Alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, skulle förgöras, dödas och utplånas på en och samma dag, den trettonde i årets tolfte månad, månaden adar, och deras egendom skulle tas som byte. [låter detta bekant?]När Mordokaj fick höra vad som hade skett rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska och gick ut i staden och klagade högljutt och bittert. När drottning Esters tjänsteflickor och hovmän kom och berättade det för henne blev hon förfärad och sände kläder till Mordokaj som han skulle ha på sig i stället för säcktyget. Men han vägrade att ta emot dem. Mordokaj berättade om allt som hade drabbat honom och nämnde även den mängd silver som Haman hade lovat lämna till den kungliga skattkammaren om han fick förinta judarna.Då Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokaj hade sagt befallde hon honom att gå tillbaka till Mordokaj och säga: "Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen."När Mordokaj fick höra vad Ester sagt lät han svara henne: "Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. Tiger du i detta ögonblick kommer be frielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning." [här hittar vi den enda referensen i hela Esters bok till Gud, och det bara i en antydan]Då sände Ester detta svar till Mordokaj: "Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag oc h mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad." Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.Den tredje dagen klädde sig Ester i sin drottningskrud och ställde sig på det kungliga palatsets inre borggård, mitt för palatsbyggnaden. Kungen satt på sin härskartron i palatset, rakt framför ingången. När han fick se drottning Ester stå där på borggården lyste han upp och sträckte sin gyllene spira mot henne. Ester gick fram och vidrörde spetsen av spiran. "Vad vill du, drottning Ester?" frågade han. "Vad önskar du? Du skall få det, om det så är halva riket." - "Om det behagar dig, min konung", svarade Ester, "skall du och Haman i dag komma till en festmåltid som jag har ordnat till din ära." Kungen sade: "Hämta genast hit Haman, så att vi kan göra Ester till viljes.
Hon fastade i tre dagar för oss, vi fastar en (halv) dag för henne. Esters fasta brukar infalla på dagen före Purim, men eftersom Purim börjar lördag kväll, skulle det innebära en fasta på Shabbat.
Den enda fastan man kan göra på Shabbat är Jom Kippur, försoningsdagen. Och skulle vi fasta på fredag skulle det göra det svårare att förbereda för Shabbat, så därför är det idag, torsdag som vi fastar.
Fastan varar från soluppgång till solnedgång.
Fast day for Esther, slow day for me!
