Limmuddagboken - tisdag: Guds och Talmuds olika vinklar, HBT-judar, en rockopera och mitt paradis

Hej!

Började min tredje vardag på Limmud konferensen med den intensiva lektionsseriens om profeten Chagaj. Jag och min chavrutapartner, Chana, fortsatte med översättningsarbetet, och jobbade oss igenom 12 nya verser. Under lärarens, David Solomons ledning bärjar koncepten i den lilla boken börjar nu kristaliseras.

Jag väntar tills imorgon för att sammanfatta det hela för er, men det blir intressant, det lovar jag!

På eftermiddagen gick jag på en annan föreläsningsserie, denna gången om Talmud. Rabbin Chaim Weiner är en av den brittiska masortirörelsens (ungefär jämförbart med den amerikanska Conservative movement) största tänkare. I denna serie ville han illustrera de olika sätten man kan studera den rabbinska traditionens storverk, Talmud.

I den första delen, som jag gick på igår, pratade han om sin egen historia med Talmud. Han började studera det, som ung student, på Hebrew University i Jerusalem. Där lärde han sig analysera texten utifrån historiska och kulturella vinklar. Hur kom texten till? Vilka olika delar, från vilka tidsåldrar, är texten uppbyggd av. Allt detta bidrar till att förstå vad texten verkligen handlar om.

Men sedan började han att studera Talmud på en traditionell ortodox yeshiva. Där studerade man Talmud för att förstå hur man skulle leva sitt liv enligt den judiska traditionen. Vad vill texten säga oss? Detta öppnade upp Talmud på ett helt nytt sätt.

Till sist, började han också titta på berättardelarna i texten, midrashen. Vad vill de säga oss? Hur passar de in i sammanhangen och strukturen i Talmudsidan?

I föreläsningsserien på Limmud går han igenom de olika sätten att studera Talmud och applicerar dem på samma sida i Talmud. Vi studerar alltså samma rader av samma avsnitt fyra gånger över fyra dagar, varje dag på ett helt nytt sätt. Det är en väldigt spännande övning. Fast det pågår ca 10 andra saker just den timmen är jag i praktiken fast i Chaim Weiners föreläsning för jag måste se hur texten förändras beroende på hur man tittar på den!

Senare gick jag och såg en enmansshow av och med skådespelaren Marcus Freed. Han har kommit på Limmud i Stockholm och spelat upp en av sina pjäser, om kung Salomon, i Göteborg. Föreställningen var då mycket uppskattad av alla olika åldrar.

Denna gång var det en rockopera om Salomons far, kung David. Han hade med många olika populära låtar, där han skrivit om texten för att passa Davids liv. Pjäsen var rolig, men inte lika djupsinnig som den han gjorde om Salomon.

Den var underhållande i alla fall. Här är några bilder från föreställningen.


Jag gick på en föreläsning om amerikanska judars politika engagemang och åsikter, vilket var intressant, men inte så mycket nytt för mig.

Jag gick på en föreläsning som hette The Whole of Jewish Philosophy in One Hour. Det är verkligen vad det låter som. David Solomon, han som leder min Chagaj grupp på morgonen försökte ge en grov översikt över HELA den judiska filosofins historia på 60 minuter. Han han med ungefär till 1400-talet på en timme och gick några minuter övertid och klämde in de resterande 600 åren på 5 minuter.

Synd, men mycket underhållande och upplysande ändå. Det var ett mycket bra försök i alla fall. Solomon kan otroligt mycket och har en otrolig energi på scenen. Han är faktiskt känd för sina översiktsföreläsningar och de finns att köpa och ladda ner från nätet: In One Hour.

Vid 22-tiden bar det av till en föreläsning om hur församlingar kan bli mer välkomnande för HBT-judar. Det var en kvinna, Caryn Aviv, som hade skickat ut en stor enkät till 3000 olika församlingar i USA, från alla olika grenar och samlat in svaren. Det var ett intressant som engagerar mig.

Sist tog jag en sväng förbi baren. Det var fullt med folk där, 200-300 pers, och högljutt, så jag gick in i ett sidorum där de skulle ha midnattschavruta, alltså parstudier. Varje år på Limmud har de ett Chavruta-projekt, med ett chavrutahäfte. Ett team har tagit fram olika judiska källor på ett visst tema och presenterat dem i häftet på ett lättillgängligt sätt.

I år är ämnet "Ett". Varje morgon på konferensen samlas hundratals människor för att hitta en studiepartner och sätta sig ner för att diskutera texterna i häftet. Varje dag studerar man ett nytt kapitel från häftet. Kapitel 1: Ett språk, kapitel 2: En gud, kapitel 3: Ett folk, kapitel 4: En värld. När man är klar får man ta med sig häftet hem och fortsätta studierna. Häftena finns också att köpa på Limmuds hemsida.

Man sätter sig ner med sin chavrutapartner, börjar diskutera texten på sidan och jobbar sig igenom kapitlet tillsammans. Det är den klassiska judiska studiemetoden - att lära sig i diskussionen.

När jag vandrade in på midnattschavrutan hade studieledaren som skulle sätta igång allt, inte dykt upp, men det satt 5-6 pers och väntade på att börja. Jag tog en bok och satte mig ner, men på något sätt - jag vet inte riktigt hur - så fick jag rollen som studieledare!

Jag öppnade boken på kapitlet En Gud och började diskutera den första texten, Shema-bönen, där vi befäster Guds enhet. Efter min introduktion delade gruppen, som vid det här laget hade vuxit till 15 personer, upp sig i små grupper, men vissa ville fortsätta i en större grupp. Jag och fem andra satte oss på några soffor och jag ledde diskutionen. Jag har en viss vana att leda diskutionsgrupper, från församlingen...

