Denna shabbat läser vi parashat Tetsaveh, som börjar i Shemot (2 moseboken) kapitel 27 med dessa verser:
Du skall befalla israeliterna att skaffa dig ren olja av stötta oliver till lampstället, så att lamporna kan sättas upp varje dag.Detta handlar om Menorahn, den sjuarmade ljusstaken som ska alltså alltid hållas tänd, dag som natt.
I uppenbarelsetältet, utanför förhänget som hänger framför förbundstecknet, skall Aron och hans söner se till att lamporna brinner natten igenom inför Herren. Detta skall vara en oföränderlig stadga för israeliterna genom alla släktled.
Shemot 27:20-21
När Makabéerna - som hade kämpat mot helleniserade judar och den greksyriska kungen Antiochus soldater - intog Templet ville de rena det från avgudastatyer och orena djur och återinviga Guds hus. Ordet chanukka betyder just invigning.
I Talmud så berättas det att så fort Templet var renat ville Makabéerna få igång den igen och det första de gjorde var att tända Menorahn, men de fann inte tillräckligt mycket av den rena oljan som det står om i Tetsaveh. Det skulle ta åtta dagar att skicka efter och få dit ren olja och oljan som de hade skulle bara räcka i en dag.
Vad skulle de göra? Menorahn ska alltid vara tänd, "detta skall vara en oföränderlig stadga för israeliterna genom alla släktled". De var tvugna att tända den och vänta på att den skulle slockna igen, men det gjorde den inte - oljan brann i åtta dagar så att de kunde fylla på med ny olja (därför firar vi Chanukkah med att tända en åttaarmad ljusstake, en chanukkiah).
Man kan tänka sig att genom detta minimala mirakel (jämför det De 10 plågorna, eller med havet som delar sig) visade Gud sin närvaro, godkännande och stöd till judarna som hade kämpat för att bevara judendomen, mot hellenistiska influenser.
Nu står inte denna berättelse med i Makabéböckerna, den historiska skildringen av Makabéernas kamp, utan endast i Talmud. Man kan därför fråga sig hur mycket av den är önsketänkande, då rabbinerna på sin tid ville ta fokuset från den mänskliga segern, med dess våld och dödande och sätta fokus istället på Gud. Själv sätter jag inte så står vikt på frågan om något har hänt eller inte. Det viktiga för mig är vad vi idag kan lära oss om det. För mig för det tankarna till hur vi tolkar historiska händelser i våra dagar.
Vi kan antingen se den krassa verkligheten, eller söka oss bortom den, och försöka hitta det andliga ljuset som skiner upp i mörkret.
Kol tuv,
