kan också se om någon är online samtidigt att chatta med varandra direkt, i dokumentet.

Här kan ni se en introduktionsfilm där Wave demonstreras:



Min idé är följande:
Vi kan använda Wave för att hålla i kurser och diskussionsgrupper online. Säg att vi har en grupp på 5-10 personer. Jag startar en Wave med en text från Torahn. Alla börjar kommentera och diskutera med varandra och jag kan leda diskussionen med frågor och förklaringar. Samtalet kan pågå i flera dagar med deltagarna som kommer och går och tycker till i diskussionen.
Detta är ju perfekt för folk som har svårt eller ont om tid att komma till en församling, men vill fortfarande lära sig mer och utvecklas.

Låter detta lockande?

I början kommer vi experimentera och prova oss fram, men detta kan bli något mycket användbart, roligt och spännande!

Nu finns det en hake med Wave. För tillfället är programmet under utveckling så man kan inte bara gå in på sidan och registrera sig. Man måste få en inbjudan från någon man känner. Varje person som blir inbjuden får 8 egna inbjudningar att skicka till kompisar. På så sätt sprids Wave och får nya användare, men inte för fort, så att Google kan fortsätta utveckla programmet under tiden.

Därför föreslår jag följande. Hör av er om ni vill vara med i detta experiment. Jag gör upp en lista på alla som vill vara med och gör upp en plan för hur varje person som får en inbjudan av mig skickar vidare till ett visst antal andra på listan så att alla som vill vara med kommer med. Det kanske låter komplicerat, men det ska gå!

Hör av er i kommentarrutan med er mejladress (det ändå bara jag som ser adressen), eller klicka på Mejla mig-knappen en bit ner till höger på denna sida, om ni vill vara med, så kommer vi igång med den nya vågen av judiskt lärande!

Kol tuv,

söndag 17 januari 2010

Israeliska militärsjukvårdare i Haiti: "Sabbaten från helvetet."

Hej!

Förra veckan skrev jag om varför det är viktigt att vi judar bidrar till judiska hjälpinsatser i katastrofdrabbade områden (AJWS) och med utvecklingsprojekt i fattiga länder (Tzedek).

Nu läste jag ännu mer uppmuntrande nyheter i israelisk media: den israeliska militären Tzahal (eller IDF - Israeli Defense Forces) - som i europeisk media verkar närmast synonymt med ondska och förtryck - har skickat ett team på 121 personer för att rädda och behandla offren i Haiti, enligt Jerusalem Post.

De har upprättat ett fältsjukhus i Port-au-Prince och skickar ut sök-och-räddningslag för att hitta människor begravda i rasmassorna och behandla de skadade. Teamet består bland annat av 40 läkare (varav en psykiatriker), 20 sjuksköterskor, 20 ambulanssjukvårdare, 20 labb och röntgentekniker och administratörer.
De jobbar med andra länders sjukvårdsteam och med lokalbefolkningen.

Här är en video av när de förbereder sin avresa, med breifing och vaccinationer:



Här är en video av deras insatser på ön:



Ha'aretz skriver också om insatserna. Enligt befälhavaren, brigadgeneral Shalom ben Aryeh, är hans delegation är en av de största och mest erfarna på ön. Det är inte konstigt, då israeliska sjukvårdare har (bittert nog) mycket praktisk erfarenhet av traumabehandling och akuta, livshotande skador.


I Haiti landade de på fredagskvällen, vilket är den judiska sabbaten. Många i personalen på plats i Haiti är religiösa judar som aldrig annars skulle ens resa på Shabbat, än mindre jobba, men när det är en fråga om liv och död, får man inte tveka att rycka ut. En man beskrev det i ett mejl som "Shabbaten från helvetet, med stanken av ruttnande lik som hänger i luften".


Detta är inte heller första gången som Tzahal skickar ut sjukvårdsteam till katastrofdrabbade områden. De var bland de första utländska sjukvårdarna på plats i Sri Lanka och Thailand i december, 2004, när tsunamivågen slog till och skördade 200 000 liv.

Låt oss nu hoppas att räddningsarbetet går snabbt och är så effektivt som möjligt. Tiden håller på att rinna ut för alla människorna som sitter fast under rasmassorna.