Det var riktigt roligt och givande. Vi diskuterade Guds enhet, vår relation med Gud, vad Gud kräver av oss och vad vi kan kräva av Gud. Avslutningsvis fick alla säga några ord om sin egen relation med Gud. Det är ovanligt i judiska sammanhang att man pratar om Gud och tro, men det kan verkligen vara viktigt och nyttigt.

Så är det med Limmud! Alla lär sig och undervisar alla andra. En församling av kunskapstörstiga diskussionsivriga judar. Detta är mitt paradis.

Nu ska jag sova.

Kol tuv,

Snåriga julgranar och bizarra ankor

Hej!

Här är en kort video från Dear Prudence, rådgivningsspalten på Slate.com. Emily Joffe, som håller i spalten, är själv judinna så det kanske påverkar hennes svar.



Själv skulle jag ha otroligt svårt att ha en julgran hemma, jag kan inte se det som något annat än kristet. Vad tycker du om denna snåriga fråga?

Kol tuv,

PS. I år hade Slate även med en artikel, skriven av Jeremy Stahl, en "endast halvt-avfallen amerikansk jude", om sin svenska fru och den "bizarra, svenska traditionen att titta på Kalle Anka på julafton". Rolig läsning!

Limmuddagboken - måndag: Politik, profeter, och popstjänor

Hej!

Kom upp lite sent imorse, och hann till masorti-gudstjänsten lagom till upprepningen av Amida-bönen, ungefär halvvägs igenom. Tog på mig mina tefillin (böneremmar) och fick i alla fall höra Torahläsningen, som är den viktigaste delen. På måndagar och torsdagar läser man ett smakprov av nästa Shabbats parasha. Denna vecka är det Vajechi som gäller - den sista parashan i Bereishit, första moseboken.

På bilden ser du en tjej som får en alijah (kallas upp till Torahn). Det kanske ser ut som om hon inte har en talit (bönesjal) på sig, som männen har, men det är den vackra turkosa sjalen som är hennes talit, med tsitsit (de obligatoriska fransarna) i de fyra hörnen.

Det är en annan sak jag gillar med Limmud - man möter folk som tar sin judendom på så stort allvar att de inte bara köper en typisk talit på närmaste judiska församling, utan hittar vackra och betydelsefulla föremål som de har med sig i sitt judiska liv. Det märks att det betyder något extra.

Efter gudstjänsten åt jag frukost,

i den stora matsalen.









Efteråt hamnade jag på ett mycket spännande program som innebar några stora uppoffringar. Limmud handlar nämligen hela tiden om att välja ett program över 30 andra, med lika spännande ämnen. Eftersom att detta är min 11:e Limmudkonferens, så valde jag att prova ett Yeshivat Limmud. Istället för ett fristående program som varar i 70 minuter, som alla andra, så varar denna i 180 minuter och fortsätter i en serie över de fyra dagarna på Limmud.

Jag väljer alltså bort 4 X 2 andra programtillfällen, men detta var det värt. I denna Yeshivat Limmud sitter jag med en partner, en chavruta, och studerar en särskild text, under vägledning av vissa, riktigt framstående lärare.

Jag valde den kursen som är en djupdykning i profeten Chagajs bok i Bibeln. Jag visste inget om Chagaj, hans bok eller dess bakgrund, men kursintrot i handboken var väldigt lockande och läraren, David Solomon, har ryktats om att vara en briljant talare, så jag slog till.

Jag parades ihop med Chana, en medelålders, brittisk kvinna som bor i Israel och under den första timmen var vår uppgift att översätta de första 13 verserna av Chagajs bok (boken innehåller endast två kapitel och är knappt 40 verser lång). Det blev en spännande uppgift, då vi dels försökte förstå vad hans budskap var, samtidigt som vi ville föra över den vackra hebreiska poesin till engelskan.

Den andra timmen samlades alla chavrutaparen för att analysera de olika översättningarna. David Solomon gick då igenom just det styckets stora teman och dess budskap. Imorgon fortsätter vi med nästa del. När jag har gått kursen och fått en ordentlig översikt tänker jag skriva mer om det här på Torahblogga.

Senare under dagen blev det en hel del paneldebatter.

En där frågan var om Obama var bra för oss judar - speciellt vad det beträffar Israel. I panelen fanns ingen som var egentligen anti-Obama och alla höll med om att han var på det stora hela bra, fast Gershon Baskin (andra från vänster), som jobbar mycket med israelisk-palestinska fredsinitiativ, tyckte att Obama inte jobbat tillräckligt med att få fart på fredsprocessen.

Einat Wilf (andra från höger), en spännande israelisk politiker, skribent och tänkare, hade några riktigt vassa analyser om relationen mellan Israel och USA. Du kan se mer om och av henne på hennes hemsida.

Jag stannade kvar i samma föreläsningssal och lyssnade på nästa paneldebatt, Kan Israel fortsätta vara både en demokrati och en judisk stat? Imponerande talare, som utvecklade problemen kring situationen för araber, kvinnor och homosexuella i det israeliska samhället. Alla dessa tre grupper utmanar på olika sätt de ortodoxas grepp om den civila makten.

Är det någon som skulle vilja lyssna på dessa paneldebatter? Jag spelade nämligen in dem och kan lägga ut dem på bloggen som podradio, om det finns intresse hos er läsare...

Sist var jag på en inspirerande diskussion mellan den brittisk/israeliska skådespelaren Robbie Gringras och Kobi Oz som är en av Israels stora popstjärnor, känd från bandet Teapaks, som blandade sefardisk musik med ashkenasisk (dvs. orientaliskt judiskt med östeuropeiskt judiskt).

Oz berättade om sin farfar som kom från Tunisien och var rabbin och kantor. Han bevarade sin unika kunskap om nordafrikansk judisk musik genom att spela in alla hymner och böner han kunde på kassettband innan sin död på 80-talet.

