Färgade judar - inte en svartvitt fråga

Hej!

Jag skrev på Torahblogga om Yoseph Robinson, den jamaicanska hiphopparen som konverterade, blev ortodox jude, och som tragiskt sköts till döds för två veckor sedan.

Hans liv och speciellt hans död satte fokus på en aspekt av judendomen vars profil växer, men som har varit rätt osynligt, rätt länge - färgade judar. Föga förvånande är det ibland en dubbel börda att tillhöra två minoriteter samtidigt och att därför vara en minoritet inom den andra minoriteten. Tidningen New York Times skriver om detta.

En kille som vill föra upp sin identitet och den problematiken den för med sig är Shais Rison, som kallar sig för MaNishtanah. Namnet kommer från en sång man sjunger på Pesach, som betyder "Vad är skillnaden?" Han är född jude, och han kommer inte från Etiopien, men han får alltid svara på frågor när han träffar någon ny jude om var han kommer ifrån och när han konverterade. Här är hans väldigt humoristiska introduktionsvideo:


Find more videos like this on MaNishtana.net


Jag skulle nog själv vara skyldig till sådana frågeställningar - det är bara svårt för bleka, ashkenasiska judar att tänka sig att man kan vara både svart och jude, om man inte kommer från Etiopien. Därför startade han JOCflock.org, där JOC står för Jews of Color, för att färgade judar ska ha någonstans att träffas och få stöd av varandra, för judar kan bete sig väldigt rasistiska ibland, avsiktligt eller oavsiktligt.

Här är ett program från en amerikansk kabel-TV kanal, The Jewish Channel (som jag inte ens visste fanns!). Programmet är en diskussion om och med Jews of Color och finns i fem delar på YouTube. Här är första delen. OBS! Första minuten är reklam för en judisk stand-up komiker:



Vad har du själv för erfarenhet eller tankar kring denna intressanta fråga?

Kol tuv,

Stöd judiska hjälporganisationer i Pakistan!

Uppdatering: Hittills har Torahbloggas läsare gett totalt 330 kr till att hjälpa drabbade människor i Pakistan. Här är en intressant artikel från ForeignPolicy.com om varför räddningsresponsen och donationerna har varit så svaga, trots att detta är världens största katastrof just nu. Vad tycker du?

Följande skrev jag för en vecka sedan, 24 augusti:

Hej!

Såg följande på TV4-nyheterna ikväll:

Översvämningskatastrofen i Pakistan är mycket större och drabbar många fler människor än januaris horribla jordbävning i Haiti, men ändå reagerar media och människor i allmänhet mycket mindre nu än då. Svenskar har t.ex. bara gett hjälporganisationer 13% av vad man gav när Haiti drabbades. Medierna skriver inte längre om situationen, fast den förvärras hela tiden.

Jag hade själv inte insett allvaret i situationen - det är väl så när en katastrof utvecklas över en två månader istället för på bara några minuter. Jordbävningen påverkade 3 miljoner människor och lämnade 1 miljon människor hemlösa - översvämningarna, som är de värsta på över 80 år, har lämnat 20 miljoner människor hemlösa, förstört en stor del av landets skördar och infrastruktur, som kommer ta åratal att bygga upp igen. Nu börjar även kolera sprida sig bland flyktingarna.

I januari skrev jag om hur viktigt det är för oss att ge till drabbade människor runt om i världen, och varför judar borde ge till judiska organisationer:

Judendomen lär oss att Tsedaka gör vi inte bara för att hjälpa andra, utan för att göra oss själva mer empatiska - det är motion för själen. Låt oss motionera våra hjärtan genom att öppna dem brett och ge till alla organisationer som kan hjälpa.

Det är i sak ingen skillnad att ge till en kristen organisation som Röda korset ellerSvenska kyrkan, eller en obunden organisation som Unicef. Det viktigaste är ATT man ger!

Men när man ger till en judisk organisation, som t.ex. American Jewish World Service, eller brittiska Tzedek, uträttar man två saker samtidigt:man hjälper människors akuta behov och gör det tydligt för oss själva hur viktigt detta är också inom judendomen.

Vi får en bättre värld samtidigt som vi blir bättre människor och bättre judar.

Så nu är det dags igen - ta ut bankkortet ur plånboken, gå in på American Jewish World Service donationssida för Pakistan eller någon annan hjälporganisations sajt och ge vad ni kan.

