Tankarna och tweetarna flödar på Limmud!

Hej!

Just nu är jag på Limmudkonferensen i England. Jag minibloggar mest, via Twitter, på @Benjaminigbg och där kan ni läsa vad jag gör och vad jag tänker. Ni kan även se andras tweets via #Limmud. Båda har ni härovan!

Önskar ni att ni vore med? Då kan ni kolla in vissa föredrag som sänds live och finns senare att titta på här: http://limmud.org/publications/livestream/

Finns även från iPhonen om du laddar ner appen! Sök sedan efter Limmud så kan du kolla var som helst, hur som helst!

Judendomen mår riktigt bra i internetåldern!

Glad Chanukkah!

En upplysande helg för en knivig ritual...

Hej!

Nu är det äntligen Chanukkah!

Det är en helg som, mer än någon annan helg i den judiska kalendern varit en spegelbild genom tiderna av det judiska folkets historia och indentitet. I grund och botten ligger det ett inbördeskrig mellan judar som lockades av den hellenistiska kulturen (ursprungligen från Hellas, nutida Grekland) och ville förändra judendomen för att passa in, och Maccabéerna som tog upp vapen för att försvara vad de såg som den riktiga judendomen.

Hade det stannat där, hade vi nog inte firat Chanukkah särskilt länge, men rabbinerna, som i Talmud introducerade berättelsen om miraklet med oljan som användes för att tända den sjuarmade Menorahn, varade i åtta dagar istället för en dag. De lyckades ta fokuset från kriget och våldet och sätta det på något gudomligt och upplysande i mörkret.

Så har det alltid varit i vår religion - finns behovet, kan man tolka och omtolka för att passa nya tider och nya sammanhang, utan att förlora kärnan i budskapet.

Chanukkah har varit en helg för judar som ville in i det nya, mer öppna europeiska samhället på 1800-talet och mitt i nationalismens vindar, ville de också ha en dramatisk, militär seger som de kunde vara stolta över, samtidigt som många ville distansera sig från religionen litegrann. Då passade det att damma av Maccabéernas bedrifter och fira dem istället.

Detsamma gällde sionisterna på 1900-talet - vad var mer passande än en berättelse om en judisk kamp för självständighet i vårt eget hemland?

Och när judar, nyanlända till USA, skulle hävda sig på den amerikanska fria marknaden, även för religioner, så anammade man presenterna och pyntet från julen, med en judisk twist.

Idag ska jag till Götaplatsen i Göteborg, där representanter för Chabad-rörelsen tänder en jättestor chanukkia (ljusstake). De sysslar med att stärka judars religiösa identitet och gör ljuständningsceremonin för att judar ska känna sig mer judiska bland den bländande julbelysningen.

Det är underbart roligt att se hur Chanukkah betyder helt olika saker för olika judar, i olika tider och hur den fortfarande förändras. För mig har Chanukkah fått en ny innebörd denna vinter, då uppmaningar till omskärelseförbud har duggat tätt i tidningar och på TV. Göran Rosenberg skriver om kampanjen mot omskärelse har nu stöd av humanisterna, minst en präst i Svenska kyrkan och Bengt Westerberg, "regeringens särskilde utredare av främlingsfientlighet, rasism och intolerans".

Jag har skrivit om det rätt mycket här på Torahblogga, men det är värt att upprepa det. Kanske försöker dessa förbudsivrare verkligen värna om våra pojkars rättigheter och drivs enda av de renaste motiven, men när de menar att vi judar och muslimer inte vet våra egna barns bästa, och sätter religionen före, hamnar de i ett historiskt otrevligt sällskap:

Romarna, Paulus, Den katolska kyrkan, Martin Luther, Sovjetunionen, alla försökte de komma åt oss envisa judar genom att förbjuda omskärelsen. Och vilka var det som började med detta?
Visst, var det hellenisterna, som menade just som humanisterna att det var barbariskt att utsätta små pojkar för detta, att vi borde civiliseras, med eller mot vår egen vilja och lägga av med vår märkliga religion.

För mig handlar Chanukkah i år om att komma ihåg vad omskärelsen betyder för oss - om det hade varit farligt, eller problematiskt hade vi, precis som med andra lagar, omtolkat och kommit runt budet. Men omskärelsen är inte skadligt, inte farligt och 99.9% av alla omskurna män, muslimer eller judar, känner sig inte alls kränkta över att mista en liten hudbit runt snoppen.

Att motståndarna ändå känner en sådan människokärlek att de kan strunta i vad vi själva tycker och ändå yrka för ett förbud, ja, det låter som samma kärlek som hellenisterna hade i sin iver att civilisera oss, eller som katolska kyrkan och Martin Luther hade för att föra oss till Kristus.

Tack för er stora omtanke, men jag fortsätter att tända min chanukkiah och fortsätter att omskära mina söner. Hitta några verkliga offer att värna om istället!

Glad Chanukkah (och God jul till er som firar det),

PS. Och på tal om omtolkningar och ursprungstolkningar, så är det ju på den åttonde dagen som en judisk pojke omskärs så när alla höjer sina champangeglas för att skåla på Nyårsafton, glöm inte varför man ursprungligen markerade den dagen, precis en vecka efter julen... (http://en.wikipedia.org/wiki/Feast_of_the_Circumcision_of_Christ)

Gott nytt år!

Andra intressanta inlägg: Varför omskär vi våra pojkar?, Debatt om omskärelse,

En dialog med en av vår generations stora religiösa tänkare...

Hej!

Ja, det har varit en händelserik vecka för mig och Torahblogga. Jag skrev i onsdags en uppmaning att vi judar ska stå sida vid sida med svenska muslimer och bekämpa den rasism som drabbar dem, lika mycket som vi ska bekämpa den som drabbar oss.

Jag fick jättestor respons, men även en del kritik (om man bortser från det strunt som kommer från SD:are, vilken man måste nog göra här i världen). Jag tänker inte avfärda kritiken som kommer från öppensinnade människor, som inte har samma upplevelser av världen som jag har, men jag måste inte heller hålla med.

När jag skulle ändra spår lite och skriva om parashan - veckans Torahläsning, Vajeishev, så kollade jag först upp vad den brittiske överrabbin Jonathan Sacks hade att säga om avsnittet. Döm om min förvåning när han talade direkt till mig om vikten av dialog och att tala även med dem man verkligen inte håller med om!

Hoppas ni kan ge honom 9 minuter av er tid och höra hans budskap (fast den är på engelska). Det finns så mycket för oss alla i hans ord!

Shabbat shalom,

PS. Gillar ni Rabbi Sacks? Då måste ni lyssna på hans debatt med den missionerande ateist Richard Dawkins, om religion och vetenskap!

Bästa citatet därifrån:

"Science takes things apart to see how they work. Religion puts things together to see what they mean."
Rabbi Jonathan Sacks

Svenska muslimer och judar - nu enar vi oss!

Hej!

