Teshuva - ett recept för en bättre värld

Hej!

Ikväll inleds de 10 heligaste dagarna på det judiska året med Rosh haShana. Denna heliga tid kallas Aseret Jemei Teshuva - de 10 botdagarna och temat för dem är grundlig själasökande och självutvärdering med sikte på att bli en bättre person.

Denna process kallas Teshuva. Innan jag går in på ordet Teshuva är det viktigt att förtydliga att inom judendomen finns det två
sorters mitsvot (påbud):

• Mitsvot bejn Adam leMakom – gudomliga påbud som gäller relationen människa - Gud (hålla Shabbat, kosher, be 3 gånger om dagen osv.)
• Mitsvot bejn Adam leChavero – gudomliga påbud som gäller relationen människa - människa (hedra andra, ta hand om andra, hjälpa fattiga, inte ljuga, inte stjäla, inte tala illa om andra

Bryter man mot en mitsva är det en Cheit - en synd. Man har skadat relationerna på något sätt. Teshuva innebär att försöka reparera dessa relationer. Antingen mellan sig själv och Gud eller mellan sig själv och andra.
Om en person inte håller kosher eller bryter mot Shabbatlagarna eller inte ber, kan det vara så att de går miste om något speciellt och underbart som judendomen erbjuder oss för att förbättra vår tillvaro, men det går inte ut över någon annan människa. Det är mellan mig och Gud. Jag kommer inte att fokusera på denna sortens synd här, utan på synder som man begår mot andra människor.

Teshuva är ett ord som inte riktigt kan översättas, utan det är mer ett koncept. Teshuva innefattar 3 steg:

1. Man ska inse om man gjort någon illa genom sina handlingar.
2. Man ska be personen i fråga om ursäkt för sin synd.
3. Man ska ändra på sitt beteende för att inte göra om det.

Det kan alltså vara en svår process som man inte bara ska göra med sina vänner. Det är kanske ännu viktigare att göra med de som man kommer mindre bra överens med.

Man ska göra det oavsett om den andre själv gör Teshuva mot dig. Teshuva är en process som måste komma inifrån en själv och göras för ens egen skull. Visst är det bra för andra runt omkring mig om jag är villig att göra Teshuva och försöka lösa konflikter med mina medmänniskor, men om jag ärligt och innerligt ångrar mina handlingar och ber personen i fråga om förlåtelse har jag gjort Teshuva även om de vägrar förlåta mig för det jag har gjort mot dem. Jag har då gjort allt jag kunnat.

För att motverka sådana låsta situationer förtydligar våra lärda att det är en synd att inte förlåta någon som verkligen gör Teshuva. Vi begår själva ett fel om vi inte förlåter den ångerfulles synd. Det är också en synd att påminna den som uppriktigt gjort Teshuva om deras gamla synder. Man kan aldrig bli av med skuldbördan och börja om när man påminns om gamla misstag man ångrat och bett om ursäkt för.

Teshuva kan man göra när som helst, men förhoppningen är att man gör det extra mycket de 10 dagarna mellan Rosh haShana och Jom Kippur. Med det sekulära nyåret lovar vi ofta oss själva diverse nyårslöften som lätt glöms bort innan Trettondagen. Men Rosh haShana, det judiska nyåret är ett startskott för att ge sina medmänniskor nyårslöften om hur man ska vara en bättre person mot dem.

Sedan sluter vi dessa löften med den heligaste dagen på året, Jom Kippur, då vi står ensamma inför Gud och reflekterar över vilka sorters människor vi är. Förhoppningen är att vi då inte kan gömma oss bakom dåliga ursäkter och falska pretentioner.

Att världen och det judiska folket ser ut som de ändå gör idag, med alla konflikter och problem visar på att vi har mycket jobb framför oss. Bara inom våra församlingar har vi bittra bråk som ingen verkar kunna att lösa. Jag ser det inte som ett tecken på att Teshuva inte fungerar utan ett bevis på att allt för få av oss verkligen försöker använda oss av det på allvar.

Om vi alla på allvar försöker att se bortom vår egen begränsade horisont och faktiskt ger sann Teshuva ett försök, då kanske vi om några år har en lite bättre värld att ge till våra barn. Om inte en bättre värld, så åtminstone en bättre församling.

Shana tova!

Nitsavim - Ekonomiska och himmelska dispyter

Hej!

Det blir bara mer och mer att göra och därför svårare att ge er, mina läsare, ordentliga presentationer av Torah-avsnitten.

Denna veckas parasha, Nitsavim, är den näst minsta parashan i hela Torahn, bara 40 verser - det finns många enskilda kapitel som är längre än så!

