Shana tova och Torahblogga lever!

Hej allihopa!

Det var ett tag sen jag skrev här och det finns många förklaringar till det, men Torahblogga är inte död. Jag jobbar på att hitta en struktur och rytm som möjliggör åtminstone ett inlägg i veckan. Jag är inte där än, men Rosh haShana, det judiska nyåret som börjar ikväll, är väl en bra tid för att nystarta lite smått. (Finns det några av er hängivna bloggläsare kvar...?)

Denna Rosh haShana markerar början av år 5772. Våra lärda kom fram till det årtalet genom att räkna de mytiska födelse- och dödsårtalen som står i Torahn, ända tillbaka till Adam och Eva, de första människorna och deras förvisning från Edens lustgård.

Intressant är det att vetenskapen lär oss att mänskligheten, för just ca 6000 år sedan, började bygga större och större gemensamma boplatser för att kunna mer effektivt bruka jorden - de första städerna. Detta ledde till att fler kunde satsa tid och energi på annat än bara matförsörjningen. Vi utvecklade de första religiösa och politiska systemen i vår historia och det ledde till att människan utvecklade förmågan att kommunicera över stora tideror och stora landytor, genom skriftkonsten.

När vi väl började dokumentera alla dessa nya utvecklingar med städer, religioner och regenter genom skriften, fick vi mänsklighetens första dokumenterade historiska, filosofiska och religiösa reflektioner. Det var alltså ca 6000 år sedan blev vi jordens första, och hittills ända, självreflekterande art.

Vi kan, med dessa moderna perspektiv, läsa berättelsen om Adam och Evas ätande av den förbjudna frukten i Edens lustgård - en handling som gav dem förmågan att skilja (och välja) mellan gott och ont - som en skildring av mänsklighetens första steg mot att bli medvetna.

Och med denna medvetenhet kommer tre fundamentala frågor:

1. Vilka är vi?
2. Var kommer vi ifrån?
3. Vart är vi på väg?

Judendomens svarar så här på dessa frågor:

1. Vi är varelser med fri vilja att bestämma riktningen av vårt eget liv.
2. Vi har en gemensam skapare som ger var och en av oss ett medfött värde och värdighet.
3. Vi strävar mot en tid då vi alla ser detta värde och värdighet i alla vi möter och därmed, någon gång i framtiden, kan vi skapa ett Edens lustgård där hela mänskligheten får plats.

Det är detta som Rosh haShana handlar om i ett nötskal. För 5772 år sedan började vi vår resa. Hur långt har vi kommit?
Vad kan jag, som individ, göra i det kommande året för att hjälpa oss alla komma lite längre?

Låt oss alla ta till vara på dessa dagar av djup reflektion för att hitta just de svar som passar in på våra liv. Och låt oss ta till vara på de judiska institutionerna som finns här för oss att komma lite längre på denna resa. Där det finns brister, där våra församlingar behöver stärkas, låt oss komma tillsammans för att förbättra den och skapa den församling vi vill att den ska bli!

Shana tova umetuka lekulam - ett gott och sött nytt år till er alla!