Nu har vi lagt Tisha beAv och den tre veckor långa sorgeperioden bakom oss. Denna Shabbat kommer vi att läsa den första av de sju tröstetexterna från profeten Jesaja som ska dra oss ur vår sorg och ge oss styrkan att gå vidare efter Templets förstörelse. Denna shabbat kallas för Shabbat Nachamu, tröstens shabbat, då vi läser texten som börjar med orden Nachamu, nachamu Ami (från Jesaja kapitel 40):
Trösta, trösta mitt folk,Kan man tänka sig ett mer trösterikt budskap för ett folk som just sett hela sitt samhälle krossas av krig och förstörelse av en överväldigande stormakt?
säger er Gud.
Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad,
att Herren straffat henne dubbelt
för alla hennes synder.
...
Alla dalar skall höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Oländig mark skall jämnas
och branter bli till slätt.
Herrens härlighet skall uppenbaras,
och alla människor skall se det.
Herren har talat.
...
Människan är som gräset,
förgänglig som blomman på ängen.
Gräset torkar, blomman vissnar,
när Herrens vind går fram.
Ja, folket är gräs.
Gräset torkar, blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.
Gå upp på ett högt berg
med ditt glädjebud, Sion,
ropa ut ditt glädjebud
med hög röst, Jerusalem.
Ropa, var inte rädd,
säg till Judas städer:
Er Gud kommer!
...
Som en herde vallar han sin hjord.
Han tar upp lammen i sin famn
och bär dem i sina armar,
han driver tackorna varligt.
Vem mäter upp havet i sin kupade hand och himlens vidd med sina fingrar?
Vem häller jordens mull i ett mått, väger bergen och höjderna på våg?
...
Förstår ni inte, hör ni inte?
Har det inte sagts er från begynnelsen,
har ni inte vetat det sedan jordens grund blev lagd?
Han tronar ovan jordens rund,
de som bor på den är som myror.
Han breder ut himlen som en duk,
spänner upp den som ett tält att bo i.
Han gör furstar till intet,
utplånar jordens härskare.
Knappt har de såtts, knappt planterats,
knappt har de hunnit slå rot,
så andas han på dem och de vissnar,
stormen för bort dem som strån.
Med vem vill ni jämföra mig,
vem är min like? säger den Helige.
Lyft blicken mot skyn och se:
Vem har skapat allt detta?
Han som mönstrar stjärnornas här
och låter dem tåga fram,
han som ropar upp dem alla.
Så väldig är hans makt och hans styrka
att ingen av dem uteblir.
I många tusen år har dessa ord varit ett stöd för det judiska folket. Oavsett hur mörkt det nu ser ut att vara, oavsett vilken stormakt planerar vår undergång, kommer det att ordna sig till slut. Och budskapen har visat sig vara profetiska, vi, det lilla judiska folket finns ju kvar och har inga planer på att lägga ner verksamhet och försvinna...