Det skulle göra mig lite ont också att bara presentera en sammanfattning av parashan, då texten denna vecka innehåller en vers som citeras i en av de mest kända av alla berättelser i Talmud. Så här får ni en "plagierad" Dvar Torah (analys av Torahtexten) och berättelsen från Talmud.

Moshe är på väg att gå i evig pension och han försöker desperat inpräta hos folket vikten av att inte överge Guds rättfärdiga vägar. På sett och vis vet han att det är oundvikligt - någon gång kommer vi att gå vilse, men Moshe hoppas att om han bara kan hitta de rätta orden och de rätta budskapen så kommer folket att lyssna.

I parashan kan man läsa följande:

Ni vet själva hur vi levde i Egypten och hur vi tågade fram bland folken längs vägen. Ni såg deras vidriga beläten, gudabilder av trä och sten, silver och guld. Hos er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam, som i dag vänder sitt hjärta från Herren, vår Gud, för att tjäna de folkens gudar. Hos er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, ingen som efter att ha hört förbannelseorden välsignar sig själv och tänker att allt skall gå honom väl fast han följer sitt hårda hjärta. Då förstör han både åker och öken.

I sitt parashamejl, Forth Lights, skriver rabbin David Rose av Scotland (se bilden), om hur han läser denna text en varning om dagens ekonomiska kris:

Here we have an individual that knows that he is taking a risk. He is aware of the danger that lies in wait and the possible consequences of his action. Yet he carries on nonetheless, believing that he can get away with it, that it will be alright for him. When it all goes wrong, however, it affects not only the person concerned but also his family and eventually the whole nation. His personal irresponsibility, and that of those like him, brings the whole national edifice crashing down. One person’s blatant disregard for the moral norms can ultimately lead to the destruction of the nation. This is, of course, exactly what we are currently facing. The present financial crisis is not some natural disaster but the consequences of the greed and irresponsibility of the banks and other financial institutions. Disregarding the rules of probity or even common sense, these bankers convinced themselves that they good get away with taken unconscionable risks, deluding themselves that it would all come up roses.

Of course it did not and, as the Torah warns us, their actions have first brought down their ‘families’, the financial institutions, and threaten the rest of us with disaster. It is therefore still pertinent and urgent to heed the warning contained in this Parshah. Individuals must not be allowed to act in ways that threaten all of us, and future regulation must ensure that those who irresponsibly bless themselves don’t end up cursing the rest of us. Devarim 29:16-19

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

En liten snutt om Talmudberättelsen:

I en stor konflikt mellan rabbiner som diskuterar en knivig fråga i halacha (den judiska lagen) vägrar en sista rabbin, Rabbi Eliezer, ge med sig, fast resten av rabbinerna har gått med på majoritetens linje.

Rabbi Eliezer, som är en av Talmuds stora, åkallar mirakel efter mirakel för att bevisa sin ståndpunkt, men rabbinerna menar att mirakel må vara imponerande, men de kan ju inte vara relevanta i en diskussion om lagen!

Tillslut kallar Rabbi Eliezer på himlen som vittne och en röst hörs från ovan:

"Varför bråkar ni med Rabbi Eliezer som har rätt i alla halachafrågor?"

Rabbi Jehoshua, även han en stor rabbin, pekar upp mot himlen och citerar Guds egen Torah tillbaka till Gud i dispyten.

Lo bashamajim hi - den [Torahn] är inte i himlen.

Dvs. Gud, du har gett Torahn till oss för att tolka och leva efter. Så länge du höll på att skriva Torahn var den din att påverka. Nu är den inte i himlen längre, utan hos oss människor, och nu måste VI bestämma hur vi ska leva efter den.

Då skrattar Gud och säger:
Nits'chuni banai, nits'chuni banai. Mina barn har besegrat mig, mina barn har besegrat mig.

Jag ser det som en stolt förälder som har lärt sitt barn något invecklat, som t.ex. att spela schack. När barnet blir så duktig på spelet att det kan besegra sin lärare, känner sig en bra lärare inte hotad utan stolt. Gud blir stolt för att vi studerar Torahn och tar den på så stort allvar att vi kan hitta rätt citat ur den att besegra även Gud.

Men detta är så klart en rabbinsk berättelse och på så vis kan den ses som en auktoritetsberättigande av deras eget tolkningssystem.

Hela citatet lyder så här:

Denna lag som jag i dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för dig.
Den finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: Vem kan fara upp till himlen och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den?
Den finns inte bortom havet, så att du måste fråga: Vem kan fara över havet och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? Nej, dess ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den. Devarim 30:11-14

Tycker du att citatet stämmer in i det sammanhang det användes för - att ge Gud svar på tal? Tycker du att Rabbi Jehoshua gjorde rätt eller fel i att använda detta citat på ett sådant sätt?