Läste just Niklas Orrenius artikel i DN “Hur blir man en människa i hatarens ögon?” om hatet mot muslimer i Sverige och fast klockan är mycket kan jag inte sova:

Amna Ismail Abdulkarim ser sig inte som ett offer utan som en rakryggad jämlike, en medborgare med rättigheter och skyldigheter. Därför viker hon inte undan när hon utsätts för något obehagligt.
Som när en dam i businessdräkt började dra i hennes slöja, en vacker försommardag på Södergatan. Kvinnan skrek:
”Varför har du slöja på dig? Det har inget med islam att göra. Stick hem till ditt land!”
”Vart?” frågade Amna Ismail Abdulkarim.
”Åk till Iran eller Saudiarabien!” fräste kvinnan.
”Jag är en svensk kvinna.”
Svaret provocerade damen. Hon vände sig till människorna runt dem och ropade:
”Kolla, hon säger att hon är svensk!”
Amna Ismail Abdulkarims sexåriga dotter började gråta och hon själv tappade greppet en smula. Hon minns att hon ropade till förbipasserande att hon visst var svensk. Det kändes viktigt att övertyga dem:
”Jag lovar er! Jag läser på Malmö högskola!”
Ibland tänker jag på hatet mot invandrare som en ständigt malande bakgrundston i det skånska landskapet. Då och då bryter den där tonen igenom, den blir gäll och omöjlig att ignorera. I januari i år skrev jag ett reportage om det som under förra året drabbade Malyum Salah Hashi och hennes barn i Tomelilla:
”Under vintern trappas förföljelsen upp. Eleverna kastar snöbollar på Malyum Salah Hashi och hennes sexåriga dotter. De fortsätter skrika saker om hennes slöja.
När snön smälter på våren går några av killarna över till att kasta sten, kastanjer och vattenballonger. Hon känner igen dem nu. Främst är det två pojkar som är drivande.
En dag träffar en sten henne i huvudet. Det blir en bula. Eleverna fortsätter stenkastningen. De har tagit det till nästa nivå. Tre gånger träffas Malyum Salah Hashi av stenar. Det gör ont. Hennes barn blir rädda.
– Varför stenar de dig, mamma? frågar den yngsta dottern. Och varför skriker de alltid saker till oss?”

Läs hela artikeln, det är ett måste - fast den är lång. Investera er tid i det!

Och för er som genast tänker på trakasserierna mot Malmös Chabad rabbin Shneur Kesselman, så kan jag lugna er med att Orrenius nämner även hans utsatthet lägre ner i artikeln.

[På bilden här intill ser ni en bild från en serie jag gjorde (med hjälp av Sonja och Aqurette) på Stortorget när jag sist var i Malmö, som jag kallade Keep on, kippa on, Malmö! Det var något som andra i Malmös församling nyligen upprepade i lite större skala och Anna Ekström försöker få igång en kampanj på via sin blogg!]

Men det är inte min poäng - detta är ju Torahblogga och jag tänker på följande verser från Torahn:

En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten.
Shemot (2 moseboken) 22:21

Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Vajikra (3 moseboken) 19:33-34

[Gud] ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten.
Devarim (5 moseboken) 10:18-19

Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa.
Devarim (5 moseboken) 24:17-18

Förbannelse över den som vränger rätten för invandraren, den faderlöse eller änkan. – Hela folket skall svara: Amen.
Devarim (5 moseboken) 27:19

Torahns etik genomsyras av ett koncept jag brukar kalla offrets ansvar. Vi som VET hur det var att uppleva främlingsskap, slaveri, förtryck - vi har ett ansvar att ta hand om andra människor och speciellt de som är extra utsatta. Är vi offer i sammanhanget är vårt ansvar att handla - att hjälpa andra i samma situation eller värre - än mer nödvändig!

(Ni som vill hävda att Koranen, till skillnad från Torahn, är ett ont och hatfyllt dokument - gör er icke besvär - det finns gott om problematiska texter i Torahn - fler än i Koranen - det är därför vi måste tolka så aktivt och målmedvetet - och muslimerna gör detsamma - här kan ni läsa en Fatwa, religiöst uttlåtande, gällande hur muslimer borde studera religiösa texter tillsammans med judar och kristna.
Igår hade jag ett långt Twitterkrig med en viss @AnnaFiii. Hon(?) började med att skicka mig en länk till en YouTube-film om Sharias farliga inflytande i Europa. Vill ni läsa en del av ordfäktningen kan ni göra det här nedanför - fast det är mycket att läsa:



Varje exempel AnnaFiii försökte komma med för att visa att islam var något särskilt ondskefullt kunde jag vända och visa exempel på det inom judendomen. Inte att vi är lika dåliga, utan att hon var ute efter att selektivt tolka allt inom islam negativt, när alla hennes argument kunde lika gärna ha använts - och används! - av antisemiter.)

I Niklas Orrenius artikel läser jag fall efter fall och det gör mig ont i hjärtat. Rabbin Shneur Kesselman är utsatt för dagliga påhopp, en del från muslimer som ser honom som representant för Israels politik mm, men låt oss inte för den saken blunda för vad så många fler muslimer själva blir utsatta för! Tvärtom är det vårt ansvar att försvara dem från samma sorts angrepp som vi blir utsatta för idag och i årtusenden.

Detta kanske låter som ett “vända andra kinden till”-resonemang, en av principerna som skiljer Jesus läror från normativ judendom, men det är det bara om vi ska försvara samma människor som hoppar på Kesselman. Har Amna Ismail Abdulkarim eller Malyum Salah Hashi eller deras små barn hoppat på Kesselman? Jag har ingen som helst anledning att tro det, och det har ni, som läser detta, inte heller!

Poängen är detta - muslimerna är Ishmaels barn och vi är Isaks barn - båda var Abrahams söner och idag är vi alla utsatta i Sverige. Vi har så mycket gemensamt i religionen och tolkningstraditionen, och också gemensam sak i omskärelsefrågan, om friskolor, om rituell slakt. Allt detta skrev jag om i inlägget för två år sedan Varför judar aldrig kan stödja SD!

Vi måste stå enade med våra muslimska bröder och systrar! Det är allas vårt ansvar att konfrontera rasismen, den sjukdom som har spridit sig som en cancer i det svenska samhället. Vi måste tillsammans hjälpa vårt avlånga land anpassa sig och utvecklas i en mer demokratisk och tolerant riktning. Och jag skiter totalt i vad någon kanske tycker om Israel - vi bor här i Sverige och att sätta allt fokus på en utrikespolitisk fråga, hur viktig den än må vara för oss annars, är det mest idiotiska vi kan göra. Kan vi inte stå tillsammans och göra gemensam här i Sverige, förtjänar vi att drivas ut härifrån en efter en.

Svenska muslimer och judar enade för ett bättre Sverige - vem är med mig!!! (Icke-judar och icke-muslimer också välkomna!)

Kol tuv,

Brorsan gör succé i Philadelphia

Hej!

