Skuldfällan

Hej!

Jag har fått många reaktioner efter mitt sista inlägg om den kränkning jag utsatts för (läs Ett mycket, mycket lågt betyg). Det har varit överväldigande positiva reaktioner, bestörtning inför vad som hänt och ett starkt stöd för min framtid här i församlingen.

Stödet betyder mycket för mig och min familj.

En del har undrat vem som har skickat runt mina betyg, men jag är inte intresserad av att sprida personens namn. De har skickat mig en ursäkt, som jag har tagit emot:

Oavsett allt annat förstår jag, att du i allt detta uppfattat dig som personligt påhoppad och kränkt.

Detta var inte min eller någon annans avsikt! (Och ja, jag var själv mobboffer under åtta långa år i skolan, så jag vet hur det kan kännas och det hade jag aldrig velat bestå dig med sådan känsla.)

För den personliga vånda som jag uppenbarligen vållat dig, vädjar jag till dig om סליחה ומחילה! [ursäkt och förlåtelse]

De har också rätt att nu få lägga detta bakom sig.

Vissa har poängterat att jag inte är den enda offret av förtal och skvaller i församlingen, andra ledare, religiösa och politiska, har utsatts för diverse otrevligt. Jag ville inte hävda att jag var unik genom att belysa detta fall, utan uppmärksamma problemet i stort och hur vi måste hitta sätt att jobba och kommunicera med varandra trots meningsskiljaktigheter.

Mina etiska principer har testats ett antal gånger de senaste åren. Frågan är alltid hur jag ska svara på något som jag har upplevt som kränkande. Min första princip har varit att aldrig eskalera konflikten. Hur jag än agerar, bör det aldrig vara för att kränka, eller slå tillbaka mot den som har kränkt mig. Gör jag det kommer konflikten aldrig att lösa sig, utan båda sidor kommer bara att samla på sig en lista över kränkningar som är den andres fel.

Jag tycker att det är viktigt att först ringa eller mejla den person som man känner sig kränkt av.

Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig.
Vajikra (3 moseboken) 19:17

Detta är inte en "vänd andra kinden till" mentalitet, utan att man ska uppmärksamma någon på att man har upplevt deras handling som kränkande. Kanhända att det inte var med avsikt som de handlade och när du uppmärksammar dem på det (på ett öppet och vänligt vis!), visar det sig att de är ledsna för att de har gjort dig illa.

"så att du inte för hans skull drar skuld över dig" kan tolkas på olika, mycket relevanta, sätt:

1. Talar du inte med personen kan de inte väntas veta att de har kränkt dig, och får därför aldrig en chans att försona sin synd. Du blir delvis skyldig till att de går och bär på den och även delvis skyldig till liknande synder som personen gör sig skyldig till i framtiden.
   
2. Tar du inte kommunikationen med personen, utan väljer att eskalera konflikten så har du själv syndat och kan inte skylla ifrån dig på någon annan.
3. Vi har ett ansvar att tillrättavisa med respekt och hänsyn för den andra parten - om vi inte sköter kommunikationen med den andra, men istället förnedrar eller kränker dem tillbaka, så har vi gått från offer till förövare. (Rashi)
   

Oavsett hur man tolkar det är budskapet tydligt: Stoppa skuldspiralen från början och låt den inte hålla på att växa!

Där har vi alla ett stort ansvar!

Shabbat shalom,
Ps. Du kan också ladda ner och skriva ut min nya dekal mot Lashon haRa (ont tal). Sätt upp den hemma, på jobbet eller någon annanstans där den behövs. Kom ihåg att den inte bara gäller andra utan även oss själva!