Kol tuv,

Mycket som händer i öst och väst (Sverige)

Hej!

Nu har Limmud Stockholm sin hemsida uppe, www.limmud.se! Programmet är verkligen spännande. Jag kan varmt rekommendera, bland många andra Joel Grishaver och Clive Lawton, som båda är otroliga talare och pedagoger! Båda har jag nämnt i tidigare på denna blogg (Grishaver här i kommentarerdelen, och Lawton här) så ni ser hur inspirerande de är för mig.


Jag har blivit ombedd att tala på konferensen, jag måste bara få ändan ur vagnen och hitta ett bra ämne att undervisa. Vi får se vad som dyker upp.

Ett annat ställe där jag dyker upp är på Göteborgs berömda bokmässa, som startar nu.
Naturligtvis finns Göteborgs judiska församling representerad i en montern tillsammans med Hillelförlaget. Här har ni ett mejl som skickades ut av församlingen om bokmässan:

Bok- och Biblioteksmässan i år bjuder på många spännande författare och titlar. I vår monter, B 02:60, kommer vi även att ha en del aktiviteter:

Peter Borenstein talar om olika judiska ämnen, fredag mellan 14.00 – 17.30, lördag mellan 13.00 – 15.00 samt söndag mellan 12.30-14.00

Benjamin Gerber kommer att ge oss judiska boktips och annat, fredag mellan 13.00 – 14.30 samt söndag mellan 12.30 – 16.00

Peter Kadar kommer att prata om sin senaste bok söndag kl 12.30.

Seminarier värda att besöka:

Torsdag 15.00–15.45
Lokal: J2 Seminariekort erfordras.



Prisbelönta författare från Israel

Edna Mazya, född 1949, är en av Israels främsta dramatiker och teaterregissörer. Flera av hennes prisbelönta pjäser har satts upp runtom i världen. Mazya har även skrivit två hyllade romaner. An X-Ray Burst (1997) har beskrivits som en blandning av spännande mordmysterium och absurd Woody Allen-komedi. The Unsatisfied (2005) kallar hon själv
för ”en ironisk tragedi”.

Boris Zaidman debuterade 2006 med romanen Hemingway and the Dead-Bird Rain. Han hämtar stoff från sin egen historia i den kritikerhyllade debutboken där han beskriver hur det känns att leva i en diasporakultur. Zaidman föddes 1963 i Chişinău som då låg i Sovjetunionen och idag är huvudstad i Moldavien. 1975 flyttade han till Israel. Han har i flera år arbetat inom reklambranschen som grafisk designer, AD och copywriter. 2007 tilldelades Zaidman Sapir-priset, ett årligt israeliskt litteraturpris.

Samtalsledare: Anders Carlberg, ordförande i Judiska församlingen, Göteborg.
Seminariet hålls på engelska.

Alla medverkande:
Edna Mazya, Anders Carlberg, Boris Zaidman

Lördag 11.00–11.45
Lokal: K1 Seminariekort erfordras.

Omänskliga svårigheter och mänskliga rättigheter

Thomas Buergenthal överlevde Förintelsen som barn. Idag är han domare vid Internationella domstolen i Haag och en av USA:s främsta experter på mänskliga rättigheter. I självbiografin Pojken som överlevde förintelsen berättar Thomas Buergenthal sin historia. Han föddes 1934 och växte upp i det judiska ghettot i Kielce och senare i koncentrationslägren Auschwitz och Sachsenhausen. Efter befrielsen återförenades mor och son i Tyskland. Vid 17 års ålder emigrerade Buergenthal till USA där han studerade juridik och internationell rätt. Thomas Buergenthal har haft ett stort antal prestigefyllda uppdrag, professurer och hedersprofessurer under sin karriär. 1992–93 satt han med i FN:s sanningskommission för El Salvador och 1995–99 var han medlem i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.

Moderator: Ingrid Lomfors, historiker och chef för Göteborgs stadsmuseum.
Seminariet hålls på engelska.

Alla medverkande: Thomas Buergenthal, Ingrid Lomfors

Söndag 11.00–12.00
Lokal: F5 OBS! Ingår i entrébiljetten.

Fred i Mellanöstern – utopi eller realistisk dröm?

Konflikten mellan Israel och palestinierna är jämnårig med staten Israel, 60 år. Sedan 15 år finns det ett koncept för en lösning, land mot fred, som legat till grund för flera fredsförslag. I detta seminarium möts företrädare för organisationen Israel Palestine Center for Research and Information (IPCRI) i ett samtal om förutsättningarna för ett fredsavtal. Vilka eftergifter är nödvändiga och vilka kompromisser är möjliga?

