Mishpatim I - Slaveri eller frihet?

Hej!

Under en vecka i april förra året (2008), höll jag i Morgonandakterna i Sveriges radio, P1. Den veckan var det Pesach, den judiska påsken, och jag använde var och en av de fem dagarna till att prata om ännu en aspekt av helgen och dess budskap. I detta avsnitt pratade jag om slaveri kontra frihet. Jag utgick ifrån parashat Mishpatim, som vi läser nästa Shabbat i synagogan. Här har ni en variation av den texten:

De flesta moderna människorna som läser Bibeln hittar en hel del texter som verkar vidriga, och det finns en hel del avsnitt som inte motsvarar våra förväntningar på en "helig text", men i den judiska traditionen innebär detta ingen anledning att hoppa över dem, utan snarare tvärtom - det är en utmaning att brottas med orden och försöka hitta ett bättre sätt att tolka dem. Här har vi ett sådant exempel:

När du köper en hebreisk slav skall han tjäna i sex år, men det sjunde året skall han friges utan betalning.
Kom han ensam, skall han friges ensam; var han gift, skall hans hustru följa honom.
Har hans herre gett honom en hustru och har hon fött honom söner och döttrar, skall hustrun och barnen tillhöra hennes herre, och mannen ensam skall friges.
Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri”,
då skall hans herre föra fram honom inför Gud; han skall föras fram till dörren eller dörrposten och hans herre skall genomborra hans öra med en syl, och så skall slaven tillhöra honom för alltid.
Shemot (Andra moseboken) kapitel 21:2-6

Varför ska man ha en slav? Varför ska hans fru och barn tillhöra hans herre om han gifter sig som slav? Och varför ska han genomgå en sådan grym och kränkande behandling om han "älskar sin herre"?

Frågorna hoppar sig och svaren kan vi börja hitta i det föregående kapitlet, i Aseret haDibrot - De tio budorden!

Men först lite bakgrundsinformation:
Slaveriet som beskrivs i vår text handlar om en person som gick i konkurs och inte kunde betala sina skulder. Det enda han har kvar att sälja är sig själv som slav, men han får bara arbeta i max 6 år. Sedan ska han tillbaka ut i världen för att denna gång förhoppningsvis klara sig bättre.

Men världen är otrygg. Hemma hos husbonden har han det bra. Han har mat på bordet varje dag, han behöver inte själv ta några svåra beslut om framtiden. Det är lockande också att stadga sig som slav. Gifter han sig och skaffar barn, slipper han försörja dem, det gör hans husbonde åt honom. Varför ska han bry sig om friheten?

Nu kommer vi till De tio budorden i Shemot, kapitel 20. Så här lyder de två första budorden, enligt det judiska sättet att dela in dem:

1. Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret.
2. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.

Då börjar bilden klarna. Frihet är mer än en rätt, det är var människas plikt. Slaveri - att en människa sätter sig över en annan och förtrycker dem - är både onaturligt och fel. Det finns bara en sann herre och det är Gud.

Detta blir ännu tydligare när hoppar till Vajikra (Tredje moseboken) kapitel 25. Där, mitt i ett stycke som behandlar samma situation som här, dvs. när en människa som måste, av ekonomiska skäl, sälja sig själv som slav, så står det att en sådan person ska aldrig permanent ägas av sin herre:

Han skall arbeta hos dig som en daglönare eller en tillfälligt bosatt fram till friåret. Då får han lämna dig, han själv och hans barn med honom, och han får återvända till sin släkt och sina fäders egendom. Ty de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten, de skall inte säljas som vanliga slavar säljs. Du skall inte behandla honom hårt, du skall frukta din Gud.
Vajikra 25:40-43

Det judiska folket är Guds slavar?! Det var radikalt!
Tar man det ur sitt sammanhang blir det ett bra argument för ateister: "Ni tror på en förslavande gud!" Men se, varför står det så här i texten? Inte för vi ska komma med en massa guld till Guds tempel eller vara tjäna Guds prästerskap som slavar, som en ateist skulle kanske misstänka.

Det står så för att förstärka budskapet att vi inte får förtrycka andra som är förslavade. Vi får inte förslava våra bröder och systrar och hålla dem i ett ekonomisk förtryck. Vi tjänar endast Gud och vad Gud kräver av oss är att vi handlar moraliskt mot våra medmänniskor. Om du inte gör det har du anledning att "frukta din Gud".

När man i det bibliska Israel hade förlorat allt, blev det ibland nödvändigt att sälja sig själv, men att det skulle vara ett högst tillfälligt tillstånd.

Om en människa ändå ville välja slaveriet, trots att han med egna öron har hört det första och andra budet, så väntade sylen i örat. Det är en varning för oss alla. Det är inte lätt att stå på egna ben och vara ansvarig för sitt eget liv, speciellt inte när valet står mellan trygghet och frihet. Men borde vi inte vara lika rädda om våra själar som om våra öron?

Kol tuv,