Pesach är en åtta dagar lång helg (sju dagar i Israel), men av dessa åtta dagar är bara fyra av dem dagar med Shabbatliknande restriktioner, de första två och sista två dagarna (i Israel är det endast den första och sista dagen). Vilka restriktioner jag syftar på kan ni läsa om i inlägget för Parashat Vajakhel - ett antivardags experiment. Dessa dagar kallas för Jom tov - helg (ordagrannt "God dag") och de resterande dagarna kallas för Chol haMoed - vardag inom helgperioden.
I år föll de två första dagarna Pesach på torsdag och fredag och de tog slut fredag vid solnedgången, men Shabbat tog vid då och restriktionerna som gällde vid Chagdagarna fortsatte att gälla i ytterligare ett dygn. Tre dygn av Shabbatrestriktioner blir lite betungande om man får vara ärlig och det är därför skönt att Shabbat är över och jag kan återgå till min vardag, som att blogga!
Det känns som om att jag, under de senaste veckorna, nästan bara bloggat om Pesach och ni läsare kanske är riktigt trötta på Matza och Sedern och reflektioner om slaveri. Jag är rätt mätt på det, i alla fall, men jag ville bara skriva om två saker till gällande Sedermåltiden:
Först, såg ni att för första gången i USAs historia stod självaste presidenten värd för en riktig Pesachseder??? I torsdags bjöd Barack Obama in hans närmaste judiska medarbetare att fira en av sederkvällarna i Vita huset.
När det stod klart att Vita huset skulle ha en seder ville i stort sett varenda judisk politiker, rabbin och judisk ledare i Washington-området ha en inbjudan, men det visade sig att sedern skulle vara en liten tillställning, med bara ett 20-tal vid bordet.
Här skriver Ha'aretz om Sedern och här skriver LA Times om den.
Här är Vita husets officiella bild av sedern och klickar du på bilden får du den i extrem förstoring.
Det gjorde att jag kände igen Haggadan (en billig och populär amerikansk Haggadah som ges ut av kaffetillverkaren Maxwell House). Jag kunde till och med se vilken sida i Haggadan de var på: kvinnan till vänster om Obama är på sidan med sången Dajenu och det verkar som om andra runt bordet faktiskt sjunger för full hals, kvinnan till vänster om Obama bankar med handen i takt med sången (Dajenu är en livlig sång), men Obama själv verkar inte ha vänt bladet och är på sidan innan Dajenu...
Jag hittade en blogg som diskuterar bilden i detalj och identifierar gästerna runt bordet (sedern leddes av Eric Lesser, den femte personen på presidentens höger sida. Lesser jobbar för Obamas rådgivare David Axelrod - som själv är jude, men närvarande inte). Det observeras också att man har just spillt de 10 vindropparna som symboliserar de 10 plågorna - vindropparna syns på Obamas tallrik.
Detta kanske verkar vara en helt onödig analys, men för mig är det verkligen roligt. Det är tecken som tyder på att de inte bara satte ihop något för kameran utan att det var en riktig seder som man höll där i Vita huset och att presidenten och hans familj (hans fru och barn sitter i mitten av bordet med ryggen mot kameran) fick ta del av det starka frihets- och rättvisebudskapet som sedern lär ut.
För mig är det riktigt coolt!
En seder kan ta en lång tid, speciellt när man är hungrig och väntar på att maten ska serveras. Man ska diskutera Uttåget ur Egypten i detalj och läsa en hel del texter som utforskar aspekter av berättelsen - allt detta innan maten serveras. Om Obama hade fått en internationell kris på halsen precis när sedern hade satt igång kunde han ha behövt Två-minuters Haggadan.
Man kan nu alltså ta sig igenom ritualerna innan maten på 120 sekunder. Ett exempel:
Ni som har en viss sedervana måste läsa hela - den är superrolig!Four questions:
1. What's up with the matzoh?
2. What's the deal with horseradish?
3. What's with the dipping of the herbs?
4. What's this whole slouching at the table business?Answers:
[slouch = sitta ihopsjunken, slokande]
1. When we left Egypt, we were in a hurry. There was no time for making decent bread.
2. Life was bitter, like horseradish.
3. It's called symbolism.
4. Free people get to slouch.
Kol tuv,
