Krossade murar och krossade stentavlor - repris

Hej!

Jag är på semester i USA för tillfället, så bloggandet har nästan helt stannat av, men jag är tillbaka i mitten av juli och sätter igång igen då. Idag är det ändå en av den judiska kalenderns sex fastedagar, så jag återpublicerar det jag skrev förra året om dagen:

Idag är det en fastedag - שבעה עשר בתמוז - Shiva Asar beTammuz (som betyder den sjuttonde dagen i månaden Tammuz), en mindre fastedag i den judiska kalendern.

Jag skrev om den förra året också, men jag skriver lite mer nu:

Shiva Asar beTammuz markerar början på den tre veckor långa sörjeperioden som kulminerar i den mörkaste dagen på det judiska året, תשעה באב - Tisha beAv (den nionde i månaden Av). Religiösa judar fastar (avhåller sig helt från mat och dryck) från soluppgång till solnedgång under Shiva Asar beTammuz och fastar ett helt dygn (solnedgång till solnedgång) under Tisha beAv.

De tre veckorna mellan dessa två fastedagar ska man inte raka sig, inte spela musik, inte ha fest och andra saker som vi gör för att visa att vi sörjer. Varje Shabbat läser vi också en haftarah (en del ur profetböckerna) där profeten Jeremiah (se bilden) fördömmer det judiska folket för deras synder och varnar dem med att snart kommer Gud tillåta förstörelsen av Templet (i Jeremiahs fall var det första templet han syftade på).

Dessa traditioner har som syfte att återskapa känslan av sorg och olycka för att verkligen reflektera över det hemska som har drabbat vårt folk. Att som judar återkoppla till vårt förflutna är mycket viktigt och stadgar oss i nuet. Jag skriver mer om historiens betydelse för oss idag, i mitt inlägg om Tisha beAv från förra året: Årets mörkaste dag.

På Tisha beAv sörjer vi bland annat förstörelsen av både det första templet (år 586 f.v.t.*) av babylonierna och det andra templet (år 70 v.t.*) av romarna.

Shiva asar beTammuz är dagen då romarna, efter år av belägring, bröt sig igenom Jerusalems murar. Det är början på slutet för staden och templet.

Fast Judéen fortfarande räknades som centrat för judisk liv i mer än 300 år efter templets förstörelse är detta religiöst sett början på den judiska exilen. Jerusalem, det judiska folkets geografiska hjärta blev av romarna en förbjuden plats för judar.

Staden fick ett nytt namn, Aelia Capitolina, ett latinskt namn som signalerade att detta var bara en anonym huvudstad för regionen. Som en vidare förnedring av judarna, fick regionen, som hade hetat Judea, ett nytt namn, den också. Romarna letade sig tillbaka i den judiska historien och grävde fram namnet på folkets ärkefiender under bibelns tid, filistéerna. Det var ett folk som inte längre fanns kvar, men som fick ge namn åt det nya avjudaiserade området - Palestina. Det kan i vart fall inte förnekas att historien verkar ha ett ganska svart sinne för humor...

Titusbågen i Rom skildrar hur judiska fångar och romerska soldater marscherar på Roms gator med Templets skatter, bl.a. menorahn.

Förra året ledde jag en väldigt bra studiedag på församlingen på just Tisha beAv. Vi tittade då på en dramadokumentär från BBC, från en serie om romarriket. Detta avsnitt handlade just om kriget mot judarna.

Jag har klippt ut den bit som handlar om hur de bröt sig igenom murarna. Jag satte upp den på YouTube och ni kan se den här. Nästa bit kommer på nätet strax före Tisha beAv.




Juden som reser med romarna är historikern Josephus Flavius, Josef ben Mattityahu (se bilden), som började som befälhavare för en judisk garnison, mot Rom, men han insåg snabbt att romarna skulle aldrig besegras. Han överlämnade sig till den romerska hären och åkte med dem resten av kriget som konsult och diplomat.

Josephus demoniserades naturligtvis som en hemsk förrädare, men hans mål var att försöka rädda så många judar och så mycket av Judéen från total förstörelse. Han misslyckades med att rädda Jerusalem och bosatte sig i Rom efter kriget. Där utmärkte han sig speciellt som historiker och han skildrade judarnas historia och hela det romersk-judiska kriget i sina verk. Hela denna del av TV-serien är baserat på hans verk.