Gershon Baskin och Azzam Shawwa från den israelisk-palestinska organisationen IPCRI i Jerusalem, ser möjligheter till fred trots den blodiga konflikten.

Seminariet inleds av Lisa Abramowicz, Svensk Israel Information.
Avslutningsvis samtalar Anders Carlberg, Judisk kulturdialog, med Israels
ambassadör Benny Dagan om förutsättningarna för fred.
Seminariet hålls på engelska.

Alla medverkande: Gershon Baskin, Azzam Shawwa, Lisa Abramowicz, Anders Carlberg, Benny Dagan

Mer om Bokmässan 2008 i övrigt kan Du läsa på www.bok-bibliotek.se

Jag hoppas få se er på bokmässan eller på Limmud!

Kol tuv,

Amerikanska judar i valet

Hej!

För ovanlighetens skull har presidentvalet i USA, som sker den 4 november, (DN.se 1, 2, 3, SvD.se 1, 2) engagerat fler människor och fått dem att intressera sig för politiken. Nu pratar man om hur folk börjar visa tecken på att vara beroende av valnyheter!

Amerikanska judar däremot har länge varit en av de mest engagerade väljargrupperna som finns. De har alltid haft ett mycket högt valdeltagande och rika amerikanska judar har öppnat sina plånböcker för att bidra till kampanjer på alla nivåer, från lokala val till presidentvalen.

Jag är själv (med amerikanska föräldrar) en massiv "political junkie" dvs. jag är och har alltid varit omåttligt intresserad av amerikansk politik, oavsett hur osmaklig och otroligt frustrerande det ofta blir.

Amerikanska judar är också väldigt aktiva som politiker. Av 435 medlemmar av Representanthuset är 30 judar, och av 100 medlemmar i Senaten är 13 judar.

Uppåt 70% av amerikanska judar röstar ofta eller alltid för demokraterna (Barack Obamas parti) och det reflekteras också bland politikerna - endast en judisk medlem av Representanthuset är republikan och endast två judiska senatorer (med en oberoende: Joe Liberman, fd. demokratisk vicepresidentkandidat, som har lämnat demokraterna och flyttar sig alltmer åt höger).

Republikanerna har försökt att locka judiska väljare till sig med Israelfrågan som lockbete, med blandade resultat. Vissa judar är "single issue voters", de röstar på det partiet som uttrycker sig starkast för deras enda hjärtefråga - och den frågan brukar vara Israel. Den som låter mest kompromisslös i sitt stöd till Israel får deras röst.

Risken är att man får en president som Bush, som har knappt engagerat sig i Israel alls och när han gör det, gör det så ensidigt att USA helt förlorar trovärdighet att agera i Israel/Palestina konflikten. (För att inte nämna den amerikanska trovärdighet som spolats ner i toaletten när det gäller resten av världen!)

Längst ut på högerkanten hittar vi neo-cons (neo-conservatives). Neo-cons är en grupp som på 60- och 70-talet var liberala och trodde på dialog och diplomati för att lösa världens problem. Sedan avskräcktes de av Jimmy Carters misslyckanden i Iran (revolutionen och gisslandramat på amerikanska ambassaden i Teheran) och hans kompromissvilja gällande Israel (Camp David-fördraget med Egypten). De lockades över till republikanerna med Ronald Reagans starka militärism, hans anti-kommunistiska retorik och hans starka stöd för Israel. De har sedan dess stannat kvar på högerkanten.

I samband med 11 september hamnade islamistisk extremism (och islam i största allmänhet) högst upp på dagordningen och det var de neokonservativa som menade att man kunde förändra hela Mellanöstern genom att tvångsinföra demokrati i Irak. Deras världssyn kan grovt (men inte så grovt!) sammanfattas så här:

• USA är stark och representerar frihet och godhet i världen.
  
• Ondskan i världen kommer österifrån: först från Sovjet, och nu från islamism (och Ryssland igen, i samband med Putins imperialism).
• Europa är svagt, splittrat och söndervittrat inifrån av socialism samt av alla muslimer som bor där - detta leder européerna till att kompromissa med ondskan.
• Utanför USA finns bara ett enda land som är starkt och gott och måste försvaras till varje pris: Israel.
  

Det är inte särskilt många judar som är neo-cons (majoriteten av USAs judar är starkt kritiska till ideologin), men inom rörelsen är många neo-cons judar.

Ett praktexempel på en judisk neo-con hittar ni på bloggen Atlas Shrugs (namnet kommer från den konservativa filosofen Ayn Rands bok Atlas Shrugged - Och världen skälvde). Atlas heter egentligen Pamela Geller och hon har bloggat och videobloggat i flera år nu. Jag besöker hennes blogg då och då för att alternativt skratta (åt henne) eller skaka på huvudet - jag tycker att hennes världsbild är så skev och skruvad.

