Nu är den kristna påsken i full gång. Det får mig att tänka på hur jag, på Påskdagen för några år sedan, fick se Mel Gibsons "mysiga" lilla Jesusrulle - The Passion of the Christ, på italiensk TV.Jag lämnar frågan om den är antisemitisk därhän, men när jag såg filmen kristalliserades några frågor jag hade om kristendomen. Dessa frågor rör den interna logiken av religionen som jag alltid haft svårt att förstå när det gäller kristendomen.
Jag skrev ner frågorna och mejlade dem till flera olika representanter för kristendomen och fick lite olika svar. Svaren var i stort välformulerade och tydliga, men löste inte de logiska knutarna för min del.
Min avsikt är att utmana kristen tro - bara att med mina judiska glasögon ställa några ärligt menade frågor om hur kristendomen resonerar kring Jesus.
Lustigt nog blev det fyra frågor - en oavsiktlig parallell till de fyra frågorna man ställer på Pesachsedern...
Så här skrev jag till de olika representanterna för kristendomen. Jag började med en kort sammanfattning av kristen tro som jag har förstått det:Vi människor bär på en arvsynd från Adam och Eva som vi själva inte kan sona för. För att sona för den synden åt oss människor offrade Gud sin son Jesus. Därav Jesus grymma lidande – något mindre hade inte räckt för att försona en sådan stor synd för alla människor.
Detta är beviset för Jesus stora kärlek: han offrade sig för alla oss ofullkomliga människor. Guds stora kärlek visades genom att låta sin son offras i vårt ställe. Poängen med kristendomen är alltså att acceptera Jesus som messias och räddas från arvsynden.Har jag förstått ekvationen rätt? Är det så här teologin är uppbyggd? Skiljer sig protestantismen från katolicismen på någon av dessa punkter?
OM jag har rätt i detta, finns det några saker som inte verkar riktigt logiska. OBS! Jag hoppas att följande inte upplevs som något påhopp, jag vill bara förstå hur allt hänger ihop för er.
1. Vem är det som kräver försoning för arvsynden? Vem är det som ”håller räkningen”? Jag antar att det är Gud, eftersom Gud har skapat världen och alla dess lagar. (Det kan väl inte finnas en etik och moral självständig från Gud.) Om så är fallet, varför kan Gud inte bara förlåta oss utan att behöva offra sin egen son? Varför behövde Jesus lida och dö? (Och varför väntade Gud ca 3000 år, från Adam till Jesus, för att rädda oss från arvsynden?)
2. I den italienska introduktionen till filmen sa hallåmannen att filmen inte kan kallas för antisemitisk eftersom budskapet är att ALLA, hela mänskligheten, bär skulden för Jesus lidande och död. Det är ett försvar jag hört förr. T.ex. poängterade Gibson själv att i korsfästningsscenen syns hans egen hand hålla i en av spikarna som korsfäster James Caveziel (som spelar Jesus). Detta symboliserar att även han bär skuld för korsfästelsen. Min fråga är denna: hur kan Jesus lidande och död vara någon slags försoning för mänskligheten, när försoningen uppnås genom att mänskligheten gör sig skyldig till tortyr och mord?
3. Jag har hört en hel del om det kristna kärleksbudskapet och jämförelsen mellan Gamla testamentets hämnande gud* och Nya testamentets kärleksfulla gud. Men för mig verkar Guds roll i korsfästelsen inte särskilt kärleksfull. Jag har svårt att se det kärleksfulla i en gud som ger förlåtelse och försoning till mänskligheten endast på villkoret att hans egen son ska offras och att det är människorna som ska utföra dådet.4. Ett populärt exempel på Gamla testamentets guds hämndlystnad är lagen ”öga för öga, tand för tand”. En förklaring som ges för just ”öga för öga, tand för tand” (förutom att det egentligen handlar om ett monetärt skadestånd) är att det är ett sätt att sätta straffet i proportion till brottet. D.v.s. bara ”öga för öga, tand för tand”, inte ”dödstraff för öga, öga för tand”. Men med korsfästelsen verkar försoningen ur proportion till ”brottet” som begicks av de första människorna. Och har inte de första människorna redan sonat för sitt brott genom att utvisas ur paradiset? Vore det inte mer kärleksfullt av Gud att avskriva arvsynden eller åtminstone hitta ett ”humanare” sätt för oss att försonas?
Där har ni mina frågeställningar. Visserligen är detta en blogg för judendomen och judiskt lärande, men jag tycker att religionsdialogen är viktigt för oss judar att engagera oss i. Det är viktigt att försöka förstå andra religioner och hur de fungerar.
Låt diskussionen börja!
Till våra kristna vänner önskar jag glad påsk!
* Jag anser att denna stämpling av Gamla testamentets gudsbild är skev och baserat på en ytlig läsning av texterna, men detta hör inte till saken.Mer om Påsken: DN.se 1, 2, 3, 4, 5, 6; SvD.se 1, 2, 3, 4, 5, 6; AB 1, 2, 3, 4, 5; Dagen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9;
