Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

fredag 21 maj 2010

Parashat Naso - Att göra narr av asketer (och genom poesi kanske lära sig uppskatta vissa av dem)

Hej!

Först och främst, vilken succé vi hade under studiekvällen, Tikkun leil Shavuot!

35 personer åt middag och studerade med oss uppe på tredje våningen, och 25 personer var nere i Stora salen samtidigt! Totalt är det en ökning med 20 personer, från förra året!
Mellan oss hade vi 10 föredragshållare, och 11 föredrag (en talade hos båda) och alla var mycket nöjda med kvällen. För att citera en av föredragshållarna, som själv citerade Talmud: Kinat sofrim marbeh chochma - Lärares konkurrens [bokstavligen "avundsjuka"] ökar visdomen. Församlingen blir bara starkare desto fler aktiviteter vi har!


Nu till veckans parasha, som är Naso, som är det andra veckoavsnittet ur Bamidbar (4 moseboken). Där läser vi detta:
Herren talade till Mose:
Säg till israeliterna: Om någon, man eller kvinna, avlägge
r ett högtidligt löfte om att avskilja sig som nasir åt Herren, skall han avhålla sig från vin och starka drycker och får inte smaka ättika gjord på sådana drycker. Han får inte dricka någon dryck av druvor och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torkade. Så länge hans nasirtid varar får han inte äta någonting som kommer från vinstocken, inte ens kärnor och skal.
Så länge nasirlöftet gäller får ingen rakkniv vidröra hans huvud. Han skall vara helig och låta håret växa fritt tills hans tid som Herrens nasir är fullbordad.
Så länge han är Herrens nasir får han inte komma nära något lik.
Inte ens om det är hans far eller mor, bror eller syster som har dött, får han bli oren för deras skull, ty hans huvud bär tecknet på att han är sin Guds nasir. Så länge han är nasir är han helgad åt Herren.
Bamidbar 6:1-8
Nasirkonceptet är det närmaste man kan komma någon asketisk munkstatus inom judendomen och då har detta ändå inte varit i bruk de senaste 2000 åren. Rabbinerna i Talmud var väldigt negativa till idén att någon kunde ta en ed att vara nasir och då svära sig in i en sorts helighetsstatus.
  • Att vara nasir kräver inget av en, mer än att man avhåller sig från allt vad vindruvor och vin heter (varning för russin i müslin då!), att man inte klipper håret, och att man inte har någon fysisk kontakt med en död kropp.
  • Både män och kvinnor kunde ta en ed och bli nasir.
  • Nasirskapet varade då i minst 1 månad och ibland i flera år.
Den mest kända nasiren i Tanach (den hebreiska bibeln) var Shimshon, i Domarboken. Hans mor blev informerad av en ängel, innan hon födde Shimshon, att om hon uppfostrade pojken som nasir (inget vin, ingen död, inte klippa håret), så skulle han få gudomlig styrka och bli en stor kämpe för Israel, mot deras ärkefiender, filistéerna.

Som känt, så låg Shimshons begåvning i musklerna, inte i hjärnkontoret. Han föll för en filistéisk femme fatale, Delilah; hon lirkade ur honom hans hemlighet och förrådde honom.

Veckans haftarah - den uttvalda texten ur Neviim (Profeterna) som ska relatera till parashan - är faktiskt just mötet mellan Shimshons mor och ängeln - och den komiska pappan, Manoach, som verkar helt oförmögen att förstå vad som ängeln försöker säga dem. Det är nog från pappan som Shimshon ärvde sin intellektuella kapacitet...

Ni kan läsa avsnittet här.

Nasirfenomenet verkar ha varit föremål för mer humor än så. Vi vet att den rabbinska traditionen såg ner på praktiken att svära sig till nasirskap. Det kanske verkade som om de som tog nasireder lovade att hålla sig från vinet och frisören bara för att verka vara extra fromma och heliga, utan att behöva besvära sig om att faktiskt bättra sig som människor.

Vilken tur att det idag inte längre finns människor som använder sig av ytliga fromhetstecken för att göra sig märkvärdiga, utan att ägna någon tanke på hur de behandlar andra människor!

Men Torahn tar ju upp nasirer i detalj, så rabbinerna kunde inte avskriva det helt och hållet. Däremot kunde de göra narr av det och påpeka det absurda i att svära nasireder för det ena eller det andra.

