Parashat Korach - Torahns personligheter i 3D

Hej!

Precis som jag lovade har ni här den Konservativa rörelsens snabbast stigande stjärna, som är i Stockholm denna helg och nästa och predikar i Stora synagogan både fredag kväll och lördag morgon.

I juli tillträder han sin nya tjänst som chefrabbin i Wallingford, Pennsylvania, utanför Philadelphia.

Mina damer och herrar, min bror, Jeremy Gerbers fredagskvällspredikan:

D’var Tora – Parashat Korach
Fredag kväll, den 26:e juni

De flesta rabbinerna ni kommer att träffa på säger samma sak om och om igen i sina predikningar.

Jag menar då inte att de upprepar sig gång på gång eller att det inte har någonting intressant att säga. Det är istället så, enligt min mening, att rabbiner, precis som alla andra människor för den delen, har principer, åsikter, och ideer som de vill förmedla. Och det blir då ofta ett slags tema, en röd tråd, som man kan följa genom det mesta de säger, vare sig det handlar om veckans toraläsning, en judisk helg, eller ett tal till en Bat Mitsva-flicka.

Och jag är själv precis en sån rabbin.

Ett av mina teman handlar om Torans roll i våra liv. Hur är det vi ska läsa Toran? Är det någonting som Toran vill förmedla till oss, ett meddelande som vi i varje generation bör uppmärksamma? Och svaret, enligt min mening, är “ja.” Och jag vill visa er ikväll hur det är jag uppfattar att Toran talar till oss, genom att titta på veckans toraavsnitt, Korach.

Vår parasha den här veckan handlar om Moses släkting som har samma namn som avsnittet, dvs Korach, och hur Korach försöker att orsaka revolt mot Moses och därigenom ta ifrån honom ledarskapet.

Imorgon kommer jag tala mer om vem Korach var och varför hans revolt inte lyckades, men ikväll vill jag peka ut någonting som jag anser är ytterst viktigt, och som sällan diskuteras.

Moses är, som ni säkert vet, en av våra största bibliska hjältar. Han är en av huvudrollsinnehavarna i hela Toran, och vi ser upp till honom som ett ideal, en förebild. Men var han felfri? Nej, det var han inte. Vi läser i bibeln om många av Moses felsteg – hur han från början inte ville vara folkets ledare, hur han försökte döma vartenda rättsliga fall istället för att delegera till andra, och hur hans ilska ibland blossade upp för mycket. Och dessa var bara några få exempel!

Är han därför mera eller mindre värdig beröm? Jag tror själv att han är en bättre förebild eftersom vi får se att han är mänsklig. Precis som vi själva så har han bra och dåliga egenskaper, men han tar ansvar ändå och han försöker sitt bästa.

Sen har vi Korach. Vi vet att han ska vara Moses raka motsats. Att precis som Moses är alltigenom god så är Korach fullständigt ond. Och rabbinerna i Talmud försöker att bevisa Korachs elakhet genom berättelser och tolkningar som överdriver allt han gör.

Men precis som vi sa att Moses var en människa, en person som inte var felfri och som begick misstag, så är Korach också en människa. Han var inte en fruktansvärd person, och vi kan faktiskt lära oss en hel del från hans klagomål gentemot Moses.

Varför kan då inte Toran förenkla dessa komplicerade individer? Varför berättar Toran om alla Moses felsteg, och medger att Korach inte var alltigenom elak?

Och det är just det som är mitt tema, den principen jag alltid återvänder till och predikar om. Toran är en fascinerande och underbar bok just för att alla berättelser, personer, och situationer har djupa meningar, och svårförstådda förklaringar som ibland inte alls ger oss lösningar på våra frågor.

Och varför gör den det? För att Toran är en lärare, och de bästa lärarna ger oss aldrig svaren, de tvingar oss att söka svaren själva. Toran utmanar oss att sträva efter egna förklaringar, och bjuder in oss att påbörja en dialog med hela våran judiska historia. Rabbiner, filosofer, och tänkare genom tiderna har frågat samma frågor och kommit på egna svar. Och i varje generation har vi ett ansvar att fortsätta diskussionen och fråga vidare.

Om Moses och Korach hade varit seriefigurer, lättförklarade och simpla, så hade vi aldrig haft anledning att ställa några frågor. Och var hade vi då varit, vi judar, om vi inte kunde få ställa frågor?

Shabbat Shalom!