Parashat Shemot - Att rädda hela världen

Hej!

Denna vecka läser vi parashat Shemot, första parashan (veckoavsnittet) ur Sefer Shemot, andra moseboken.

Det börjar med en beskrivning av hur israeliterna går från att vara ett permanent gästfolk i Egypten till att förslavas av farao och egyptierna. Jag skrev förra året, i inlägget Grymhetens historia upprepar sig, om hur förslavningen har rikligt tolkats i den rabbinska traditionen och vad som framträder är kusliga likheter med vad som skedde i Tyskland på 30-talet.

I kapitel 2 av Shemot läser vi om hur Moshe räddas undan förföljelserna som spädbarn och växer till att bli en människa som bara inte kan vara passiv. Detta skrev jag om i inläggen Vem är Moshe? del 1 och del 2.

Hela Moshes liv i Egypten avhandlas i Torahn på ett enda kapitel, och i kapitel 3 och 4 läser vi om när Moshe får Guds kall vid den brinnande busken och försöker övertala Gud att välja någon annan:

Herren sade:
"Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande. Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung, det land där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker dem. Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten."
Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?"
Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg."
Då sade Mose till Gud: "När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?"
Gud sade till Mose: "אהיה אשר אהיה" Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: אהיה har sänt mig till er."
Shemot 3:7-15

Denna fras, אהיה אשר אהיה - Eheje Asher Eheje, där Gud beskriver sig själv, är en som har förbryllat kommentatorer och översättare i alla tider. Ordet Asher betyder "som", men Eheje betyder antingen "Jag är" eller "Jag kommer att vara". De olika alternativa översättningarna är alltså många:

• Jag är den Jag är.
• Jag är den Jag kommer att vara.
• Jag kommer vara den Jag är.
• Jag kommer vara den Jag kommer att vara.

Och vad menar Gud med det?

Ni kommer veta vem Jag är när ni ser vad Jag åstadkommer.
eller
Ni vet redan vem Jag är.
eller
Ni kommer att förstå Mig när ni inser att Jag alltid varit med er.
eller
Oroa dig inte för vem Jag är - det kommer att fixa sig ändå!

Och är det en slump att ordet Ehejeh är så nära i stavningen och struktur Guds outtaliga namn?

יהוה <-> אהיה

Ja, det finns mycket att fundera över här!

Jag avslutar med stycket i dialogen mellan Gud och Moshe, när Moshes motvilja att ta på sig uppdraget till slut tär på Guds tålamod och texten blir smått komisk. Detta är alltså Moshes femte ursäkt:

Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga."
Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga."
Shemot 4:10-12

Det finns många saker som behöver göras. Från stora uppgifter, som klimatförändringar, konflikter och kränkningar av männskligar rättigheter till små uppgifter, som att städa efter sig på allmänna platser, säga ifrån när någon kränker någon annan, skapa en bättre stämning på sin arbetsplats mm.

Ibland vill man verkligen inte göra något, för att någon annan borde ta tag i det. Säkert finns det mer kompetenta, bättre lämpade människor för att göra det som måste göras! Det kan inte bara hänga på mig!

Sanningen är detta: alla går vi och väntar på att någon annan ska ta på sig uppgiften. Alla tror att det finns någon annan som är bättre lämpad än de själva som kommer ställa sig upp. Men det finns ingen bättre.

Så fort man tar tag i uppgiften, så ger man också andra tillåtelsen, möjligheten och inspirationen att följa efter och att själva bidra. Men ingen förändring kommer att ske förrän vi slutar se oss omkring efter bättre lämpade människor och själva tar på oss ansvaret och uppgiften som måste göras.

Genom ensamma, enskilda individer räddas hela världen.

Var det kanske så Gud menade med אהיה אשר אהיה?

Shabbat shalom,