Det finns en mishna* som kommer från en del som heter Nazir, och jag hittade den citerad i The Big Book of Jewish Humor (rekommenderat!). Där använder sig rabbinerna av en koj - en sorts antilop, buffel, rådjur eller gasell, som varken passade in i kategorin för vilda eller tama djur, och var därför alltid en gåta för de lärda - för att göra pika nasirerna och deras löften:
Om en person såg en koi och sa: "Jag blir en nasir om detta är ett vilt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om detta inte är ett vilt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om detta är ett tamt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om detta inte är ett tamt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om detta är både ett vilt och ett tamt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om detta är varken ett vilt och ett tamt djur!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om en av dessa sex personer är nasirer!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om inga av dessa sju personer är nasirer!"
Och en sa: "Jag blir en nasir om alla dessa åtta personer är nasirer!"
Då är de alla nasirer.
Mishna, Nazir 5:7
Tugga på den, ni!

På prat om ytliga fromhetstecken som döljer hyckleri, har Kobi Oz ännu en underbart cool låt på detta ämne (med engelsk översättning):



Men tro inte att han rackar ner på alla religiösa. Lever man sina ideal, får man all respekt av Kobi. Jag slogs av hur denna låt kunde få mig att uppskatta personer som jag annars skulle ha fnyst åt, precis som de i låten. Jag behöver inte hålla med dessa mashiachivrare, men Kobi hittar hos några av dem en sann iver - en tårfylld förhoppning om en bättre värld:



Shabbat shalom,

* Den rabbinska lagkoden, Mishna, som utgör stommen som resten av Talmud är byggt på, utgörs av enskilda paragrafer kallas förvirrande nog för "en mishna".

tisdag 18 maj 2010

Shavoutstudier i etern

Hej!

Som jag skrev tidigare, så är det Shavuot när solen går ner, med studiekväll och ostkaka.

Jag har samtidigt en sändning med FIM-radio, om Shavuot. Jag har spelat in den i förväg, men det är en smak av vad en sådan studiekväll kan innehålla - Talmudberättelser om Torah. Dessutom otroligt bra musik från några av Israels bästa ar
tister.

Ni kan ladda ner och lyssna här, på radion, eller på nätet:

FIM - Shavuot

Här har ni informationen om sändningen:
Föreningen FRED I MELLANÖSTERN, FIM sänder närradio, varje tisdag ett nytt program med ny programledare

Lyssna på FiM varje vecka, tisdag kl 19 – 20 med repris söndag kl 08 – 09

Du kan lyssna överallt:
Texterna som jag berättar ifrån hittar ni här, på orginal hebreiska/arameiska, samt med engelsk översättning, med en orange rektangel där varje text börjar, och en röd cirkel där varje text slutar:

Talmud texter om Torah



Kol tuv,

fredag 14 maj 2010

Välkommen till Tikkun leil Shavuot!

Hej allihopa!

Här är en påminnelse om Tikkun leil Shavuot (studiekvällen) som arrangeras av Föreningen Egalitär judendom, den 18 april, kl. 18.30 och framåt.

Vi kommer att hålla på samtidigt som den som arrangeras av Stora synagogan, men vi kommer att be, äta och studera i Haggesalen på tredje våningen. Ni som vill, får gärna gå mellan de två arrangemangen och lyssna på de talare som passar er bäst!

Middagen hos oss kostar 125 kr, kommer ni bara för studierna, är det gratis! Anmäl er till mig på mejl. Betala in på bankgiro 604-2048.

Schemat för kvällen ser ut så här:

18.30 Egalitär gudstjänst
19.15 Middag
19.45 Föreläsningarna börjar (mot slutet av middagen)
23.00 De formella föreläsningarna tar slut och jag fortsätter leda chavruta studier så långt de som är kvar orkar hålla på

Föreläsningarna försöker vi hålla till en kortare längd - ca 30 minuter, inklusive frågor och diskussion, för att höja tempot och minimera sömnigheten.


Hoppas ni kan vara med oss nu på tisdag!

Kol tuv,

torsdag 13 maj 2010

Kobi Oz - ett av Israels musikaliska under

Hej!

När jag var på Limmud i december, fick jag upp ögonen för Kobi Oz, en israelisk popstjärna som är sekulär och studerar judiska texter på sina egna villkor.

Han tidigare sångare i bandet Tipex, som blandade sefardisk och ashkenazisk musik och som blev mest kända utanför Israel, när de sjöng i Schlagerfestivalen om hur Ahmadinajad hotade Israel och skulle "Push the Button".

Nu har han alltså lämnat Tipex bakom sig och har gett ut en ny skiva som heter Mizmorei Nevuchim (kan köpas på iTunes för 99 kr!). Namnet betyder Sånger för de förvirrade och är en anspelning på namnet på den stora medeltida rabbinen, Maimonides stora filosofiska verk, Morei Nevuchim, Vägledning för förvirrade.

Temat för hans nya låtar är hans upptäcktsfärd som en sekulär jude in i judendomen och även om hur de olika grupperingarna i det religiösa och politiska Israel kan lära sig leva med varandra. Här är hans manifest, där han beskriver sig själv som "addicted to plurality". Jag är en stor, stor fan!