Här är en video som en kille i Philadelphia gjorde om min bror, som är rabbin där. Sött liten film om livet för en väldigt uppskattade rabbin i en amerikansk judisk församling...

Shawn Kotzen - Working Philadelphia - "to Catch a Rabbi" from Shawn Kotzen on Vimeo.

Visst är man en stolt storebror! :)

Kol tuv,

Parashat Vajishlach - En evig och underbar brottningsmatch

Predikan på parashat Vajishlach
10 december 2011, 14 kislev 5772

Rabbi Jonathan Sacks, Storbritanniens överrabbin ställer en viktig fråga om veckans parasha:
“Varför är Jakob vår stamfader, och judendomens hjälte? Varför är vi Kehilat Jaakov och Bnei Jisrael - Jakobs församling och Israels barn?

Abraham påbörjade den judiska resan, Isak var villig att offra sig för Gud, Josef räddade folket under svältåren i Egypten, Moshe ledde folket genom öknen och gav oss våra lagar. Joshua ledde folket in i Det förlovade landet, David blev vår största kung, Salomon byggde templet och profeterna gav, genom århundraderna, röst åt Guds budskap om rättvisa och rättfärdighet.”

Jakobs liv, menar rabbi Sacks, verkar vara fylld av inget annat än konflikter: med broderna Esau, som han bedrar så han måste fly för sitt liv; med svärfadern Lavan, som lurar honom gång på gång; med sina fruar Rakel och Leah, som tävlar om hans kärlek; med sina tre äldsta barn Reuven, Shimon och Levi, som på olika sätt utmanar faders ledarskap. Jakob verkar han ofta fylld av ångest och rädsla, och när han väl handlar verkar han inte alltid ärlig eller rak.

Efter att ha återförenats med Josef står han inför sonens chef, farao, och sammanfattar sitt liv med att säga ”Få och svåra har mina levnadsår varit.”

Rabbi Sacks har satt fingret på det hos Jakob som har gjort honom till en av mina favoritpersonligheter i Bibeln. Han är en överlevare - han är det judiska folket personifierat - han är Israel.

I dagens parasha får han detta namn och det kommer i ett av de mest märkliga avsnitten i hela Torahn, när Jakob brottas med ängeln. Det är just innan han ska möta sin bror för första gången på 20 år. Esau är på väg att möta honom med 400 man - han tänker inte komma för att fika med Jakob. Då delar han på sin stora familj, sina fyra fruar och 13 barn, sitt boskap och allt han äger, i två läger, och resonerar ”Om Esau överfaller den ena, så kan den andra slippa undan.”

Vilket ohyggligt val! Vilken ångest det innebar att dela på allt han håller kär i hoppet om att rädda en spillra undan hans egen brors vrede. Hur många gånger i vår historia har inte andra judar tvingats följa Jakobs exempel.

Och han uttrycker sin ångest i bön:

Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och din släkt, så skall jag låta det gå dig väl.’ Jag är inte värd alla dina välgärningar och all den trofasthet du har visat mig. Jag ägde inte mer än min stav när jag gick över Jordan, och nu står jag här med dessa båda skaror. Rädda mig undan min bror Esau, jag fruktar att han annars kommer och slår ihjäl mig och de mina, både mödrarna och barnen.

Han skickar gåva efter gåva, totalt 550 djur, till Esau, i hopp om att kunna köpa sig ur denna knipa, men när han gjort allt han kunnat står han där vid floden Jabboks strand och solen sjunker över horisonten. Han lämnas ensam med sin tilltagande skräck inför morgondagen. Ensam med alla sina minnen över hur han levt sitt liv och alla saker som gått fel. Ensam med all den ånger över hur han kunde ha gjort annorlunda.

Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” … Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv”. När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft.

Hela sitt liv har Jakob flytt från den kraft, det öde som han nu står ansikte mot ansikte med. Och nu, med all den skräck som det måste innebära att brottas med denna övermäktiga motståndare, vägrar Jakob att ge upp. Han kan inte. Han vet inte hur. Allt han förmår är att vara sig sig själv och med en chutzpah, en fräckhet, född ur desperation, förhandlar han sig till en välsignelse mitt under brottningsmatchen.
Han går därifrån som Jakob, men också som Israel, haltande, evigt förändrad, bruten men hel i mötet med sig själv och sina värsta farhågor.

Och så har det varit för oss, Jakobs barn, från den dagen och framåt. Vi har ömsom sökt, ömsom flytt från världens hårda rampljus. Idag går inte mindre än fem judar fram till den svenska kungen för att ta emot nobelpriset och de bidrar till en av världens märkligaste statistiska siffror: en femtedel av alla som tilldelats ett nobelpris har varit av judisk börd, fast vi endast uppgår till ca 0.2% av världens befolkning.

Den holländsk-israeliske rabbinen Nathan Lopes Cardozo, en av den ortodoxa världens mest radikala tänkare, påpekade att det judiska folket är mindre till antal än ett misstag i den kinesiska folkräkningen, dvs. när kinesiska byråkrater räknar fel på någon decimal i landets folkräkning, så räknar de fel på fler människor än det finns judar i världen!!!

Hur kan vi ha samtidigt ha gett världen Moses, Jesus, Paulus, Maimonides, Spinoza, Marx, Freud, Einstein, Bob Dylan, Woody Allen OCH 20% av världens nobelpristagare???

Hur är det möjligt? Och samtidigt som vi sticker ut mer än någonsin, vill vi inte helst inte att världen ska märka det så mycket. Vi har så ofta kritiserats, jagats och förföljts att vi bara vill smälta in i dagens demokratiska samhälle och inte synas.
Men det gör vi. Vi märks ordentligt med rubriker om Israel, om antisemitism, om omskärelse.

Om tio dagar börjar vi fira Chanukkah, en helg som ihågkommer hur judar tog strid mot en kung för 2200 år sedan, då han ville förgöra både vår religion, genom att förbjuda vår Torah, och vår identitet, genom att förbjuda Brit Milah. Den artikel som skrevs i DN Debatt i november, av omskärelsemotståndare, kunde ha skrivits av kung Antiochus själv, för just så tyckte grekerna: vi är omoderna, primitiva, envisa. Vi vill inte inse att vi ska lägga av med vår religion och bli som alla andra.

Chanukkah har passande nog kommit att mer än något annat symbolisera den helg genom vilken dagens judar tar ställning i den moderna världen - när alla andra tänder adventsljus och julgranar, tänder vi vår chanukkiah (speciellt den som Chabad tänder på Götaplatsen).

Vi märks. Det finns högst 17000 judar i Sverige, ändå så har vi haft judiska ministrar, riksdagsmän och kvinnor, konstnärer, författare, filmskapare, vi har spelat en gigantisk roll för svenskt näringsliv och så har vi några judiska skurkar som har fått sina namn i tidningen och i svensk kriminalhistoria.
Vänta ett tag, kanske ni säger, visst är dessa alla judar, men de är inte där de är FÖR att de är judar. De ska inte stämplas som jude, bara för att de kommer från liknande bakgrund.

