Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

måndag 15 februari 2010

Ett mycket, mycket lågt betyg

Följande skriver jag om här för att jag inte har ett annat mer passande forum för det och med tron på att "solljus är det bästa disinfektionsmedlet" (Louis Brandeis). Jag skriver detta inte för att hänga ut någon (mitt namn är det enda som förekommer här och jag har försökt representera andras åsikter så rättvist som möjligt).
Om någon får höra eller läsa negativa saker om mig, hoppas jag att ni kommer till mig och ger mig en chans att bekräfta eller dementera det, eller förklara sammanhanget.

Hej!

Det har varit rätt mycket politisk tumult på Judiska församlingen där jag jobbar. Jag vill inte gå in på för många detaljer - dels för att det inte är till allmän beskådan och dels för att det råder stora meningsskiljaktigheter mellan olika parter.

Väldigt kortfattat menar vissa att det, för tillfället, inte finns ekonomiska resurser att anställa rabbinen i Församlingen mer än 50% och att jag inte längre kan ha kvar min tjänst som församlingspedagog (jag fortsätter ändå delar av min verksamhet - bland annat Torahblogga - då jag fått anställning hos en nyskapad judisk förening, Egalitär judendom, med ekonomiska medel från andra håll).

Andra menar att det inte alls handlar om pengar, utan att besluten fattas med religiösa och politiska motiv, där vissa vill få till stånd en kursändring av den religiösa verksamheten, genom att ersätta rabbinen med mig, då jag står för en mer liberal tolkning av judendomen (något som jag tydligt signalerat att jag inte skulle vara villig att ställa upp på).

Nu har det kommit till min kännedom att någon har begärt en kopia av mina gymnasiebetyg från Östra Real i Stockholm, från 1996! Dessa har skannats in och skickats runt till vissa församlingsmedlemmar, med texten
Anställningsgrund...! (Notera frånvarofrekvensen!)
som enda kommentar.

Här kan ni se mina gymnasiebetyg inskannade och själva notera frånvarofrekvensen, och de inte så ståtliga betygen:

Ettor, tvåor och några få treor. Femma enbart i engelska, som ändå är mitt hemspråk. Så såg mina gymnasiebetyg ut för 15 år sedan. Det är faktiskt rätt otroligt att jag ens fick betyg i många ämnen, med en frånvaro på 196 timmar den sista terminen. Ja, vid 18 års ålder var jag en ursel elev.

Inte något att vara stolt över, men jag skäms inte för det - detta representerar mig som jag var då, och jag mådde inte särskilt bra vid den tidpunkten i mitt liv. Jag visste inte varför då, men många pusselbitar började falla på plats, när jag åtta år senare fick den neuropsykiatriska diagnosen ADHD (som jag skrev om här på Torahblogga när bloggen firade sitt första år).

Hur som helst, är jag inte upprörd över att folk får veta se mina gymnasiebetyg, men att de tas fram bakom ryggen på mig och skickas runt till människor som jag jobbar med, för att folk ska bedöma mig idag på dessa grunder, från 15 år sedan - ja, ett sådant beteende är verkligen skamligt.

Jag fick reda på en av dem som hade mejlat runt betygen och konfronterade denna person via mejl. Jag kallade detta beteende för רכילות - Rechilut, med hänvisning till versen i Vajikra (3 moseboken) 19:16:
Du skall inte gå med förtal - רכיל - bland dina bröder.
Personen försvarade sig, med att säga att någon annan
bestämde sig för att syna dina formella behörigheter. Som du vet vilar all curriculum vitæ, pro primo, på gymnasiebetyget. Detta är offentlig handling och möjlig för vem som helst att begära kopia av. Detta gjordes och sedermera mottog jag en kopia över Nätet från vederbörande. Några ytterligare betyg än dess tycks du inte ha. Därför måste en potentiell arbetsgivare rimligen utgå ifrån befintligdokumentation. Betyget vittnar i sanningens namn inte om något större intresse för religionsfenomenet, eller av historia (två förvisso tätt förbundna ämnen) den gången.
Alldenstund rabbinens motståndare inom församlingen hållit denna din dokumentation fördold förelåg uppenbart fall av ולפני עיור לא תתן מכשול* . Därför syntes det mig angeläget att låta ett antal individer av vår קהל [församling] få del av dem för att alls diskutera ärendet på saklig grund och så undvika såväl rechilut [förtal], loshon ho-raa [skvaller] som hotzas shem-raa [att sprida ett ont namn, eller rykte om någon].
* "Du skall ... inte lägga något i vägen för en blind så att han faller" - som i den rabbinska traditionen har tolkats som bl.a. att undanhålla information för att någon ska bilda sig en uppfattning på falska grunder.
Här är några utdrag ur mitt svar:
Gällande min kompetens, så har jag har inga problem med att den synas. Jag har varit tydlig från början att jag inte har en formell utbildning. Mina gymnasiebetyg är ett ganska tydlig anvisning på att jag och formell utbildning inte kom så väl överens för 15 år sedan. Sedan dess har jag gått på Komvux, studerat på Pardes i Jerusalem (sommarprogrammet), jag studerade ett år på Paideia, jag har tagit Högskoleprovet, och studerat ett år Filosofi på Stockholms universitet. Utöver detta har jag deltagit i 11 Limmudkonferenser i England, där jag flera gånger också föreläst.

