Varsågod och dra egna slutsatser, men tekniskt sett verkar det för mig som om skjutningen var försvarbart. Det missar ändå helt den viktigaste frågan:
Israelerna visste att dessa idiotiska fredsaktivister skulle komma. De har kommit förr och de kommer igen. Det var ju värsta mediajippot hela vägen.
Hur kunde israelerna ändå gå in i PR-fällan med sådan på ett så jubelidiotiskt sätt? Finns det ingen PR-smidig person i maktens korridorer i Jerusalem som kunde hitta ett bättre sätt att hantera detta?
Jag vet att det inte finns något de kan göra som kommer att se bra ut i media, men detta? Detta???
Och här i Sverige är detta en ren orgasm för israelhatarna. "Titta på hur hemska israelerna är! Titta på hur blodtörstiga de är!"
Allt medan Israel skickar tillbaka alla de arresterade aktivisterna välbehållna till Sverige. Synd bara för israelkritikerna att alla aktivister skickas hem med alla organ i behåll... Pratade med min kristen-libanesiska frukthandlare. Han sa det bäst: "Hade dessa aktivister försökt med något liknande i Egypten, eller Syrien, eller Libanon för den delen, hade de försvunnit in i mörka fängelsehålor i 10-15 år. Det är därför ingen gör något sådant med dem. Hade en intifada brutit ut i Syrien hade de massakrerat 10 000 på en dag, förbjudit inresa till alla journalister och sluppit problemet på direkten."
Så är det. Israel är vänsteraktivisternas politiska safari. Dit kan man åka och slåss mot världens busar, utan att verkligen riskera sin säkerhet. Israel kommer inte att avrätta någon. Jag skulle vilja se alla dessa europeiska aktivister som International Solidarity Movement ställa sig mitt på Teherans största torg och protestera för demokrati och mänskliga rättigheter.
Och alla dessa käcka aktivister, var finns de, alla de dagarna när Hamas skjuter raketer och Israel inte svarar? När Hamas lyckas smuggla in vapen och avskjutningsramper för nyare och dödligare raketer, kommer de att stå som mänskliga sköldar och skydda israeliska dagisbarn från raketregnet?
Jag skulle vilja se SVT, DN, Aftonbladet, skicka alla sina djärva korrespondenter till Tjetjenien för att rapportera om tillståndet där. Nej, just det, det går inte att få inresetillstånd till Tjetjenien. Tur att det då finns Israel, som låter journalisterna åka vart de vill och rapportera hur de vill och sälja alla lösnummer med saftiga rubriker om hur rutten Israel är.
Fattar inte Israels kritiker att landet är en demokrati, och om ingen annan lovar att garantera medborgarnas säkerhet, så kommer man alltid att rösta på den mest hårdföra högerpolitikern. Vad finns det för annan utväg? Och vad vill vi? Vill vi att Israel ska massakrera palestinier för att tyst på dem? Vill vi att Israel ska stänga ute media och bli en diktatur som deras grannländer? Så klart inte, men måste Israel alltid spela sina fiender så in i händerna???
Vart allt detta leder vet jag inte, men det känns som om världen snurrar Israel djupare och djupare in i ett hörn och Israel spelar med på noterna vid varenda tur. Världens judar dras med i samma sjuka vals. En vals som vi dansat till många gånger tidigare.
Och när den makabra musiken tystnar, var befinner vi oss då?
Varsågod och dra egna slutsatser, men tekniskt sett verkar det för mig som om skjutningen var försvarbart. Det missar ändå helt den viktigaste frågan:
Israelerna visste att dessa idiotiska fredsaktivister skulle komma. De har kommit förr och de kommer igen. Det var ju värsta mediajippot hela vägen.
Hur kunde israelerna ändå gå in i PR-fällan med sådan på ett så jubelidiotiskt sätt? Finns det ingen PR-smidig person i maktens korridorer i Jerusalem som kunde hitta ett bättre sätt att hantera detta?
Jag vet att det inte finns något de kan göra som kommer att se bra ut i media, men detta? Detta???