Här har ger hon oss - med sin breda New York-dialekt (New Yawk) - sin utläggning om Obama ("Barack Hussien Osama"), islam mm. i en bikini! Ja, var ska man börja?



Tack och lov, är den överväldigande majoriteten av amerikanska judar tänkande, resonliga, liberala. De menar att man inte bara kan stirra sig blind på mellanösternpolitiken. Egentligen är skillnaden mellan demokraterna och republikanerna inte särskilt stor vad det gäller Israel - båda uttrycker ovillkorligt stöd för landet och dess säkerhet - och det är ändå bara en fråga bland många. Ofta är det sociala frågor och rättvisefrågor som tilltalar amerikanska judar.

Även fast det har gått ihärdiga rykten om Obama och hans påhittade muslimska kopplingar har han stöd från 65% av judarna i USA. Kerry hade 74% i 2004, så förtalskampanjen har påverkat. Vi får se vad som händer de närmaste månaderna, men de hemska ekonomiska nyheterna (DN.se 1, 2, 3, Svd; E24.se) verkar påverka hjälpa Obama.

Vem man än hejar på kan man i alla fall uttrycka sitt stöd för sin kandidat på kippan! :D
(Jag har så klart köpt flera ex av den första!)



















Kol tuv,

Ingen kvinnlig rabbin än...

Hej!

I juni fick Judiska församlingen i Stockholm allas uppmärksamhet (även i media: DN.se, SvD, Dagen, Stockholm City) med nyheten att de skulle tillsätta rabbintjänsten med en kvinnlig rabbin. Chava Koster, från New York, född i Holland, kom till Stockholm i maj för en intervju och för att predika i Stora Synagogan. Hon blev erbjuden jobbet.

I efterhand kan man tycka att det var lite olyckligt att man gick ut så tidigt med informationen om att hon erbjudits tjänsten, då det visade sig att hon nu drar tillbaka sin kandidatur. (Läs informationsmejlet här nedan som gick ut igår, eller ladda ner PDF-filen här.)

Jag, som Konservativ jude, är förstås för att män och kvinnor ska delta på lika villkor i våra församlingar. Det skulle ha varit spännande att se hur det hade gått för en kvinna att anställas som rabbin i Sverige, men nu får vi vänta lite till.

Däremot känner jag mig inte besviken över att det inte har blivit av denna gång. Många som jag pratat med uttryckte en positiv eller negativ inställning till Chava Koster, och det verkade för mig vara baserat på det faktum att hon är kvinna.

Om lika villkor ska gälla för män och kvinnor, ska man inte bedömma en rabbin baserat främst på dennes kön. Oavsett om Stockholm anställer en manlig eller kvinnlig rabbin hoppas jag att individen som fått tjänsten har fått den på grund av att de är mest lämpade för jobbet.

Nu får vi inte veta hur det hade gått för just rabbin Koster i Sverige, men vi får hoppas att Stockholm snart hittar en lämplig kandidat som kommer att berika hela den svenskjudiska världen.

Shana tova!

Läs mer på: Expressen, SR.se, Kyrkans tidning

Ki tavo - bara för Gud?

Hej!

Nu är det dags att skriva lite om parashan (jag måste ju göra skäl för namnet "Torahblogga"!).
Denna vecka läser vi כי תבוא - Ki tavo, som är Torahns femte sista parasha. Just det, gott folk vi börjar närma oss slutet av Torahn och vad gör vi när vi har läst klart den - på Simchat Torah, den 22 oktober?

Samma sak som vi har gjort de senaste 2500 åren: vi börjar om från början med Världens skapelse. Vi fortsätter att diskutera, kommentera och hitta nya sätt att läsa vår Torah.

Ki tavo, som betyder "När du kommer in", från första versen av parashan: "När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom..." Förra veckans parasha hette Ki tetse, som betyder "När du går ut", från första versen av den parashan: "När du drar ut till strid mot dina fiender..."

Ki tetse ("När du går ut") ger oss en samling lagar vars kanske enda röda tråd är att de alla har att göra med våra relationer med andra människor på ett eller annat sätt. De är på så vis utåtriktade i sin natur.