Den rabbinska traditionen, vars historiebild kan liknas vid en spiraltrappa, menade att olycksdagar är ekon av tidigare olycksdagar. Därför förklarade de Shiva Asar beTammuz till en händelse i Torahn och kunde därför förklara varför just denna dag var en tragedi för det judiska folket.

De förankrade 17 tammuz till berättelsen om den gyllene kalven, då folket förlorade tilliten till Moshe och Gud och gjorde sig en kalvstaty i guld som de dansade runt, dyrkade och sjöng:

"Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten."

Shemot (2 moseboken) 32:4

Folket gjorde detta bara dagar efter att ha hört de första budorden:

Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.
Shemot 20:1-3

Gud uppmärksammar Moshe, som har tillbringat 40 dagar uppe på Sinaiberget, där han hämtat stentavlorna, att folket har helt tappat greppet. Nu måste Moshe ner för att ingripa och återställa ordningen.

Då Moshe kom närmare lägret och fick se tjurkalven och dansandet, blev han så förbittrad att han kastade ifrån sig tavlorna och slog dem i stycken vid bergets fot. Kalven som de hade gjort brände han och malde till stoft. Det strödde han i vattnet och lät israeliterna dricka det.
Shemot 32:19-20

Vill ni ha er guldkalv ska ni få det! hör jag Moshe säga bittert. Och vad tyckte Gud om att han hade sönder stentavlorna? Enligt en midrash berömde Gud Moshe för det. Det var den ända rätta symbolhandlingen i en sådan extrem situation.

Det var det ända rätta, men det var en tragisk situation, när människorna sjunker så lågt och kollektivt går med på en sådan villfarelse. Enligt rabbinerna var det den 16 Tammuz som de skapar kalven. Det var den 17 Tammuz som Moshe slår sönder stentavlorna och konfronterar folket med vad de har gjort.

Krossade stentavlor ur en andlig tragedi i Torahn, kopplad till krossade murar i en historisk tragedi ur historien. Visst finns det ekon i historien.

צום קל - tsom kal (ha en lätt fasta),

En smärtsam omvärdering

Hej!

Tobias kommer från Stockholm, och har bott och pluggat de senaste åtta åren i Israel. Jag intervjuade honom i februari för mitt första program på FIM-radio, om Purim.

Jag var intresserad av att få höra hans tankar om Ship to Gaza-incidenten, för att han valde av sionistiska ideal att flytta till Israel för åtta år sedan, så är han idag väldigt kluven och försöker som hitta rätt genom Israels politiska och etiska labyrinter.

Jag bad honom gästblogga lite här på Torahblogga. Har har ni Tobias:

Smärtsam omvärdering

Jag har ganska motvilligt börjat att delvis omvärdera min syn på det inträffade. Jag hyser, som ni kanske vet, starkt negativa känslor gentemot regeringen och dess hållning gentemot araberna och palestinierna. Men jag tror också, att om vi ska kunna vara trovärdiga gentemot våra medmänniskor och även gentemot en större grupp människor i media, så kan vi inte automatiskt fördöma Israel varje gång dess motståndare dödas eller skadas.

Det finns vissa saker med det här fallet som gör det mer komplext enligt mig:

-IHH är en islamistisk grupp med band till Al-Qaeda och Hamas. Det var dess medlemmar som dödades, enligt min vetskap.

-Gruppen hade ju en mindre arsenal av "kalla vapen", dvs knivar, yxor, påkar, slangbellor o annat. Varför hade de det? Det känns som att de förberedde sig på en konfrontation. Enligt israelisk media så gick elitsoldaterna ombord med paintballgevär vilket, om det är sant, visar på att de initiellt inte sökte en konfrontation.

-Bordningen av skeppet skedde på internationellt vatten, men olika experter på folkrätt hävdar att detta är i enlighet med lagen om det råder krigstillstånd mellan landet som bordar skeppet och det land som skeppet är på väg till. Det råder inte enighet i denna fråga mellan experterna. Men Israel hävdar att det råder ett krigstillstånd mellan Gaza och Israel, vilket inte ligger långt från sanningen.