Rabbi Brad Hirschfield definierade antisemitismen en gång som skillnaden att säga “det finns många mäktiga judar som bestämmer i Hollywood” - vilket stämmer - och att säga “judarNA styr Hollywood” - vilket inte stämmer. För det absurda med tanken på “den judiska världskonspirationen” är att vi vet bättre än någon annan att om man någonsin samlade alla dessa kända och inflytelserika judarna i ett och samma rum, skulle de ALDRIG kunna hålla med varandra! För att ha en konspiration måste vi först ha konsensus, och det når vi judar aldrig!

Och däri ligger faktiskt vår styrka: vi brottas och brottas och brottas. Vi kämpar med änglar och människor och med oss själva och ur denna eviga brottningsmatch - så irriterande, frustrerande och utmattande som den än må vara - ur kampen uppstår den välsignelse som Gud lovade Jakob/Israel. Vi står där brutna, men hela.

Och då händer något märkligt i berättelsen:
Jakob står framför Esau (som i Talmud kom att symbolisera romarna, kristendomen och västvärlden) som den han är - inga fler knep eller undanflykter: Här är jag Esau, gör vad du vill med mig!

Och brodern föll Jakob “om halsen och kysste honom. Och de grät.”

Låt oss möta våra utmaningar inte genom att slinka undan i skuggorna, utan genom att stå upp för vilka vi är - brutna men hela - möta Esau och omvärlden och låta dem hata eller älska oss för dem vi verkligen är.
Vi har mycket lite att skämmas för och vi har mycket att vara stolta över. Låt oss omfamna vår fader Jakob och vara hans barn, Bnei Israel.

Shabbat shalom och Chanukkah sameach!

Jag och Jesse är som bröder...

Hej!

Hittade just, via Twitter (som jag nu återupptäckt) en rolig blogg bara om om judiska kändisar:

6 Degrees, No Bacon
Bara namnet är hur roligt som helst, en anspelning på det populära sällskapsspelet Six Degrees of Kevin Bacon.

Där citerar de skådespelaren Jesse Eisenberg (som t.ex. spelade Facebook grundaren Mark Zuckerberg i den suveräna filmen The Social Network) som säger i en intervju:

“In my family, every conversation was a debate complete with philosophical tangents. A discussion about the Yankees would quickly devolve into an argument about salary caps and then into a theoretical consideration of hegemony, and finally, inevitably, a shouting match about Israeli policies in the Middle East.”

Wow! Inte visste jag att Jesse Eisenberg och jag växte upp i samma barndomshem!

Kol tuv,

PS. Första inlägget på LÄNGE att inte nämna omskärelse... öh... attans också...

Hur var det nu - VARFÖR omskär vi våra pojkar?

[Bilderna är från 16 mars, 1978 - dagen då jag och min förhud gick skilda vägar och jag fick mitt hebreiska namn Binyamin Natan ben Menachem-Mendel Yosef veDevorah]

Hej!

I dessa dagar har det blivit mycket om Brit Milah - Omskärelse. Jag har bildat Förhudsfritt, en Facebookgrupp för att ta ställning mot ett omskärelseförbud, men också för att prata om vad omskärelse betyder för oss judar och muslimer.

Men jag har fokuserat så mycket på att bemöta all kritik från motståndare på nätet (en del välmenande och en del rena antisemitiska/islamofobiska påhopp) att jag nästan glömt bort att också förklara för de judar som inte kan sätta ord på det, varför det är viktigt för oss! Där vill jag tacka Cecilia och Sofie, några av mina studiekamrater på religionsvetenskapen för att de ställer dessa viktiga frågor!

I SvD idag, den 6 december, skriver en religionsvetare, Magnus Zetterholm, docent i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet, om vilken central roll omskärelsen spelar för judisk identitet.

"I en judisk kontext skulle konsekvenserna av ett förbud bli fullständigt förödande, eftersom omskärelse av gossar just på den åttonde dagen är oupplösligt förenad med judisk religiös och etnisk identitet. Sambandet är så starkt att det inte råder någon som helst tvekan om att ett förbud mot omskärelse i realiteten innebär ett förbud mot judendom."

Så jag länkar även till det härifrån. Vill man få lite mer insikt i varför det är så viktigt, så kan ni läsa vidare. Vill ni kritisera det medicinska, eller det juridiska, rekommenderar jag att ni hoppar över detta inlägg, och istället läser och kommenterar mitt inlägg En knivig fråga upp på Debatt igen!

Denna förklaring är till skillnad från det mesta andra som jag skrivit, inte menat att vara ett inlägg i just omskärelsedebatten - jag tror inte något av argumenten här nedan är relevant för omskärelsemotståndare, men detta är min förklaring på varför judar fortsätter med Brit Milah, trots många, många motståndare och förbud genom årtusenden. Därför vill jag gärna höra från judar om ni inte håller med mig (eller om ni håller med mig) och varför. Icke-judar får gärna tycka till också, men detta riktar sig först och främst till judar.

Som alltid med religion, så finns det den religiösa anledningen ("vi gör detta för att Gud...") och så finns det den sociologiska/historiska anledningen.

Den religiösa anledningen till att man omskär är att det är tecknet på förbundet som slöts mellan Gud och Abraham (1MB, kapitel 17) och som kulminerade i mottagandet av Torahn vid berget Sinai för ca 3000 år sedan. Därav namnet för budet på hebreiska Brit Milah, brit - förbund, milah - omskärelse.

Det är det andra budet av 613 som förekommer i Torahn (det första är till Adam och Eva: "Var fruktsamma och föröka er") och det handlar om löftet som Gud ger till Abraham:

Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk. Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk... Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund...
Du å din sida skall hålla mitt förbund, du och dina ättlingar i släktled efter släktled... på detta sätt: ... Alla av manligt kön bland er skall omskäras när de är åtta dagar gamla, i släktled efter släktled ... så skall ni ha mitt förbund på er kropp som ett evigt förbund. Men en oomskuren, en av manligt kön som inte har fått förhuden bortskuren, han skall utstötas ur sitt folk: han har brutit mitt förbund.
Bereishit (1 moseboken) kapitel 17

Ett rätt starkt budskap där och vare sig man tror på berättelsen eller inte.

Vad detta har resulterat i är den sociologiska/historiska delen av mitt svar: Brit Milah är så inflätat vad det innebär att vara jude och i den judiska identiteten (pojken får sitt hebreiska namn vid Brit Milah ceremonin) att vi genom årtusendens förföljelser riskerat våra liv för att omskära våra söner.