Ki tavo ("När du kommer in") riktar nu in sig på vår relation med Gud:

1. Att komma med de första skördade frukterna till Templet som ett offer till Gud (Devarim 26:1-11)
   
2. Förbundet mellan Gud och det judiska folket (Devarim 26:16-19)
3. Att resa stenar som monument när de har korsat Jordanfloden och kommit in i landet. På dem ska hela Torahn skrivas. (Vilket Joshua, Moshes efterträdare, sedan gör, när de kommit in i landet, Joshuas bok 8:30)
4. Förbannelser över dom som bryter mot Guds lagar (Devarim 27:14-26)
   
5. Välsignelser över dom som håller Guds lagar (28:1-14)
   
6. Hemskheter som kommer drabba det judiska folket om (när) de bryter mot förbundet med Gud. Denna del, kallad תוכחה - Tochecha (Tillrättavisning) är ökänd i Torahn och lär den läses högt, ska man göra det så lågmält och så fort som möjligt. (Devarim 28:15-69)
   
7. En påminnelse om Guds makt (Devarim 29:1-8)
   

Det enda möjliga undantaget till detta, Gud inriktade tema, är lagen om att ta en tionde (10%) av hela sin skörd och ge den till לוים - Levi'im, stammen Levi - som inte har sitt eget landområde och som tjänar Gud i Templet - och till de fattiga (Devarim 26:12-15). Efter det att man har gett bort tiondet står det precis vad man ska säga:

Nu har jag tagit ut det heliga ur mitt hus, och jag har gett det till leviterna och invandrarna, de faderlösa och änkorna, alldeles som du har befallt mig. Jag har inte överträtt eller försummat något av dina bud. Jag har inte ätit av tiondet när jag haft sorg, jag har inte varit oren när jag tog ut det och jag har inte gett något av det som gravgåva. Jag har lytt Herren, min Gud, jag har gjort allt som du har befallt mig. Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel och den mark du har gett oss, så som du med ed lovade våra fäder, ett land som flödar av mjölk och honung. (Devarim 26:12-15)

Handlar detta om vår relation med Gud eller med våra medmänniskor? Vad tycker du?
Shabbat shalom,

Åtta nyårslöften?

Hej!

Nu när vi närmar oss Rosh haShana är det dags att tänka över vad vi vill med våra liv och vart vi är på väg. Livet är en resa där varje individ har sin startpunkt och är på väg mot sitt eget mål. Ibland får man resesällskap en del av vägen - kanske bara en kort stund och ibland under en lång sträcka.

Det judiska är en resa i sig - en andlig/kulturell/intellektuell sådan. Alla lever det judiska på sitt sätt och en del väljer att inte leva det alls. Sällan har människor exakt samma mål i livet eller det judiska och visst skulle livet vara bra tråkigt om vi hade det!

Men det är viktigt att fundera kring frågan: Hur vill jag leva det judiska?

En amerikansk rabbin i den Konservativa rörelsen, Jerome M. Epstein, har skrivit en liten pamflett med titeln The Ideal Conservative Jew: Eight Behavioral Expectations.

I den föreslår han åtta punkter som han tycker att judar i den Konservativa rörelsen borde inkorporera i sina liv.

Jag har översatt dem från engelska till svenska, men i vissa fall var detta en ordentlig utmaning så jag uppmanar alla som känner att de klarar engelskan att läsa orginaltexten, med förklarande text, HÄR.

Dessa åtta "behavioral expectations", dvs. förväntningar på hur man ska bete sig, ser jag som en tankeställare och en början till diskussion. Läs igenom punkterna och svara sedan på frågorna nedanför.

Den idealiske ”religiösa*” juden:
Åtta förväntningar på hur man ska bete sig

1. Den idealiske ”religiösa*” juden ska bidra till en judisk församling genom att delta i dess aktiviteter.

2. Den idealiske ”religiösa*” juden ska ägna minst en timme i veckan åt judiska studier.

3. Den idealiske ”religiösa*” juden tillämpar inlärda judiska värderingar som vägledning för ens handlingar även när dessa kommer i konflikt med ens personliga känslor och vad man är benägen att göra.

4. Den idealiska ”religiösa*” juden utökar sin judiska livsföring som ett resultat av åtaganden och överväganden, genom att lägga till ett minimum av 3 nya mitzvot (bud) varje år.

5. Den idealiska ”religiösa*” juden tillämpar värderingarna av tikkun olam (= det judiska ansvaret att reparera världen) för att bidra till världens kontinuerliga reparation.

6. Den idealiska ”religiösa*” juden beslutar om ett judiskt handlande först när man övervägt hur dessa beslut påverkar Klal Jisrael (det kollektiva judiska samvetet/medvetandet).

