Här kommer Jeremys predikan för lördag morgon, i Stora synagogan i Stockholm. Mycket att fundera över här!
Igår kväll talade jag lite om veckans toraavsnitt, Korach, och hur Toran alltid försöker att komplicera istället för att förenkla, och varför. Men jag förklarade inte precis hur den principen utspelar sig i denna veckas parasha, det har jag sparat till er här idag.
Det är så att huvudämnet i vår Toraläsning är Moses släkting Korach, som försöker att störta Moses och ta ifrån honom ledarskapet.
Och om Toran hade velat förenkla berättelsen för oss, speciellt som vi förstår politik och etik idag, så hade Moses representerat demokratin och folkets rätt att få bestämma. Korach hade varit diktatorn som ville stjäla makten och behålla den för sig själv. Men Toran vill inte berätta en saga för oss likt Harry Potter eller vilken Disney film som helst. Den vill istället att vi ska kunna känna igen oss i Torans figurer, och därigenom lära oss någonting om oss själva och om hur vi ska bära oss åt här i livet.
Tyvärr så har vi genom åren lärt oss allt för väl att det sällan handlar om svart och vitt, en god sida och en ond. Runt om i världen följer vi intensivt situationen i Iran och protesterna på gatorna som leder tragiskt till dödsfall. Visst hoppas vi att Ahmedinejad inte ska behålla makten, om inte annat så för Israels skull. Men åter igen så handlar det inte om gott och ont, och en ny ledare i Iran garanterar tyvärr inte Israels säkerhet eller lugn.
Så många likheter ser vi nog inte mellan revolten i Iran och Korachs försök till maktövertag i bibeln. Men visst är det intressant när veckans Toraläsning, som på beställning, reflekterar löpsedlarnas rubriker?
Låt oss då gräva lite djupare i veckans parasha.
I veckans läsning, kapitel 16, vers 3 läser vi att Korach och hans menighet konfronterade Moses och Aron och sa till dem:
“Nu må det vara nog. Hela menigheten är ju helig, alla är det, och Herren är mitt ibland dem. Varför upphöjer ni er då över Herrens församling?”
Visst verkar det som om Korach står för demokratin och Moses är diktatorn som måste störtas. Men hur kan det vara så? Vi vet ju att Moses är hjälten här, så det måste vara någonting annat på gång. Vi kan inte nöjas oss med en ytlig läsning av Toran, utan den kräver en djupare förståelse. Vi måste analysera och diskutera, annars kommer vi aldrig kunna komma till rätta med vad vi just läst.
Låt oss då fortsätta utgrävningen.
Vad vet vi om Korach? Han ställer sig upp och talar för hela menigheten och ifrågasätter Moses rätt att styra. Han var kanske en karismatisk typ, en som kunde tala väl och övertyga andra. Men är det dessa färdigheter som betecknar ledarskap? Hur ofta har vi inte hört fantastiska talare som kunde inspirera miljoner människor, men som alls inte kunde leda. Som inte ville ta hand om folket och som till och med var korrumperade eller blev berusade av makten?
Vi kan inte välja våra ledare enligt ytliga karaktärsdrag. Och Toran varnar oss flera gånger att akta oss för människor som är lite för ivriga att ta makten, och som gärna kritiserar andra genom att förkunna, “JAG skulle kunna göra det bättre!”
Och dessutom så är det ju inte ett beslut som kan fattas människor emellan. Moses kontrar inte med att acceptera Korachs utmaning. Det blir ingen spännande duel dem emellan där de båda får försöka visa vem som är bäst på att dela hav eller vem kan framkalla de coolaste plågorna. Moses vänder sig istället till Gud för att bestämma saken. Det är ju därifrån makten kommer, och bara genom att åberopa Herren så har Moses bevisat att det är han som är den verkliga ledaren.
Jag tror att det är det som är Torans budskap. Vad är det VI ska söka för karaktärsdrag hos våra ledare. Det här är inte bara en saga om ett folk och en maktkamp för flera tusen år sedan. Och det är heller inte en lovsång till våra förfäder, trots att det visst är Moses som segrar i slutändan.
Toran kommer med svårförstådda historier om riktiga människor och verkliga situationer så att vi idag som sitter och läser ska få något att tänka på.
Då kommer alltså den viktiga, och lite obekvämta frågan: Vilken slags ledare söker ni? I era privatliv, i församlingen, i Sverige, och bland världens ledare. Vad är det för slags samhällen vi måste sträva efter, och hur kan vi börja sökandet redan imorgon. (Jag skulle kunna säga “redan idag,” men det är ju trots allt Shabbat, och här i Sverige slutar Shabbat så sent, så vi väntar tills imorgon istället...)
Det största misstaget vi kan göra, förutom att inte läsa Toran alls, är att inte lära oss av de budskapen våra förfäder ville förmedla.
Jag vet att här i Sverige så pågår en stor debatt mellan ateism och religion, och jag kommer att tala om det lite mera nästa vecka. Men det verkar som om debatten handlar om tro och tvivel. Men judendomen har alltid fokuserat mer på handling, och inte så mycket på tro och ideologi. Och grunden för hur vi beter oss finner vi i Toran.
Vi har haft tusentals år på oss att läsa, studera, ifrågasätta, och utveckla dessa fantastiska principer vi lärt oss från Bibeln.
Låt oss inte bryta den kedjan nu, utan fortsätta lära oss allt vad Toran har att dela med sig.
Shabbat Shalom!