De som omtänksamt vill rädda våra söner från omskärelsen är inte de första i historien att försöka sig på det, de kommer från en anrik tradition:

Grekerna; Romarna; Paulus; Den katolska kyrkan; Martin Luther; Sovjetunionen;
(Varför förbjöd inte nazisterna det också, som jag först trodde, i Neuremburglagarna? De var aldrig ute efter att konvertera oss, utan förinta oss. Då passade omskärelsen som ett extra bra sätt att leta reda på judar.)

Och varje gång har dessa makter dragit den korrekta slutsatsen att kan man bara komma åt omskärelsen, kunde de påbörja processen att bända dessa envisa judar från sin envisa religion. Det låter radikalt, men jag menar att judiska folket har egentligen ingen anledning att existera om vi inte har ett förbund med Gud.

Vi knappast försökt smälta in men ej heller att hålla låg profil. Jag tror det finns en hel del här som i mörkare sinnen blir stoff för antisemitism. Vi följer liksom aldrig följt "historiens regler":

• Varför grundar sig två enorma världsreligion sig på ett litet semitiskt folks antika texter, fast de aldrig har försökt konvertera någon annan?
• Varför har de, som helhet, aldrig låtit sig övertygas och omvändas av andra mycket större och mäktigare makter och religioner, inte ens de som utgått från deras texter?
• Varför finns detta semitiska folk kvar efter 3000 (eller om man räknar från Abraham, 4000) år, när INGA av våra dåtida grannar längre existerar?
• Varför är deras bidrag till världen fortfarande idag helt ur proportion till deras antal (13-17 miljoner) och helt utan jämförelse historisk till något annat folk? (4 nobelpristagare bara i år!)
• Och varför gjorde de allt detta utan att vara samlade eller organiserade i ett eget land i närmare 2000 år???

Objektivt sett är det väldigt, väldigt märkligt och svårförklarligt.

Tänk hur många olika religioner gick i graven när kristendomen svepte genom Europa och sedan Nord- och Sydamerika. Hur många religioner gick i graven när islam svepte genom Asien och Afrika. Hur lätt det i längden var att ena så många olika kulturer och folkgrupper under några få, starka fanor.

Finns det druider kvar idag? Nix, de som finns är en nystartad New Age-grej, baserad på en forntida religion som försvann i och med kristendomen. Finns Zoroastrianismen kvar idag - en gång ett av världens största religioner? Nja, kanske några tusen utövare i Iran, men de har starkt påverkats av Islam. Finns Inca- eller Aztekreligionerna kvar? Kanske vissa traditioner och riter, men de allra flesta är samtidigt katoliker.

Varför, varför, varför är VI kvar???

Vi borde inte finnas och judar har genom historien haft många, många bra anledningar att inte fortsätta med judendomen. Att bara ge upp, gå till närmaste kyrka eller moské, säga "De tror ju på samma gud, så jag slipper vara annorlunda, slipper förföljelserna, slipper att känna mig som "en främling i ett främmande land" om jag bara konverterar."

Enskilda judar har gjort detta, men det judiska folket har aldrig gett sig. Inte för att vi är nihilistiska, utan tvärtom, så tror religiösa judar på det historiska förbundet som ska så småningom leda till den messianska tiden. Utan förbundet hade vi inte haft någon anledning att fortsätta vara judar och Brit Milah är tecknet på denna framtidstro.

Och i dagens samhälle, där judar inte särskiljes från andra medborgare, där många judar assimileras och lämnar sina traditioner bakom sig, är detta bud ett av de sista som en sekulär jude slutar hålla. Sabbaten, kosherregler, helger - allt kan man kasta överbord, men får man en son och omskär honom inte, så är det som att säga "Jag vill inte att min son ska få en judisk start i livet - jag vill att judendomen tar slut med mig."

På det sättet blir den sista versen av Guds befallning till Abraham sant: "Men en oomskuren, en av manligt kön som inte har fått förhuden bortskuren, han skall utstötas ur sitt folk: han har brutit mitt förbund." Gud stöter inte ut honom ur förbundet, ej heller andra judar (vi kollar faktiskt inte vem som är omskuren) - "utstötningen" görs av individen själv i att välja bort Brit Milah.

Kol tuv,

Bra frågor kräver långa svar!

Hej!

Herman ställer många intressanta frågor om förra blogginlägget, Varför omskär vi våra pojkar?:

Intressant. Jag har aldrig lyckats förstå historiskt sett vad förhuden har att göra med förbund. Det är ungefär som när jag som kristen säger att Jesus dog för våra synder ... men vad är det för regel som säger att någon måste dö? Vad är det för regel som säger att det är just när någon dör som problemet är löst? Det är jättesvårt. Har du någon förklaring till vad det är för speciellt med förhuden förutom att det har valts historiskt? Vet vi varför Gud valde just förhud? Är det att Gud vill sätta sin prägel på den organ som en man använder för att bli fader till ett barn till? Är poängen att förbundets anspråk skall vara intimt? Är det bara för att det var lite "extra" hud som man klarar sig annars ganska bra utan? Är förhud orent? Är det ungefär som griskött - att Gud har visst skapat det men vi måste välja bort det i alla fall?

Jag är heller inte övertygad om att de flesta förstår vad förbund betyder i sammanhanget? Är det en kontrakt? Är det som ett äktenskap? Vad är det mer som ingår i förbundet mellan Judar och Gud, och vad är det för förbund som Gud har med alla människor? Borde vi andra ingå i förbundet? Är vi inbjudna eller är Gud ointresserad av oss andra?

Cecilia, en av mina studiekamrater på Religionsvetenskapen ställde en liknande fråga:

...undrar varför just omskärelse blev tecknet för förbundet med Gud och inte något annat, ex att raka av sig håret.

Där svarade jag så här:

Nu är vi lite mer i spekulationer, men jag tror att svaret kan hittas på andra ställen i Torahn.
T.ex. i Shemot (2 moseboken), 6:10-12 står det:

Herren talade till Moshe: "Gå till farao, kungen av Egypten, och säg att han skall låta israeliterna lämna landet." Men Moshe vädjade till Herren: "När inte israeliterna lyssnar till mig, varför skulle då farao lyssna - och jag har ju svårt för att tala."

Vad är det med det, kan man undra, men då hjälper det att ha lite koll på orginalspråket. På hebreiska står det (jag transkriberar med latinska bokstäver) VeAni Aral Sefatajim, vilket betyder bokstavligen "Och jag har oomskurna läppar"!

Vad betyder det? Låt oss ta in ännu en text som kanske kan säga något, denna gång från Devarim (5 moseboken), 10:16-19:

"Omskär därför era hjärtan och sluta upp att vara så styvnackade. Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten."

Börjar vi se ett mönster här?

I första texten är det Moshe som har något som sitter i vägen för hans talförmåga och i den andra texten uppmanar Moshe (som 4o år senare blivit väldigt talför och poetisk) folket att känna för de svagaste individerna i samhället. Var det bibliska konceptet av ordet "omskära" då "att öppna upp" eller att "ta bort hinder från"?

