För ovanlighetens skull har presidentvalet i USA, som sker den 4 november, (DN.se 1, 2, 3, SvD.se 1, 2) engagerat fler människor och fått dem att intressera sig för politiken. Nu pratar man om hur folk börjar visa tecken på att vara beroende av valnyheter!
Amerikanska judar däremot har länge varit en av de mest engagerade väljargrupperna som finns. De har alltid haft ett mycket högt valdeltagande och rika amerikanska judar har öppnat sina plånböcker för att bidra till kampanjer på alla nivåer, från lokala val till presidentvalen.
Jag är själv (med amerikanska föräldrar) en massiv "political junkie" dvs. jag är och har alltid varit omåttligt intresserad av amerikansk politik, oavsett hur osmaklig och otroligt frustrerande det ofta blir.
Amerikanska judar är också väldigt aktiva som politiker. Av 435 medlemmar av Representanthuset är 30 judar, och av 100 medlemmar i Senaten är 13 judar.
Uppåt 70% av amerikanska judar röstar ofta eller alltid för demokraterna (Barack Obamas parti) och det reflekteras också bland politikerna - endast en judisk medlem av Representanthuset är republikan och endast två judiska senatorer (med en oberoende: Joe Liberman, fd. demokratisk vicepresidentkandidat, som har lämnat demokraterna och flyttar sig alltmer åt höger).
Republikanerna har försökt att locka judiska väljare till sig med Israelfrågan som lockbete, med blandade resultat. Vissa judar är "single issue voters", de röstar på det partiet som uttrycker sig starkast för deras enda hjärtefråga - och den frågan brukar vara Israel. Den som låter mest kompromisslös i sitt stöd till Israel får deras röst.
Risken är att man får en president som Bush, som har knappt engagerat sig i Israel alls och när han gör det, gör det så ensidigt att USA helt förlorar trovärdighet att agera i Israel/Palestina konflikten. (För att inte nämna den amerikanska trovärdighet som spolats ner i toaletten när det gäller resten av världen!)
Längst ut på högerkanten hittar vi neo-cons (neo-conservatives). Neo-cons är en grupp som på 60- och 70-talet var liberala och trodde på dialog och diplomati för att lösa världens problem. Sedan avskräcktes de av Jimmy Carters misslyckanden i Iran (revolutionen och gisslandramat på amerikanska ambassaden i Teheran) och hans kompromissvilja gällande Israel (Camp David-fördraget med Egypten). De lockades över till republikanerna med Ronald Reagans starka militärism, hans anti-kommunistiska retorik och hans starka stöd för Israel. De har sedan dess stannat kvar på högerkanten.
I samband med 11 september hamnade islamistisk extremism (och islam i största allmänhet) högst upp på dagordningen och det var de neokonservativa som menade att man kunde förändra hela Mellanöstern genom att tvångsinföra demokrati i Irak. Deras världssyn kan grovt (men inte så grovt!) sammanfattas så här:- USA är stark och representerar frihet och godhet i världen.
- Ondskan i världen kommer österifrån: först från Sovjet, och nu från islamism (och Ryssland igen, i samband med Putins imperialism).
- Europa är svagt, splittrat och söndervittrat inifrån av socialism samt av alla muslimer som bor där - detta leder européerna till att kompromissa med ondskan.
- Utanför USA finns bara ett enda land som är starkt och gott och måste försvaras till varje pris: Israel.
Ett praktexempel på en judisk neo-con hittar ni på bloggen Atlas Shrugs (namnet kommer från den konservativa filosofen Ayn Rands bok Atlas Shrugged - Och världen skälvde). Atlas heter egentligen Pamela Geller och hon har bloggat och videobloggat i flera år nu. Jag besöker hennes blogg då och då för att alternativt skratta (åt henne) eller skaka på huvudet - jag tycker att hennes världsbild är så skev och skruvad.
Här har ger hon oss - med sin breda New York-dialekt (New Yawk) - sin utläggning om Obama ("Barack Hussien Osama"), islam mm. i en bikini! Ja, var ska man börja?
Tack och lov, är den överväldigande majoriteten av amerikanska judar tänkande, resonliga, liberala. De menar att man inte bara kan stirra sig blind på mellanösternpolitiken. Egentligen är skillnaden mellan demokraterna och republikanerna inte särskilt stor vad det gäller Israel - båda uttrycker ovillkorligt stöd för landet och dess säkerhet - och det är ändå bara en fråga bland många. Ofta är det sociala frågor och rättvisefrågor som tilltalar amerikanska judar.
Även fast det har gått ihärdiga rykten om Obama och hans påhittade muslimska kopplingar har han stöd från 65% av judarna i USA. Kerry hade 74% i 2004, så förtalskampanjen har påverkat. Vi får se vad som händer de närmaste månaderna, men de hemska ekonomiska nyheterna (DN.se 1, 2, 3, Svd; E24.se) verkar påverka hjälpa Obama.
Vem man än hejar på kan man i alla fall uttrycka sitt stöd för sin kandidat på kippan! :D
(Jag har så klart köpt flera ex av den första!)
Kol tuv,
