Nu var det ett tag sen jag skrev på bloggen. Jag ber om ursäkt för detta oplanerade uppehåll, men det var när jag kom tillbaka till jobbet på församlingen, och behövde komma igång med verksamheten igen som det blev för tungt för mig.
Nu är jag i alla fall tillbaka med ett inlägg om veckans parasha, Shoftim. Jag kommer att hålla i predikan ikväll och imorgon i synagogan, då rabbin Peter Borenstein har semester. Här är den predikan jag tänker hålla imorgon:
Domare och tillsyningsmän skall du tillsätta åt dig inom alla de städer som Herren, din Gud, vill ge dig, i var och en av dina stammar. Och de skall och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. Du skall inte förvränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar den rättfärdigas sak. Rättvisa, rättvisa, skall du eftersträva. Då får du leva och ta i besittning det land som Herren, din Gud, vill ge dig.Livet är orättvist. Det finns inget om eller men. Det är orättvist.
Devarim (5 moseboken) 16:18-20
Vi letar efter mönster, efter anledningar för att förklara varför vissa människor har det gott ställt och andra lever i fattigdom. Jag ser på en människa som sitter och tigger på gatan och jag kan lätt avfärda dem. Hon är narkoman eller alkoholist. Han kan ju gå till socialen och få hjälp om han verkligen ville. Jag skulle inte ha hamnat i deras ställe, jag hade vetat bättre...
Men om vi ska vara ärliga, kan vi aldrig fullt ut veta vad en annan människa har gått igenom och säga att vi skulle ha klarat oss. De flesta av oss som sitter här idag är födda av föräldrar som älskade oss och ville oss väl, i ett land som hör till de rikaste och tryggaste platser på jordklotet. Vi har sociala nätverk av släkt och vänner som håller om oss och hjälper oss igenom livet. Hur kan vi, som har vunnit Jackpot i livets lotteri, egentligen veta att vi inte hade hamnat snett i livet och hamnat på gatan hade vi saknat alla dessa fördelar? Hur kan vi döma andra?
Vad har vi gjort för att förtjäna denna fördel? Vad har de 2 miljarder människor på vår planet som lever på mindre än 1 dollar per dag gjort för att förtjäna ett liv i förtryckande fattigdom? Svaret är att ingen har gjort någonting för att förtjäna de förutsättningar de föds in i. Livet är orättvist. När man ställs inför denna sanning, är det lätt att rycka på axlarna och säga att så är det och så kommer det alltid att vara - tur för mig, synd för dem - och vända det hela ryggen. Problemet är mycket större än vad en enda människa kan åtgärda, eller?
Men att vara jude är också att uppleva orättvisan nära inpå huden. I flera tusen år har vi diskriminerats och förföljts. Vi har drivit från land till land och beskyllts för vidriga saker. Även idag, när vi har lagstadgade rättigheter och man skulle kunna tro att de flesta människorna är upplysta och inte hyser antisemitiska vanföreställningar, kommer lögnerna: vi beskylls för barnövergrepp när vi gör brit milah på våra nyfödda pojkar och djurplågeri när vi vill utföra kosherslakt. I humanisternas annonskampanjer beskylls vår religion och våra seder för att vara ett hot mot den sekulära staten. Denna vecka kunde man läsa i Aftonbladet, Sveriges tredje största dagstidning, spekulationer, spekulationer! (utan bevis eller belägg) om hur den judiska statens soldater ska ha stulit organ från palestinier och sålt dem vidare till rabbiner i USA. Och på nätet tar vänsterbloggare artikeln i försvar: "Det är inte antisemitism att ställa knepiga frågor. Vi vet ju hur inhumant och ond Israel är, hur vet vi att detta inte är sant?"
När allt blir så vridet, längtar jag efter rättvisan åt det judiska folket också. Det är inte så lätt att rycka på axlarna när det är vi som drabbas av orättvisan. Och Gud, om det nu finns en rättvis och kärleksfull domare i denna värld, var är Gud? Varför tillåts denna förtryckande orättvisa på så många olika plan?
Jag hörde en gång en djupt andlig rabbin, Yishayahu Engelman, tala om rättvisa i världen. Han berättade att han en gång satt på en parkbänk vid vattnet. Han hade med sig brödsmulor för att mata fåglarna. Han såg några småfåglar som gick och letade något ätbart och han slängde smulorna åt deras håll. De började glatt plocka åt sig av maten, men efter några sekunder upptäckte de stora fåglarna vad som pågick och rusade in i samlingen för att roffa åt sig. Småfåglarna blev undanskuffade och Engelman blev irriterad. Han slängde smulorna mot de bortjagade småfåglarna. Knappt hade de hunnit få i sig något innan fler stora fåglar flög in och jagade undan dem igen. Hur Engelman än försökte kunde han inte ge de små fåglarna särskilt mycket mat, och varje gång han försökte gjorde han det istället än värre för dem, då de tvingade fly undan anstormningen. "Ah," insåg rabbinen. "Det är så här Gud måste känna sig när Han försöker skapa en rättvisare värld."
Det är upp till oss, de stora och de små fåglarna, att tillsammans skapa en rättvisare värld. Det är Torahns budskap som vi idag läser: Stävar vi efter rättvisa åt alla, strävar vi också efter rättvisa åt oss själva.
Tsedek tsedek tirdof - rättvisa, rättvisa ska du efterstäva. Dessa tre ord är så starka. De kallar oss till att vakna och agera. Sträva, jaga, ta ett grepp om rättvisan. Låt dem inte glida dig ur händerna, låt dig inte luras av världen som den är. Det är vårt ansvar att vara realistiska drömmare - vi ska se denna värld som den är men vägra att acceptera den som sådan. Vi, människor, ska skapa rättvisan i en hård och kall värld.
Idag är det bara fyra veckor kvar till Rosh haShana och snart därefter är det Jom Kippur. Då står vi här och ska utvärdera oss själva - hur långt har vi kommit under detta år? Hur mycket har vi gjort för att skapa en bättre, rättvisare värld? Och varje Jom kippur läser vi profeten Jesajas ord - 2500 år gamla ord som är sorgligt nog lika aktuella idag som när de skrevs. Jesaja säger att Gud inte bara vill att vi ska fasta på Jom kippur och undra om Gud hör oss. Det är inte en sådan fasta Gud vill ha av oss:
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!
Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: "Här är jag."
Jesaja, kapitel 58År efter år vägrar dessa ord släppa mig, de håller upp en spegel framför mitt ansikte och frågar "Bättre än så här kan du väl?"
Bättre än så här, kan vi faktiskt allihopa.
Shabbat shalom,
