Jag sa det i TV: Det är antisemitism!

Hej!

Ikväll var jag med i SVT Debatt. Ämnet: Är alternativ medicin kvacksalveri och fotografen Donald Boströms "artikel", i Aftonbladet, om påstådd organstöld i Israel. Jag var där för den senare debatten, om ni inte redan förstod det...

Jag blev uppringd i tisdags av programmet och ombedd att vara med i publiken. Jag fick ta med mig 4-5 andra också, så jag satt i två dagar och ringde runt för att hitta folk som ville medverka. Det var inte lätt. De flesta ville inte vara med just på grund av det hårda debattklimatet i programmet.

Jag var lite orolig själv, men det svåraste visade sig vara att få en syl i vädret. Höjdarna - de suveräna Dilsa Demirbag-Sten och Niklas Ekdal, den utmärkta bloggaren och Expo-journalisten Jonathan Leman, journalisten Boström själv, samt de, för mig, väldigt motbjudande israelhatarna Dror Feiler och Per Gahrton fick tillsammans mest tid i debatten.

Jag hade en sak jag ville få fram och tacksamt kom Jan Helin, Aftonbladets chefsredaktör med frågan som öppnade upp till min poäng. Ni kan se programmet här på SVT:s hemsida. Jag kommer in i den 18:e minuten. Helin frågade vad som var just specifikt antisemitiskt med artikel. Mitt svar: inledningen. Här följer den:

Jag är vad ni kan kalla en ”matchmaker”, sa Levy Izhak Rosenbaum från Brooklyn, USA, i en hemlig inspelning med en FBI-agent som han trodde var en kund. Tio dagar senare, i slutet på juli i år arresterades Rosenbaum i samband med att en stor korruptionshärva avslöjades i New Jersey: rabbiner, folkvalda och betrodda tjänstemän hade i åratal sysslat med pengatvätt och illegal organhandel, vilket nu rullades upp likt ett Sopranos nätverk. Rosenbaums matchmaking handlade allltså inte om romantik, utan om att köpa och sälja njurar från Israel på svarta marknaden. Enligt egen utsago köper han organen från mindre bemedlade människor i Israel för 10 000 dollar och säljer dem till desperata patienter i USA för 160 000 dollar. Den lagliga väntetiden för njurar är i medeltal nio år.

Anklagelserna har skakat om amerikansk transplantationsindustri. Om detta är sant, är det första gången organtrafficking dokumenteras i USA, säger experter i tidningen New Jersey Real-Time News.

På frågan hur många organ han sålt svarar Rosenbaum: Quite a lot. Många. Och jag har aldrig misslyckats, skryter han vidare. Hans verksamhet har pågått under mycket lång tid.

Där har ni det!

Det är DÄR, med artikelns tre första stycken som gränsen går mellan hätsk, ensidig, osmaklig, dåligt underbyggd Israelkritik och ren antisemitism. Vad har Rosenbaum (som om han är skyldig till anklagelserna om organhandel är oetisk och kriminell) att göra med något som påstås ha hänt palestinier för 17 år sedan?

Judar och organ.

Kopplingen för Boström och Aftonbladet, som entydigt försvarar publiceringen, är tydlig. Intrycket man får är att judar stjäl organ från icke-judar och skickar dem runt i ett internationellt judiskt organhandelnätverk. Rosenbaum är inte israel och hade inget att göra med palestinier. Han värvade fattiga att sälja sina organ till rika njursjuka människor (de flesta judar) i USA. Han betalade lågt och sålde högt och tjänade gott på denna oetiska handel, men han hade inget att göra med vad Boström påstår sig ha sett i Mellanöstern!

Jag säger det igen: där går gränser över till ren antisemitism. Jag tog mig ordet (att räcka upp handen var helt verkningslös) och tror att jag fick det sagt, men det gick så fort och jag har inte sett hela sändningen på nätet.

Efter programmet skulle publiken mingla (läs: skrika på varandra) i en kvart för att sända det på nätet. Mitt i eftersnacket fann jag mig öga mot öga med just Donald Boström.

Jag tror inte att något av vårt samtal kom med i mikrofonen, men från ca 2 minuterssträcket i eftersnacksklippet, när flera står och diskuterar det andra ämnet, alternativmedicin, så syns jag och Boström bakom den skäggiga killen i svart T-shirt.