Detta är mitt CV, som jag gärna delat med mig av till er, tillsammans med mitt gymnasiebetyg, hade någon kommit till mig direkt och frågat om det. Jag är medveten om att det inte är särskilt imponerade, men jag har aldrig utgett det för att vara något storslaget, på den akademiska fronten. Jag är för det mesta självlärd, något som jag varit tydlig med till alla som frågat mig om saken.

Jag sökte inte heller arbete på Göteborgs församling med några andra meriter. Jag var öppen och tydlig med mina svagheter och mina styrkor.
Du hävdar att mitt gymnasiebetyg är relevant för att:
  1. Syna mina "formella behörigheter"
  2. "Betyget vittnar i sanningens namn inte om något större intresse för religionsfenomenet, eller av historia (två förvisso tätt förbundna ämnen) den gången."
  3. "rabbinens motståndare inom församlingen hållit denna din dokumentation fördold"
Jag har alltså aldrig åberopat någon formell behörighet, och mig veterligen har ingen hävdat att jag haft någon sådan. Jag menar att jag har en hel del kunskap, som är mer bred än djup, och jag har en naturlig förmåga att förmedla kunskap och engagera andra i sökandet efter kunskapen. När jag sökte jobb på församlingen, hade jag en praktisk erfarenhet av att ha förmedlat denna kunskap till barn och vuxna i 9 år, både i Stockholm och Göteborg. Mina gymnasiebetyg är alltså helt irrelevanta för det jobb jag har anställts att utföra.

Att ens föreslå att mina ungdomliga snedsteg, som frånvaron på gymnasiet, eller mina låga betyg i historia och religion från den tiden är något som ska vara en faktor i bedömningen av mig som person idag, är i min mening, helt idiotiskt. Den som anser att en människa ska bedömas efter hur de uppförde sig för 15 år sedan, när de fortfarande var en tonåring, är någon som har helt missat att människor förändras och utvecklas.

Jag skäms inte för mina betyg - de representerar mig som jag var då, och jag mådde inte särskilt bra vid den tidpunkten i mitt liv. Jag har inga problem med att folk känner till mina betyg, men jag har problem när de skickas runt, utan min vetskap, och utan något annat sammanhang!

Du tar själv upp ולפני עיור לא תתן מכשול [Du skall ... inte lägga något i vägen för en blind så att han faller]. Du vet säkert också att hålla en reformerad syndares förflutna emot honom faller inom denna מצוה [mitsva - ett av Guds bud]. Bedöm människan efter hennes handlingar idag, inte efter hennes förflutna!
בצדק תשפט עמיתך ["rättvist ska du döma din landsman"] står det också i ויקרא - [Vajikra 19:15]. Denna Shabbat läste vi לא תשא שמע שוא - ["Du ska inte sprida falska rykten", Shemot - 2 moseboken - 23:1]. Är det inte din skyldighet, om du eller någon annan får veta något negativt om mig, t.ex. dessa betyg, att komma till mig först, och be mig om en förklaring, innan du skickar ut dem till andra och uppmanar dem att "notera frånvarofrekvensen"?
Personen som grävde upp dessa betyg kunde ha besparat sig besväret och kommit till mig från första början - jag hade gärna gett dem en kopia av betygen själv!
לא תקלל חרש - ["Du skall inte förbanna en döv"]: Jag känner mig som döv, när andra får höra till synes negativa saker om mig, men ingen frågar mig.
ולפני עיור לא תתן מכשול - [och inte lägga något i vägen för en blind så att han faller]: Jag känner mig som blind, när mitt förflutna läggs som ett hinder i vägen för mig, då jag inte ser att den görs så och jag kan förklara den.

Ja, om det verkligen inte handlade om לשון הרע [skvaller] eller רכילות [förtal], varför får jag höra om detta från andra och inte från dig själv?

Jag har inget att dölja.
blog comments powered by Disqus