Teshuva - ett recept för en bättre värld

Hej!

Ikväll inleds de 10 heligaste dagarna på det judiska året med Rosh haShana. Denna heliga tid kallas Aseret Jemei Teshuva - de 10 botdagarna och temat för dem är grundlig själasökande och självutvärdering med sikte på att bli en bättre person.

Denna process kallas Teshuva. Innan jag går in på ordet Teshuva är det viktigt att förtydliga att inom judendomen finns det två
sorters mitsvot (påbud):

• Mitsvot bejn Adam leMakom – gudomliga påbud som gäller relationen människa - Gud (hålla Shabbat, kosher, be 3 gånger om dagen osv.)
• Mitsvot bejn Adam leChavero – gudomliga påbud som gäller relationen människa - människa (hedra andra, ta hand om andra, hjälpa fattiga, inte ljuga, inte stjäla, inte tala illa om andra

Bryter man mot en mitsva är det en Cheit - en synd. Man har skadat relationerna på något sätt. Teshuva innebär att försöka reparera dessa relationer. Antingen mellan sig själv och Gud eller mellan sig själv och andra.
Om en person inte håller kosher eller bryter mot Shabbatlagarna eller inte ber, kan det vara så att de går miste om något speciellt och underbart som judendomen erbjuder oss för att förbättra vår tillvaro, men det går inte ut över någon annan människa. Det är mellan mig och Gud. Jag kommer inte att fokusera på denna sortens synd här, utan på synder som man begår mot andra människor.

Teshuva är ett ord som inte riktigt kan översättas, utan det är mer ett koncept. Teshuva innefattar 3 steg:

1. Man ska inse om man gjort någon illa genom sina handlingar.
2. Man ska be personen i fråga om ursäkt för sin synd.
3. Man ska ändra på sitt beteende för att inte göra om det.

Det kan alltså vara en svår process som man inte bara ska göra med sina vänner. Det är kanske ännu viktigare att göra med de som man kommer mindre bra överens med.

Man ska göra det oavsett om den andre själv gör Teshuva mot dig. Teshuva är en process som måste komma inifrån en själv och göras för ens egen skull. Visst är det bra för andra runt omkring mig om jag är villig att göra Teshuva och försöka lösa konflikter med mina medmänniskor, men om jag ärligt och innerligt ångrar mina handlingar och ber personen i fråga om förlåtelse har jag gjort Teshuva även om de vägrar förlåta mig för det jag har gjort mot dem. Jag har då gjort allt jag kunnat.

För att motverka sådana låsta situationer förtydligar våra lärda att det är en synd att inte förlåta någon som verkligen gör Teshuva. Vi begår själva ett fel om vi inte förlåter den ångerfulles synd. Det är också en synd att påminna den som uppriktigt gjort Teshuva om deras gamla synder. Man kan aldrig bli av med skuldbördan och börja om när man påminns om gamla misstag man ångrat och bett om ursäkt för.

Teshuva kan man göra när som helst, men förhoppningen är att man gör det extra mycket de 10 dagarna mellan Rosh haShana och Jom Kippur. Med det sekulära nyåret lovar vi ofta oss själva diverse nyårslöften som lätt glöms bort innan Trettondagen. Men Rosh haShana, det judiska nyåret är ett startskott för att ge sina medmänniskor nyårslöften om hur man ska vara en bättre person mot dem.

Sedan sluter vi dessa löften med den heligaste dagen på året, Jom Kippur, då vi står ensamma inför Gud och reflekterar över vilka sorters människor vi är. Förhoppningen är att vi då inte kan gömma oss bakom dåliga ursäkter och falska pretentioner.

Att världen och det judiska folket ser ut som de ändå gör idag, med alla konflikter och problem visar på att vi har mycket jobb framför oss. Bara inom våra församlingar har vi bittra bråk som ingen verkar kunna att lösa. Jag ser det inte som ett tecken på att Teshuva inte fungerar utan ett bevis på att allt för få av oss verkligen försöker använda oss av det på allvar.

Om vi alla på allvar försöker att se bortom vår egen begränsade horisont och faktiskt ger sann Teshuva ett försök, då kanske vi om några år har en lite bättre värld att ge till våra barn. Om inte en bättre värld, så åtminstone en bättre församling.

Shana tova!