Nu är omskärelseritualen i nyheterna igen. DN skriver om hur flera muslimska pojkar har kommit in till Astrid Lindgrens barnsjukhus med "allvarliga skador" som de fått i samband med omskärelseingrepp. Omskäraren, har tidigare haft socialstyrelsens tillstånd att utföra ingreppet men fråntagits tillståndet 2007 efter andra fall av skadade pojkar. Även SvD skriver om fallet.Detta är en mycket olycklig situation för både muslimer och judar. Sverige är ett väldigt sekulärt land. När jag talat om judendomen för icke-judiska svenskar är de ofta respektfulla och intresserade av de olika etiska aspekterna och de intressanta ritualerna. Men när ämnet omskärelse kommit upp, ändrar sig ofta tonen.
"Håller ni fortfarande på med det där primitiva?!"
"Hur kan ni göra det på små barn?!"
"Är det inte bättre att vänta tills man blir vuxen och får välja själv?"
Hur man än försöker förklara för de flesta icke-judiska svenska kvarstår misstänksamheten, och den kritiska hållningen mot att religionen tar sig fysiska yttringar på våra kroppar. Att judendomen ser kroppen och dess hälsa som gåvor av Gud och skulle aldrig tolerera något som äventyrar en människas hälsa är något som kommer bort i diskussionen.
Hade tusentals år av omskärelse visat några som helst negativa effekter på oss eller våra barn hade vi säkert tolkat omskärelsebudet som symboliskt eller tolkat bort det som våra rabbiner har gjort med dödsstraffet.
Nu poppar det upp en massa välmenande, men från utgångspunkten kritiskt inställda förståsigpåare, som menar att detta är skadligt för hälsan, för sexuella driften, för den mentala hälsan mm. Det påminner en hel del om den anti-amningshysterin som pågick under 50, 60 och 70-talet.
Ofta så blandar kritikerna in kvinnlig könstympning in i debatten. Det är en vidrig sed som aldrig har praktiserats inom judendomen. Den största skillnaden mellan manlig omskärelse och kvinnlig könsstympning är just att det manliga könsorganet fungerar utan problem efter ett ingrepp, men att det inte finns ett ingrepp på kvinnor som inte skadar könsorganet på något sätt, vare sig det handlar om sexuell känsel och funktion, eller ännu allvarligare vedervärdiga effekter.
Jag omskars själv när jag var åtta dagar gammal och har aldrig lidit av det. Jag känner flera judiska män som omskars som vuxna och fått det beskrivit för mig vilket smärtsamt och omständigt ingrepp det var. De känner inte av några negativa effekter av omskärelsen efter att det läkt, men om de kunde välja skulle de önska att de också fått det gjort på deras åttonde dag.
Därför är det så förargligt, till och med tragiskt, när en människor som den nu omtalade och inkompetenta omskäraren hamnar i nyheterna. Han ska polisanmälas och förhoppningsvis stoppas han från att skada fler pojkar, men hans handlingar skadar indirekt även alla de som följer Socialstyrelsens föreskrifter och bestämmelser och utför omskärelse på ett kompetent och säkert vis.
Som t.ex. min egen far, som utfört omskärelse, eller Brit milah, som det heter inom judendomen, i 20 år, utan anmärkning. Han intervjuas i slutet av DN:s artikel.
Här på Torahblogga skriver han om varför vi judar gör Brit milah och varför det är så viktigt för oss:
Jag hoppas att vi i Sverige snart kommer lämna denna debatt bakom oss. Judar har alltid utfört Brit milah på våra söner på den åttonde dagen och det kommer vi att fortsätta med i alla tänkbar framtid.Brit milah
Få judiska bruk och traditioner är så betydelsefulla som omskärelsen eller
brit mila, som det heter på hebreiska. Ett gosse barn som är fött av
judiska föräldrar blir inte judiskt pga brit mila, utan omskärelsen
bekräftar barnets särskilda relation med Gud och det judiska folket.
Att försumma omskärelsen ansågs inte bara att försumma en ritual - det var
som att förneka Guds tecken. Följden skulle bli ett gudomligt straff - att
utrotas ur sin släkt (1 MB 17:14) - alltså ur förbundet med Gud.
Genom den långa historien har omskärelse-akten varit beviset på det judiska
folkets vilja att överleva. Upphävandet av detta bud har varit en signal
till assimilation.
Under Antiochus IV:s greksyriska regering (år 165 fvt) förbjöds omskärelsen men judarna höll fast vid den - trots risken att dödas. Cirka 100 år senare hade det skett en ändring. Många judar av hög samhällsklass ville assimilera sig och försummade brit mila-budet. Det hände ofta att judar som deltog i
offentliga idrottsövningar - nakna - undergick en operation för att dölja
tecknet på sin judiskhet. Cirka 200 år senare - under Hadrianus'
förföjelser förbjöds åter omskärelsen - och även all judisk religiös
undervisning. Många judar trotsade dock detta förbud och dödades. Under
nazitidens terror blev ofta omskärelsen ett sätt att avslöja vem som var
jude. Ändå fortsatte de flesta judiska föräldrar att omskära sina pojkar.
I f d Sovjet undertrycktes de flesta religiösa bruk mer eller mindre.
Omskärelse-bruket försvann nästan där under 1900-talet. Assimilation - vitt
utbredd - i f d Sovjet blev norm. Men när judarna frisläpptes och åkte till Israel på 1990-talet, var det många män som lätt omskära sig.
I Nordamerika är omskärelse - även av de flesta icke-judar - accepterad och
erkänd - av hygieniska skäl. Judar har varit tvungna att ombetona den
religiösa aspekten. Det kirurgiska ingreppet i sig, är inte alls jämförbart
eller identiskt med brit mila-budet. Omskärelsen får först sitt värde genom
sin idé och från sin historia; från de föreskrivna bönerna och från faderns
bekräftelse att sonen skall uppfostras i sina förfäders religion.
Kol tuv,