Oz började återupptäcka sina judiska rötter genom att mixa dessa band med sin egen musik och sjunga en sorts duett med sin farfar om sina egna tankar och funderingar kring Gud. Han berättade om att han är en del av en större rörelse av sekulära israeliska judar som håller på att återknyta till judendomen och judiska texter och traditioner.

Hans nya låtar, med religiösa teman, har blivit stora hits i israelisk radio och TV och han inspirerar andra sekulära israeler att leta sig tillbaka till sina rötter.

Det var väldigt inspirerande för mig att höra, då jag länge har varit väldigt kritisk till hur frånkopplade många israeler är från judendomen. Religionen för många är bara extremister i svarta hattar som kastar stenar på bilar som kör på Shabbat. Oz berättade om sin egen förvåning när han upptäckte sånger om hur Gud hör de svaga och förtrycktas röst starkast av alla.

Han och en fotografvän åkte till de värsta kvarteren i Tel Aviv för att dokumentera fattigdomen och göra videon till denna just denna låt, De fattigas rop:



Imorgon kväll ska jag se Oz i konsert. Nu ska jag sova...

Kol tuv,

Limmuddagboken - söndag

Hej!

Dags att se över min dag och sedan sova några timmar, innan jag går upp kl. 7.30 för masorti-shacharit (egalitär morgongudstjänst).

Jag var först på föredraget A Talmudic Response to Tyranny, som tog upp en text från Talmud där man berättade om kung Herodes som regerade i Judéen strax före och strax efter år 0. Han var en hemsk tyrann som tog tronen med våld och avrättade alla som sågs som ett hot mot hans makt.

Frågan som ställdes i texten var ungefär om man ska kompromissa med ondskan för att leva ännu en dag, eller om man ska hellre dö för sina principer. Det är ett svårt ämne, utan några lätta svar.

Sen var jag på ett program om "procrastination", att skjuta upp saker och inte ta itu med dem. Leddes av en "life-coach" som var mycket bra. 50-60 pers kom på den. Handlade om att se sitt handlande som en berättelse och försöka förändra berättelsen, hellre än att vara hård och kritisera sig själv och sedan falla tillbaka i samma fällor.

Därefter var jag på en grej som visade sig vara lite för new-age och flummigt för min smak, men gav mig några intressanta perspektiv. Det var en kvinna, Melinda Ribner, som var psykoterapeut, spirituell healer, och leder kabbalistisk meditation. Hennes hemsida heter Kabbalah of the Heart.

Programmet handlade om Abrahams fru, Sarah, och Ribner försökte kanalisera Moder Sarah, som hon kallade henne, för att hon skulle berätta för oss om varför hon gjorde det hon gjorde i Torahn (som att skicka iväg Abrahams äldsta son, Ishmael och pojkens mor, bihustrun Hagar). Moder Sarah skulle också ge oss judar idag råd om hur vi ska leva ett gott liv.

Tanken, att ta fram och bejaka den feminina andligheten inom judendomen, var god, men hon tog på sig en sjal och spelade själv Sarah, och hon delade ut förskrivna frågor till vissa i publiken, så att det skulle bli en "dialog" mellan vi som söker vägledning och Moder Sarah som leder oss. När hon kom in på konflikten mellan judar och araber (Ishmaels barn) och gav oss rådet att stå på oss, tillslut kommer de att ge upp när de inser att Gud har gett oss landet, blev det hela lite väl absurt.

Sen blev det ett tvärt kast till, då jag tog mig till ett föredrag av en kille som jobbar med datasäkerhet och som intresserar sig för halacha (judisk lag). Han presenterade några grundläggande koncept om hur internet fungerar och sedan om vem Gary McKinnon var och vad han gjort (en hacker som kom in på Pentagons datasystem och stal filer, saboterade datorer mm.)

Sedan tog han fram olika talmudiska texter som hade med stöld att göra och lät oss diskutera vilka av dessa 2000-åriga definitioner av stöld eller sabotage kunde appliceras på dagens hackarverksamhet. Riktig roligt och aktuellt.

Jag gick på ett föredrag som presenterade ett radikal nytolkning av Amida - den viktigaste judiska bönen, sen bröt jag fastan med ett 40-tal andra och åt en tidig middag. Jag hade planer på andra saker efter middagen, men jag däckade på rummet istället och sov i 3 timmar!

Lyckades till slut ta mig upp till en paneldiskussion vid 22.00 om vem som ska räknas som en del av det judiska folket. Tre spännande talare som alla hade olika vinklar på problemet. Rabbin Shoshanna Boyd-Gelfand jämförde sin process som amerikan att bli brittisk medborgare, med den process som ligger till grund för en konvertering till judendomen, och pekade på likheter och skillnader.

Rabbin Jeremy Gordon problematiserade frågan om människor som vill konvertera till judendomen, men som inte vill hålla ritualer som kosher eller Shabbat. Ska de få konvertera och om de konverterar men var oärliga om sina avsikter, ska de förlora sin judiska status?

Dr. Raphael Zarum undervisade om en berättelse i Bibeln där kung David stämplar en grupp som inte längre judar, för att de betedde sig vidrigt och omoraliskt. Är det en definition på judiskhet?

Det var en spännande diskussion utan några bra svar, men många bra frågor. Och så sent på kvällen som kl. 22 lockade det ändå till sig 150 personer i publiken. Så är det på Limmud!

Nu ska jag sova för att orka med en till dag med fler inspirerande ämnen!

Kol tuv,

En på tok för rolig sorgedag!

Hej!

Idag är det Asarah beTevet, den 10:e dagen i månaden Tevet. Det är en fastedag som ihågkommer denna händelse, från Andra kungaboken, kapitel 25:

Och i sin vrede mot Jerusalem och Judah stötte Herren dem till sist ifrån sig. Tsidkijahu (Sidkia) bröt med kungen av Babylonien, och under hans nionde regeringsår, på tionde dagen i tionde månaden, kom den babyloniske kungen Nebukadnessar tågande mot Jerusalem med hela sin här. Han inringade staden och kastade upp en vall omkring den. Belägringen varade ända till kung Tsidkijahu elfte regeringsår. På nionde dagen i fjärde månaden, när hungersnöden blivit så svår att folket inte hade någonting att äta, inleddes stormningen av staden.

