Parashat Ekev - Ett tacksamt 200

Hej!

Har varit på resande fot denna vecka och inte haft så mycket tid att sitta och skriva. De goda nyheterna, för Torahbloggas tusentals fans (nåja, kanske tiotals, men ni vet vilka ni är), är att jag är nu tillbaka på jobbet och kommer att ha mer tid att ägna åt regelbunden bloggning.

När vi ändå talar om bloggen, så firar vi ännu en milstolpe här: detta är inlägg nr 200!!!

Mina känslor är ungefär detsamma som för 1,5 månader sedan när Torahblogga fyllde 1 år, så jag bjuder på ännu en bild av mig i festformat:

En annan känsla jag har, som jag borde också ha uttryckt vid 1 årjubiléet, är tacksamhet till Gud, universums och min egen skapare. Jag tror alltså att det finns en skapare av vår värld och jag håller med Elie Wiesel som säger att "Gud skapade människan för att Han älskar berättelser." Han/Hon/Den/Det skapade oss för att göra världen mer händelserik och intressant och det har vi verkligen lyckats med.

Vi är en art som skapats med stor fantasi, en stor fascination för världen omkring oss och en passion för att berätta - allt detta finns inom mig och gör att jag älskar att undervisa. Utan människans fantasi hade vi aldrig tolkat Torahn, funderat kring hur vi bäst ska leva med varandra - vi hade aldrig skapat internet (på många sätt mänsklighetens kollektiva medvetende). Utan den gudomliga gnistan av skapandekraft och fantasi som finns inom mig hade denna lilla blogg heller aldrig funnits.

Så jag tackar universums skapare.

Och det knyter an till en vers vi hittar i veckans parasha. Tacksamhet är ett av budskapen som Moshe förmedlar till folket:

När Herren, din Gud, för dig in i ett rikt land med bäckar, källor och vattenådror som springer fram ur berg och dalar - ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, med dignande olivträd och med honung, ett land där du inte skall behöva äta torftigt eller lida brist på någonting, ett land där stenarna innehåller järn och där du kan bryta koppar ur bergen - och du skall äta, du skall mättas, och du skall prisa Herren, din Gud, för det rika land han har gett dig.

De ord jag har markerat med tjock text låter så mycket bättre på hebreiska:

ואכלת, ושבעת, וברכת את ה' אלהיך

Ve'achalta, vesavata, uverachta et Adonaj Elohejcha

Låter texten bekant är det kanske för att vi använder detta citat i Benshen/Birkat haMazon - bordsbönen. (Alla församlade börjar sjunga på Ka'akatuv ve'achalta... - som betyder "som det står skrivet: Du skall äta...")

Detta är faktiskt det ända stället i hela Torahn där det står att vi ska faktiskt säga en bön till Gud för något som vi gör i vår vardag.

Jag säger Birkat haMazon alltför sällan egentligen, för att när jag tänker på det är mat något som vi aldrig borde ta för givet.

Vi har kommit så långt i vår civiliserade värld att mat är bara något som står på hyllorna i matbutikerna och serveras i caféer och restauranger. Men allt vi behöver för att verkligen uppskatta den värdefulla skatt som vi har framför oss är att använda vår (gudagivna) fantasi och tänka oss en mardrömstillvaro där fattigdom eller krig eller epidemier eller annat hemskt får den vanliga produktionen och transporten av mat att stanna upp.

Ta t.ex. denna "domedagsprofet" och hans tänkbara scenario (VARNING - denna video kan orsaka sömnlösa nätter...):



Tänk dig att matbutikerna står tomma och att vi måste ut på jakt efter varje minsta matbit. Må detta aldrig hända oss, men må vi uppskatta varje matbit vi har på matbordet och se mat för den gudsgåva det faktiskt är.

Shabbat shalom och Betei avon (smaklig måltid),