Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

fredag 2 april 2010

Kusliga visioner

Hej!

Nu börjar Shabbat Chol haMoed Pesach, dvs "Shabbaten som kommer i mitten av Pesach helgens vardag". Det är nämligen bara de första två och sista två dagarna av Pesachs åtta dagar som firas med en Shabbatliknande vila, Chag. Det är väl den judiska motsvarigheten till en "röd dag". Resten av helgen är Chol haMoed - vardag inom helgen, men när Shabbat kommer mitt i blir det ju också en röd dag, därav Shabbat Chol haMoed.

Torahläsningen i synagogan blir ändå en särskild för Pesach, alltså inte en i den vanliga ordningen. Och haftarahn, den text från Profeterna som vi läser för att få ett extra perspektiv är en riktigt spännande.
Det är från profeten Jechezkiel, eller Hesekiel på svenska, kapitel 37. Jechezkiel var en profet för de judar som hade tvingats i exil i Babylonien, innan templet förstördes.

Han predikade för dem om hur Gud snarts skulle låta templet förstöras, på grund av folkets ondska och omoraliska leverne.
Men när man fick bud från Jerusalem att templet hade förstörts (år 586 fvt) så började han predika ett budskap av tröst, om en ny början som snart ska komma.

Det passar in i Pesachs budskap av frihet och pånyttfödelse från den djupaste förtvivlan.
Det är den berömda avsnittet "De förtorkade benens dal".

När jag läser den önskar jag att jag jobbade i digital filmskapande - visst skulle det vara otroligt att kunna visualisera denna kusliga, men ändå så dramatiska upplyftande stycke? Läs texten, sen blunda och se den framför er.
Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. Han frågade mig: "Människa, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herre, min Gud, det vet bara du." Han sade: "Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren."
Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande - det var ben som sattes till ben och fogades samman. Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem.
Han sade till mig: "Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!"
Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här.
Han sade till mig: "Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren."
Hesekiel 37:1-14
Uppdatering: När det var dags för torahläsningen i synagogan insåg jag att den texten vi läser i Torahn är väldigt dramatisk, den också. Man läser det avsnittet till både Shabbat Chol haMoed Pesach och Sukkot. Här är ett inlägg jag skrev om den då:

Gud och Moshes privata stund

Shabbat shalom och moadim lesimcha,

blog comments powered by Disqus