Det är alltså början till slutet för det första templet, år 586 f.v.t. Man ska fasta från soluppgång till solnedgång, vilket gör att det blir en rätt kort fastedag på det norra halvklotet, då den kommer på vintern.

Men det blir svårt att känna verklig sorg för min del, då jag är på Limmudkonferensen i England! Jag är visserligen bland många andra judar (ca 2500!), och en hel del av dem är så pass religiösa att de också håller fastedagen, men vi har så roligt här tillsammans!

Jag kom i fredags och hade en underbar Shabbat. Gick på den masorti gudstjänsten (män och kvinnor deltar på lika villkor, men annars följer man den traditionella gudstjänstordningen) och alla sjung tillsammans i en sådan vacker harmoni.

Gick på väldigt spännande föredrag också: om Shabbatljuständningens historia och utveckling, om några spännande rabbinska legender kring Josef-berättelsen, om det hebreiska alfabetets rötter och utveckling, om judiska efternamn och var de kommer ifrån!

Sist igår gick jag på konsert med Michelle Citrin, känd från YouTube för sina roliga judiska sånger I Gotta Love You Rosh haShana (parodi på I Got a Crush on Obama) och 20 Things to Do With Matza, men som sjunger många seriösa och bra låtar som denna om Jerusalem:



Idag bär det av till mycket annat roligt: talmudiska svar på tyranni, en teaterföreställning om rabbinska legender kring Sarah (Abrahams fru), vad judisk lag säger om cybersäkerhet, vem Satan är och vad han har att göra med djävulen att göra, samt filosofiskt tänkande för barn och föräldrar, bland mycket, mycket annat.

Vem kommer med mig till Limmud nästa år???

Kol tuv,

Adel son med judiska rötter...

Hej!

Såg just ett mycket intressant program på SVT, "Vem tror du att du är?" Det handlade om Ulf Adelsohn, bl.a. f.d. ordförande för Moderaterna, f.d. landshövding i Stockholms län och nuvarande styrelseordförande på SJ.

Programmet handlar om Adelsohns släktforskning på sin fars sida. På sin mor sida härstammar han från Jacob Johan Anckarström, Gustav III:s mördare, men på sin fars sida visste han bara att familjen hade judiska rötter, men mer än så ville inte hans släkt berätta.

Han börjar programmet med misstankar om att familjen flydde till Sverige från Souvalki i Polen för att komma bort från något skamligt som de varit med om där. Varför annars skulle de vilja så envist glömma sina judiska rötter?



Han besöker Judiska församlingen i Stockholm, det som finns kvar av det judiska livet i Sundsvall och Karlstad och till sist åker han till Polen. Sanningen som kommer fram kunde många svenska judar upplysa Ulf om: familjen ville, som många andra judiska släkter på 1800-talet och början på 1900-talet, glömma allt vad etnisk och religiös särskildhet hette.

Precis som judar började kalla sig mosaiska trosbekännare och ha svenskspråkiga gudstjänster med orgel på söndagar, så ville Adelsohns familj ha så lite som möjligt med det judiska att göra. Det är något som framstår som märkligt i vårt multikulturella samhälle, där etnisk särskildhet firas och uppmuntras mer än någonsin förr.

Ett intressant program är det i alla fall. Jag visste t.ex. inte att det någonsin fanns judar i Sundsvall. Och se! Jag googlar "sundsvall och judar" och hittar en spännande artikel om dem och deras näringsliv i Norrland! Salomon Rosenbaum, vars klädaffär (Norrlands största på den tiden) annonseras på bilden till vänster, nämns i programmet som Adelsohns farfars svåger.

Ni kan se programmet i repris 22, 24 och 27 december på SVT 1 eller 2, eller närsomhelst fram till den 20 januari på SVTs hemsida:

http://svtplay.se/v/1822110/vem_tror_du_att_du_ar/del_5_av_5

Vad tyckte du om programmet?

Kol tuv,

Några lysande Chanukkahlänkar...

Hej!

Hoppas ni har haft en riktigt mysig Chanukkah, så här långt. Nu är det bara en kväll kvar att tända för, men då lyser chanukkian med full styrka! (för er som håller Shabbat, kom ihåg att vi tänder chanukkian precis innan Shabbatljusen, ca 14.30!, för att inte bryta mot Shabbat genom att tända efter Shabbatens ingång).

Lite intressant läsning om Chanukkah på engelska (beklagar, men det finns inte så mycket judiskt som skrivs på svenska...):

Min kära bror, Jeremy Gerber, nu verksam som rabbin i Philadelphia, skriver på sin mycket läsvärda blogg, Take On Torah, om hur Chanukkah nästan alltid sammanfaller med veckans parasha, Mikketz och om vilka likheter berättelsen om Josef i Faraos hov har med ljusets högtid.

Nättidningen Slate.com har flera läsvärda artiklar om helgen.

1. Om Chanukkahs historiska bakgrund som ett judiskt inbördeskrig
2. Om Chanukkahs konkurrens med julen på den öppna amerikanska religionsmarknaden
3. Ett bildreportage om Chanukkiot (som kallas för Menorahs på amerikanska) på allmänna platser
4. Hur Chanukkah kom att bli Den judiska julen
   

En krönikör på anrika New York Times skriver om hur Maccabéerna, som firas idag som frihetskämpar, skulle nog klassas som religiösa extremister om de verkade idag.

Sist kan jag bjuda på den alltid så underhållande och tankeväckande nyhetsparodiprogrammet The Daily Show. Nyhetsuppläsaren, Jon Stewart, skojar ofta om hur hans religions helg egentligen inte kan konkurrera med Christmas. Här får han hjälp av sin brittiska, icke-judiska korrespondent, John Oliver.