Och här i Sverige är detta en ren orgasm för israelhatarna. "Titta på hur hemska israelerna är! Titta på hur blodtörstiga de är!"
Allt medan Israel skickar tillbaka alla de arresterade aktivisterna välbehållna till Sverige. Synd bara för israelkritikerna att alla aktivister skickas hem med alla organ i behåll... Pratade med min kristen-libanesiska frukthandlare. Han sa det bäst: "Hade dessa aktivister försökt med något liknande i Egypten, eller Syrien, eller Libanon för den delen, hade de försvunnit in i mörka fängelsehålor i 10-15 år. Det är därför ingen gör något sådant med dem. Hade en intifada brutit ut i Syrien hade de massakrerat 10 000 på en dag, förbjudit inresa till alla journalister och sluppit problemet på direkten."
Så är det. Israel är vänsteraktivisternas politiska safari. Dit kan man åka och slåss mot världens busar, utan att verkligen riskera sin säkerhet. Israel kommer inte att avrätta någon. Jag skulle vilja se alla dessa europeiska aktivister som International Solidarity Movement ställa sig mitt på Teherans största torg och protestera för demokrati och mänskliga rättigheter.
Och alla dessa käcka aktivister, var finns de, alla de dagarna när Hamas skjuter raketer och Israel inte svarar? När Hamas lyckas smuggla in vapen och avskjutningsramper för nyare och dödligare raketer, kommer de att stå som mänskliga sköldar och skydda israeliska dagisbarn från raketregnet?
Jag skulle vilja se SVT, DN, Aftonbladet, skicka alla sina djärva korrespondenter till Tjetjenien för att rapportera om tillståndet där. Nej, just det, det går inte att få inresetillstånd till Tjetjenien. Tur att det då finns Israel, som låter journalisterna åka vart de vill och rapportera hur de vill och sälja alla lösnummer med saftiga rubriker om hur rutten Israel är.
Fattar inte Israels kritiker att landet är en demokrati, och om ingen annan lovar att garantera medborgarnas säkerhet, så kommer man alltid att rösta på den mest hårdföra högerpolitikern. Vad finns det för annan utväg? Och vad vill vi? Vill vi att Israel ska massakrera palestinier för att tyst på dem? Vill vi att Israel ska stänga ute media och bli en diktatur som deras grannländer? Så klart inte, men måste Israel alltid spela sina fiender så in i händerna???
Vart allt detta leder vet jag inte, men det känns som om världen snurrar Israel djupare och djupare in i ett hörn och Israel spelar med på noterna vid varenda tur. Världens judar dras med i samma sjuka vals. En vals som vi dansat till många gånger tidigare.
Och när den makabra musiken tystnar, var befinner vi oss då?
Här är ett urval av för mig ovärderliga böcker som jag använder mig av i mitt arbete.
*Etz Hayim - Torah and Commentary: En chumash (bok för att följa med i synagogans Torah- och Haftara-läsningar) utgiven av Konservativa rörelsen. Många bra kommentarer och snygg layout.
* The Torah with Rashi's Commentary: Vad vore Torah-studier utan Rashi??? En mycket bra utgåva från historiens största (mycket ortodoxa) judiska förlag, Artscroll.
* Nechama Leibowitz "Studies in..."-serie: Av Israels mest kända Torah-lärare, krönikör, författare och inspiratör. Nechama Leibowitz tar oss på djupdykning in i varje veckoavsnitt.
* Teaching Torah: En mycket bra lättöverskådlig bok med kommentarer, förslag på diskussioner och aktiviteter för vuxna och barn i olika åldrar för varje parasha.
* Back to the Sources: En otrolig bok som guidar dig igenom ALL religiös judisk litteratur från de senaste 2500 åren! Tanach (bibeln), Talmud, Midrash, kommentarer, medeltida filosofiska verk, kabbalistiska verk, chassidiska verk och Siddur (bönboken). Varje kapitel är skriven på ett lättillgängligt sätt med bokrekommendationer för fortsatta studier. Helt otroligt!
Det finns många fler böcker att rekommendera, så jag uppdaterar listan allt eftersom.