Läs mer: DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6; Expressen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7; Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6; Sydsvenskan 1, 2, 3, 4, 5; GP 1, 2, 3, 4; Dagen 1, 2; Newsmill 1, 2, 3, 4;

fredag 15 januari 2010

Malmö och Darwin

Hej!

Denna helg är jag i Malmö för att hjälpa församlingen med en egalitär Shabbathelg. Första egalitära gudstjänsten i Malmös församling genom tiderna och vi blir över 100 personer, så det är väldigt spännande och en stor ära att få vara med! (fast vi kommer inte att vara i synagogan på bilden...)

Jag skriver mer det och om hur helgen gick nästa vecka.

Men innan jag önskar er Shabbat shalom och Chodesh tov (för det är också första dagen i den nya månaden Shevat), så vill jag göra lite reklam för ett interreligiöst evenemang som sker den 13 februari i Göteborgs domkyrka. Det är på det spännande temat Darwin och religion!

Först en teaterföreställning och sedan en paneldiskussion där jag är med. Här har ni affischen - hoppas ni dyker upp!


Affisch Darwin 13 Feb

Shabbat shalom och chodesh tov!

Några seriösa frågor!

Hej!

Igår kväll var vi alltså ca 50 pers som var och såg filmen A Serious Man. Det var dess sista visning på biografen Roy, men det visar sig att det inte var sista biovisningen i stan! Den går nu över till SF-biograferna, så än finns det chans att se den på bio!

Kan jag rekommendera den? Jajamänsan! Vilken film!

Men förvänta er inga enkla förklaringar, inga bekväma svar. Denna film är en skildring av livet, som den ofta är, men all dess mysterier och lösa trådar. Som den koreanska pappan säger ungefär mitt i filmen:
"Please, accept the mystery."

Det känns som filmen är fylld av symbolik och ledtrådar och så många jag har pratat med efter film sa just "Det känns som om jag behöver se den igen, minst en gång till..."

Och bara för att det är ett mysterium är det ingen anledning att inte försöka tolka och förstå! Jag vill faktiskt organisera en till visning av filmen, denna gång med en diskussion efteråt. Vad tycker ni? Är någon intresserad?

Men varför vänta med att diskutera tills nästa gång vi ses? Torahblogga kan vara ett perfekt forum för att diskutera och spekulera kring A Serious Man.

Här har ni några av mina frågor (säkert samma som ni går och grunnar på):
  1. Vad hade den första scenen, den på jiddish, för innebörd? Vad hade den att göra med resten av filmen?
  2. Varför kallas Sy Abelman (fruns älskare) för "a serious man"? (av honom själv och vid hans begravning) Varför kan Larry, när han står framför rabbinens sekreterare, inte säga detsamma? ("I'm a ser... I'm ah... I've tried to be a serious man.")
  3. Vad har Larrys bror för funktion i filmen? Vad är det han håller på med i sin bok och vad är hans brott? Varför hade han alltid de där hälsoproblemen?
  4. Vad betyder förtalsbreven som kommer till universitetet om Larrys anställning? Vad symboliserar den koreanska studenten och hans far?
  5. Finns det någon symbolik i att antennen på taket alltid strular och att han måste upp för att fixa den? Och att han därifrån ser sin granne sola?
  6. Varför ringer den där skivförsäljaren så ihärdigt angående betalningen?
  7. Vad betyder berättelsen om "Gojens tänder"? Vad har den att göra med resten av berättelsen?
  8. Vad menar grannfrun med "do you take advantage of the new freedoms"? Vad betyder hon i filmen?
  9. Är det viktigt att Larry inte kan komma in till den äldsta och visaste rabbinen, men hans son kommer in? Vad betyder det att rabbinen citerar Jefferson Airplanes låt Somebody to Love?
  10. Vad betyder slutet, med läkarens telefonsamtal och skolbarnen som ser tornadon komma?
Oj, det finns säkert många fler frågor att fundera över. Se dessa tio frågor som en början till att ställa fler och fler frågor. Låt diskussionen börja, men aldrig ta slut!

Här har ni ett litet reportage om filmen, med bröderna Coen:



Kol tuv,

torsdag 14 januari 2010

Jag ger till judiska organisationer för att hjälpa Haiti!