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
Eight Is Enough
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Health Care Crisis

Shabbat shalom och Chanukka sameach,

Ps. Jag vet att jag sa att The Daily Show var sist, men jag fick just denna roliga historia från en släkting i USA (tack Isaiah). Den illustrerar hur knepigt det kan vara när man applicerar den analytiska tendensen som finns hos Halacha, judisk lag, på någon annans tradition:

The Cohen family was on very good terms with their Roman Catholic neighbors, the O'Briens. In fact, little Yaakov Cohen and Christopher O'Brian from next door would play together from time to time. Or at least they used to.

Well, one late December's day, Duncan O'Brian came storming in to the Cohen's house holding poor Yaakov by the ear. "Your son is not going near my Chris again; he just has no respect for us and our religion!"

"What's the matter; what did he do?" enquired Mr. Cohen.
"I'll tell you" said Duncan "he saw our Christmas tree and started making fun."

"Really, what did he say?" continued Mr. Cohen.

Duncan said, "He saw our tree and started asking all sorts of ridiculous questions: which kinds of pine trees can be used for a Christmas tree? What's the minimum required height? How close to the window does it need to be? Do too many decorations render it unfit? What if it's under a neighbor's balcony?!"

Chanukkah del 1 - The Real Story

Hej!

Idag, fredag, den 11 december, startar Chanukkah.

Det är en helg som har haft många skepnader under de ca 2100 åren den funnits, och som har formats för att passa många olika generationer av judar och deras andliga, materiella och kanske främst politiska behov.

I detta inlägg tänker jag presentera Chanukkahs bakgrund, tillkomst och första utveckling. I del 2 kommer jag att redovisa för de stora förändringar, främst i modern tid, som helgen har genomgått.

Det började med Alexander den Store. År 330 f.v.t. ärvde han, av sin far, Filip av Macedonien, riket och arméerna. Han var bara 20 år gammal. Han befäste sin makt och gav sig ut på erövrartåg. Vid sin tidiga död, 12 år senare, hade han lagt under sig i stort sett hela den kända världen, från Grekland till Indien, främst genom att besegra det väldiga Persiska riket.

Efter hans mystiska död fanns ingen legitim arvinge och det väldiga Hellenistiska riket delades upp mellan hans generaler

Det lilla landet Judéen låg precis mellan två av dessa riken, det Ptolemaiska riket i söder (Egypten) och Seleukiderriket i nordost (Syrien-Persien-Babylonien), och bollades fram och tillbaka mellan dem.

Judéen hörde så småningom till seleukiderna och var ett litet struntområde som utmärkte sig bara genom dess märkliga religion med en enda gud som inte tillät någon annan sorts gudsdyrkan.

Judéen styrdes av Cohamim, prästerskapet i Jerusalem, då ingen hade suttit på Davids tron, sedan babylonierna förstörde staden, templet och kungaätten 400 år tidigare.

År 167 f.v.t. bröt en maktkamp ut mellan olika Cohanim om vem som skulle bli Cohen Gadol, överstepräst, och de facto regent i landet. För att vinna stöd från Antiochus Epifanes, den seleukidiska kungen, försökte de två översteprästkandidaterna, Menelaus och Jason, toppa varandra i vem som lovade de mest långtgående hellenistiska reformerna, d.v.s. vem som skulle göra den judiska tempelkulten mest anpassad till den dominerande grekiska.

Menelaus vann, installerades som Cohen Gadol och satte igång att anpassa Templet till Zeus. När ett rykte spreds att Antiochus hade dödats i fält, tog Jason tillfället i akt och iscensatte en kupp mot Menelaus.

När den högst levande kungen fick höra talas om detta marscherade han mot Jerusalem och dödade tusentals. Han återinsatte Menelaus, men förbjöd all judendomsutövning, som Torahstudier, kosherhållning och omskärelse. Nu skulle templet vara ett propert hellenistiskt tempel och detta jobbiga folk skulle moderniseras i god hellenistisk anda.

Judarna i Jerusalem var redan rätt helleniserade, så det blev ingen stor reaktion från dem, men de primitiva judarna på landsbygden bestämde sig för att kämpa tillbaka med ett av världens första gerillakrig. Ledda av Judah Mackabi och hans fyra bröder (som alla var av en lantlig cohanitisk släkt) lyckades man trötta ut de seleukidiska kungarna över ett 20-tal år och judarna vann sin självständighet.

Chanukkah firas egentligen till åminnelse över detta frihetskrig, men fokuserar på en enda händelse nästan i början av kriget. Man erövrade Templet i Jerusalem, år 165, och rensade det från avgudar och orena offer. Mackabéerna, som var cohanim (av den prästerliga släkten) utnämnde sig själva till Cohen Gadol och gjorde sig så småningom också till kungar - den hasmonéiska ätten.

Men de hasmonéiska kungaprästerna blev snart själva tyranner som förtryckte sitt eget folk och expanderade sitt lilla rike genom att tvångskonvertera grannfolken till judendomen.

Det var också en av hasmonéerna, Aristobulus, som i en maktkamp med sin bror, Hyrkanus, lierade sig med romarna och gav denna snabbt växande stormakt en fot i dörren. År 63 f.v.t. var Judéen ett romerskt protektorat.

De nästkommande 130 åren är deprimerande läsning - Rom tar kontroll över det lilla Judéen i allt större utsträckning. Judarnas hat mot romarna, deras orättvisa skatter och omoraliska världssyn.

År 67 v.t. har spänningarna nått kokpunkten. Medan det nya judiska ledarskapet, rabbinerna, varnar för att göra uppror mot en det mäktiga romerska imperiet, så låter sig visa mer extrema grupper inspireras av Mackabéernas heliga krig mot en tidigare stormakt.

