Nu är det dags att skriva lite om parashan (jag måste ju göra skäl för namnet
"Torahblogga"!). Denna vecka läser vi כי תבוא - Ki tavo, som är Torahns femte sista parasha. Just det, gott folk vi börjar närma oss slutet av Torahn och vad gör vi när vi har läst klart den - på Simchat Torah, den 22 oktober?
Samma sak som vi har gjort de senaste 2500 åren: vi börjar om från början med Världens skapelse. Vi fortsätter att diskutera, kommentera och hitta nya sätt att läsa vår Torah.
Ki tavo, som betyder "När du kommer in", från första versen av parashan: "När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom..." Förra veckans parasha hette Ki tetse, som betyder "När du går ut", från första versen av den parashan: "När du drar ut till strid mot dina fiender..."
Ki tetse ("När du går ut") ger oss en samling lagar vars kanske enda röda tråd är att de alla har att göra med våra relationer med andra människor på ett eller annat sätt. De är på så vis utåtriktade i sin natur.
Ki tavo ("När du kommer in") riktar nu in sig på vår relation med Gud:
- Att komma med de första skördade frukterna till Templet som ett offer till Gud (Devarim 26:1-11)
- Förbundet mellan Gud och det judiska folket (Devarim 26:16-19)
- Att resa stenar som monument när de har korsat Jordanfloden och kommit in i landet. På dem ska hela Torahn skrivas. (Vilket Joshua, Moshes efterträdare, sedan gör, när de kommit in i landet, Joshuas bok 8:30)
- Förbannelser över dom som bryter mot Guds lagar (Devarim 27:14-26)
- Välsignelser över dom som håller Guds lagar (28:1-14)
- Hemskheter som kommer drabba det judiska folket om (när) de bryter mot förbundet med Gud. Denna del, kallad תוכחה - Tochecha (Tillrättavisning) är ökänd i Torahn och lär den läses högt, ska man göra det så lågmält och så fort som möjligt. (Devarim 28:15-69)
- En påminnelse om Guds makt (Devarim 29:1-8)
Det enda möjliga undantaget till detta, Gud inriktade tema, är lagen om att ta en tionde (10%) av hela sin skörd och ge den till לוים - Levi'im, stammen Levi - som inte har sitt eget landområde och som tjänar Gud i Templet - och till de fattiga (Devarim 26:12-15). Efter det att man har gett bort tiondet står det precis vad man ska säga: Nu har jag tagit ut det heliga ur mitt hus, och jag har gett det till leviterna och invandrarna, de faderlösa och änkorna, alldeles som du har befallt mig. Jag har inte överträtt eller försummat något av dina bud. Jag har inte ätit av tiondet när jag haft sorg, jag har inte varit oren när jag tog ut det och jag har inte gett något av det som gravgåva. Jag har lytt Herren, min Gud, jag har gjort allt som du har befallt mig. Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel och den mark du har gett oss, så som du med ed lovade våra fäder, ett land som flödar av mjölk och honung. (Devarim 26:12-15)Handlar detta om vår relation med Gud eller med våra medmänniskor? Vad tycker du?
Shabbat shalom,
