Shemot - Grymhetens historia upprepar sig

Hej!

Denna vecka läser vi Parashat Shemot, det första avsnittet i Sefer Shemot (Andra moseboken).

I första kapitlet skildras det mycket dramatiska början på slaveriet i Egypten:

Så dog Josef och hans bröder och alla deras samtida. Men israeliterna var fruktsamma och förökade sig, de växte till och blev så talrika att hela landet uppfylldes av dem.
Då fick Egypten en ny kung, en som ingenting visste om Josef.
Han sade till sitt folk: "Israeliterna har blivit för många och för starka för oss. Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera. Och blir det krig kan de förena sig med våra fiender och kämpa mot oss och sedan ge sig av härifrån."
Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd. Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egypterna kände sig hotade.
Israeliterna tvingades till slavtjänst, och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och allt arbete på fälten, all denna slavtjänst som de tvingades till.

Hur kunde denne nya farao så snabbt förslava ett helt folk? Israeliterna hade ju bott i Egypten i flera generationer vid det laget. Var de inte en del av samhället? Hade de inte egyptiska grannar och vänner som sa ifrån?

Jag hittar ett svar som ger mig kalla kårar i det stora verket Legends of the Jews.

Legends of the Jews skrevs av rabbin Louis Ginzberg (1873-1953), som var en mycket framstående person inom den amerikanska Konservativa rörelsen under första halvan av 1900-talet.

I Legends of the Jews, Ginzbergs livs verk, har han samlat midrashim (rabbinska legender baserat på Tanach, den hebreiska bibeln) från alla delar av den rabbinska traditionen, ordnat dem och skrivit ihop dem så att man kan läsa helheten som en egen Tanach.

Nu hittade jag faktiskt verket på nätet! Här kan ni själva slå upp delar av Torahn och resten av Tanach och läsa själva vilka vilda midrashim det finns i den rabbinska litteraturen: Legends of the Jews.

I kapitlet Moses in Egypt läser vi om hur farao och egyptierna börjar förslava israeliterna. Det som ger mig de kalla kårar som jag tidigare nämnde är att hur många likheter det finns mellan denna skildring av förslavningen och den process som Hitler och nazisterna använde sig av för att skilja judarna från övrig befolkning i Tyskland.

Från 1933, då Hitler tog makten, fram till Kristallnatten, 9 november 1938, då Förintelsen verkligen satte igång, drev nazisterna en lång och mycket genomtänkt kampanj av propaganda och diskriminering mot judarna. Målet var att isolera judarna från övriga samhället, så pass att resten av befolkningen skulle ställa sig likgiltiga eller positiva till att helt avlägsna judar från Tyskland.

Jag ser så många likheter mellan denna text om slaveriet i Egypten och Förintelsen att jag först trodde att rabbin Ginzberg hade detta i åtanke när han skrev detta kapitel. Sen insåg jag att Ginzbergs sammanställning av dessa minst 1000 år gamla midrashim publicerades 1909, dvs. 24 år innan Hitler tog makten!

Här har ni hela texten. Den är lång och engelskan är svår (jag har därför försökt översätta de svåraste orden till svenska), men jag uppmanar er att läsa den och se om ni också hittar desss likheter. Jag har identifierat minst 10 likheter, men jag ger er uppgiften att söka dem själva och skriva in de ni hittar i kommentarerna. Jag ger er den första:

The first hostile act [fientliga handling] on the part of the Egyptians was to deprive [beröva] the Israelites of their fields, their vineyards [vingårdar], and the gifts that Joseph had sent to his brethren [bröder].

Redan från början av nazisternas maktövertagande, började de konfiskera judiska tillgångar och företag. Efter Kristallnacht togs nästan alla judars tillgångar ifrån dem. (läs mer här)

Nu är det er tur. Vilka motsvarigheter till Förintelsen ser du?

Not content with these animosities [fientligheter], they sought to do them harm in other ways.

The reason for the hatred of the Egyptians was envy [avundsjuka] and fear. The Israelites had increased [ökat] to a miraculous degree. At the death of Jacob the seventy persons he had brought down with him had grown to the number of six hundred thousand, and their physical strength and heroism were extraordinary and therefore alarming to the Egyptians.