Torahblogga har över 100 unika besökare per dag - om ni var och en av er ger $5, dvs. 37 kr, så blir det totalt $500 dollar eller 3700 kr! Vi kan rädda liv!

Om ni fyller i hur mycket ni donerat här nedan kan vi se hur mycket vi bidragit med. Låt oss försöka mildra lidandet i vår värld lite grann och göra den en aning bättre. Finns det något viktigare?

Kol tuv,

DN: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; SvD: 1; Aftonbladet 1, 2, 3;

Gudsmän som hatar kvinnor (och de som inte gör det)

Hej!

Nu har jag fått med min första artikel på Newsmill!

Det är en sajt där vem som helst får hoppa in i debatter om vad som helst, och det leder ibland till mycket bra saker och ibland mindre bra saker.

Igår fick jag läsa Majoriteten av de religiösa tror på en gud som hatar kvinnor, av en Ophelia Benson, med denna mycket upplysande bild. Jag tyckte att resonemangen var så märkliga, med så dåligt underbyggd logik att jag kände mig manad att skriva en replik:

Gudsmän som hatar kvinnor (och de som inte gör det)

Vad tycker ni?

Kol tuv,

Yosephs långa resa - och nu hans tragiska slut

Tragisk uppdatering:

Ammi hade på Facebook skrivit BDE om Yoseph Robinson, som jag inte uppfattade. När Chris, i en kommentar här nedan, uppmärksammade mig på att Yoseph Robinson faktiskt hade skjutits till döds i torsdags, verkade titeln, och utgångspunkten, för detta inlägg plötsligt nästan ironisk.

När jag kollade med Ammi igen förklarade hon för mig att BDE var en förkortning på Baruch Dayan haEmet - Välsignad vare den sanna Domaren, något man säger när man får höra sorgliga nyheter.

Och detta är så tragiskt. Han jobbade i en butik i Brooklyn och sköts när han försökte stoppa en rånare som hotade hans flickvän.

En människa som försökte bygga broar mellan olika världar men dödades i ett meningslöst våldsdåd. Så väldigt sorgligt.

Hej!

På Facebook tipsade min vän Ammi (tack!) om en intressant person, Yoseph Robinson - en jamaikansk hiphoppare som blev ortodox jude:

Yoseph kommer ut med en bok om sitt liv och sin resa, i december, lagom till Chanukkah. Där skriver han också om de spänningar som existerar mellan judar och svarta i USA och hur han vill bygga broar mellan grupperna.

Jag har alltid varit intresserad av människors livsresor, speciellt konverteringar till eller från religion. Det krävs något speciellt hos en människa att ifrågasätta de grundläggande premisserna som de har växt upp med och helt förändra dem.

Har du själv en sådan (judisk) historia du vill skriva om här på Torahblogga? Det skulle vara en ära för mig att publicera den.

Kol tuv,

Parashat Ki Teitse - Judisk media(ö)kändis trampar riktigt snett...

Hej!

Denna vecka läser vi parashat Ki Teitse och den innehåller många olika lagar som vi moderna läsare nog finner förlegade och ibland helt chockerande. Som tur är, kände våra rabbiner, som levde för 2000 år sedan, redan då att dessa lagar behövde en rejäl runda genom tolkningstraditionen innan man funderade på att praktisera någon av dem. Jag skriver om denna process i detalj i inlägget Ki Teitse - Vad ska man göra med olydiga barn?

Våra lärda förstod absurditeten i att läsa Torahn bokstavligen och sedan försöka leva efter den på det sättet. De gav oss också principen att varje generation skulle fortsätta processen att tolka lagen och de utmaningar som mötte lagen i sin egen tid.

Ta exemplet av homosexualitet. Det är något som i många tidsåldrar har ansetts onaturligt, fel och ett brott mot Guds lag, men biologin och psykologin har visat rätt entydigt på att den sexuella och känslomässiga attraktionen till individer av ens eget kön är något som är medfött, och oföränderligt. Det visar sig också, hör och häpna, att samhällets acceptans av homosexuella individer och partnerskap inte leder till moraliskt förfall eller att vår art slutar fortplanta sig.

Det får oss att fundera över vilken roll de traditionella, religiösa förbuden mot just homosexualitet har idag och hur vi borde kanske omtolka dem. Diverse försök att göra så skriver jag om i inlägget Acharei Mot - Mjukare sätt att tolka en hård vers...