Tisdagens tragiska jordbävning i Haiti kan ses som den värsta i ett långt led av politiska, ekonomiska och naturrelaterade olyckor som drabbat det lilla karibiska landet. Och detta just när en liten ljusglimt visade sig där, då ekonomin i Haiti hade växt 2,2% över det senaste året trots den globala ekonomiska krisen.

Fattigdom och tragedi finns det gott om i världen. Traditionellt sett, ska man på den judiska skalan av Tsedaka (ett ord som översätts till välgörenhet, men betyder faktiskt grundläggande rättvisa), koncentrera sin hjälp lokalt och arbeta sig utåt. När man har hjälpt alla i ens hemstad, kan man fokusera utåt till andra städer i omgivningen, osv.

Denna modell var logisk under Talmuds tid för 2000 år sedan, och ett långt tag framåt, men nu befinner vi oss i en helt annan värld. När vi nu ser det hemska lidandet som pågår på andra platser i världen, så är det så viktigt att vi sträcker ut våra händer (och plånböcker) för att hjälpa. Det är viktigt för de som behöver vår hjälp, men viktigt för oss själva, så att vi inte förhärdar våra hjärtan och blir kallsinniga inför våg efter våg av ofantliga hjälpbehov som kommer utifrån.

Den judiska
filosofen Peter Singer kommer med ett starkt exempel: säg att du har en vinterjacka på dig, som kostar över 1000 kr (vilken vinterjacka kan man idag köpa för under 1000 kr?!). Du går förbi en fontän och ser ett barn som har ramlat i. Det är iskallt och barnet håller på att drunkna. Finns det någon av oss som inte skulle hoppa i, även till priset av att förstöra vinterjackan, för att rädda detta barn?

Vad, frågar Singer, är skillnaden mellan att ta en ekonomisk risk för att rädda ett barn mitt framför ögonen och att donera pengar till en organisation som räddar detta barn på andra sidan jordklotet? Svaret är att skillnaden ligger endast i vår förmåga att stänga av TV:n och låtsas att det inte sker mitt framför ögonen på oss.

Judendomen lär oss att Tsedaka gör vi inte bara för att hjälpa andra, utan för att göra oss själva mer empatiska - det är motion för själen. Låt oss motionera våra hjärtan genom att öppna dem brett och ge till alla organisationer som kan hjälpa.

Det är i sak ingen skillnad att ge till en kristen organisation som Röda korset eller Svenska kyrkan, eller en obunden organisation som Unicef. Det viktigaste är ATT man ger!

Men när man ger till en judisk organisation, som t.ex. American Jewish World Service, eller brittiska Tzedek, uträttar man två saker samtidigt: man hjälper människors akuta behov och gör det tydligt för oss själva hur viktigt detta är också inom judendomen.

Vi får en bättre värld samtidigt som vi blir bättre människor och bättre judar.

Kol tuv,


Läs mer: DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6; Expressen 1, 2, 3, 4, 5, 6; Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7; GP 1, 2, 3, 4, 5; Sydsvenskan 1, 2, 3; Dagen 1, 2, 3, 4, 5, 6;

tisdag 12 januari 2010

En seriös inbjudan!

Hej!

Bröderna Coens senaste film, A Serious Man, som jag skrev om i oktober och för någon vecka sedan, hade premiär i Sverige den 25 december. Den gick bara upp på endaste biograf i Göteborg och på onsdag, den 13 januari (dvs. imorgon), är det sista visningen.

Då är jag och en grupp andra där för denna sista chans att se filmen på bioduken. Du är också hjärtligt välkommen! Vi träffas 18.10 utanför biografen Roy på Kungsportsavenyn. Filmen börjar kl. 18.30.

Kommer du med? Anmäl dig här på bloggen eller klicka på "Mejla mig"-rutan långt ner i högerspalten på denna sida för att göra det privat. Vår grupp får 2o% rabatt på biljettpriset och betalar 70 kr. Ha med dig jämna pengar.

Hoppas du kommer och tipsa andra som skulle vilja vara med!

Kol tuv,

söndag 10 januari 2010

Varför judar aldrig kan stödja SD! (om det inte redan var uppenbart...)

