Mitt namn är Benjamin Gerber och jag skriver till er från ett litet land långt norr om det stora Persiska kejsardömet, ca 2500 år in i framtiden. (Om ni undrar, så skriver jag detta brev på svenska, men innan jag skickar iväg det ska jag använda Google Translate för att översätta det till antik-persiska.)
Vad kan jag säga om livet här i framtiden?
Jo, vi judar finns kvar än idag. Vi har det faktiskt bättre i många delar av världen än vi har haft det på väldigt länge! Vi har det heliga landet tillbaka och idag kallar vi det för Israel. Där bråkas det fortfarande en hel del, fast vi dagligen hoppas och ber för fred.
Jag
ska inte sticka under stol med att det har varit lite turbulent för
vårt folk de senaste två och ett halvt tusen åren. Mycket har hänt sedan
ni besegrade den onde Haman, när du, Ester, blev drottning och du,
Mordachaj, blev kungens närmaste rådgivare. Vi levde utan ett eget
land i nästan 2000 år och under den tiden så
har det ofta varit tufft, ibland rentav livsfarligt att vara ett av
Israels barn. Men jag föredrar att se på glaset som halvfullt: vårt
folk har levt i alla länder på jorden och var vi än hamnat så har vi
byggt församlingar och skolor och synagogor. Vi har skrivit
hundratusentals böcker och kommit med oräkneliga bidrag till hela
mänskligheten inom vetenskap, konst, medicin och politik. Vi har sällan
fått särskilt mycket tack för det, men det var inte för uppskattningen
som vi gjorde allting.Det är lite därför jag skriver detta brev till er - jag vill visa min uppskattning. Vi är skyldiga er två ett stort tack för vad ni har bidragit till vårt folk. När ni räddade Persiens judar och gav upphov till Purimberättelsen, gav ni oss även ovärderliga verktyg och insikter att klara av de utmaningar som livet i diasporan har inneburit för oss.
Ni lärde oss hur mycket det krävs för att hålla huvudet över ytan i kyliga, emellanåt farliga vatten. Ni lärde oss att det krävs uppoffringar och kompromisser, mod och list. Man behöver hålla sig väl med de som bestämmer, men man även måste säga ifrån om de börjar trampa på våra rättigheter att leva som judar.
Idag
heter Persien Iran och landet styrs av en modern Haman, som hotar
judarna och Israel med hemska vapen. Men du ska också veta att
israelerna häromåret skickade honom en liten Purimpresent: ett roligt virus
som förstörde många av hans krigsmaskiner. Er Purimberättelse verkar
upprepa sig i olika skepnader och i olika länder, år för år, generation
för generation.Ni lärde oss att utan ett gott sinne för humor blir livet olidligt svårt.
Jag vet inte hur det gick för er efter Purimberättelsens slut, men jag vet hur det gick för oss ; vi är kvar än idag! Så skulle jag nog inte kunna säga, om det inte vore för er gåva. Tack!
Er broder,
Benjamin, Menachems son