Tyvärr är det trots detta inte svårt att hitta exempel på folk som fortfarande väljer ut just förbudet mot homosexualitet att belysa och predika. Vissa har påpekat hyckleriet i att selektivt hamra på den lagen, samtidigt som man struntar i andra lagar som kan te sig absurda i våra dagar.

Här är en scen från serien Vita Huset. Olika media personligheter har bjudits in på middag i Vita huset, men det är storm på gång i Washington och någon internationell kris, så de får alla snällt vänta på president Jeb Bartlett. Han kommer loss för att välkomna dem alla och ser att den konservativa radioprataren Dr Jenna Jacobs är närvarande. När han ser att hon vägrar ställa sig upp när presidenten kommer in i rummet kan han, som är religiös katolik och bibelkunnig, inte motstå frestelsen att ta itu med henne:



Denna Dr. Jacobs är baserat på en verklig radiopersonlighet, Dr. Laura Schlessinger, som bl.a. kallade homosexualitet för "ett biologiskt misstag" och jämförde homosexualla föräldrar med pedofiler.

Schlessingers program går ut på att folk ringer in för att be henne om råd. Hon fick mycket uppmärksamhet för att hon konfronterade sina lyssnare och skällde ibland ut dem, och hon var tydlig från början med sin religiösa profil. Hon förespråkade "moralisk hälsa" på sitt program, men hon var inte fundamentalistiskt kristen, som många andra konservativa radiopratare i USA. Nej, Dr. Laura var ortodox judinna.

Hon hade en judisk far och en katolsk mor, men konverterade formellt till judendomen, med en ortodox rabbin, år 1998. Då började hon också hänvisa till judisk lag i sin show, när hon svarade på lyssnarnas frågor. Många amerikanska judar står stadigt i den vänstra, liberala fåran av amerikansk politik och tog starkt avstånd från Schlessinger, speciellt efter den publicitet hon fick efter hennes homofobiska uttalanden.

År 2003 levererade hon ännu ett chockbesked på radion. Hon började prata om lyssnarbrev och fax:

I stort sett har de fax som jag får från kristna har varit mycket kärleksfulla, fulla av stöd. Från min egen religion har jag antingen fått inget alls, eller två av de elakaste breven jag har fått på länge. Det är väl min poäng - jag får nästan inget tillbaka. Det är inte mycket värme som kommer tillbaka.

Hon sa att hon fortfarande räknar sig själv som judinna, men "min identifikation med denna enhet och att jag håller ritualerna etc av denna enhet - det är slut med det." (Här är en lång artikel om hennes beslut att lägga av med ortodoxin.)

Dr. Laura hade upptäckt det som många andra judar vet instinktivt: en jude med hög judisk profil kritiseras och bedöms alltid hårdast av andra judar. Jag vet att jag känner att jag vill att personen med hög profil ska representeras oss till punkt och pricka som vi själva vill bli representerade och är det inte så, blir jag rätt illa till mods.

Att Paul Krugman är jude är jag stolt över - han vann ju nyligen Nobelpriset i ekonomi och är känd liberal skribent i USA. Att Bernie Madoff, han som stal miljardtals dollar från sina egna kunder, är jude ska vi inte tala så högt om.

Natalie Portman är ju en enastående skådespelerska, snygg, smart, och född i Israel. Säg det högt! Nämn bara inte att Amy Winehouse, med alla tatueringarna, alkoholproblemen etc, är judinna hon med. Basunera ut att Marciej Zaremba, superjournalist, en av Sveriges mest uppmärksammade samhällskritiker, är jude. Låt oss bara hoppas att Helle Kleins karriär tar slut så fort som möjligt, för att inte nämna mediapajasen Dror Feiler.

Så går det.

Efter alla hennes märkliga uttalanden, började Dr. Lauras popularitet att dala. Det kom fram konstiga saker kring henne - bl.a. nakna fotografier, tagna på 70-talet av en man som hon då vänsterprasslade med, och när hennes egen mor dog, vägrade hon hämta henne på bårhuset. Hon var inte ens en riktig läkare, utan hade doktorerat i fysiologi (som i Vita huset-klippet).