Hej!

Tomas Böhm är en svensk-judisk psykoanalytiker som har skrivit om främlingsfientlighet och extremism i sina böcker: ”Inte som vi – psykologiska aspekter på främlingsfientlighet och rasism” och ”Att ha rätt – om övertygelse, tolerans och fundamentalism”.

I artikeln "Sverigedemokraterna är en ortodox minoritetsgrupp" i Dagens nyheter, från den 9 januari, 2010, har han gjort en djupanalys av Sverigedemokraternas partiprogram, deras definitioner av vem som är en främling och vad de vill göra med dessa främlingar och deras främmande kultur.

Han kommer fram till en förvånande och finurlig slutsats:

... man [skulle] kunna hävda att det svenska är att vara tolerant och inte se en svensk identitet som något klart en gång för alla. Den är påverkbar och öppen för inflytande, liksom vi svenskar påverkar dem som kommer hit. Så har det alltid tyckts vara. I det svenska ingår då också att tolerera grupper som vill ha sin egen uppfattning och syn på hur man ska leva. På det sättet kan vi svenskar tolerera att SD har sin uppfattning, även om de får hålla sin intolerans för sig själva eftersom den är alltför förenklad, demagogisk och främlingsfientlig.

Om vi alltså skulle tillämpa SD:s program på dem själva som en ortodox minoritetsgrupp, skulle de inte få vara kvar här eftersom de är alltför osvenska. Men eftersom vi inte vill vara som SD, utan räknar toleransen som en eftersträvansvärd svensk egenskap, kan de få stanna här om de håller sig inom demokratins gränser, inte hetsar mot folkgrupper eller döljer gamla nazister i sina led.
Underbart! SD får vara kvar i Sverige just för att tolerans är något typiskt svenskt!

SD:s växande stöd i opinionsundersökningar är något jag, som många andra, sett med oro på de senaste månaderna. En annan tendens som jag är mycket oroad för är vad jag hört mumlas från några enskilda individer inom judiska församlingen, nämligen att SD är väl OK, för att de är emot muslimer, inte judar. Detta skulle i så fall vara OK, eftersom det finns en antisemitism, som får sitt bränsle från konflikten i Mellanöstern, som uttrycks av vissa, högljudda muslimer i Sverige.

Resonemanget skulle alltså väldigt enkelt vara: muslimer hatar judar, SD hatar muslimer, judar borde stödja SD för att de vill göra sig av med muslimerna.

Detta är ett förkastligt resonemang på så många plan - långt ifrån alla muslimer är antisemiter och vi judar, om någon, borde vara allergiska mot partier som drar alla i en mino
ritet över en kam och vill särbehandla dem!

Nu är det bara någon enskild individ eller två som har uttryckt någon sympati alls för SD - de flesta jag pratat med finner deras åsikter lika avskyvärda som jag gör.

Men om det skulle behövas ännu ett argument för att INGA judar borde rationellt stödja SD på något sätt, så hittar Tomas Böhm det tidigare i artikeln, då han citerar ur SD:s egna partiprogram. Han lyfter fram detta citat:
Svenska traditioner, värderingar, regler och lagar skall vara normgivande i hela det svenska samhället. Svenskan skall vara det samhällsbärande språket inom samtliga samhällsområden. Alla former av etnisk kvotering eller positiv särbehandling av invandrare skall avskaffas. Undervisningen i svensk historia skall utökas i skolorna. Den svenska historien och kulturarvet skall lyftas fram och levandegöras i offentliga sammanhang på ett tydligare sätt än i dag.

Det offentliga stödet till invandrarföreningar och alla andra verksamheter som syftar till att befrämja främmande kulturer och identiteter i Sverige skall dras in. Lovdagar i anslutning till religiösa högtider skall endast omfatta traditionella svenska och kristna högtider.
  • Stöd till Jiddish som minoritetspråk? Glöm det.
  • Främjande av judiska kulturevenemang? Nix.
  • Judiska friskolor som har stängt på judiska helgdagar? Tyvärr.
När jag letar mig fram till SD:s egen hemsida för att länka till citatet i artikel läser jag vidare:
Svenska Kyrkan och dess aktiviteter är en omistlig del av den svenska traditionen. Svenska Kyrkan ska därför ges möjlighet att verka i samarbete med skolorna, på det sätt den alltid har gjort i vårt land. De barn, vars föräldrar känner sig störda av Svenska Kyrkans medverkan i skolan, beviljas ledighet vid sådana tillfällen. Övriga religiösa samfund hänvisas till att bedriva sin verksamhet utanför det svenska skolsystemets ramar.