- Syftet var inte främst att överlämna förnödenheter till Gazaborna (mycket av maten de förde över till palestinierna var rutten! varför det?!), utan att genom en, i mina ögon berättigad, PR-insats söka att bryta blockaden och få världens ögon att riktas mot den. Problemet är att Israel anser sig behöva denna blockad för sin egen säkerhet, och då kan de inte rimligen låta någon bryta den. Om de skulle låta någon bryta den så inbjuder detta många aktörer att göra det framöver. Israel erbjöd flottiljen att föra över förnödenheterna via hamnen i Ashdod. Det ville de inte. Därför var det först och främst en konfrontation med Israels politik man eftersökte och inte att hjälpa palestinierna i Gaza direkt.

Frågan är om man kan dra alla aktivister över en kam? Jag menar, hur mycket gemensamt har Henning Mankell egentligen med islamisterna i IHH? Men trots allt så befann de sig på samma båt, och såvitt jag vet skadades ingen av Mankells vänner. Inte heller skedde något våld på de andra båtarna. Dock borde sådana som Mankell ha varit mer vaksamma med vilka grupper och människor de valde att delta i denna aktion med.

- Jag är motståndare till blockaden av Gaza. Jag tycker att den är inhuman då den kollektivt bestraffar en hel befolkning av människor, och jag tycker att den är oproportionell, dvs även varor som skulle kunna ha kommit igenom den israeliska gränsbevakningen, som kardemumma och choklad (i skrivande stund har Israel tillåtit sötsaker, vilket nästan känns tragikomiskt i sammanhanget), gör inte det. Det finns en nästan en filosofiskt grundad gräns för hur långt säkerhetsanspråk kan inverka negativt på andra människors liv.

Med detta sagt, så har jag ingen bra omedelbar lösning på hur man ska förhindra Hamas från att importera missiler via Iran och andra länder som inte bara kan nå södra Israel utan även Tel Aviv. De har ju visat under ca 8 år att de mer än gärna skickar missiler över gränsen. Nu har de inte gjort det på några månader, men detta beror sannerligen mer på utmattningen efter de förluster de led efter Gaza-kriget, snarare än brist på vilja. Vad ska man göra med nästa båt som kommer, b.l.a. iranska båtar som skickas över för tillfället? Ska man bara släppa igenom allt? Kan vi tillåta oss det?

- Jag hatar som sagt blockaden av Gaza, vilket är huvudfrågan bakom denna tragiska incident, men jag har inget bra svar på hur man förhindrar Hamas på kort sikt från att förvärra läget. På lång sikt, tycker jag givetvis att man ska inleda samtal med Hamas-ledningen som tyvärr är palestiniernas legitimt valda representanter i Gaza. Men även på kort sikt så måste vi försöka hitta ett sätt att göra blockaden mer human, om det nu går. Och på detta sätt lyckades ju flotiljen.

- Jag var på de två demonstrationerna i förra veckan, i måndags och lördags. Båda demonstartionerna riktade sig mot incidenten på Marmara, medan den andra var mer generellt riktad mot regeringen och dess allmänna politik, samtidigt som 43-årsdagen för ockupationen av Västbanken och Gaza uppmärksammades. Det råder ingen tvekan hos mig om att denna regering är en katastrof för Israel, och konsekvenserna för denna katastrof är i dagsläget kan vi bara ana.

mvh / Tobias

Läs mer nyheter här: DN 1, 2, 3; SvD 1, 2, 3; Expressen 1;

3000 år av visdom - lika aktuell idag

Hej!

Återigen har Maciej Zaremba lyckats hitta och diagnostisera ett av den svenska mentalitetens mörkaste störningar.

För er som inte har läst Maciej Zarembas otroliga artikelserie om vuxenmobbingen på svenska arbetsplatser, hur den förstör människors liv och hur den konsekvent tolereras av fackföreningar, försäkringskassan och arbetsgivare, så måste ni bara ta er tid och läsa den, från början till slut:

1) ”De skrattade bara.” Så berövades Safet sitt människovärde

2) ”Säg inget vänligt till mig”

3) Fritt fram i Sverige. Men brottsligt i Frankrike

4) ”De skiter i vilket” – Så sviker vi de mobbade

5) "Värst för dig själv" - Vår heder har inget pris

Den borde faktiskt ingå i en obligatorisk kurs i alla svenska gymnasier och högskolor. Läs bara detta citat om varför mobbingen i Sverige kan fortsätta som den gör:

"Varför är du så upprörd?” Jag övar då och då på den repliken, som räddat mig ur mången knipa. Säger man så till en tysk får man noll effekt. ”För att du inte fattar vad jag säger”, kan han svara. Annat i Sverige. Här är det vådligt att hetsa upp sig eller höja rösten. Då är man obehärskad, säkert oresonlig, kanhända en riskfaktor i miljön. Så var gång jag i en diskusion känner adrenalinet stiga avfyrar jag den pilen mot min helt lugne opponent. ”Men jag är inte alls upprörd!” brusar han upp. ”Ja, du hör själv ”, säger jag och andas ut. Nu är det han och inte jag som kan misstänkas för samarbetssvårigheter.