7. Den idealiska ”religiösa*” juden utökar sina band och sin anknytning till Israel.

8. Den idealiska ”religiösa*” juden studerar för att utöka sina kunskaper i hebreiska.
   

* I den amerikanska originalversionen stod det ”the ideal Conservative Jew”, gällande en jude som tillhör den Konservativa rörelsen i USA. Detta blir svårt att översätta, då svenska judar inte identifierar sig ideologiskt med någon rörelse, så som amerikanska judar gör. Märk väl skillnaden mellan en Konservativ jude (tillhörande rörelsen) och en konservativ jude (religiöst eller politiskt konservativ).

Vad tycker du om detta? Är det eftersträvansvärt? Skulle du vilja vara denna sortens jude?

Vilken/vilka punkter hade du svårast för? Varför?

Saknades någon punkt? Någonting som du skulle ändra på i texten?

Ser du något samband mellan punkterna?


Kol tuv,

Världens början och slut

Hej!

Snart är det ראש השנה - Rosh haShana, det judiska nyåret. Våra lärda sa om Rosh haShana: "היום הרת עולם" - "Hajom harat Olam", "detta är dagen då världen föddes". Mer om vad detta innebär i ett senare inlägg, men regelbundet förutspår diverse individer och grupper världens undergång.

Nu senast höjdes röster runt jordklotet om Large hadron collider (LHC), världens största maskin (27 km i omkrets) som har byggts utanför Geneve i Schweiz. Maskinen är till för att utföra vetenskapliga experiment. Partiklar ska drivas runt, nära ljusets hastighet i LHC och kollidera med varandra.

Meningen är att resultatet av dessa kollisioner ska lösa några av universums gåtor. Ni kan läsa mer hos DN eller SvD.

Rädslan hos skeptiker och domedagsprofeter är att dessa kollisioner kommer att skapa ett svart hål mitt i Europa som kommer att svälja hela jorden.

Nu finns det en sajt som håller koll på situationen åt alla som har dessa farhågor:
http://hasthelargehadroncolliderdestroyedtheworldyet.com/ (= har-Large-Hadron-Collider-förstört-världen-än.com). (Thanks, Joanna, for the tip!)

Vilken lättnad!

Shana tova (gott nytt år)!


PS. "Nope" = "Nix"

Ki teitse II - Kom ihåg att utplåna minnet...

Hej!

Läs denna dikt av den marockansk-fransk-judiska poeten Emmanuel Moses, på franska eller engelska.

Deutéronome, 25:17
Rappelle-toi le goût de
L'écharde.
Les taches de cire
Devant la mer
Qui ne voit pas.
L'odeur d'arêtes
Et de toile.

Deuteronomy 25:17
Remember the taste of
The splinter.
The drops of wax
Before the ocean
Which does not see.
The smell of fish bones
And of canvas.

Denna dikt presenterades för mig av professor Thomas Nolden vid ett föredrag som han höll på Paideia (European Institute for Jewish Studies in Sweden) när jag studerade där och jag har alltid hållit den i minnet. (Här skriver Nolden om dikten i sin bok "In Lieu of Memory" - om fransk-judiska poeter och Förintelsen.)

Diktens titel är ju en vers i Torahn, Devarim (Femte moseboken) 25:17, som är början på sista stycket i veckans parashah Ki tetsei. Så här lyder hela stycket:

Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig när ni drog ut ur Egypten. När han mötte dig på din väg högg han ner alla dina eftersläntrare, när du var trött och utmattad, utan att frukta Gud. När Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla fiender runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och låta dig ta i besittning, skall du utplåna minnet av Amalek från jorden. Glöm aldrig detta!

Amalek är folket som hatar oss grundlöst, besinningslöst, ändlöst. Amalek är källan varifrån all antisemitism flödar.

Själva amalekfolket har försvunnit för länge sedan - vi går inte runt och försöker utplåna någon (Gud förbjude!) - men genom vår långa historia har varje form av antisemitism kopplats, av religiösa judar, tillbaka till Amalek.

Läs nu dikten igen.

• Hur förändrar dess titel diktens ton och innebörd för dig?
• Hur tolkar du dikten?
• I sista versen står det "...utplåna minnet av Amalek från jorden. Glöm aldrig detta!". Hur kan man utplåna minnet samtidigt som man aldrig glömmer?

Shabbat shalom,

Den (o)brutna kedjan

Hej!

I ett inlägg på sin blogg, Att vara jude, har Akiva ett klipp av en Rav Amnon Itzhak, som föreläser för en stor aula med unga sekulära israeler om att Torahn är sann och gavs av Gud.

Rav Itzhaks argument är att eftersom det står i Torahn att 1,5 miljoner judar (Bamidbar 1:46) stod vid Sinai och hörde Guds röst (Shemot 20:18-20) så är det omöjligt att denna berättelse skulle kunna hittas på och komma till i vår historia, efteråt.