Då det finns en överhängande risk för att religiösa friskolor, med en religiös inriktning utan koppling till den svenska historien och kulturen, ökar segregationen och motverkar assimilering, skall statligt och kommunalt stöd endast utgå till religiösa friskolor som vilar på judeo-kristen grund och som följer angivna regler.

Inga religiösa byggnader, med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas.
...
Ritualslakt skall vara förbjuden, liksom import av produkter som framställts genom sådan slakt eller genom andra former av djurplågeri.
Religiöst betingad omskärelse av omyndiga pojkar skall vara förbjuden i Sverige.

Inga av de stora judiska synagogorna i Sverige är byggda för att ingå i en "svensk byggnadstradition"! Skulle man inte få bygga fler sådana om behovet skulle uppstå???

Ska kristendomen återinföras som standardreligionen i våra skolor?

Ska en judiska friskola som inte är tillräckligt "svensk" och "judeo-kristen" för SD:s smak inte få finnas?

Ska man inte få importera kosherslaktat kött? Och ska Brit milah (omskärelse) förbjudas?

Intolerans vet inga gränser. Sverigedemokraterna kanske tycker att de riktar in sig på minoriteter som inte har varit i Sverige så länge, och inte har integrerat sig tillräckligt för att passa SD:s nuvarande standard, men snart kommer vi också att befinna oss i skottgluggen.

Vi judar har befunnit oss där tidigare och vi vet hur det känns. Om vi inte står upp och försvarar andra som hamnat där nu, har vi inte lärt oss ett skit på 2000 år.

Kol tuv,


Läs mer: DN.se 1, 2, 3; Svd 1, 2; GP 1, 2; Sydsvenskan; Newsmill

fredag 8 januari 2010

Mejl från projektet Förslavning av judar i Egypten

Hej!

Fick just detta på mejl. Det är långt, men roligt och väl värt att läsa:

headcount@nile.com

(Nej, det är inte en riktigt mejladress, berättelsen heter så...)

Kol tuv,

Parashat Shemot - Att rädda hela världen

Hej!

Denna vecka läser vi parashat Shemot, första parashan (veckoavsnittet) ur Sefer Shemot, andra moseboken.

Det börjar med en beskrivning av hur israeliterna går från att vara ett permanent gästfolk i Egypten till att förslavas av farao och egyptierna. Jag skrev förra året, i inlägget Grymhetens historia upprepar sig, om hur förslavningen har rikligt tolkats i den rabbinska traditionen och vad som framträder är kusliga likheter med vad som skedde i Tyskland på 30-talet.

I kapitel 2 av Shemot läser vi om hur Moshe räddas undan förföljelserna som spädbarn och växer till att bli en människa som bara inte kan vara passiv. Detta skrev jag om i inläggen Vem är Moshe? del 1 och del 2.

Hela Moshes liv i Egypten avhandlas i Torahn på ett enda kapitel, och i kapitel 3 och 4 läser vi om när Moshe får Guds kall vid den brinnande busken och försöker övertala Gud att välja någon annan:
Herren sade:
"Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande. Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung, det land där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker dem. Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten."
Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?"
Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg."
Då sade Mose till Gud: "När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?"
Gud sade till Mose: "אהיה אשר אהיה" Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: אהיה har sänt mig till er."
Shemot 3:7-15
Denna fras, אהיה אשר אהיה - Eheje Asher Eheje, där Gud beskriver sig själv, är en som har förbryllat kommentatorer och översättare i alla tider. Ordet Asher betyder "som", men Eheje betyder antingen "Jag är" eller "Jag kommer att vara". De olika alternativa översättningarna är alltså många:
  • Jag är den Jag är.
  • Jag är den Jag kommer att vara.
  • Jag kommer vara den Jag är.
  • Jag kommer vara den Jag kommer att vara.
Och vad menar Gud med det?