Varningar från rabbinerna om att det försvagade Seleukiderriket var inte att jämföra med romarnas ofantliga styrka, hörsammas inte och revolt mot Rom är ett faktum. Tre år senare, år 70 ligger Jerusalem och dess tempel i ruiner, och hundratusental judar skickas iväg och säljs som slavar över hela Medelhavet.

Jerusalem blir Aelia Capitolina, en romersk stad där judar förbjuds att vistas och Judéen blir Palestina, uppkallad efter judarnas bibliska ärkefiender, filistéerna.

Inte undra på att rabbinerna, som försöker att samla ihop de sista skärvorna av det judiska folket igen, inte har särskilt mycket kärlek för helgen Chanukkah. Mackabéerna blev ju själva tyranner som besudlade judendomen, de bjöd in romarna och blev inspirationen för den revolt som ledde till en nästan total förintelse.

I Talmud, hittar man därför den "sanna" berättelsen Chanukkahs tillkomst:

Varför firar vi Chanukkah? Våra rabbiner lär oss: På den 25 kislev börjar Chanukkah, som varar i åtta dagar, då sörjande och fastande är förbjudet. När grekerna kom in i Templet, besudlade de all olja som fanns däri och när hasmonéerna fick övertaget och besegrade dem, sökte de och fann bara ett krus olja med översteprästens sigill. Det innehöll endast olja för att tända [Menorahn, den sjuarmade ljustaken] i en dag, men ett mirakel skedde och det varade i åtta dagar. Följande år utsågs dessa dagar till en fest för tacksägelse.
Babylonska Talmuden, Shabbat 21b

Där har ni hela berättelsen enligt den rabbinska traditionen. I förbifarten nämner man grekernas och hasmonéernas krig, men fokuset ligger på oljekruset och miraklet med några droppar som brinner i åtta dagar.

Chanukkah var alltså inget mänskligt, militärt stordåd, utan ett gudomligt mirakel av ljus som lyste igenom krigets rasande mörker.

Rabbinerna lyckades, med detta korta stycke, åstadkomma två saker: förminska hasmonéernas historiska betydelse och förminska Chanukkahs betydelse som helg i den judiska kalendern. I nästan 1600 år förblev Chanukkah en liten, men rolig helg, som fokuserade på lekar för barnen.

Hur kom Chanukkah att bli en av det judiska folkets mest firade helgdagar? Det skriver jag om i nästa del, men jag ger er en ledtråd - det har nått att göra med en annan religions helg som infaller ungefär samtidigt...

Shabbat shalom och Chanukkah sameach!

Ps. Jag skriver mer om Menorah och varför den behövde vara tänd i inlägget Tetsaveh - Ljuset som lyser upp i mörkret

Ny judisk blogg "under konstruktion"

Hej!

Länge har Torahblogga varit den enda svenska, judiska bloggen (mig vetterligen) som skriver primärt om Torah, bibelstudier och Talmud. (Och när jag tittar över de senaste veckornas bloggande så måste jag erkänna att det inte har varit så där jättemycket sånt här heller...)

Men nu har jag lite sällskap på detta område! Sebastian i Stockholm har introducerat sin blogg, Templum Salomonis. Det latinska namnet kan tyckas märkligt för en blogg med fokus på judiska textstudier, men inte om man läser hans förklaring:

Sedan den dag då Templet förstördes har den Helige, välsignad vare Han, ingen plats i världen förutom fyra alnar halacha. - B'rachot 8a
Jerusalems tempel må vara förstört, men jag tänker ta rabbi Chiya ben Ammis uttalande ovan på orden - i lagen, fortlever något av Guds närvaro på jorden - och det är nu upp till oss att bygga ett tempel av ord och lag.

Ett riktigt fyndigt bloggnamn, måste jag alltså erkänna. Ett namn som fick mig att undra och ifrågasätta och - när jag fått svar - gav mig ett andligt perspektiv som jag verkligen uppskattar: att bygga ett tempel av ord i cyberrymden. Ya'asher koach, Sebastian!

Sen innehåller bloggen också intressanta ämnen och tolkningar, så det är ju inte fy skam, det heller. Sebastian är en intressant kille, med spännande perspektiv. Så här skriver han om sig själv och sin ideologi:

Mitt namn är Sebastian och jag är aktiv som gabbai (liturgisk hjälpreda/mötesvärd) i Stockholms Stora synagoga. Jag tycker inte om att definiera mig utifrån denominationer, men i praktiken kan jag sägas vara konservativ, inte främst för att jag går i stadens enda konservativa synagoga, utan för att jag anser halachan, den judiska lagen, vara bindande men satt i ett historiskt sammanhang; ett amalgam av gudomlig vägledning, mänsklig expertis och samhälleliga omständigheter. Med undantag för vissa frågor (främst rörande kön som i; egalitarianism, synen på genus, och sexualitet) står jag dock tämligen nära den judiska ortodoxin.

Ja, det ska bli spännande att följa Sebastian i hans tempelbygge!

Templum Salomonis

Kol tuv,

Gröna judiska röster

Hej!

Nu när den internationella klimatkonferensen i Köpenhamn kommit igång, kommer uttalanden om stöd från alla möjliga håll, inte minst från judiska ledare.

I fredags läste rabbin Peter Borenstein, från Judiska församlingen i Göteborg, upp denna bön, komponerad av överrabbinen av Storbritannien, Rabbi Sir Jonathan Sacks (se bilden):

“Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar
dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och
härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt
lade du under hans fötter."
(Psalm 8:5-7)

Därför, kära G-d, lär oss att bevara vad du anförtrott oss att vårda.
Hjälp oss att tjäna och skydda jorden och dess resurser; att vakta de
många livsformer du har skapat; och att ära naturens integritet – dina
händers verk.