Detta berättas för att visa hur enkelt det kan vara att stöta ut en människa i en kultur som skyr konflikt och misstar harm för psykisk obalans. En enda falsk anklagelse kan vara nog. Hon blir upprörd och detta tas till intäkt för att det verkligen är något fel på den personen.

”Hon är ju så obehärskad, inte att undra på ...”

Jag minns ett flygblad som någon klok person delat ut till nyanlända flyktingar. Där stod bland annat: ”Kom ihåg att hos en svensk kan ett leende uttrycka aggression.”
Visst är det så. I en kultur där vrede är tabu och där tvedräkt inger ångest försvinner varken ilska eller tvedräkt, de tar sig nya vägar. Det vore inte nåt problem för den som lärt sig koden, kan man tycka. Men det finns ett problem. Den underkylda ilskan är nästintill omöjlig att bemöta på ett vettigt sätt.

Vilken skrämmande och träffande analys!

Och för mig för det tankarna till vår Torah, med sin 3000 år gamla visdom. Redan där har vi botemedlen för denna sjukdom, bara vi har visdomen och modet att sätta det i verket:

1) Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
Shemot (2 Mos) 20:16

2) En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten. Änkor och faderlösa får ni inte behandla illa. Om du behandlar dem illa och de ropar till mig, skall jag lyssna till deras klagorop.
Shemot 22:21-23

3) Du skall inte sprida falska rykten. Gör inte gemensam sak med den skyldige genom att vittna falskt. Du skall inte följa mängden i det som är ont och inte ge efter för den så att du förvränger sanningen, när du vittnar i någon sak. Du skall inte vara partisk för den fattige i hans sak.
...
Du skall inte vränga rätten för den fattige. Avhåll dig från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige, den som har rätt, ty jag frikänner inte den skyldige. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den klarsynte blind och fördärvar saken för den som har rätt.
En invandrare får du inte förtrycka. Ni vet hur det är att vara invandrare, ni var ju själva invandrare i Egypten.
Shemot 23:1-3, 6-9

4) Ni skall inte stjäla och inte bedra eller lura varandra. Svär inte falskt vid mitt namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är Herren. Du skall inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något. Du skall inte hålla inne arbetarens lön över natten. Du skall inte förbanna en döv och inte lägga något i vägen för en blind så att han faller; du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall varken gynna den fattige eller ta parti för den rike. Rättvist skall du döma din landsman. Du skall inte gå med förtal bland dina bröder, och du skall inte stå din nästa efter livet. Jag är Herren. Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig. Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.
...
Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Vajikra (3 Mos) 19:11-18, 33-34

Att på ett öppet och ärligt sätt konfrontera och tillrättavisa någon som har kränkt dig, är nog den allra bästa vägen till att ta tag i och lösa konflikter. Kommunikation är grundstenen i ett gott samhälle!

Vi fortsätter till Talmud, den rabbinska traditionen:

a) I Talmud Bava Metsia 58b står det att när man får någon att rodna eller blekna av en förödmjukelse är det så pass allvarligt att det av Gud räknas som att man har (i och med rodnaden) spillt deras blod, dvs. brukat fysiskt våld mot dem, eller (i och med likblekheten) att man till och med tagit deras liv!

b) Detta är Adams släkt. Då Gud skapade människan, i Guds avbild gjorde Han henne. Bereishit (1 Mos) 5:1
Ben Azzai sa: Detta är Torahns främsta vers. Vi lär oss från detta att man inte får säga ”Jag har förödmjukats, därför ska jag förödmjuka tillbaka.”
Rabbi Tanchuma sa: Om du gör detta, vet då vem du förödmjukar – ”i Guds avbild gjorde Han henne”!
(D.v.s. Förödmjukar du en människa, förödmjukar du Gud själv, i vars avbild vi är alla formade.)