Ni kommer veta vem Jag är när ni ser vad Jag åstadkommer.
eller
Ni vet redan vem Jag är.
eller
Ni kommer att förstå Mig när ni inser att Jag alltid varit med er.
eller
Oroa dig inte för vem Jag är - det kommer att fixa sig ändå!

Och är det en slump att ordet Ehejeh är så nära i stavningen och struktur Guds outtaliga namn?

יהוה <-> אהיה

Ja, det finns mycket att fundera över här!

Jag avslutar med stycket i dialogen mellan Gud och Moshe, när Moshes motvilja att ta på sig uppdraget till slut tär på Guds tålamod och texten blir smått komisk. Detta är alltså Moshes femte ursäkt:
Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga."
Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga."
Shemot 4:10-12
Det finns många saker som behöver göras. Från stora uppgifter, som klimatförändringar, konflikter och kränkningar av männskligar rättigheter till små uppgifter, som att städa efter sig på allmänna platser, säga ifrån när någon kränker någon annan, skapa en bättre stämning på sin arbetsplats mm.

Ibland vill man verkligen inte göra något, för att någon annan borde ta tag i det. Säkert finns det mer kompetenta, bättre lämpade människor för att göra det som måste göras! Det kan inte bara hänga på mig!

Sanningen är detta: alla går vi och väntar på att någon annan ska ta på sig uppgiften. Alla tror att det finns någon annan som är bättre lämpad än de själva som kommer ställa sig upp. Men det finns ingen bättre.

Så fort man tar tag i uppgiften, så ger man också andra tillåtelsen, möjligheten och inspirationen att följa efter och att själva bidra. Men ingen förändring kommer att ske förrän vi slutar se oss omkring efter bättre lämpade människor och själva tar på oss ansvaret och uppgiften som måste göras.

Genom ensamma, enskilda individer räddas hela världen.

Var det kanske så Gud menade med
אהיה אשר אהיה?

Shabbat shalom,

Tjäna på hatet!

Hej!

Några av er har kanske märkt att jag startat en ny blogg. Den heter Tjäna på hatet! och kommer bara uppdateras när jag får in en antisemitisk, islamofobisk eller på annat sätt fördomsfull och hatisk kommentar, på min blogg, eller från vissa andra bloggare som jag är i kontakt med.

Förhoppningsvis kommer bloggen alltså inte uppdateras så ofta, men idén med bloggen är just som det låter. Jag hänger ut antisemitiska och islamofobiska kommentarer jag fått under åren, med Google-annonser.

Jag uppmanar besökare att klicka på annonserna för att sajten ska få in pengar.
Pengarna doneras sedan till en organisation som bekämpar just antisemitism, islamofobi och annat hat. Denna månad är det Svenska kommittén mot antisemitism som får intäkterna.

Idén är genialisk, men inte min egen. Den kommer från en amerikansk bloggare som startade
Monetize the Hate.

Det har i alla fall gått riktigt bra för Tjäna på hatet! de första dygnen - på 48 timmar har Tjäna på hatet! fått in 34 kronor. Hålla den takten i sig, så doneras 500 kr till Svenska kommittén mot antisemitism i slutet av månaden!

Jag uppmanar alla mina läsare att gå in på
http://tjanapahatet.blogspot.com och klicka på en enda annons för att bidra. Gör det ofta och mycket. Om du gillar projektet och vill göra ännu mer, så kan du kopiera bloggadressen och mejla den till dina vänner och bekanta. Ju fler som vet om detta desto bättre går det för projektet!

Tack!

söndag 3 januari 2010

Några seriöst positiva recensioner...

Hej!

I oktober skrev jag om bröderna Coens filmskapande och deras senaste verk, A Serious Man, som är deras mest uttalat judiska.

Den hade premiär på juldagen och har uppenbarligen gått hem hos den svenska kritikerkåren (se bilden).

