Shemot - Vem är Moshe? del 2

Här är det andra inlägget av "Vem är Moshe?". Det första inlägget hittar du här: Vem är Moshe? del 1

Hej!

När Moshe, som spädbarn, räddas undan den egyptiska slakten av nyfödda pojkar och plockas upp av faraos dotter, kan vi enkelt läsa mellan raderna och se Guds hand bakom kulisserna. Men vi har inte sett något av Moshe som person. Varför ska han bli Guds utvalda att föra folket ut ur träldomens hus?

Det ser vi i nästa stycke:

När Moshe hade blivit vuxen gick han en dag ut till sina bröder och såg deras tunga arbete. Då fick han se hur en hebreisk man, en av hans egna bröder, höll på att bli ihjälslagen av en egyptier. Moshe vände sig åt det ena hållet och åt det andra, men då han inte såg någon människa slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
Shemot 2:11-12

Vad är detta? Moshes första handling i Torahn är att döda en människa??? Hur ska vi förstå detta?

Låt oss läsa texten lite nogrannare och kanske förstå den på ett annat sätt. Vi vet att Moshe ammas av hans egen mor och får då som ung en insikt i vem han egentligen är och var han kommer ifrån. Han uppfostras som en del i det egyptiska hovet (det står egentligen inte att han någonsin räknades som en prins av Egypten...) men han har sin andra, gömda sida också.

Hur många gånger kommer verbet "att se" i de två verserna? Tre gånger! Detta är inte ett tecken på författerens dåliga synonymkunskap, det är för att betona något extra. Moshe ser judarnas lidande och egyptiernas grymhet. Han kan inte blunda för det.

Det driver honom utanför palatset där han ser ännu tydligare hur hans folk lider. När han då får se denna orättvisa personifierad i en slavdrivare som håller på att slå ihjäl en slav, kan han inte längre stå och bara se på.

Moshe vände sig åt det ena hållet och åt det andra, men då han inte såg någon människa slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.

Många som kommenterat Torahn störs av att Moshe vänder sig om två gånger för att till synes försäkra sig om att det inte finns några vittnen. Det låter lite för beräknande.


Därför har jag hört flera tolkningar av denna vers som läser det på ett annat sätt.

1. Det fanns vittnen, men Moshe letar efter någon som reagerar på orättvisan! Han ser att ingen annan tycker att detta är någat att hetsa upp sig för: "En egyptier slår ihjäl en hebré - än sen då?" Moshe hittar ingen MÄNNISKA, i ordets sanna bemärkelse - en varelse skapad i Guds avbild, som lever upp till sitt ansvar som människa. En av våra främsta rabbiner, Hillel, sa:" På den plats där inga män finns, ska du försöka vara en man." Pirkei Avot 2:6
2. Moshe tänkte inte på om det fanns vittnen, hans sökande var inombords. Han stod och vägde mellan hans egyptiska sida och hans judiska och visste att här skiljer de sig åt. Han valde sin judiska sida - att stå upp mot orättvisa och bekämpa den.
   

Man skulle kunna tro att Moshe nu skulle ligga lågt ett tag och inte ge sig in i hetluften igen, men sån är inte vår Moshe:

När han gick ut nästa dag såg han två hebréer som bråkade med varandra. Då sade han till angriparen: "Varför skulle du slå din nästa?" Mannen svarade: "Vem har satt dig till herre och domare över oss? Menar du att du tänker döda mig som du dödade egyptiern?"
Shemot 2:13-14

Nu har Moshe fått upp ångan. Han är beredd att bekämpa orättvisor och försvara folket mot övergrepp från egyptierna, men nu ser han att judarna själva begår övergrepp mot varandra!

"Nej! Vad gör ni?!" hör jag Moshe säga. "Har ni inte nog med översittare?"

Han uppmanar dem att sluta genom att betona deras nära band till varandra (”din nästa”). Men slaveriet korrumperar inte bara slavdrivaren utan också slaven. Det är kanske en form av Stockholmssyndromet.

Männen spottar honom figurativt i ansiktet när de hänvisar till Moshes tidigare handling som gjordes för att rädda livet på en hebreisk slav. De ställer sig på den döda slavdrivarens sida mot Moshe och slaven han räddade. De är nu plötsligt enade emot Moshe, och tillsammans ifrågasätter de hans rätt som människa att söka skapa fred, medmänniskor emellan. Det är så vridet det bara kan bli!

Moshe förstår nu också att många har redan hört talas om hans tidigare dåd:

Moshe blev rädd och tänkte: "Då har det alltså blivit känt!"
När farao fick höra vad Mose hade gjort ville han få honom dödad. Men Moshe flydde undan farao och slog sig ner i midjaniternas land. Där satt han sig ned vid en brunn.
Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att vattna fåren åt sin far. Men några herdar kom och körde bort dem. Då ingrep Moshe och hjälpte dem, och sedan vattnade han deras får.
Shemot 2:14-17

Det finns en kommentar som menar att Moshe inte bara blev rädd för sitt eget liv, han blev rädd när han förstod att detta folk, hans folk, var så förslavade i sinnet och korrumperade att de slog varandra och vände sig emot all sorts försök till hjälp. Han ger då upp kampen om att väcka dem ur deras dvala.

Moshe flyr för sitt liv och lämnar en gång för alla sitt liv som egyptier bakom sig. Han tar sig ut i öknen, till landet Midjan och sätter sig utmattat ner vid en brunn. Där får han se hur sju systrar, som ska vakta sin fars får, trakasseras av några herdar.

Moshe har tvingats lämna allt bakom sig i Egypten för att han inte kunde låta orättvisor ske utan att handla. Nu i ett främmade land, utan något socialt skyddsnät under sig, borde han bara hålla käft och inte lägga näsan i blöt. Men då vore han inte vår Moshe.

Han hoppar upp och tar parti för systrarna. Inte nog med att han försvarar dem, han drar upp vatten från brunnen åt dem. Han lägger aldrig av.

Men den här gången lönar det sig ordentligt för vår hjälte. När flickornas far, Jitro (också kallad Reuel) får höra vad Moshe gjort för hans döttrar bjuder han hem den unge mannen. Jitro är en präst i Midjan, och visar sig vara en mycket god människa. Han bjuder in Moshe till att bo med familjen.

Så småningom gifter sig Moshe med Jitros dotter, Zipporah, och de får två söner, Gershom och Eliezer. Moshe bosätter sig i Midjan och vänjer sig vid livet som fåraherde. Men Gud har andra planer:

Åren gick och kungen av Egypten dog, och israeliterna suckade under sin träldom. De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud. Gud hörde deras jämmer. Gud mindes sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. Gud såg israeliterna. Gud visste om dem.
Shemot 2:23-25

Gud hör och Gud minns...
Gud ser och Gud vet...



Kol tuv,