I så fall kan man läsa omskärelsebefallningen i 1 MB, kapitel 17 på ett helt annat sätt. Kolla hur mycket av budskapet i kapitel 17 handlar om fruktbarhet och efterkommande generationer:

"Jag skall instifta ett förbund mellan mig och dig och göra din ätt övermåttan talrik... Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk. Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar skall utgå från dig. Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled... Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj: hon skall heta Sara. Jag skall välsigna henne, jag skall låta henne skänka dig en son. Jag skall välsigna henne, så att folk och kungar skall härstamma från henne.”

Det verkar så att omskärelsen kan mycket väl ha haft en stark fruktbarhetsinnebörd - att avlägsna "förhudskorken" för att låta fertiliteten flöda.

Det är nog den ursprungliga innebörden, men omskärelsen betyder något annat för dagens judar.

Man kan nog inte komma ifrån att omskärelsen är en mycket stark ritual för föräldrarna till det nyfödda barnet. Detta förstod jag först när jag blev förälder. Det går emot ens instinkter att beskydda det nyfödda barnet från allt ont, att sedan skära i honom, hur säkert och oskadligt omskärelsen än är. Jag tror alltså att man hittade den enda icke-nödvändiga hudbiten på människokroppen, som även befinner sig i ett av de mest känslomässigt känsliga delarna av den kroppen.

Så jag bestrider inte kritikerna i att detta är en stark och för utomstående svårbegriplig tradition, jag bestrider endast att det är skadligt, att det är en stympning, att det borde vara olagligt.

Inom judendomen ser man människan som Guds partner i skapelsen. Skapelsen var från början till 99% klar. Den sista procenten är ett gap mellan människan och Gud. Planen är då att vi ska sträva för att höja oss själva ur den animaliska/naturliga världen vi utvecklades i, bygga en bro över gapet (den sista procentenheten) och möta vår skapare på andra sidan. Då fullbordas världen och människan blir den sanna partnern i skapelsen, som det var menat från början.

Problemet är att den procentenheten är liten från Guds perspektiv, men gigantisk från människans. Det ser man i Guds tröst till Kain, precis i börjar av Torahn, när han blir avundsjuk på sin bror Abel:

”Varför är du vred, och varför sänker du blicken? Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.”
Bereishit 4:6-7

Gud menar att detta är väl självklart. Var inte sur, låt inte känslorna styra , så kommer allt gå bra! Resultatet är det första mordet.

Som jag skrivit tidigare, anser jag (fast andra tolkar Torahn annorlunda) att Gud får lära sig att vi behöver lite hjälp med brobyggandet, mer vägledning än vad vi hittills fått. Gud startar ett projekt. En rättfärdig människa ska väljas ut bland alla andra och hos honom ska ett frö sås. Kanske, om denna människa för vidare fröet till sina barn och de för det vidare till sina barn kan det växa tillsammans med människorna som blir ett stort folk. Ett folk som kan föra in etiken i världen.

Det är Abraham, alltså och det är genom förbundet med honom som denna etik och vägledning ska komma till världen. Det har ju också gått rätt bra över årtusenden - judendomen, kristendomen och islam har alla sin utgångspunkt i Abrahams förbund och i vår tid har vi FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, som baserar sig på denna etik och som har i alla fall skrivits på av de allra flesta länderna i världen. Men världen är långt från perfekt. Gud väntar tålmodigt (eller otåligt?), på andra sidan och vi har fortfarande en hel del kvar på bron som ska brygga gapet.

Många kritiker har ställt sig frågan om judar inte är okonsekventa, när vi skär i en människokropp som vi ändå menar att Gud har skapat, men där har vi samma resonemang: Gud har gett oss ett gossebarn som må vara perfekt till 99%, men den förhuden är vårt sätt att välkomna barnet in i arbetet att fullborda skapelsen. Vi säger också vid omskärelsen:

Ze haKatan, Gadol jijeh! - Här är den lille, men stor må han bli!
Keshem shenichnas labrit, ken jikanes leTorah uleChuppah uleMa'asim tovim! - Precis som han nu har ingått i förbundet, må han också komma till Torah (studier), Chuppah (bröllopsbaldakinen, dvs. äktenskaplig lycka) och goda gärningar.

Sen till Hermans sista fråga, om förbundets natur:

Är det en kontrakt? Är det som ett äktenskap? Vad är det mer som ingår i förbundet mellan Judar och Gud, och vad är det för förbund som Gud har med alla människor? Borde vi andra ingå i förbundet? Är vi inbjudna eller är Gud ointresserad av oss andra?

Det är ett kontrakt och det liknas ofta vid ett äktenskap. Så här står det i Shemot, Andra moseboken, kapitel 19:5-6, då folket står vid Sinai berg och ska ta emot Torahn:

Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min – och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.

Nyckelordet i denna text är just "OM". Förbundet är alltså villkorat på hur vi håller det med Gud. Det är inte som vissa kristna tolkningar menar att man kan förlora kontraktet, men genom hela Tanakh, den hebreiska bibeln ser man hur folket vänder sig från Gud, till avgudar och omoral och Gud tar sin beskyddande hand ifrån dem. När vi inser vårt misstag och vänder oss tillbaka, väntar Gud på oss.

Detta budskap blir extra tydligt i Profeterna, där det judiska folket kritiseras mycket hårt och straffas för sin envishet, men om vi ångrar oss och gör bot, gäller kontraktet igen. Man kan säga att Gud förväntar sig en väldigt hög standard av beteende från oss - det är den vi hela tiden ska sträva för att uppnå.

Men din sista fråga är lika viktig! För visst är det så att förbundet verkar bara gälla det judiska folket, men då kommer våra profeter in och förtydligar hur Gud har relationer med de andra folken också. Andra folk kan väl ta till sig förbundet och läran, tolka den på sitt sätt och leva därefter, så som kristendomen och islam har gjort. Buddister, hinduer, ateister - alla kan hitta olika vägar till en bättre värld. Kan någon säga att Gandhi inte var en helig man?

Det finns inget inom judendomen som säger att man måste vara jude för att leva rätt - långt ifrån! En god person är en god person, oavsett bakgrund och tro (eller avsaknad av tro). Gör man gott mot sina medmänniskor och jobbar för att göra världen bättre, för att vi ska fixa den där envisa 1% som är kvar till fullbordandet av skapelsen, ja då har judendomen inget att invända emot!

Där omvärlden ofta har missförstått judendomen är när man förväntat sig att det judiska folket ska bli kristna eller muslimer, bara för att de grundar sig på bibliska källor. Profeten Amos säger det bäst och vi läser faktiskt denna text i synagogan, när vi läser Vajikra (3 moseboken) kapitel 19, om hur israeliterna ska vara ett heligt folk. Amos skriver med sådan styrka och poesi att det är väl värt att ha med hela stycket:

Skulle ni vara förmer än nubierna för mig, ni israeliter? säger Herren. Jag förde Israel ut ur Egypten, men också filisteerna från Kaftor och arameerna från Kir.

