Att bygga sin egen Sukkah...

Ni skall fira denna högtid som en Herrens högtid en vecka varje år. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. I sjunde månaden skall ni fira den. Då skall ni bo i lövhyddor under en vecka. Alla infödda israeliter skall bo i lövhyddor, för att era efterkommande skall veta att jag lät israeliterna bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Vajikra (3 moseboken) 23:41-43

Hej!

Första gången jag såg den lägenhet i centrala Göteborg, som kom att bli vårt hem, hade jag en baktanke i huvudet när jag undersökte jag den stora balkongen. Lägenheten var högst upp i huset och om plåttaket över balkongen kunde tas bort skulle det bli en idealisk plats för en Sukkah!

Helgen Sukkot, som börjar nu på fredag kväll, skiljer sig nästan inte alls från t.ex. Shabbat, om man inte har en lövhydda att äta (och för vissa, sova) i. Under många år av min barndom hade vi ingen egen Sukkah och det gjorde helgen ganska anspråkslös för oss.

Men när jag var 12 köpte min far en ihopsättningsbar Sukkah från USA. Den bestod av aluminiumstänger som man skruvar ihop till en fyrkantig stuktur som man sedan hänger över en lång tältduk (med Sukkotbilder inpräntade). För taket ingick det bambumattor som man rullade över strukturen.

Vi satte upp den på vår bakgård i många år. Dagarna innan fick jag och mina syskon hjälpa pappa att sätta ihop Sukkan och stoppa informationsblad i brevlådorna till våra grannar i huset. Där informerade vi om helgen, att det kom från Bibeln och att vi skulle bara ha den uppe i två veckor.

Här ser ni Sukkan på gården, med familjepudeln Archie som poserar. Vi hade alltid en plastpresenning på när vi inte satt i den för att den inte skulle bli helt förstörd av höstregnen.

Vi fick plats med de fem familjemedlemmarna och ca 10 gäster. Min mamma lagade otroliga middagar och luncher och vi hade gäster över nästan varje dag under helgen. Här ser ni inuti Sukkan, med alla vackra dekorationer. Mamma lärde oss hur viktigt det var att smycka Sukkan ordentligt och vi använde nästan bara naturliga föremål - frukt, löv mm - för att dekorera den.

När mina föräldrar skilde sig och min mamma flyttade tillbaka till sitt hemland, USA, fick jag ärva Sukkan. Jag satte upp den där jag bodde i Bromma i två år men när jag och min fru flyttade till Göteborg var det osäkert om det skulle gå att ha den på balkongen. En Sukkah är bara kosher (godtagbar) om man kan se himlen genom taket. Ingen himmel - ingen riktig Sukkah. Plåttaket var fastspikat och gick inte att ta bort, fick jag veta från fastighetsskötaren. Det bidde ingen Sukkah förra året.

I år fick vi särskilt lyckosam information i av värden: balkongerna skulle renoveras under hösten - taken skulle tas bort och bytas ut!

Tyvärr skulle detta ske i slutet av oktober, inte i börjar då Sukkot infaller. Jag kontaktade fastighetsskötaren och bad honom undersöka om det gick att ta bort vårt plåttak tidigt för att vi kunde fira vår lilla judiska helg. Han undersökte saken och det gick!

I tisdags kom några killar och avlägsnade nästan hela plåttaket, som ni kan se på bilden.

Hurrah! Det blir en Sukkah till Sukkot i år! Nu var det bara att fixa ihop den stora aluminium stommen på vår lilla balkong. Skulle det gå?

Jag grävde fram alla delarna från källaren och släpade upp den till balkongen. Några konstiga blickar fick man från grannarna, men i Sverige frågar man sällan någon vad de håller på med...

På bilden ser ni allt ligga huller om buller på balkongen. Det grå-blåa är tältduken som ska hängas på stommen.


Efter lite knåp och meck och några kreativa lösningar fick jag ihop stommen, fast de kortaste delarna var 10 längre än bredden på balkongen.


På bilden ser ni bambumattorna som ska utgöra taket. Nu gäller det att få på den stora tältduken på en mycket smalare stomme...


Finns viljan hittar man vägen! Det gick det med. Nu står Sukkan! Imorgon sättar jag på bambutaket och fixar med bordet. Jag ska också dekorera Sukkan med löv grenar och frukter. Här ser ni huset från gatan. Kan du gissa vilken balkong är min?


Nu är det inte mycket kvar att göra. Bara att handla och laga all mat.

Det är ingen lugn tillvaro att vara religiös jude - det tar mycket energi och ansträngning, men det är det sedan värt. Att sitta i sin egen Sukkah, som man lagt ner så mycket arbete på; att göra kiddush (välsignelsen över vinet) och säga Sukkahbrachan ("Baruch ata Adonaj, Elohejnu melech ha'olam, asher kiddeshanu bemitsvotav vetsivanu leshev baSukkah" - "Välsignad vare Du, Herren, vår Gud, världens härskare, som har befallt oss att sitta i Sukkan") det ger mig en väldigt speciell känsla.

Det känns som jag har gjort något unikt som stärker mig i min relation med Gud, och som gör mig till ännu en länk i det judiska folkets eviga kedja, genom alla generationerna. Det är något jag också vill att mina barn ska uppleva och växa upp med.

Måtte det bara inte regna - för mycket...

Chag sameach,