När jag hörde honom spela på Limmud rördes jag nästan till tårar av hans otroliga poesi och musik. Mina hebreiska kunskaper är inte de bästa men allt översattes till engelska på en skärm på scenen, så det var lätt att hänga med. Nu har de alla låtarna från skivan på YouTube, med översättningen.

Här är en låt som heter Tefilat haChiloni, eller Den sekuläres bön, om hur hela Israel kan stå sida vid sida och be. Gud, vad vårt folk behöver människor med denna inställning!!!





Och en till, Zalman, om att hitta sin identitet genom religionens ritualer, som skalar bort alla illusioner om ägande och status.



Fråga 1:

Vad tycker ni?

Fråga 2:

Finns det någon som kan/vill hjälpa mig att få hitta Kobi på en Skandinavien turné???

Kol tuv,

måndag 10 maj 2010

Snart är det Shavuot-studier igen!

Hej!

Den 18 maj börjar Shavuot - veckofesten. Den kallas för Chag Matan Torahtejnu - Helgen då vi tog emot Torahn, vid Sinai berg. Den skulle kunna kallas för Helgen då Gud gav oss Torahn, men då skulle man ha missat en viktig aspekt av judendomen - det fria valet.


Så här står det i Shemot (2 moseboken), precis innan Gud visar sig för hela folket:

Moshe gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: "Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk:
Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk."
När Moshe kom tillbaka kallade han samman folkets äldste och förelade dem det som Herren hade befallt honom att säga. Folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra." Och Moshe gick tillbaka till Herren med folkets svar.

Shemot 19:3-8
Det här är kanske det mest centrala texten om det judiska konceptet av det utvalda folket och hela texten hänger på ett enda ord. Märkte ni den?

Här har ni det i tjock stil: "OM
ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk"

Allt är villkorligt. Vi kan välja och det gör vi varje dag - vill vi vara judar och eftersträva en relation med det gudomliga, eller lämnar vi vår tradition och folket stående där vid Sinai? Orkar vi verkligen ta på oss det otroliga ansvar som det innebär att leva efter en gudomlig standard och sträva mot att skapa en bättre värld för alla människor här på jorden?


Det är egentligen judendomens centrala fråga, och den som belyses på Shavuot.


Det finns även en humoristisk midrash (rabbinsk legend) om mötet med Gud på Sinaiberget:


Moses inför mottagandet av Torahn instruerade sitt folk inför denna händelse, och bad dem gå och lägga sig tidigt så att de var utvilade på morgonen. Folket löd honom dock inte, och försov sig naturligtvis morgonen därpå, så att Moses fick väcka dem i all hast. När de väl hade samlat sig hade G-d redan väntat en bra stund på dem.


Därför har man en tradition att studera hela natten på Erev Shavuot (Shavuot afton) och be morgonbön (där man läser högt Torahn) så fort solen går upp. Många församlingar kör en hel eller halvkväll av studier, som kallas för en Tikkun leil Shavuot.


I år arrangerar Föreningen Egalitär judendom sin egen Tikkun på Shavuot kvällen. Vi börjar med en egalitär kvällsgudstjänst, fortsätter med en middag och avslutar med studierna. Vill du anmäla dig för att komma kan du mejla mig, eller skriva i kommentarerna här nedan, så mejlar jag dig mer information om det.

Vissa menar att detta splittrar församlingen, men det handlar inte om att konkurrens med Stora synagogans evenemang, utan om pluralism och att vidga utbudet. Vi har ett annat format än det som har funnits tidigare, med kortare föredrag och mer diskussion. Och det blir bara roligare om man kan gå mellan de olika evenemangen och lyssna på de ämnen man tycker bäst om!

Oavsett vilken man går på are det ju inte fy skam att det serveras ostkaka och blintzes (tjock crepes med sylt och ost i) till. De är traditionella rätter gjorda på mjölk, för att Torah ses som det judiska folkets näring - såsom modersmjölken.

Chag sameach,

fredag 7 maj 2010

Parashat Behar-Bechukotaj: Vägörenhet vs. rättvisa

Hej!

Har haft lite semester och kämpar fortfarande med en släng av skrivkrampsvirus...

Idag får ni i alla fall några tankar kring veckans Parasha av min far, Maynard Gerber. Han är kantor (chazzan) i Stockholms Stora synagoga och har fått hålla i många predikningar under de senaste åren då församlingen varit utan rabbin. Nu kommer den situationen snart att förändras!

Så här står det i ett infomejl som gick ut idag från församlingens informationsavdelning:

Judiska Församlingen i Stockholm har anställt rabbin David Lazar som konservativ (Masorti) rabbin i församlingen.

Vi räknar med att David Lazar kommer att vara på plats i Stockholm senast 1 september, lagom till Rosh Hashana, det judiska nyåret.