Lär oss att inte förstöra, utan i stället respektera den rika mångfalden i
din skapelse. Lär oss ödmjukhet inför det som inte är vårt, och bevara
det för deras skull som kommer efter oss.

Förläna oss visheten och förståndet att försköna och inte plundra, att
öka och inte minska, att reparera och inte förstöra. För hela världen är
din, och vi är blott främlingar och pilgrimer. Måtte vi ära det
förtroende du lade i oss som väktare av din skapelse, att bevara jorden
och allt som finns däri för framtiden, för våra barn, och för dig.
Amen.”
översättning rabbin Peter Borenstein

Den brittiske överrabbinen Sacks hamnar ibland i blåsväder med de mer fundamentalistiska falangerna, då han säger chockerande och kontroversiella saker som att det kan finnas andra, lika sanna vägar till Gud som judendomen. I hans tal om vikten av att skydda Guds skapelse, hänvisar Sacks till Charles Darwins bidrag till vetenskapen:

... the pioneering work of Darwin (evolution), Mendel (genes), Crick and Watson (DNA) and the mapping of the genome add up to a momentous discovery, of consequence to science and religion alike. All life, from the most primitive bacterium to you and me, comes from a single source. It is all written in the same genetic code, what Francis Collins, head of the genome project, called “the language of God”.

Genom den judiska miljöorganisationen Hazons hemsida, hittade jag en ny kampanj som har dragits igång: Jewish Climate Change Campaign. De har en Pledge - en namninsamling där man lovar att jobba på specifika sätt för miljön, man skriver under på att:

• Det judiska folket borde och ska spela en tydlig roll i att höja världens medvetenhet kring och handlingar för att motverka klimatförändringar och öka hållbarhets tänkande.
• Judiska organisationer ska bilda "Green Teams" för att långsiktigt jobba med dessa frågor.
• Studera mer kring dessa frågor, handla mer för att skapa förändringar och påverka genom att kontakta familj, vänner, kollegor och ledare.
• Skriva brev till politiska ledare för att de ska handla mer kraftigt kring miljö frågor.
• Verka för att 600 000 judar ska skriva under detta. (Varför just 600 000? För att i den judiska traditionen står det att en speciell välsignelse vilar över något som 600 000 judar gör tillsammans - i Torahn var de 600 000 till antalet när de tågade ut ur Egypten och slaveriet.)
  

Om du känner dig manad, så klicka själv på länken och skriv under för att göra din röst hörd!

Sist vill jag nämna ännu en judisk ledare vars röst hördes kanske allra högst på 60-talet, men han har inte tystnat för det. Robert Zimmerman, bättre känd som Bob Dylan skrev sången A Hard Rain A-gonna To Fall år 1962. Det var mina goda vän Göran, en sann Dylan-lärljunge, som påpekade för mig hur aktuell sången är för oss i dag, vers för vers, med tanke på klimatförändringarna.



Kol tuv,

Läs mer om Klimatkonferensen:
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12; SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6; GP 1, 2, 3, 4; Sydsvenskan 1, 2, 3, 4; Dagen 1;

Judar har ett särskilt ansvar...

Hej!

Läste just på Dagens Nyheter att judiska ledare fördömmer den schweiziska folkomröstningen som förbjöd muslimska minareter i landet.

Detta anser jag vara en självklarhet. Står inte vi upp för diskriminering mot andra minoriteter kan vi inte förvänta oss att de protesterar när vi utgör måltavlan.

Detsamma gäller för Sverigedemokraternas framfart i vårt avlånga land. Det finns stor risk att SD kommer in i riksdagen nästa val och i en ny Sifo-undersökning framgår det att var fjärde svensk vill ha ett minaretförbud här också.

Vad är detta för idioti? Att förbjuda en viss utmärkande del av en moské har ingen egentlig betydelse - det är tydligt att man bara vill jävlas med muslimer: "Ni hör inte hemma här, varken ni eller era bönehus!"

Behrang Kianzad ser vissa likheter med upptrappningen till Förintelsen. Det kan än så länga vara att ta i, men nog kan man konstatera att ingen religiös grupp i dagens Europa diskrimineras och demoniseras så som muslimerna.

Europas muslimer brottas stora problem - isolering och fattigdom i samhället och en inbördes extremism - men något som detta minaretförbud gör problemen bara värre.

Vi måste sluta upp bakom svenska muslimer och runtom i Europa, för att markera att när ett samhälle accepterar sådan öppen och legaliserad rasism, så går ingen säker.

Kol tuv,

Uppdatering: Gårdagens avsnitt av The Daily Show, den amerikanska nyhetsparodin hade ett reportage om just det schweiziska minaretsförbudet. Ibland kan humor säga mer än allvar.

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
Oliver's Travels - Switzerland
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Health Care Crisis

Från Vita huset till Chuppan?

Hej!

Nu har Chelsea Clinton, Bill och Hillarys dotter, förlovat sig. Vi säger Mazal tov till henne, och uppmärksammar det här för att hennes fästman är en judisk kille, Marc Mezvinsky.

Frågan som alla [judar] nu ställer är kommer hon att konvertera? Kommer hon att stå med honom under en Chuppah?


Att få verkar ställa sig frågan om han tänker konvertera till hennes metodistkristendom är något annat att begrunda, men hur som helst tog amerikanska nyhets- och underhållningssajten The Daily Beast chansen att göra en lista på 16 andra kändisar som gift in sig, eller flörtat med, "det utvalda folket".

Britney Spears, Lindsay Lohan, Elizabeth Taylor och Sammy Davis Jr. för att nämna några. Läs artikeln och se hela listan här:

Will Chelsea Convert?

Tycker ni att det är en "bra" anledning att konvertera till en annan religion, för att man gifter sig med någon av den religionen?
Är judendomen mer benägen att leda till sådana konverteringar än andra religioner?

Kol tuv,

Toldot I - Bättre sent än aldrig

Hej!

