Varför Torahblogga?

Varför Torahblogga?

היום - Hayom (Dagens judiska datum):

torsdag 30 april 2009

Halacha - Att rösta om Guds vilja

Detta inlägg är del 2 av 3 om Halacha. Jag började skriva det som ett enda inlägg, men det blev för stort.
Del 1 handlar om Halacha, judisk lag, inom den ortodoxa världen, speciellt i Israel.
Detta inlägg, del 2, är en enkel sammanfattning av Halachans utväckling genom historien.
Del 3 visar min absoluta favoritaffisch - The Sea of Halacha!


Här följer en sammanfattning av Halachans historia, för att förstå sammanhanget och vad Halacha egentligen är:

Halacha הלכה har samma rot som ordet Holech ה-ל-כ :הלך, som betyder "gå". Det är alltså den väg som det judiska folket ska vandra.

När våra lärda studerade Guds ord, Torah, och frågade sig hur vill Gud att vi ska leva blev Halacha svaret, men från alla första början fanns många skilda meningar om hur man skulle tolka Torahn och vad för sorts Halacha som Gud egentligen menade att vi skulle följa.

Istället för att en viss falang tog överhanden och brände alla andra s
om kättare (som har hänt inom andra religioner) så var man rätt överens om att alla som var riktigt lärda och insatta i Torahn och ärligt försökte hitta Guds avsikter i den hade en bit av sanningen. Man inte kunde helt avfärda den ena eller den andra tolkingen.

För att det inte skulle bli totalt kaos av det hela, så röstade man i Sanhedrin, det högsta rabbinska rådet och gick efter majoritetens beslut. Minoriteten behövde inte ändra sin åsikt, men den skulle vara teoretisk. I praktiken skulle man acceptera majoritetens vilja.

Det låter kanske inte som att man följde Guds vilja så mycket som rabbinernas, men rabbinerna resonerade att Gud hade gett människorna läran just för att studera och tolka. Då var det upp till oss vad vi sedan kom fram till, bara man ärligt försökte följa det man trodde var Guds vilja.

När Sanhedrin upplöstes och livet i Israels land blev för svårt, så skiftade centrum för judiskt lärande till andra platser i världen (Babylonien 300-1000, Spanien 900-1492, Tyskland/Polen 1300-1939, USA 1900-idag samt det moderna Israel).


Rabbiner i varje judisk församling hade rollen av en helig jurist, som skulle ge råd och vägledning till sin församlingsmedlemmar. De baserade sig till 99% på det de hade lärt sig av sina lärare, men det uppkom alltid nya frågor och utmaningar. Om rabbinen i fråga inte kunde svara på den aktuella frågan skickade han brev till närmaste Posek - en rabbin som hade blivit erkänd som en stor tänkare och tolkare av judisk lag. Var den lokala Poseken osäker, kunde han själv skicka frågan vidare till en ännu mer ansedd Posek, längre bort. På så sätt blev några få poskim (pl. av posek) sin generations allra mest framstående judiska ledare och kanske, som i bl.a. Rashis fall, blev de kända som en av historiens giganter.

Varken rabbinerna i sina församlingar eller de stora poskimen hade avsikten att göra livet för andra judar svårare, utan de såg som sin uppgift att hitta tolkningssätt för att lösa upp vissa knutar i Halachan för att judarna kunde leva rätt enligt Guds väg utan att bördan av Torahns bud - som ofta kallas Oll Malchut Shamajim, Det himmelska oket - blev för tungt att bära.

Allt detta började förändras på 1800-talet då det uppkom former av judendom som utmanade de traditionella rabbinernas auktoritet. I mötet mellan judendomen och moderniteten uppkom Reformrörelsen och den Konservativa rörelsen som båda försökte (och försöker än idag) att hitta sätt för judar att leva judiskt i den moderna världen.

De nya rörelserna såg annorlunda på Torahn (att den snarare var ett uttryck av flera olika människors möte med det gudomliga, mer än direkt dikterad av Gud till Moshe) och det föll sig därför naturligt att man skulle omvärdera hur Halacha skulle påverka judars liv.

Reformrörelsen menade att de etiska reglerna skulle vara kvar, men de rituella reglerna var upp till individen att själv utvärdera och välja att följa eller inte. Konservativa rörelsen (som är "konservativa" i förhållande till de reforma, inte till de ortodoxa!) ville inte göra sig av med de rituella reglerna, men menade att man kunde forma ett nytt rabbinskt råd som kunde vägleda sina medlemmar hur de skulle hålla alla mitsvot (Guds bud) i den moderna världen.

Effekten på de mer traditionella judarna var stor. Skräcken för att den nya världen skulle smula sönder den mångtusenåriga traditionen gjorde att man vände sig emot mycket som var nytt och försökte hålla hårt i allting som det varit. Poskim slutade leta efter sätt att lösa knutar, och uppmanade istället ortodoxa judar (ortodox = renläriga, som de kom att kallas) att se knutarna som beviset för att de följde Guds sanna vilja.

Jag tycker att Konservativ judendom eller Masorti (= traditionell), som den kallas i Israel och delar av Europa är en mer passande arvtagare till den klassiska judendomen från Sanhedrins tid och framåt.

Trots att de ortodoxa judarna hävdar att de aldrig förändrats och därför är den sanna judendomen, är det just så de har "gått av vägen" - genom att vägra omvärdera och förändra Halachan inför moderna utmaningar. Jag har svårt att tro att giganterna i vår tradition, som Hillel, Rashi, eller Josef Karo skulle känna igen sig i den ortodoxa världen (och värden) som vi har idag.

Kol tuv,
blog comments powered by Disqus