Tsom Gedaljah - Tragedier då och nu...

Shana tova!

Idag är det den 3:e dagen i månaden Tishrei, dagen efter Rosh haShana och det är Tsom Gedaljah. Det är en fastedag som markerar en tragedi som drabbade det judiska folket för 2500 år sedan - och på sätt och vis en annan tragedi som hände för 13 år sedan.

År 586 f.v.t (före vanlig tideräkning) förstörde babylonierna templet i Jerusalem p.g.a. att Judéen, en av Babylons många vasallstater, trotsade babylonierna genom att alliera sig med Babylons fiende, Egypten.

Profeten Jeremiah (vars bok skildrar tiden före och efter templets förstörelse) varnade folket och kungen Tsidkijahu för att lita på Egypten. Gud hade bestämt att just nu skulle babylonierna styra och det var bara att finna sig i det. Men han anklagades för att vara en babylonsk spion och kastades i en fängelsehåla.

Jeremiahs domedagsprofetior visade vara sanna. Den babylonska kungen Nebuchadnezzar belägrade och erövrade Jerusalem och förstörde Salomons tempel. Tsidkijahu fick se sina söner avrättade mitt framför honom varpå babylonierna stack ut hans ögon, slog honom i kedjor och förde honom som fånge till Babylon. (Verkligen trevliga människor, dessa babylonier!)

Adelsmannen Gedaljah ben Achikam, en av Jeremiahs sympatisörer, utsågs av Nebuchadnezzar till stathållare över Judéen. Han ville återställa ordningen och börja bygga upp landet igen:

"Stanna här i landet och tjäna den babyloniske kungen", sade han. "Då går det er väl. Jag tänker själv stanna i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Lägg upp förråd av vin och frukt och olja, och stanna i de städer ni tagit i besittning." Jeremiah 40:9-10

Men Baalis, kungen i grannlandet Ammon (dagens Jordanien) hade andra planer - en instabil Judéen skulle vara mer gynsamt för honom. Han tog kontakt med juden Jishmael ben Netanja, som var av kunglig börd, för att han skulle lönnmörda Gedaljah.

Jishmael stämde träff med Gedalja. Gedaliah fick varningar av andra att Jishmael ville mörda honom, men han trodde inte på dem. Han ville mäkla fred och hoppades att kunna vinna Jishmaels stöd för återuppbyggnaden av landet, men det var förgäves. Jishmael dödade Gedaliah och hans livvakter och slängde dem i en brunn.

När judarna fick höra vad Jishmael gjort, tog de till vapen mot honom och tvingade honom att fly Ammon. Folket insåg också att nu när babyloniernas utsedde stathållare hade blivit mördad skulle Nebuchadnezzars hämnas på dem och de gick till Jeremiah för att fråga om råd. Efter tio dagar fick de hans svar:

Om ni stannar kvar här i landet skall jag bygga upp er, inte riva ner er. Jag skall plantera er, inte rycka upp er. Ty jag ångrar det onda jag utsatt er för. Var inte rädda för den babyloniske kungen, som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, ty jag är med er, jag skall hjälpa er och befria er ur hans våld. Jag skall visa er barmhärtighet och göra honom barmhärtig mot er, så att han låter er bo kvar i ert land.
Men kanske vill ni inte lyda Herren, er Gud, utan säger: “Vi vill inte bo kvar i detta land, nej, vi vill bege oss till Egypten. Där slipper vi krig och hornsignaler och slipper hungra efter bröd. Där vill vi bo.” Därför måste ni nu höra Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni beslutar er för att bege er till Egypten och bosätta er där skall svärdet som ni fruktar hinna upp er i Egypten, och svälten som ni ängslas för skall förfölja er till Egypten, och där skall ni dö. Alla de som beslutar sig för att bege sig till Egypten och bosätta sig där skall dö genom svärd och svält och pest. Ingen av dem skall undkomma och överleva den olycka jag låter drabba dem. Jeremiah 42:10-17

Men Jeremiah måste nog vara en av de minst framgångsrika profeterna i vår historia. Han kunde inte förmå folket att lyssna till honom om templets förstörelse och han lyckades inte heller nu att få folket med sig, trots att de hade frågat honom om råd!

"Du ljuger! Herren, vår Gud, har inte sänt dig att varna oss för att bege oss till Egypten och bosätta oss där. Det är Baruk, Nerias son, som har hetsat dig mot oss, för att vi skall bli utlämnade åt kaldeerna och dödade eller deporterade till Babylonien."

Så tog hela folket och flydde till Egypten och som en sista förolämpning tog de Jeremiah med sig. Han dog några år senare i Egypten.

Mordet på Gedaliah är den tragiska händelse som markerar slutet på kungariket Judah och dess kungaätt som härstammade ända från David.

För 13 år sedan hände det igen. En judisk ledare mördades av en annan jude. Den religiösa extremisten Jigal Amir mördade premiärminister Jits'chak Rabin, den 4 november 1995, vid ett stort fredsmöte i Tel Aviv.

Precis som med mordet på Gedaljah hoppades Amir att den process som Rabin stod för skulle stoppas i och med hans död. För Gedaljah var det återuppbyggnadsprocessen, för Rabin var det fredsprocessen. Båda fick rätt. Fredsprocessen har aldrig varit densamma sen Rabin dog.

Våra rabbiner säger som en kommentar till Tsom Gedaljah att vi fastar för att mordet på en rättfärdig människa är som att förstöra templet på nytt. Jag hoppas att Israel en dag ska igen förtjäna ledare som är rättfärdiga och att de kan skapa en fred som består.

Därför fastar jag denna dag. Fastan slutar vid mörkrets ingång, ca kl. 19.30.

Tsom kal (ha en lätt fasta),