Här har ni några riktigt positiva recensioner (betyg 4-5/5):

Svenska dagbladet, Expressen, Sydsvenska dagbladet, SVT Gomorron, TV4 Nyhetsmorgon

Och några medelpositiva recensioner (betyg 3/5):

Dagens nyheter, Göteborgs-posten,
Aftonbladet + en intervju med bröderna Coen

Själv har jag inte sett filmen, men det ska jag snart råda bot på! Då skriver jag några egna reflektioner kring filmen.

Kol tuv,

För mycket förkärlek för heliga förhudar...

Hej!

Tillbringade nyårsafton ensam i ett rum på Holiday Inn, vid East Midlands Airport, i väntan på mitt flyg morgonen därpå. Inte det roligaste sättet att fira nyåret, men dagen betyder mindre och mindre för mig för varje år som går.

Jag skrev om nyårsdagens innebörd i Jesus liv förra året, men jag hade ingen aning om att man hade tagit det så här långt:

Happy Holy Circumcision Day!

Samma journalist skrev även 2006 om Vatikanens möjliga komplott mot Jesus förhud.

Wikipedia har så klart en utförlig artikel om Den heliga förhuden.

Tanken är att när Jesus och hans kropp ska ha lämnat detta jordisk och färdats upp till himmelen, så fanns det alltså en liten bit av honom kvar. Jag råkar däremot veta (eftersom min far är Mohel - omskärare) att man alltid begraver förhuden i jorden. Alla människans kroppsdelar ska behandlas med yttersta respekt och måste därför begravas, precis som kroppen ska begravas när man dör.

Så all denna balagan (hebreiska för strul, oreda, bråk) över något som troligtvis "återbördades till jorden" samma dag som den avlägsnades.

Ja, just när man trodde att religion inte kunde bli märkligare...

Kol tuv,

fredag 1 januari 2010

Limmudagboken - onsdag: Inspiration och tvivel med bara en dag kvar

Hej!

Sitter på planet från England och tänker över de intensiva konferensdagarna. Onsdag, Limmuds sista heldag var särskilt inspirerande för mig.

Dagen började med frukoststudier med min chavrutapartner Chana på profeten Chagajs korta bok (två kapitel, 40 verser). Uppgiften som vi hade hållit på med i 2 dagar var att brottas med den svåra bibliska hebreiskan i boken och översätta den ofta poetiska texten till förstålig engelska. Nu var det bara 12 verser kvar, men det var kanske det mest komplicerade biten. Något om cohaniterna (prästerna i templet) som bar köttbitar i kläderna och Gud som orsakar stora skälvningar i världen.

Efter en timme samlades hela gruppen igen för att gå igenom det med läraren David Solomon. Då föll alla pusselbitarna på plats. I nästa inlägg får ni en mer detaljerad utläggning om profeten Chagajs bok.

Det var en riktigt bra fördjupningskurs, men det bästa var chavrutastudierna med Chana. Hon är en brittisk medelålders kvinna som bor i Israel. Hon är berättare och sångare av chassidiska sagor och melodier. Av någon anledning fick vi genast bra kontakt och kompletterade varandra utmärkt i vårt sökande efter textens innebörd.


Vi lovade att försöka fortsätta vårt chavrutaskap hemmifrån, över Skype. Vi får se om vi lyckas.

Efter Chagajstudierna gick jag för att höra Levi Lauer. Han är en amerikansk rabbin som bott 30 år i Israel. Han talade om tvivel och hur viktigt det är för den riktig judendom att ta till sig tvivlet och och ovissheten i mötet med Gud och acceptera det.


Jag hörde honom tala om just detta ämne på Limmud för fyra år sedan, och jag skrev om det för ett år sedan här på Torahblogga, men just för att hans ord hade en sådan inverkan på mig, ville jag höra honom igen.

Jag var verkligen inte besviken! Det var en underbart inspirerande upplevelse och han talade om Martin Luther Kings tolkningar av Torah och om sin roll som förälder och mycket annat som han inte pratade om sist.

Med hans tillåtelse hoppas jag sätta upp talet på nätet som podradio för att dela med er.

Jag hinner nog inte skriva ner resten av dagen innan Shabbat, men efter kommer jag att berätta om en annan av konferensens absoluta höjdpunkter: konserten med den israeliska popsångaren Kobi Oz - såvida jag lyckas hitta orden att beskriva det!

Shabbat shalom!

Benjamin