Tisdagens tragiska jordbävning i Haiti kan ses som den värsta i ett långt led av politiska, ekonomiska och naturrelaterade olyckor som drabbat det lilla karibiska landet. Och detta just när en liten ljusglimt visade sig där, då ekonomin i Haiti hade växt 2,2% över det senaste året trots den globala ekonomiska krisen.
Fattigdom och tragedi finns det gott om i världen. Traditionellt sett, ska man på den judiska skalan av Tsedaka (ett ord som översätts till välgörenhet, men betyder faktiskt grundläggande rättvisa), koncentrera sin hjälp lokalt och arbeta sig utåt. När man har hjälpt alla i ens hemstad, kan man fokusera utåt till andra städer i omgivningen, osv.
Denna modell var logisk under Talmuds tid för 2000 år sedan, och ett långt tag framåt, men nu befinner vi oss i en helt annan värld. När vi nu ser det hemska lidandet som pågår på andra platser i världen, så är det så viktigt att vi sträcker ut våra händer (och plånböcker) för att hjälpa. Det är viktigt för de som behöver vår hjälp, men viktigt för oss själva, så att vi inte förhärdar våra hjärtan och blir kallsinniga inför våg efter våg av ofantliga hjälpbehov som kommer utifrån.
Den judiska filosofen Peter Singer kommer med ett starkt exempel: säg att du har en vinterjacka på dig, som kostar över 1000 kr (vilken vinterjacka kan man idag köpa för under 1000 kr?!). Du går förbi en fontän och ser ett barn som har ramlat i. Det är iskallt och barnet håller på att drunkna. Finns det någon av oss som inte skulle hoppa i, även till priset av att förstöra vinterjackan, för att rädda detta barn?
Vad, frågar Singer, är skillnaden mellan att ta en ekonomisk risk för att rädda ett barn mitt framför ögonen och att donera pengar till en organisation som räddar detta barn på andra sidan jordklotet? Svaret är att skillnaden ligger endast i vår förmåga att stänga av TV:n och låtsas att det inte sker mitt framför ögonen på oss.
Judendomen lär oss att Tsedaka gör vi inte bara för att hjälpa andra, utan för att göra oss själva mer empatiska - det är motion för själen. Låt oss motionera våra hjärtan genom att öppna dem brett och ge till alla organisationer som kan hjälpa.
Jag ger till judiska organisationer för att hjälpa Haiti!
Tisdagens tragiska jordbävning i Haiti kan ses som den värsta i ett långt led av politiska, ekonomiska och naturrelaterade olyckor som drabbat det lilla karibiska landet. Och detta just när en liten ljusglimt visade sig där, då ekonomin i Haiti hade växt 2,2% över det senaste året trots den globala ekonomiska krisen.
Fattigdom och tragedi finns det gott om i världen. Traditionellt sett, ska man på den judiska skalan av Tsedaka (ett ord som översätts till välgörenhet, men betyder faktiskt grundläggande rättvisa), koncentrera sin hjälp lokalt och arbeta sig utåt. När man har hjälpt alla i ens hemstad, kan man fokusera utåt till andra städer i omgivningen, osv.
Denna modell var logisk under Talmuds tid för 2000 år sedan, och ett långt tag framåt, men nu befinner vi oss i en helt annan värld. När vi nu ser det hemska lidandet som pågår på andra platser i världen, så är det så viktigt att vi sträcker ut våra händer (och plånböcker) för att hjälpa. Det är viktigt för de som behöver vår hjälp, men viktigt för oss själva, så att vi inte förhärdar våra hjärtan och blir kallsinniga inför våg efter våg av ofantliga hjälpbehov som kommer utifrån.
Den judiska filosofen Peter Singer kommer med ett starkt exempel: säg att du har en vinterjacka på dig, som kostar över 1000 kr (vilken vinterjacka kan man idag köpa för under 1000 kr?!). Du går förbi en fontän och ser ett barn som har ramlat i. Det är iskallt och barnet håller på att drunkna. Finns det någon av oss som inte skulle hoppa i, även till priset av att förstöra vinterjackan, för att rädda detta barn?
Vad, frågar Singer, är skillnaden mellan att ta en ekonomisk risk för att rädda ett barn mitt framför ögonen och att donera pengar till en organisation som räddar detta barn på andra sidan jordklotet? Svaret är att skillnaden ligger endast i vår förmåga att stänga av TV:n och låtsas att det inte sker mitt framför ögonen på oss.
Judendomen lär oss att Tsedaka gör vi inte bara för att hjälpa andra, utan för att göra oss själva mer empatiska - det är motion för själen. Låt oss motionera våra hjärtan genom att öppna dem brett och ge till alla organisationer som kan hjälpa.
Här är ett urval av för mig ovärderliga böcker som jag använder mig av i mitt arbete.
*Etz Hayim - Torah and Commentary: En chumash (bok för att följa med i synagogans Torah- och Haftara-läsningar) utgiven av Konservativa rörelsen. Många bra kommentarer och snygg layout.
* The Torah with Rashi's Commentary: Vad vore Torah-studier utan Rashi??? En mycket bra utgåva från historiens största (mycket ortodoxa) judiska förlag, Artscroll.
* Nechama Leibowitz "Studies in..."-serie: Av Israels mest kända Torah-lärare, krönikör, författare och inspiratör. Nechama Leibowitz tar oss på djupdykning in i varje veckoavsnitt.
* Teaching Torah: En mycket bra lättöverskådlig bok med kommentarer, förslag på diskussioner och aktiviteter för vuxna och barn i olika åldrar för varje parasha.
* Back to the Sources: En otrolig bok som guidar dig igenom ALL religiös judisk litteratur från de senaste 2500 åren! Tanach (bibeln), Talmud, Midrash, kommentarer, medeltida filosofiska verk, kabbalistiska verk, chassidiska verk och Siddur (bönboken). Varje kapitel är skriven på ett lättillgängligt sätt med bokrekommendationer för fortsatta studier. Helt otroligt!
Det finns många fler böcker att rekommendera, så jag uppdaterar listan allt eftersom.