The final breach [splittringen] between the Israelites and the Egyptians took place during the wars waged by Malol, king of Egypt, against Zepho, the grandson of Esau. In the course of it, the Israelites had saved the Egyptians from a crushing defeat [förkrossande nederlag], but instead of being grateful they sought only the undoing of their benefactors [de försökte förgöra deras välgörare], from fear that the giant strength of the Hebrews might be turned against them.

The king said: "This is the plan ... against Israel ... Behold, Pithom and Raamses are cities not fortified against battle [befästa inför krig]. It behooves us [passar oss] to fortify them. Now, go ye and act cunningly [handla med list] against the children of Israel, and proclaim in Egypt and in Goshen, saying: 'All ye men of Egypt, Goshen, and Pathros! The king has commanded us to build Pithom and Raamses and fortify them against battle. Those amongst you in all Egypt, of the children of Israel and of all the inhabitants of the cities, who are willing to build with us, shall have their wages [lön] given to them daily at the king's order.'

"Then go ye first, and begin to build Pithom and Raamses, and cause the king's proclamation [kungörelse] to be made daily, and when some of the children of Israel come to build, do ye give them their wages daily [daglig lön], and after they shall have built with you for their daily wages, draw yourselves [avlägsna er] away from them day by day, and one by one, in secret.

"Then you shall rise up and become their taskmasters [slavdrivare] and their officers, and you shall have them afterward to build without wages. And should they refuse [vägra], then force them with all your might [styrka] to build. If you do this, it will go well with us, for we shall cause our land to be fortified after this manner, and with the children of Israel it will go ill [gå dåligt], for they will decrease in number on account of the work, because you will prevent [hindra] them from being with their wives."

The elders [de äldste], the counsellors [rådgivarna], and the whole of Egypt did according to the word of the king. For a month the servants of Pharaoh built with Israel, then they withdrew themselves gradually [avlägsnade sig själva gradvis], while the children of Israel continued to work, receiving their daily wages, for some men of Egypt were still carrying on the work with them.

After a time all the Egyptians had withdrawn, and they had turned to become the officers and taskmasters of the Israelites. Then they refrained [avstod] from giving them any pay, and when some of the Hebrews refused to work without wages, their taskmasters smote [slog] them, and made them return by force to labor with their brethren [bröder]. And the children of Israel were greatly afraid of the Egyptians, and they came again and worked without pay ... the Egyptians embittered [förbittrade] the lives of the Israelites with servile labor [slavarbete].

But Pharaoh did not rest satisfied [nöjde sig inte] with his proclamation [kungörelse] and the affliction it imposed upon [det lidande som det la på] the Israelites. He suspended [hängde] a brick-press from his own neck, and himself took part in the work at Pithom and Raamses.

After this, whenever a Hebrew refused to come and help with the building, alleging [hävdade] that he was not fit for such hard service [inte klarade av sådant hårt arbete], the Egyptians would retort, saying, "Do you mean to make us believe you are more delicate [ömtålig] than Pharaoh?"

The king himself urged [drev på] the Israelites on with gentle words, saying, "My children, I beg you to do this work and erect [resa upp] these little buildings for me. I will give you great reward therefor [stor belöning därefter]."

By means of such artifices and wily words [lögner och listiga ord] the Egyptians succeeded in overmastering the Israelites, and once they had them in their power, they treated them with undisguised [oförställd] brutality. Women were forced to perform men's work, and men women's work.

The building of Pithom and Raamses turned out of no advantage [ingen fördel] to the Egyptians, for scarcely [knappt] were the structures completed, when they collapsed, or they were swallowed by the earth, and the Hebrew workmen, besides having to suffer hardships [genomlida vedermödor] during their erection, lost their lives by being precipitated from enormous heights [störta ner från enorma höjder], when the buildings fell in a heap [hög]. But the Egyptians were little concerned whether or not they derived profit from the forced labor of the children of Israel.

Pharaoh commanded [befallde] that those who did not complete the required tale of bricks [den kvot av tegelsten som krävdes] were to be immured [inmuras] in the buildings between the layers of bricks, and great was the number of the Israelites that lost their lives in this way. Many of their children were, besides, slaughtered as sacrifices [slaktades som offer] to the idols of the Egyptians.

Kol tuv,