Ja, jag vet att jag har halkat efter en hel del med kommentarerna på veckans Torahavsnitt, men Bereishit utgör en rejäl utmaning.

Denna bok är det judiska folkets släktsaga - om Abraham, Isak, Jakob och Josef, Sarah, Rebecka, Rachel och Leah: berättelserna om deras liv, personligheter och förehavanden ligger till grund för inget mindre än det judiska folkets fundamentala identitet.

Det finns så mycket att förmedla om dessa individer och deras familjer, att det är svårt att göra det någorlunda kortfattat, men det är vad jag vill göra. Jag vill ge er en översikt över vår stamfädrar och mödrar som gör det tydligt hur de hänger ihop med varandra och hur vi tog oss från Abraham till slaveriet i Egypten och varför.

Ambitiöst värre, men man ska väl sikta mot stjärnorna, eller hur?

Här är en liten bit av det i alla fall.

Förra två veckor sedan läste vi parashat Toldot. Den börjar med följande vers:

Detta är familjehistorien (Toldot) om Isak, Abrahams sons släkt.

Det handlar om Isak, men samtidigt är Isak den stamfader som det står minst om i Torahn. Abrahams liv sträcker sig över 13 kapitel och 3 parshiot (veckoavsnitt). Jakob, Isaks son föds i denna parasha och han dör inte förrän nästsista kapitlet i Bereishit (1 moseboken). Jakob är har "huvudrollen" i 2,5 parshiot - dels Toldot och sedan de två nästkommande, Vajetse och Vajishlach.

Stackars Isak får alltså hålla sig till godo med en halv parasha, och det är egentligen bara i kapitel 26, här i Toldot, då han står ensam i rampljuset.

Varför behandlas Isak så styvmoderligt? Är han en så passiv och blek person att han liv inte förtjänar en utförligare skildring?

Kanhända. Den Isak vi ser verkar inte ha samma karisma och initiativsförmåga som sin far eller sin son. I ett gammalt avsnitt av podradioserien Pardes from Jerusalem, som erbjuder en föreläsning om parashan varje vecka, tar rabbin Meir Schweiger Isak i försvar. Han läser texten mycket noggrant och menar på att mellan raderna så visar sig Isak vara självsäker och framhärdande, envis men diplomatisk.

Rabbin Schweiger kallar honom "Low-key, but spectacular!"

Men i de två mest kända avsnitten av Isaks liv, är han däremot mest passiv. I Akedat Jits'chak - där Abraham befalls av Gud att offra Isak, följer han bara med sin far och gör inget motstånd ens när det blir tydligt att det är han själv som ska offras. Jag har mina egna tankar om Akedat Jits'chak, om Isak som person och i relation till sina föräldrar, som jag skrev om förra året i inlägget En hemsk berättelse.

Det andra avsnittet han är mest känd för är "välsignelsemiddagen". Först lite bakgrund:

Isak och Rebecka får två pojkar, tvillingar som redan i moderlivet kämpade om vem som skulle komma ut först och bli äldst. Esau kommer ut först, men Jakob håller i broderns häl, Akev - עקב, så han får namnet Ja'akov - יעקב.

Pojkarna växte upp. Esau blev en skicklig jägare, en vildmarksmänniska, men Jakob förde ett lugnt liv och bodde i tält. Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd, men Rebecka hade Jakob kärast.
Bereishit 25:27-28

Jakob och Esau blev varandras motsatser, och föräldrarna valde sida också, vilket bådar för trubbel.

Varför behöver Torahn motivera Isaks kärlek till Esau? Är det viktigt att han hade Esau kärast på grund av hans smak för villebråd? Observera att det inte står VEM som hade smak för villebrådet. Det kan vara att Isak gillade maten som Esau hade med sig hem, eller att Isak beundrade sin äldsta son för att han var en machojägare som hade smak för villebråd. Vi kommer tillbaka till detta...

Torahn berättar sedan hur Jakob, som är mammas lilla hemmapojke lagar en läcker linssoppa. Esau kommer hem utsvulten och jag gissar att han var så pass hungrig för att det var ett misslyckat jaktäventyr - han hade kanske gått flera dagar utan mat. Han är desperat och Jakob drar nytta av situationen. Han kräver Esaus förstfödslorätt som betalning för soppan och Esau svär ed på det.

Han åt, han drack, han reste sig och gick. Så lite brydde sig Esau om sin förstfödslorätt.

Därefter läser vi om Isak i kapitel 26, hans förehavanden med filistéerna och deras kung Avimelech, men sist i kapitlet läser vi detta:

När Esau var 40 år tog han till hustrur Judit, hettiten Beeris dotter, och Basemat, hettiten Elons dotter. De förbittrade livet för Isak och Rebecka.

Aj då. Isaks barn skulle ju inte gifta sig med traktens kvinnor, utan hitta en fru från Abrahams klan, som han själv hade gjort med Rebecka. Esau respekterade inte sina föräldrars önskemål...

Trots detta står det i kapitel 27, vers 1-4:

När Isak hade blivit gammal och hans ögon var svaga, så att han inte kunde se, kallade han till sig Esav, sin äldste son, och sade till honom: "Min son!"
Han svarade honom: "Här är jag."
Då sade han: "Se, jag är gammal och vet inte vilken dag jag skall dö. Tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i marken och jaga villebråd åt mig; laga sedan åt mig en smaklig rätt, en sådan som jag tycker om, och bär in den till mig till att äta, så att min själ må välsigna dig, innan jag dör."

Men Rebecka hör vad Isak säger till Esav och när han har gått ut för att jaga, övertala hon sin andra son Jakob att klä ut sig som Esav och lura Isak.

I nästa inlägg kommer jag att analysera resten av detta avsnitt och försöka utröna varför Rebecka insisterar på att Jakob ska få välsignelsen och varför Isak är så lätt att lura.

Shabbat shalom,