När jag skrev om valet i Iran och de persiska judarnas historia, så fick jag ett jättestort gensvar. Bland annat fick jag ett jättefint tips från Akiva, som bloggar på Att vara jude (Todah rabah!). Han länkade till ett reportage som ett australiensiskt TV-team gjorde om judarna i Iran, som, efter Israel, har Mellanösterns största judiska befolkning - uppskattningsvis mellan 25000 och 35000 judar.Det är ett bra reportage (se nedan), men det som slår mig är hur försiktiga alla som intervjuas är. Jag tror på dem när de säger att judarna för det mesta har det bra, men oavsett religion eller etnisk bakgrund finns det alltid risk i Iran att tala för öppet. Rädslan illustreras väl i andra delen av reportaget, ungefär vid 0:50 minutersstrecket.
Att visa något stöd för Israel, Irans svurna fiende är helt uteslutet. Tillräckligt många judar har råkat illa ut bara vid antydan om stöd. Totalt har 19 judar avrättats sedan den islamska revolutionen, oftast på religiösa grunder eller för någon påstådd koppling till Israel.
Ett annat exempel på detta förtryck är det uppmärksammade fallet med de 13 judar från Shiraz, som dagen innan Pesach (den judiska påsken) 1999 arresterades och anklagades för att vara spioner åt Israel. De var helt vanliga män, bl.a. en bagare, en slaktare, en rabbin, flera judendomslärare, och de riskerade dödsstraffet om de befanns skyldiga.
Detta väckte ett ramaskri runt om i världen, dels bland judar, men också med Amnesty International och andra människorättsgrupper. Fallet uppmärksammades i internationell media också - BBC, The Independent, New York Times. Frågan togs till och med upp i svenska Riksdagen här och här.
Efter 18 månader i fängelset fälldes 10 av männen för spioneri och dömdes till fängelse i mellan 2 och 9 år. Tre av männen friades. I mars, 2001, släpptes en till man, i mars 2002 ytterligare en och i oktober samma år släpptes alla de andra, fem av dem enbart på odefinerad permission. I Dagens Nyheters arkiv hittade jag en artikel från 2003 om att alla av de 13 var nu fria, efter att ha benådats av landets högsta religiösa ledare, aiatolla Ali Khamenei (se bilden till höger).
På den vänstra bilden ser vi hur en av de släppta männen pratar med jounalister.I reportaget pratar man också en del om Ahmadinejads egna antisemitism, hans personliga passion för förintelseförnekelse och de konferenser han stod som värd för i ämnet.
Jag har faktiskt via ett internetnätverk fått kontakt med en jude som är aktiv i en iransk judisk församling och hoppas att de kan och vill skriva lite om hur det är för dem i allmänhet nuförtiden och i synnerhet nu med protesterna. Om de går med på en mejlintervju som publiceras på Torahblogga, så återkommer jag med det. I första hand är jag ytterst försiktig med deras säkerhet.
Del 1
Del 2
En rolig liten observation: i reportaget besöker man Irans enda judiska sjukhus och på sjukhuschefens skrivbord syns det sista jag skulle vänta mig att se - en lucialjusstake! (del 1, 7:09 minutersstrecket) Är det någon som vet om dessa förekommer i Iran av andra anledningar?
Protesterna fortsätter och regimen lovar en begränsad omräkning av rösterna, men det är svårt att tänka sig att de skulle utropa Musavi som segrare som ett resultat av den. Det är även viktigt att komma ihåg att Musavi är själv godkänd kandidat av Väktarrådet och vill inte göra sig av med den religiösa diktaturen, bara representera den.Jag hoppas att det iranska folket fortsätter att sätta press på sina ledare och att de i slutändan kan få till stånd ett friare Iran som respekterar mänskliga rättigheter för alla dess medborgare.
Se pinfärska bilder från demonstrationerna på TehranLive.org
Kol tuv,
Läs mer om situationen i Iran: DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9; SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9; Expressen 1, 2, 3, 4, 5, 6; Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6; GP 1, 2, 3, 4, 5, 6; Sydsvenskan 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8; Dagen 1, 2; Newsmill 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7;
