Här kommer en rapport från Limmudkonferensen i Coventry, England.
(Bilden är från förra årets konferens - i år har de en jättestor elektrisk chanukkiah utanför huvudingången.)
Har haft en jättetrevlig Shabbat med ca 500 andra. Den avslutades med en stor Havdalaceremoni (då man markerar Shabbats utgång) utomhus med stora facklor som Havdalaljus. Sedan vandrade vi alla in i en stor sal
där alla som hade med sig Chanukkiot kunde tända sin egen och fira den sjunde av åtta nätter. De som inte hade egna kunde tända med andra och sjunga med dem i välsignelserna.Söndagen började med att vi åt frukost - vår familj, tillsammans med en annan barnfamilj som är här från vår församling - i den stora matsalen. Det började bli lite trångt för att ytterligare ca 1500 deltagare anlände under söndagen och de som kom tidigt ville så klart börja med frukost.
Dagiset som min dotter kommer att vara på under konferensen kom igång först efter lunchen, denna konferensens första dag, så jag och min fru fick "jonglera" den livliga lilla damen under förmiddagen. Min fru, som är konstnärligt lagd, gick på en session (ett program) om att göra konst av pappersklippningar.
Jag hann med en session om vad Döda havsrullarnas förlorade versioner av bibliska texter kan säga oss om Torahns berättelser som vi har studerat i 2500 år. Det skulle handla om just Akedahn - När Gud befaller Abraham att offra Isak. Det är ett ämne som intresserar mig speciellt då jag har en ganska unik tolkning av detta avsnitt, som jag skrivit om på bloggen. Föreläsaren heter James Kugel och är professor på Harvard och Bar Ilan-universistet i Israel. Han var engagerande och rolig. Mycket kunnig också, men tyvärr pratade han för mycket om bakgrunden till Döda havsrullarna och om den gruppen som bevarade rullarna och nästan inget om det utsatta ämnet. Det var fortfarande givande, men lite av en besvikelse.
Sen gick jag runt med lilltjejen som sov middag i barnvagnen. När hon vaknade gick vi bort till dagiset där hon genast började leka med alla bilar och lego och dockvagnar hon fick tag på. Det var roligt för mig att se henne njuta så av en ny barnvänlig miljö, men samtidigt missade jag en föreläsning om Rashi, Don't Just Learn Rashi - Be Rashi!, som jag verkligen ville höra. Suck. Men vi ville inte lämna henne ensam på dagiset första dagen. Såna är småbarnsförälderns uppoffringar.
Dagiset stängde kl. 17 och det var det dags för sista Chanukkahljuständningen och middag. Med mer än 2000 pers nu, var det fullt på middagen, men vi fick äta i den särskilda barnanpassade matsalen, där vi slapp lite av trängseln.
Kl. 18.30 var det en dokumentärfilm, Faces, om hur porträtt kan användas för att
skapa fred och förståelse mellan israeler och palestinier. Jag hade hand om pyjamasombyte, tandborstning och läggning.När min fru återvände från filmvisningen för att lägga sig, hade jag ett svårt val framför mig: jag kunde gå på en föreläsningen om Napoleon och judarna, ett ämne som jag till och med snuddat vid här på bloggen, eller en session om den unika och märkliga Eliezer ben Jehuda, den moderna hebreiskans skapare - en föreläsning som hölls av hans eget barnbarnsbarn.
Eller så kunde jag gå på en diskussion av en otroligt varm, karismatisk masorti (Konservativ) brittisk rabbin vid namn Jonathan Wittenberg. Han ämne var Does Truth Matter When It Comes to Religion? om vikten av ett empiriskt tänkade och sökandet efter sanning för troende människor. Jag gick på den och det var fullpackat - ca 100 pers! Jag älskar Limmud!Innan jag gav upp för dagen (och kom tillbaka till rummet för att skriva till er) gick jag på en sista session om människors andliga resor. Det var videoklipp från intervjuer där vissa hade vuxit upp ortodoxa eller till och med ultraortodoxa men lämnat det bakom sig. Andra hade vuxit upp mindre religiösa och blivit mer religiösa.
Vissa av klippen kan ni själva se, eftersom intervjuaren, David Stern, har satt upp en hel del på YouTube. Här har ni en intervju med en kille som växte upp Haredi (ultraortodox) men lämnade allting vid 16 års ålder och nu pluggar fysik i Cambridges prestigefyllda universitet, men fortfarande håller en modern ortodox form av judendom:
Här är en tjej som växte upp i Reformrörelsen, men har blivit relativt mer religiös:
Och här en kille som växte upp i ett ortodoxt hem, men som lämnat det religiösa helt:
Det blev en mycket spännande diskussion om tro och livsval mm. Har någon som läser detta en spännande livsresa som ni vill dela med er på bloggen? Mejla mig! (Klicka på Mejla mig-knappen längst ner på denna sida.)
Nu ska jag sova!
Godnatt och glad chanukkah!
