Nitsavim - Ekonomiska och himmelska dispyter

Hej!

Det blir bara mer och mer att göra och därför svårare att ge er, mina läsare, ordentliga presentationer av Torah-avsnitten.

Denna veckas parasha, Nitsavim, är den näst minsta parashan i hela Torahn, bara 40 verser - det finns många enskilda kapitel som är längre än så!

Det skulle göra mig lite ont också att bara presentera en sammanfattning av parashan, då texten denna vecka innehåller en vers som citeras i en av de mest kända av alla berättelser i Talmud. Så här får ni en "plagierad" Dvar Torah (analys av Torahtexten) och berättelsen från Talmud.

Moshe är på väg att gå i evig pension och han försöker desperat inpräta hos folket vikten av att inte överge Guds rättfärdiga vägar. På sett och vis vet han att det är oundvikligt - någon gång kommer vi att gå vilse, men Moshe hoppas att om han bara kan hitta de rätta orden och de rätta budskapen så kommer folket att lyssna.

I parashan kan man läsa följande:

Ni vet själva hur vi levde i Egypten och hur vi tågade fram bland folken längs vägen. Ni såg deras vidriga beläten, gudabilder av trä och sten, silver och guld. Hos er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam, som i dag vänder sitt hjärta från Herren, vår Gud, för att tjäna de folkens gudar. Hos er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, ingen som efter att ha hört förbannelseorden välsignar sig själv och tänker att allt skall gå honom väl fast han följer sitt hårda hjärta. Då förstör han både åker och öken.

I sitt parashamejl, Forth Lights, skriver rabbin David Rose av Scotland (se bilden), om hur han läser denna text en varning om dagens ekonomiska kris:

Here we have an individual that knows that he is taking a risk. He is aware of the danger that lies in wait and the possible consequences of his action. Yet he carries on nonetheless, believing that he can get away with it, that it will be alright for him. When it all goes wrong, however, it affects not only the person concerned but also his family and eventually the whole nation. His personal irresponsibility, and that of those like him, brings the whole national edifice crashing down. One person’s blatant disregard for the moral norms can ultimately lead to the destruction of the nation. This is, of course, exactly what we are currently facing. The present financial crisis is not some natural disaster but the consequences of the greed and irresponsibility of the banks and other financial institutions. Disregarding the rules of probity or even common sense, these bankers convinced themselves that they good get away with taken unconscionable risks, deluding themselves that it would all come up roses.

Of course it did not and, as the Torah warns us, their actions have first brought down their ‘families’, the financial institutions, and threaten the rest of us with disaster. It is therefore still pertinent and urgent to heed the warning contained in this Parshah. Individuals must not be allowed to act in ways that threaten all of us, and future regulation must ensure that those who irresponsibly bless themselves don’t end up cursing the rest of us. Devarim 29:16-19

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

En liten snutt om Talmudberättelsen:

I en stor konflikt mellan rabbiner som diskuterar en knivig fråga i halacha (den judiska lagen) vägrar en sista rabbin, Rabbi Eliezer, ge med sig, fast resten av rabbinerna har gått med på majoritetens linje.

Rabbi Eliezer, som är en av Talmuds stora, åkallar mirakel efter mirakel för att bevisa sin ståndpunkt, men rabbinerna menar att mirakel må vara imponerande, men de kan ju inte vara relevanta i en diskussion om lagen!

Tillslut kallar Rabbi Eliezer på himlen som vittne och en röst hörs från ovan:

"Varför bråkar ni med Rabbi Eliezer som har rätt i alla halachafrågor?"

Rabbi Jehoshua, även han en stor rabbin, pekar upp mot himlen och citerar Guds egen Torah tillbaka till Gud i dispyten.

Lo bashamajim hi - den [Torahn] är inte i himlen.

Dvs. Gud, du har gett Torahn till oss för att tolka och leva efter. Så länge du höll på att skriva Torahn var den din att påverka. Nu är den inte i himlen längre, utan hos oss människor, och nu måste VI bestämma hur vi ska leva efter den.

Då skrattar Gud och säger:
Nits'chuni banai, nits'chuni banai. Mina barn har besegrat mig, mina barn har besegrat mig.

Jag ser det som en stolt förälder som har lärt sitt barn något invecklat, som t.ex. att spela schack. När barnet blir så duktig på spelet att det kan besegra sin lärare, känner sig en bra lärare inte hotad utan stolt. Gud blir stolt för att vi studerar Torahn och tar den på så stort allvar att vi kan hitta rätt citat ur den att besegra även Gud.

Men detta är så klart en rabbinsk berättelse och på så vis kan den ses som en auktoritetsberättigande av deras eget tolkningssystem.

Hela citatet lyder så här:

Denna lag som jag i dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för dig.
Den finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: Vem kan fara upp till himlen och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den?
Den finns inte bortom havet, så att du måste fråga: Vem kan fara över havet och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? Nej, dess ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den. Devarim 30:11-14

Tycker du att citatet stämmer in i det sammanhang det användes för - att ge Gud svar på tal? Tycker du att Rabbi Jehoshua gjorde rätt eller fel i att använda detta citat på ett sådant sätt?

Kol tuv,