Herren Gud har ögonen på detta syndiga rike: Jag skall utplåna det från jordens yta!

Dock skall jag inte helt och hållet utrota Jakobs ätt, säger Herren.

Se, på min befallning skall Israel skakas bland alla folk som man skakar säd i ett såll och inte en sten slinker igenom.

Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd, dessa som säger:

”Olyckan drabbar aldrig oss, den når oss inte.”

Den dagen skall jag resa upp Davids förfallna hydda, mura igen rämnorna och resa upp det som rasat, bygga upp den som i forna dagar, så att de kan lägga under sig vad som är kvar av Edom och alla de folk över vilka mitt namn har utropats, säger Herren, som utför detta.

Ja, den tid kommer, säger Herren, då plöjaren följer tätt efter den som skördar och vintramparen tätt efter den som sår, då bergen dryper av druvsaft och alla höjder flödar över.

Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel. De skall bygga upp förstörda städer och bo i dem, plantera vingårdar och själva dricka vinet, anlägga trädgårdar och äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras egen mark, och de skall aldrig mera ryckas upp

ur den mark som jag har gett dem, säger Herren, din Gud.

Amos säger alltså att vi visst är Guds utvalda folk, men att Gud har en relation med andra folk också - vi ska inte tro att vi är bättre än någon annan! Jerusalem och templet förstörs och vi får lida i exil, men ändå kommer vi inte att försvinna - vi kommer att alltid vara kvar i världen på något sätt.

Kol tuv,

Varför irriterar vi folk så mycket?

Hej!

Jag har funderat länge och hårt över varför omskärelse provocerar icke-judiska och icke-muslimska svenskar. Visst är en del av det en sorts föreställning att de skyddar små barn från att mista en liten bit hud, på en förhållandevis känslig del av kroppen, men finns det något mer?

Vad förklarar hätskheten? Varför får jag personliga påhopp som inte egentligen har med sakfrågan alls att göra?

Det känns för mig att det är så. Motstånd mot omskärelse är inte något nytt - tvärtom var det en av de första buden som grek-syrierna förbjöd judarna att hålla i de anti-judiska strömningarna som ledde fram till det krig vi idag ihågkommer när vi firar Chanukkah.

Och alltid har det varit samma ton:
Fattar ni inte, ni som ska vara så moderna och intellektuella och rationella??? Detta är barbariskt! Omodernt! Hyckleri! Idioti! Lägg av med det genast!!!

Det var en av de första stegen som Paulus föreslog som förändring när kristendomen växte ut ur judendomen, med en svidande kritik mot det judiska folket han i början hade riktat sig till, men som han börjar kritisera allt hårdare, då de flesta som lockas av hans budskap om Jesus Kristus är greker och romare, inte Herrens eget folk:

Du kallar dig jude och förlitar dig på lagen, du är stolt över din Gud, känner hans vilja och kan avgöra vad som är väsentligt – du har ju vägledning i lagen.
Du tror dig om att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor i mörker, en fostrare föroförståndiga, en lärare för omogna – du äger ju kunskapen och sanningen i lagens gestalt.
Du undervisar alltså andra men inte dig själv.
Du förbjuder stöld men är själv en tjuv.
Du fördömer äktenskapsbrott men begår det själv. Du avskyr de hedniska gudarna men drar dig inte för att plundra dem. Du är stolt över lagen men vanärar Gud genom att överträda den, ty som det står skrivet:
För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.
Omskärelse är till nytta om du lever efter lagen. Men överträder du lagen är du trots omskärelsen på nytt en oomskuren. Om nu en oomskuren följer lagens bud, skall inte han få räknas som omskuren? Då kommer han som till kroppen är oomskuren men fullgör lagen att döma dig som överträder lagen fast du har skriftens bokstav och omskärelsen. Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen.
Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud, inte av människor.
Romarbrevet 2:17-29

En sådan hård kritik var inget nytt för det judiska folket, bland profeterna i våra egen Tanach - den hebreiska bibeln (kristnas Gamla testamente) haglar anklagelserna om hyckleri, fokus på ritualer över moral och att man missförstått Guds lag (se bara Amos 5:7 eller Jesaja 58 för att ta några få exempel bland hundratals!).

Men skillnaden här är att Paulus vill något som vi idag kallar för assimilering. Han vill att judarna och icke-judarna ska förenas under den nya messias. Han lyckades storslaget att få med den romerska världen, men bland judarna, hans och Jesus eget folk, har kristendomen haft mycket liten framgång på 2000 år.

Varför är vi judar så irriterande envisa? Varför ger vi inte upp efter så lång tid av att vara minoritet bland så många majoritetsfolk?

Den holländske-israeliska rabbinen Nathan Lopes Cardozo tror sig ha ett svar och det är, passande nog, ett radikalt och provocerande sådan - den västerliga världsbilden och den judiska kan egentligen aldrig samsas. Det är ett ca 80 minuter långt föredrag, i nio delar, men se speciellt del 2 och 3 om ni inte har tid för de andra!

Vill gärna höra vad ni tycker i kommentarerna härnedan:

Del 1


Del 2


Del 3


Nu får ni klicka vidare själva:

Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9

Kol tuv,

Ibland blir man lite sur...

Hej!

Ja, ibland kan man bli lite sur. Som när man får veta att man ska vara med i TV för att försvara något som omskärelse, som är mycket viktigt för judar och muslimer. Man får först veta att man ska ha 8-12 minuter. Nej, det blir bara 7 minuter.

Sen kom jag till studion, och då lät det: "vi kör 5 minuter i slutet av programmet och slänger upp resten på webben!" Jättekul!

Men så mycket blev det inte heller. Klart jag gick till SVTplay.se för att kolla minuterna:

• Kommer Gävlebocken brinna? 3 minuters reportage.
• Norsk-svensk skidtjafs: 14 minuter icke-diskussion.
• Rabalder kring en liten feministpjäs byggt på det radikala SCUM-manifestet: 24 minuter.
• Är minoriteters rättigheter i konflikt med barns rättigheter? 4,30 minuter.

Ja, vi slog Gävlebocken med 90 sekunder!!! Viktigt också att hela landet fick 11 minuter över hur någon norsk skidåkare irriterat en sportjournalist på Aftonbladet. Det var verkligen värt publikens tid.

Varje sig man är för eller emot omskärelse kan man hålla med om att frågan om barns och minoriteters rättigheter i Sverige behöver mer tid än så i public service TV!

Men Baruch haShem (tack Gud) att ingen fick in några billiga poäng på att SCUM står för Society for Cutting Up Men!!!

Att man debatterade feminism, patriarkatet och yttrandefrihet kring en pjäs, är ju, i och för sig, ett ämne som har viss samhällsbetydelse, men inte behöver man 24 minuter för att höra personerna upprepa sig gång på gång.

