Tisha beAv - judendomens mörkaste dag

Hej,

Det berättas om Napoleon (som visade ett stort intresse för judarna i sitt kejsardöme) att han en dag åkte med den kungliga vagnen förbi de judiska kvarteren i Paris. Gatorna var övergivna och affärerna var stängda.
De åkte förbi en synagoga och Napoleon såg genom fönstrena hur judarna satt på golvet och grät. Hade judarna i Paris råkat ut för en stor tragedi, utan att han hade underrättats?!
Han beordrade vagnen att stanna och skickade en tjänare in för att höra varför judarna sörjde.
När tjänare återvände berättade han att judarna sörjde för Jerusalem och dess tempel som hade förstörts av romarna.
"Säkerligen kommer ett folk som har sörjt sin stad och sitt tempel i 1700 år en dag se dem uppbyggda igen!"

⇐ Napoleonsk propagandabild som föreställer hur han emanciperar judarna (i form av två män och en kvinna med en menorah och de två stentavlorna). Prästen till vänster ser inte särskilt nöjd ut.

Berättelsen om Napoleon kan vara myt (jag har hört den berättad i många versioner), men det säger en hel del om hur vi judar ser på vår historia: den håller oss vid liv!

Det är väl det bästa man kan säga om תשעה באב - Tisha beAv (den nionde i månaden Av), som infaller nu på söndag:


Vi ihågkommer stora tragedier som har hänt oss genom vår flertusenåriga historia för att vi judar lever alltid i det förgångna.

Vi försöker begränsa sorgeperioden till tre veckor som kulminerar i Tisha beAv, för att inte deppa ihop helt. Detta gör vi genom att hitta sätt att koppla alla tragedierna till just den dagen (istället för att peppra det judiska året med sorgedagar):

• I Torahn berättas det om spejarna som skickades in i Kanaan och kom tillbaka med en rapport som så skrämde folket att de vände sig mot Gud och Moshe. Judarnas vägran att lyssna på Moshe istället för spejarna (Bamidbar 13-14) ska enligt en midrash (rabbinska legender) vara början till Tisha beAv.

• Första templet (Salomos tempel) förstördes år 586 f.v.t. av babylonierna i början av månaden Av.

• Den romerska belägringen av Jerusalem började den 9 Av år 69 v.t.

• Andra templet förstördes den 10 Av av romarna år 70 v.t.

• Bar Kochba-revoltens sista nederlag vid Betar inträffade denna dag år 135 v.t.

• Den 1000-åriga judiska guldåldern i Spanien fick ett tragiskt slut dagen före Tisha beAv (31 juli) 1492, då Ferdinand och Isabella satte det datumet som det sista som judar fick bo i Spanien utan att konvertera till katolicismen.

• Den 23 juli, 1942, började nazisterna massdeportationen av judar från Warsawa-ghettot till Treblinka. Nazisterna valde inte denna dag slumpmässigt - det var Tisha beAv.

• För judarna i Argentina betyder dagen än mer: den 18 juli, 1994 (dagen efter Tisha beAv) bombades judiska församlingen i Buenos Aires av Hizbollah-terrorister under order från Iran.
  

Det är alltså en mörk, MÖRK dag för judar. Man fastar från solnedgång till solnedgång, man tvättar sig inte, man använder inte läderskor (som förr ansågs vara en lyxartikel) och man har inte sex med sin partner.

Till och med Torahstudier är förbjudna (eftersom det anses vara en glädjande sysselsättning) förutom de mest deprimerande bitarna: איוב - Jobs bok, delar av profeten ירמיהו - Jeremiahs bok, Talmud-texter om sorg och så klart איכה - Eicha, Klagovisorna.

Så klart Eicha för att man läser högt ur boken på kvällen. Den ska ha skrivits av Jeremiah när satt i Jerusalems ruiner efter första templets förstörelse. Hans fråga är Eicha?! Hur?! (...kunde detta hända?).

Jeremiah sörjer för Jerusalem (Michelangelo)⇒

Ett smakprov (inte för känsliga):

I sin nöd och hemlöshet
minns Jerusalem
de skatter hon ägt
sedan forna dagar.
När hennes folk föll i fiendehand
och ingen kom till hjälp,
såg motståndarna på
och skrattade åt hennes undergång.

Mina ögon är söndergråtna,
mitt inre i uppror.
Min livskraft har runnit bort,
ty mitt folk går under.
Barn och dibarn förgås
på stadens gator.

Ömma mödrar kokade
sina egna barn
för att få mat
när mitt folk gick under.

Du, Herre, härskar för evigt,
från släkte till släkte står din tron.
Varför har du glömt oss helt
och övergett oss för alltid?
För oss åter till dig, så vänder vi åter.
Herre, låt allt på nytt bli som förr.

חדש ימינו כקדם - Chadesh jameinu kekedem: "Låt allt på nytt bli som förr."
Samtidigt som Tisha beAv är ett perfekt exempel på hur vi judar lever i vårt förflutna, så är det också ett exempel på hur lever vi för framtiden.

I זכריה - Zachariah (Profetens Sakarjas bok), 8:19 står det om hur fyra fastedagar ska bli till glädjedagar när משיח - Mashiach (messias) kommer. På detta byggde man en tradition av att Mashiach skulle födas på Tisha beAv och att Tisha beAv skulle bli den gladaste dagen på det judiska året efter det.

I djupaste förtvivlan föds alltså räddningen.

För er som bor på västkusten har ni möjlighet att delta aktivt i Tisha beAv studier med mig på församlingen, kl 13-16, nu på söndag. Bland annat kommer vi att se Rebellion (the First Jewish-Roman War) från en BBC-serie om romarriket. Här nedan har ni klippet då templet, som försvarades av seloter, sattes i brand. Juden bland romarna är historikern Josephus Flavius. Det är tack vare honom som vi vet så mycket om vad som hände under kriget.



Inför Tisha beAv vill jag skicka er alla en förhoppning om att vi בימהרה בימינו - bimhera vejamejnu (snart, helst inom vår livstid) ska få se ett slut på krig och mänskligt lidande. Låt oss alla hjälpa våra medmänniskor och använda Tisha beAv till att bygga en bättre värld.

צום קל - tsom kal (en lätt fasta),