Parashat Vajetse - En stege i rätt riktning...

Hej!

Denna vecka läser vi Parashat Vajetse. Ordet Vajetse betyder "Och han lämnade/gick ut" som vi hittar i första versen av parashan:

Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där.
Bereishit 28:10-11

Jakob är nog den bibliska figur jag identifierar mig mest med. Hans stora brister som bror och som far, hans strävan trots alla motgångar att försöka skapa trygghet i sitt liv och för sin familj, hans tvivel och tro. Jag förstår honom och relaterar till honom. Och detta avsnitt är en av de mest gripande för mig.

Varför?

Han lämnar Beer Sheva och beger sig till Harran. Han stannar på vägen och campar. So what?

Allt handlar om sammanhanget och läser man inte in sig i texten säger den ingenting.

Så här läser jag in mig i texten: Vi vet att Jakob var en mammas pojke. Han var inte särskilt macho och föredrog att stanna hemma och laga mat.

Pojkarna växte upp. Esau blev en skicklig jägare och höll till i skog och mark, men Jakob förde ett lugnt liv och bodde i tält. Bereishit 25:27

Jakob hade en rivalitet på gång med Esav, men samtidigt var de varandras motsatser och höll sig var och en på sin planhalva. Avundade Jakob sin bror lite? Ville han inte vara den äldre, den tuffare, den starkare?

Visst ville han det, samtidigt som han kände sig väldigt hemma hemma. Så kommer den dag då han måste handla, då hans mor, Rebecka, tvingar honom till handling. Han lurar sin far Isak och sin bror genom att stjäla den välsignelse - det judiska folkets andliga arv - från Esav. Rebecka inser att Esav inte är den rätta personen att axla detta arv.

Snart står Jakob inför Isak, utklädd till Esav:

Då sade Isak: "Hur fick du tag i det så snabbt, min son?"
Jakob svarade: "Herren, din Gud, lät det komma i min väg."
Isak sade: "Kom fram hit, min son, så att jag får röra vid dig och känna om du verkligen är min son Esau."
Jakob gick fram till sin far Isak så att han fick röra vid honom, och Isak sade: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus."
Han kände inte igen honom, eftersom Jakobs händer var ludna som hans bror Esaus, och därför välsignade han honom. Han frågade: "Är du verkligen min son Esau?"
"Ja", svarade Jakob. Bereishit 27:20-24

Jag tycker att det är uppenbart att Isak förstår att detta inte är Esav (en midrash menar att han visste detta så fort sonen hänvisade till Gud), men ändå får Jakob välsignelsen och det andliga arvet. Isak inser att Rebecka hade rätt. Ändå lever Jakob med tanken att välsignelsen egentligen inte är hans egen. Den är stulen.

Och Esau tänkte: "Snart kommer den tid då vi sörjer vår far. Då skall jag döda min bror Jakob."

Rebecka, alltid den mest uppmärksamma, ser även detta och skickar iväg sin son till hans morbror Lavan, långt norrut.

Där tar vår parasha vid. Det är alltså inte en vanlig resa som Jakob företar sig. Han lämnar inte bara Beer Sheva. Han lämnar sitt hem, sin familj, sin trygghet, sin barndom. Han lämnar hela sitt liv bakom sig och går rakt ut i det okända.

Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran.

Jag läser mellan raderna och ser Jakob ensam, rädd, osäker lämna sitt hem.

Tänk om Esav följer efter honom? Jägaren Esav kanske jagar honom?!

Jakob springer. Han kollar över axeln gång på gång. Syns Esav långt därborta eller är det bara ett ökendjur? Han stannar vid toppen på varje kulle och spanar framåt och bakåt. Hur långt är det kvar? När är han i säkerhet? När kommer han känna sig trygg igen?

Vore han mer som sin bror skulle han märka att solen var på väg ner. Vore han mer av en vildmarksmänniska skulle han veta att det nu gäller att samla ved fort och göra upp en eld innan solen försvinner och nattens kyla sprider sig över öknen.

Men han är inte sin bror och han stannar bara när det är för mörkt att fortsätta. Nu är det även för mörkt för att hitta ved och göra upp en eld.

Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner.

Väljer han platsen, eller är det platsen som väljer honom?

Han famlar sig runt i mökret och hittar bara hårda kalla stenar. Han har ett val: med de få kläder han har med sig i bylte kan han antingen göra sig en någorlunda mjuk kudde, men frysa utan täcke, eller ta en av stenarna under huvudet och göra av kläderna något sorts täcke för att försöka hålla värmen.

Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där.

Somnar han snabbt? Nej, trots sin utmattning så tänker jag mig att han kurrar ihop sin och ligger och huttrar länge. Varje ljud i natten kan vara ett rovdjur eller värre - hans bror och mördare.

Tankarna surrar runt i huvudet på Jakob. Ångern, ångesten, längtan, och sorgen över sitt förlorade hem. Var kan han vända sig? Han ber till Abraham och Isaks gud om styrka och beskydd. Hjälper det? Han somnar i en eländig sömn. Och drömmer...

I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. Och Herren stod framför honom och sade: "Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig." Jakob vaknade upp ur sömnen.

Rädslan och kylan har försvunnit. Han känner sig varm och trygg.

"Sannerligen", sade han, "Herren är på denna plats, och jag visste det inte!" Och han greps av bävan och sade: "Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port."
Tidigt nästa morgon tog Jakob stenen som han haft vid huvudgärden och reste den som en stod och göt olja över den. Han kallade platsen Bet El [Guds hus]; tidigare hette staden Lus.
Jakob avgav ett löfte: "Om Gud är med mig och skyddar mig på denna min färd och ger mig mat att äta och kläder att klä mig med, så att jag kommer välbehållen hem igen, då skall Herren vara min Gud, och stenen som jag har rest som en stod skall bli en Guds boning. Och av allt du låter mig få skall jag ge dig tionde." Bereishit 28:12-22

"Om Gud är med mig"? Trots den starka försäkran från Gud han fått i drömmen, vågar Jakob inte riktigt fullt ut lita på att allt kommer ordna sig. Detta är en tänkare, en tvivlare, en mångfaceterad människa. Detta är min Jakob.

Shabbat shalom,
PS. Som jag skrev i junis inlägg Chukkat II - Vad betyder Chukkat?, så kan namnet på en parasha, trots att det bara är ett utmärkande ord i första versen av avsnittet eka igenom hela parashan och lyfta fram en röd tråd som kanske inte är tydlig annars. Så är verkligen fallet i Vajetse - "Och lämnade/gick ut"!

Läs igenom parashan, Bereishit (Första moseboken) 28:10-32:2, och försök att hitta så många exempel på människor som "lämnar/går ut från" något eller någon. Det kan vara fysiskt, det kan vara andligt, det kan vara symboliskt - tänk så kreativt som möjligt.

Du kommer att få några mycket intressanta insikter!

Jag hjälper dig med ett exempel: När Jakob lämnar platsen Bet El, där han haft sin dröm, lämnar han bakom sig den otrygga lilla pojke han var när han lämnade sitt hem. Nu har han självaste Guds beskydd med sig och är en starkare och mer självsäker person.