På 3000 år har mänskligheten uppenbarligen inte kommit särskilt långt med att behandla varandra med kärlek, värdighet och respekt. Värre än så, det finns många moderna, färska fall av mobbing inom våra judiska församlingar. Det är vidrigt, tragiskt och hemskt, hemskt ojudiskt.

Vi får alla återvända till dessa visdomstexter och till Zarembas journalistik, för instruktion och inspiration.

En bättre värld är möjlig!

Kol tuv,

Den viktigaste frågan

Varsågod och dra egna slutsatser, men tekniskt sett verkar det för mig som om skjutningen var försvarbart. Det missar ändå helt den viktigaste frågan:

Israelerna visste att dessa idiotiska fredsaktivister skulle komma. De har kommit förr och de kommer igen. Det var ju värsta mediajippot hela vägen.

Hur kunde israelerna ändå gå in i PR-fällan med sådan på ett så jubelidiotiskt sätt? Finns det ingen PR-smidig person i maktens korridorer i Jerusalem som kunde hitta ett bättre sätt att hantera detta?

Jag vet att det inte finns något de kan göra som kommer att se bra ut i media, men detta? Detta???

Och här i Sverige är detta en ren orgasm för israelhatarna. "Titta på hur hemska israelerna är! Titta på hur blodtörstiga de är!"

Allt medan Israel skickar tillbaka alla de arresterade aktivisterna välbehållna till Sverige. Synd bara för israelkritikerna att alla aktivister skickas hem med alla organ i behåll...

Pratade med min kristen-libanesiska frukthandlare. Han sa det bäst: "Hade dessa aktivister försökt med något liknande i Egypten, eller Syrien, eller Libanon för den delen, hade de försvunnit in i mörka fängelsehålor i 10-15 år. Det är därför ingen gör något sådant med dem. Hade en intifada brutit ut i Syrien hade de massakrerat 10 000 på en dag, förbjudit inresa till alla journalister och sluppit problemet på direkten."

Så är det. Israel är vänsteraktivisternas politiska safari. Dit kan man åka och slåss mot världens busar, utan att verkligen riskera sin säkerhet. Israel kommer inte att avrätta någon. Jag skulle vilja se alla dessa europeiska aktivister som International Solidarity Movement ställa sig mitt på Teherans största torg och protestera för demokrati och mänskliga rättigheter.

Och alla dessa käcka aktivister, var finns de, alla de dagarna när Hamas skjuter raketer och Israel inte svarar? När Hamas lyckas smuggla in vapen och avskjutningsramper för nyare och dödligare raketer, kommer de att stå som mänskliga sköldar och skydda israeliska dagisbarn från raketregnet?

Jag skulle vilja se SVT, DN, Aftonbladet, skicka alla sina djärva korrespondenter till Tjetjenien för att rapportera om tillståndet där. Nej, just det, det går inte att få inresetillstånd till Tjetjenien. Tur att det då finns Israel, som låter journalisterna åka vart de vill och rapportera hur de vill och sälja alla lösnummer med saftiga rubriker om hur rutten Israel är.

Fattar inte Israels kritiker att landet är en demokrati, och om ingen annan lovar att garantera medborgarnas säkerhet, så kommer man alltid att rösta på den mest hårdföra högerpolitikern. Vad finns det för annan utväg?

Och vad vill vi? Vill vi att Israel ska massakrera palestinier för att tyst på dem? Vill vi att Israel ska stänga ute media och bli en diktatur som deras grannländer? Så klart inte, men måste Israel alltid spela sina fiender så in i händerna???

Och resultatet för oss i Sverige? Demonstranter utanför det judiska dagiset och ålderdomshemmet! Min 3,5 åriga dotter kan inte vara ute och gunga på sin gunga, på årets hittills soligaste dag, för att det finns sjuka typer som likställer judar med Israel och vill hämnas på oss!!!

Vart allt detta leder vet jag inte, men det känns som om världen snurrar Israel djupare och djupare in i ett hörn och Israel spelar med på noterna vid varenda tur. Världens judar dras med i samma sjuka vals. En vals som vi dansat till många gånger tidigare.

Och när den makabra musiken tystnar, var befinner vi oss då?


Läs mer DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7; Expressen 1, 2, 3, 4, 5; Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6; Dagen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9;