I kväll, fredag börjar Jom Kippur - försoningsdagen, judendomens heligaste dag.
Dagen har jag skrivit en hel del om tidigare år. Ni kan läsa en hel del inlägg här: Jom Kippur
Det är en dag för djup eftertanke och bön, då vi står i synagogan och begrundar livets outgrundlighet:
På Rosh haShana börjar prövningen, på Jom Kippur kommer domen:Från Unetane Tokef-bönen
Hur många som ska gå hädan och hur många ska kallas till liv,
vem som ska leva och vem som ska dö,
vem som ska nå livets mål och vem som ska dö på vägen,
vem som ska omkomma genom eld och vem genom vatten,
vem genom svärd och vem genom hunger,
vem genom jordbävning och vem genom härjande sjukdom,
vem ska leva i ro och vem i oro,
vem som ska bli rik och vem som ska bli fattig,
vem som ska förnedras och vem som ska upphöjas.
Döden och insikt i allas vår tillfälliga status här på jorden är centrala teman som förekommer ofta i bönerna på Jom Kippur. Det är genom denna insikt som vi ska sporras att ta till vara på den tid vi har kvar och verkligen förbättra detta kaotiska klot.
Döm om min förvåning då jag, vid Apple-grundaren Steve Jobs bortgång, fick höra hans tal till Stanfords avgångsklass, 2005. Han berättar tre berättelser: en om livet, en om kärleken och en om döden. Det är väldigt gripande och ekar väldigt mycket av samma teman som vår försoningsdag.
Lyssna och begrunda:
Gmar chatima tova - må ni alla förseglas i livets bok för det goda!