Vi ser att David Lazar med sina värderingar, sin andlighet och sitt sätt att relatera till samhället och till sina medmänniskor kommer att bli ett stort lyft för församlingen.

Med vänlig hälsning
Informationsavdelningen
Jag önskar David Lazar ett stort lycka till och hoppas få höra mycket av honom i framtiden!

Här har ni i alla fall min fars tankar kring Parashat Behar-Bechukotaj:


Behar – Bechukotaj

Predikan

8 maj 2010

En rabbin berättar att en gång, när han promenerade på gatan tillsammans med en vän som var präst, så gick de förbi en tiggare, som frågade dessa två män om inte de kunde ge henne 5 kr för en kopp kaffe. Rabbinen tänkte så här: ”Var kan man köpa en kopp kaffe för bara 5 kronor?” Ändå bestämde rabbinen att ge henne pengar. Han stoppade sin hand in i sin ficka och upptäckte att han inte hade några småpengar. Han tittade i sin plånbok och såg att han hade 3 hundringar och en femtiolapp. Han gav henne femtiolappen och gick iväg med prästen. Kvinnan blev överväldigad av rabbinens generositet och vill ta honom i hand och krama honom. ”Det behövs inte”, svarade rabbinen. ”Använd pengarna på ett klokt sätt bara”, svarade han.

Prästen vände sig mot rabbinen och sa att det var väldigt snällt av honom att ge henne pengarna. Rabbinen sade lite ironiskt, att det kanske var mer dumt än snällt. Rabbinen tänkte att det kristna begreppet ”välgörenhet” verkar ha att göra med barmhärtighet i kontrast till det judiska begreppet vilket är baserat på denna Toratext – nämligen rättvisa. Kapitel 25 i 3 Moseboken handlar om de fattigas och de vräktas rättigheter – att vi är förpliktigade att hjälpa dem behålla sin dignitet och värdighet. Vi måste hjälpa dem komma ur sin situation.

Jag kommer ihåg en incident i föreställning Spelman på taket. Tevje går förbi byns tiggare och ger honom endast 1 kopek. ”En kopek bara?” säger tiggaren. ”Förra veckan gav du mig två!” Tevje beklagar sig och säger att han hade haft en dålig vecka vad gäller sin inkomst. Tiggaren svarar så här: ”Jaha… du hade en dålig vecka, och JAG måste lida!?”


Jo, det finns en hel del ironi i tiggarens svar, men hans svar exemplifierar judendomens syn på välgörenhet, tsedaka. Tsedaka betyder inte ”snällhet” utan ”rättvisa”.


Vi alla känner till profeten Elia, Eliahu hanavi. Eliahu dog aldrig, utan åkte upp till himlen. Detta gjorde att det finns många legender och berättelser om honom. Många av dessa berättelser handlar om att Eliahu klär ut sig till en gatutiggare. Han blir illa behandlad, vilket gör att den messianska tiden, som han kom för att förkunna, blir försenad. I en hel del av dessa berättelser blir han vän med rättfärdiga personer som delar med honom vad de än har, och blir belönade för sina goda gärningar.


Budskapet verkar ganska enkelt: behandla de fattiga bra, för att du aldrig vet hur resultatet blir – det kan hända att din handlig kan leda till att messias kommer! Poängen är kanske den att en god människa ger tsedaka även om det inte verkar vara någon fördel för henne.


Även här i Sverige, i vår egen stad, Stockholm, så finns det gatutiggare. Och man undrar om det verkligen är så att dessa människor inte har pengar, eller vad de gör med de pengar de får. Används pengarna för mat och kläder, eller för sprit och droger?? Det kan hända att det är ointressant i längden – att det snarare är ett prov för oss själva. Toran säger att man är förpliktigad att ge, oavsett hur pengarna kommer att användas. Vem vet – tiggaren är kanske profeten Eliahu som testar oss – för vår egen skull.


Jag går nu tillbaka till rabbinen jag nämnde i början, Nästa dag när han promenerade med sin vän, prästen, igen, så gick de förbi samma kvinna på gatan, som bar solglasögon och rökte samma cigarett. När hon bad att få pengar igen för en kopp kaffe, så svarade prästen att hon redan hade fått 50 kr dagen innan. ”Jo, jo”, svarade kvinnan. ”Jag vet, men har ni inte något att ge mig igen??”


Rabbinen tänkte att hennes ”chutzpe”, fräckhet, liknade tiggaren i Spelman på taket. Dessutom tänkte han, att – ”nej, hon liknar inte alls profeten Eliahu. Men, vem vet – kanske bäst att ge henne lite mer pengar så att Messias kan komma, och även så att jag kan bli en bättre människa!”


Shabbat shalom…