I den debatten kände jag mig manad att hoppa in och uttala mig, då jag själv är feminist och har jobbat mycket med frågor om kvinnans roll i judendomen, och skrivit om det här på bloggen åtskilliga gånger. Jag sa att som någon som jobbar med en 3000-årig tradition, hittar många, många kvinnofientliga texter, och det är något som vi måste erkänna och brottas med. SCUM-manifestet är ett sätt att vända begreppen och göra en kontrast med bl.a. denna långa tradition.

Och att jag vågade uttala mig i den debatten, ja det fick jag skit för från självaste Pelle Billing, den store jämställdhetsbloggaren (aldrig hört talas om killen innan, men OK...):

7. Varför en ortodox jude som före programmet var starkt negativ till SCUM, plötsligt stödjer dem i direktsändning är svårgripbart. Eller egentligen inte. Det handlar om att det finns stora grupper i Sverige som är kritiska till rådande jämställdhethetpolitik, men betydligt färre som har ryggrad nog att stå upp för detta i direktsändning.

Jaha, tänker man, Pelle och ortodoxe-Benjamin måste ha suttit i loungen och snackat. Där var han så "starkt negativ till SCUM", och var helt på Pelles sida. Men i direktsändning var juden ryggradslös.

Jag sa inte TVÅ ORD till Pelle innan eller efter programmet!

Kanske sa redaktionen till honom vad jag tyckte om SCUM, vilket vore märkligt, eftersom de aldrig frågade mig något om något annat ämne i programmet!

Men hans trogna läsare väger in med sina tankar i kommentarerna:

[som svar på Pelles fråga] 7: Ingen aning. Knäppt iofs så var han för lemlästandet av småpojkar också. Det var naturligt.

Jag tror den ortodoxa juden “samlade PK-poäng” inför sin kommande debatt om barnmisshandel (omskärelse) av oskyldiga små gossebarn. En debatt som mycket väl kunnat bli mycket aggressivare och värre om han fått feministerna emot sig.

Jag vet absolut ingenting om den ortodoxe juden och hans motiv, men det skulle inte förvåna mig om han försökte undvika konflikt med aggressiva människor på vänsterkanten. Det är inte svårt att föreställa sig att man i den positionen helst håller tyst, inte minst mot bakgrund av att det är vänstern som eldar under judehatet i dagens Sverige. Han kanske inte ville ha ytterligare fiender, för det finns redan tillräckligt av dem för den som råkar vara jude. [Även folk som erkänner en antisemitism inom vänstern, tvivlar på mina motiv i mitt uttalande!]

Ni kan förstå att jag gick i taket (och därför använder jag inte finrumssvenska). Så här skrev jag på Pelles blogg, kommentar nr 80, faktiskt...

Pelles grundprincip nr 4 (enligt din egen hemsida!):
“Diskussioner om könsfrågor ska bygga på forskning och fakta.”

Fördom = En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra. Vid brist på information om någon eller något använder man det lilla man vet för kategorisering och fyller på med allmänna stereotyper. (http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rdom)

@Pelle, @Andreas Nurbo, @Barfota, @Rick, @m.fl.

Vad fan vet ni om MIG???

1) Pelle, hur fan vet du att jag var “starkt negativ till SCUM innan programmet”???!!! Var fick du något sådant ifrån???!!!

Och jag uttalade mig inte om manifestet som sådant, utan om just Patriarkatet, något jag tycker är en självklarhet och skrattretande med folk som försöker förneka att det någonsin funnits. Jag kan, eftersom det ingår i mitt jobb, som församlingspedagog, ge er mängder av bibelcitat, från Den hebreiska bibeln (det som kristna kallar Gamla testamentet) och från det kristna Nya testamentet, av en helt vidrig kvinnosyn. Religionen har och måste fortsätta utvecklas om det ska ha någon relevans i dagens samhälle!

2) Jag är inte ortodox jude - hade ni LYSSNAT på vad jag sa i TV, så var det att jag var just ICKE-ortodox jude!

En jävligt stor skillnad mellan ortodoxa och icke-ortodoxa judar (Konservativa eller Reformerta - ni kan utbilda er lite här:http://judaism.about.com/od/denominationsofjudaism/p/branches.htm). Det finns inte en skäl som känner mig som INTE skulle kalla mig feminist!

Jag har varit feminist sen min mor, tillsammans med en liten grupp kvinnor, blev fysiskt attackerade av ultra-ortodoxa judar, (de med svarta kläder och kindlockar) - män och kvinnor - när gruppen försökte be vid Klagomuren i Jerusalem*. Jag har skrivit om den upplevelsen på min blogg (http://torahblogga.blogspot.com/2009/11/finns-religionsfrihet-for-judar-i.html).

Jag har under hela mitt yrkesverksamma liv, 13 av mina 33 år, lett judiska gudstjänster där män och kvinnor deltar på LIKA villkor, något som inte är en självklarhet i t.ex. Göteborgs eller Malmös synagogor, där kvinnorna förväntas sitta på balkongen medan männen för styra showen. Det är något som passar en del judiska män och kvinnor, men långt ifrån alla.

3) Sen att ni har mage att påstå att jag ger mig in i debatten för att vinna poäng??? Kan man inte ha en EGEN åsikt om ett annat ämne, utan att stämplas som OPPORTUNIST?! Är ni så jävla cyniska???

Och vare sig ni tycker att omskärelse är OK eller inte, så kan ni väl hålla med om att diskussionen om SCUM-pjäsen inte behövde 24 minuters debatt där samma åsikter upprepades om och om igen, kontra de 4 minuter som debatten om omskärelse fick. Så viktigt är det med frågan om minoriteters och barns rättigheter i publik service Sverige! Det är den stora skammen med torsdagens program.

4) Och vill ni veta hur jag samtidigt kan försvara “lemlästande” och “barnmisshandel (omskärelse) av oskyldiga små gossebarn”, jag själv ett sådant gossebarn en gång i tiden, så kan ni läsa allt det jag skulle gärna ha fått säga om vi (både jag och min motståndare) haft hälften av den tid som du Pelle, på egen hand fick, på programmet! Även det kan ni hitta på min blogg:
http://torahblogga.blogspot.com/2011/11/en-knivig-fraga-upp-till-debatt-igen.html

Om ni redan vet vad ni tycker om ämnet (”barnmisshandel”, “lemlästande”), så ni kan väl åtminstone se hur en icke-ortodox, feministisk judisk man kan försvara det! Eller är det för långt utanför era så tydligt förutfattade meningar???!!!

*Och är det någon som vill dra in Israel/Palestina konflikten, för att man bara måste om man snackar med en jude, eller för att jag vågade nämna den bestridda staden Jerusalem - så har ni INGEN aning om mina åsikter i den frågan heller. Ni är redan så otroligt bra på att gissa, så varsågod och fyll i med era förutfattade meningar! (eller så kan ni LETA lite på min blogg…)

Vad jag får för reaktion - kanske en ursäkt från stor-Pelle? - får vi se. Ibland blir man bara lite sur...

Kol tuv,