Vi stod och pratade i flera minuter och jag fick ett tillfälle att förklara för honom vad jag menade med antisemitismen i artikel. Jag ville att han skulle förklara för mig vad han menade kopplingen var mellan Rosenbaum och hans egna lösa påståenden.

Jag var förvånad över ärligheten i hans svar. Han sa att han visste att det inte fanns någon koppling mellan de två fallen, men att han hittade en "nyhetslucka" i och med New Jersey-fallet att få uppmärksamhet kring organstöldshistorien, en historia han har försökt få uppmärksamhet kring sen 1992 och misslyckats.

"Ja, nu träffade du verkligen Jackpot!" sa jag.

Han menade att han var chockad över anklagelserna om antisemitism, men att han har börjat förstå hur folk som jag läser artikeln.

"Jag är inte antisemit!" sa han. "Alla som känner mig vet att jag inte är antisemit. Jag hade inte en tanke på att det skulle upplevas antisemitiskt, men nu börjar jag förstå att man kan se det så."

Fast jag tycker att det är grovt inkompetent att inleda med ett långt stycke om New Jersey-affären i en sådan artikel, när han vet att de inte har något att göra med varandra - när han säger att han inte ens hade för AVSIKT koppla ihop A med B - bestämde jag mig för att ta honom vid hans ord att han inte menade det så.

Jag bad honom att om han får möjlighet att skriva något mer om detta, vilket han onekligen kommer att få, att han skulle tydliggöra att han inte menar att Rosenbaum ingår i ett internationellt nätverk av organhandel som köper organ från dödade palestinier. Han sa att han skulle försöka skriva en sådan rättelse.

Jag är inte naiv. Jag tror på det först när jag ser det, men samtalet med honom fördes i alla fall i en mycket lugn och sansad ton, han lyssnade på mig och jag på honom, och han gav mig ett sympatiskt intryck. Vi har nog inte många åsikter gemensamt, men jämfört med pitbullarna Per Gahrton och Dror jag-är-den-goda-juden-som-säger-sanningen-om-Israel-inga-andra-vågar-uttrycka Feiler var han rätt trevlig. Feiler och Gahrton ger mig båda kalla kårar.

Jag kom dit med två killar från församlingen, Allan och Stefan (som syns i eftersnacksvideon i femte respektive sjätte minuten). De satt i första raden, på min sida, men fick inte komma till tals. Jag vill i alla fall återge vad Stefan tänkte berätta om han bara fått ordet:

Stefans mamma växte upp i Polen och fick inte leka med sina icke-judiska kompisar runt Pesach (den judiska påsken). De katolska föräldrarna var rädda att judarna letade barn för att ta deras blod för att göra matsa med. (Det är en sjuk, men klassisk antisemitiskt påhitt, som påminner starkt om anklagelserna i Aftonbladet. Blodsanklagelsernas historia redogörs väldigt utförligt här, på debattsajten Newsmill) och här, på en jättebra ny blogg om historia och historieforskning.)

Bara några år senare stod dessa katolska familjer och såg på, och i vissa fall hjälpte till, när hans mamma och de andra judarna skickades iväg till Auschwitz. Det är så viktigt att vi inte tar lätt på dessa företeelser. Detta ville Stefan säga och jag håller verkligen med honom. Detta är inget att ta lätt på.

Vi måste vara noga med att uppmärksamma antisemitismen och stoppa den från att bli rumsren. Är det verkligen så att Boström inte såg de starka antisemitiska undertonerna i hans egen artikel är det nästan läskigare än om han medveten försökte få med dem - då visar det att okunnigheten om antisemitismen och dess historia är så stor att det blir lätt för uttalade judehatare att uttrycka sig utan att utmanas och bekämpas.

Långt ifrån allt som stämplas som antisemitism är verkligen antisemitism, och vi judar måste vara medvetna om den paranoida tendensen vi har ibland gett uttryck för, men som Woody Allen en gång sa:

Just because I'm paranoid, doesn't mean someone isn't trying to get me.

Kol tuv,
Läs fler bra perspektiv här:
SVT 1, 2, 3; Newsmill 1, 2, 3, 4, 5, 6;