Trots allt detta traskade hennes karriär på, med starkt stöd från konservativa kristna lyssnare, fram till den 10 augusti då hon tog ett samtal från en svart kvinna som tyckte att hennes vita mans vänner uttryckte sig rasistiskt mot henne. Då gick Schlessinger igång:

"Nigger, nigger, nigger! Så får alla svarta komiker hålla på, men har man inte tillräckligt mörk hud och säger ordet är man rasist! Mycket märkligt. ... Är du så hyperkänslig för rasism, så gift dig inte utanför din egen ras!"

Hon körde över sin lyssnares försök att förklara saken och började istället hänvisa till Obama och hur svarta vill demonisera vita med rasism och ta mer makt från dem. Rasistiska åsikter är det som man aldrig får uttrycka i USA. Det är dödsstöten med stort D.

Här har ni hela samtalet:



Hon gick nästa dag ut med en ursäkt och fortsatte att be om ursäkt till alla som ville höra på. Här skriver hon på sin blogg om att ta ansvar för sina misstag, be om ursäkt och försöka gå vidare - en väldigt judisk tanke, trots allt. En vecka senare kom hon som gäst till intervjuprogrammet Larry King Live (också han jude) och berättade att hon slutar med radio "för att återfå sin yttrandefrihet".

Så var det med det. Finns det någon sensmoral och poäng i detta inlägg, eller ville jag bara berätta om en tragikomiskt amerikansk mediacirkus med många judiska referenspunkter? Vad tror du?

Shabbat shalom,

Intervju med världens enda svensktalande kvinnliga rabbin

Hej!

Var på Rosh Chodesh-gudstjänst (nymånaden) på tisdagsmorgonen. Vi uppmärksammar att månaden Elul börjar nu - det betyder att det är bara en månad kvar till Rosh haShana, det judiska nyåret. Tidigare skrev jag om en sajt som högtidlighåller nedräkningen under Elul med reflektioner och tankar från berömda individer - judar såväl som icke-judar: Jewels of Elul.

På gudstjänsten satt jag bredvid en äldre man, Leopold, som tipsade mig om en intervju som gjordes i Sveriges radio med Ute Steyer, världens enda svensktalande kvinnliga rabbin. (klicka på länken för att lyssna)

Hon och jag studerade tillsammans på Paideia - European Institute for Jewish Studies in Sweden, under skolans jungfruår. Några år därefter flyttade hon till USA och började studera till rabbin på Konservativa rabbinskolan Jewish Theological Seminary och fick min bror som klasskamrat. De fick sin smicha - rabbinsk ordination - samtidigt. På bilden ser ni henne läsa ur Torahn på en morgongudstjänst på JTS.

Nu har hon alltså fått jobb som akademiker på den ortodoxa rabbinskolan Yeshiva University och blir intervjuad i radion. En bra intervju allt som allt, men så klart måste de i slutet fråga henne vad hon tycker om konflikten i Israel. Kan man i Sverige inte nämna namnet på landet utan att man ska ta ställning till allt som händer där??? Suck...

Ute, jag önskar dig allt gott och hoppas ditt arbete på YU blir både roligt och givande!

Kol tuv,

Tillbaka - och med radio!

Hej, hej, hej!

Nu är jag tillbaka!

Jo, det blev lite längre uppehåll än jag hade tidigare annonserat och folk har börjat fråga mig om varför det dröjde så länge.

Vad ska man säga?

Det är väl lite som Newtons första rörelselag, tröghetslagen: En kropp förblir i vila eller i likformig rörelse så länge inga yttre krafter verkar på kroppen.

Nej, det handlar inte om min fysik, ahem, utan att bloggandet stannade av under semestern och det var så skönt att inte tänka på något ett tag. När det väl var dags att komma igång igen, tog det mig mycket mer tankekraft och vilja att få det i rörelse igen, men nu är jag tillbaka.

Helt sysslolös har jag däremot inte varit - förra veckan gjorde jag ett program för FIM-radio. Det fick handla om Devarim, femte moseboken, som vi för tillfället läser oss igenom, från olika vinklar.

1. Vad Devarim är för bok, dess sammanhang och innehåll.
2. Om författaren från ett traditionellt perspektiv - dvs. Moshe
3. Om författaren från ett akademiskt perspektiv - dvs. författaren som brukar benämnas "D"
4. Om hur den rabbinska traditionen behandlar mer svårsmälta lagar i Devarim

Här har ni filen för att lyssna eller ladda ner:

FIM - Devarim

Jag välkomnar tankar, frågor och reaktioner - alltid roligt med diskussion!

Kol tuv,