I så fall, menar han, hade folk sagt: "Vad är detta för bok? Hur kan du säga att detta har hänt? Vi har aldrig hört talas om detta av våra föräldrar!" En sådan monumental händelse borde ha berättats, bekräftats och gått i arv från generation till generation. Alltså måste Torahn vara sann och given vid Sinai för 3000 år sedan.

Han tar upp helgen Pesach (den judiska påsken). Han säger att folk har alltid firat Pesach, år ut och år in, så ingen skulle ha kunnat hitta på Pesach och starta upp helgen från noll. Den måste ha kommit till vid uttåget från Egypten.

Intressant att han använder Pesach som ett exempel. I slutet av Andra kungaboken, kapitel 22 och 23 hittar man en mycket märklig skildring.

En ny kung, Joshiyahu, tillträder Judahs tron och han, till skillnad från sina företrädare är en gudsfruktig man. Han befaller en renovering av Templet och då hittar man en bokrulle (Torah, på hebreiska) i ett hörn.

Han läser den och inser att det är en borttappad del av Guds lag (många bibelforskare menar att det var Devarim, Femte moseboken, som egentligen skrevs runt den perioden). Det finns en hel del lagar som Gud befallde Moshe, som folket inte vetat om och nu har de brutit mot dem!

Bland annat står det så här:

Kungen befallde hela folket: "Ni skall fira påsk till Herrens, er Guds, ära, så som det står skrivet i denna förbundsbok." Någon sådan påsk hade nämligen inte firats sedan den tid domarna styrde Israel, inte under Israels och Judas kungars tid; först nu under kung Josias artonde regeringsår firades en sådan påsk till Herrens ära i Jerusalem. Andra kungaboken 23:21-23

Där har vi just det som Rav Yits'chok hävdar aldrig hände - ett avbrott i kedjan!

(Rashi, som har ett svar på ALLT (nästan), säger att Pesach inte hade firats PÅ DET SÄTTET sedan domarnas tid, men jag tycker att det är uppenbart från sammanhanget att vad de läste i denna bokrulle var helt nytt för dem och lite av en chock.)

Hur kunde människorna på Joshiyahus tid gå med på detta? Jo, förklaringen står i texten. Man sa inte "här har ni en ny helg!", utan "Detta är en helg som firades av era förfäder, men ni har glömt bort det!"

Man hittar samma sak i Ezra och Nehemjas bok.

Ezra återvänder från Babylonien till ett folk i Judéen som, flera generationer efter den Babylonska fångenskapen, har glömt bort allt vad judendomen heter.

Ezra väcker dem till liv och medvetende igen genom att läsa Torahn för dem alla.

Esra öppnade bokrullen i hela folkets åsyn - han stod ju högre än de - och när han öppnade den reste sig hela folket upp. Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade hela folket: "Amen, amen." De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken. Neh. 8:5-6

Hela den församling som återvänt från fångenskapen byggde sig lövhyddor och bodde i dem. Så hade israeliterna inte gjort under tiden från Josua, Nuns son, till denna dag. Neh 8:17

Sukkot hade inte firats alls under hela den tid som första templet stod!!!!!

(Här hittar jag ingen kommentar från Rashi...)

Ja, är det verkligen så lätt att skriva ett folks historia? Svaret är ja!

Lehavdil (ett uttryck som betyder "SKILJ!". Det är som att man säger "visserligen jämför jag X och Y, men bara på denna punkt. X och Y är annars helt skilda saker, som inte har med varandra att göra!), men många svenskar tror att Lucia är en jättegammal tradition, fast den uppfanns på 20-talet av Krugerkoncernen för att sälja tändstickor.

Lehavdil, lehavdil, LEHAVDIL men Hitler lurade i det tyska folket att de var Det tredje riket, direkta arvtagare till romarna och Karl den store och att de var alla arier (egentligen en folkstam från norra Indien!).

Menar jag att vår historia är lika påhittad som dessa exempel?

Chas veChalilah! (Gud förbjude!)
Nej, jag skulle säga att frågan, "Har det verkligen hänt?", är en fråga som leder oss ut på hal is och in på de resonemang som jag tar upp här.

Uttåget ur Egypten har hänt för oss, för att vi firar Pesach varje år; för att vi nämner det varje vardag och Shabbat i våra böner och ritualer. För oss är det verkligt och påverkar hur vi lever våra liv idag, 3000 år senare. Likaså uppenbarelsen vid Sinai. Dessa är mytiska sanningar, som står över kalla fakta och bevis. Det handlar om tro.

Torahn står över allt detta och faller inte ihop som ett korthus när tvivlande röster höjs - min Torah är världens berggrund, universums DNA - inget kan rucka på den. Minst av allt frågan "Har det hänt"!


Kol tuv,