Jitro I - En mans rättvisa

Hej!

Denna Shabbat läser vi parashat Jitro i synagogan. Det är i denna parasha som Gud uppenbarar sig för hela folket vid Sinaiberget och ger dem De tio budorden. Det är den centrala stunden i den judiska religionen.

Men mer om Sinai i ett annat inlägg. Parashan börjar på en helt annan ton:

Jitro, prästen i Midjan, som var Moshes svärfar, fick höra allt som Gud hade gjort för Moshe och för sitt folk Israel, att Herren hade fört Israel ut ur Egypten.
Shemot (Andra moseboken) 18:1

Jitro är den man som tog in Moshe, när han flydde från Egypten och drev omkring hemlös i Midjan. Jitro blir också Moshes svärfar när han gifter bort sin äldsta dotter, Zipporah, till den egyptiska främlingen. (Jag skrev om det första mötet mellan Moshe och Zipporah i ett tidigare inägg om Moshes personlighet.)

Han är av en sådan kaliber att det är hans namn som denna parasha - kanske den viktigaste parashan i hela Torahn - är uppkallad efter.

Här har ni Jitro i animerad tappning från filmen Prinsen av Egypten.

Så kom Jitro till Moshe med hans söner och hans hustru, där han hade slagit läger i öknen vid Guds berg. Moshe fick bud om att hans svärfar var på väg med hans hustru och de båda sönerna. Då gick Moshe ut och mötte honom, föll ner för honom och kysste honom. När de hade hälsat varandra gick de in i tältet.
Moshe berättade för sin svärfar om allt som Herren hade gjort mot farao och mot Egypten för Israels skull, om alla svårigheter som hade mött dem på vägen och hur Herren hade räddat dem. Och Jitro gladde sig över allt gott som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem undan egypterna.
Han sade: "Lovad vare Herren, som har räddat er ur egypternas och faraos våld, Herren, som har räddat folket undan egypternas förtryck! Nu vet jag att Herren är större än alla andra gudar..."
Och Jitro, Moshes svärfar, förde fram brännoffer och slaktoffer åt Gud, och Aron och alla Israels äldste kom och deltog med honom i måltiden inför Gud.
vers 5-12

Om Moshe, som religiös och politisk ledare över sitt folk hade en förebild och mentor, så var det Jitro, en ledare och gudsman själv. Och denna midjanitiska präst känner han igen mirakel när han ser dem: han prisar Gud, glädjer sig över folkets välgång och även offrar till Guds ära inför hela folket. Vissa kommentatorer menar att han till och med konverterade till judendomen efter att ha bevittnat dessa stordåd, men det är en tolkningsfråga.

Jitros betydelse sträcker sig längre än så. Nästa dag får vi en smått komisk scen:

Nästa dag satte sig Moshe för att skipa rätt bland folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen.

På hebreiska så kan man läsa "ויעמוד העם על-משה" (vaja'amod ha'am al Moshe). Bokstavligen talat betyder det inte att folket stod omkring Moshe, utan "al" - på Moshe. Folket hängde på stackars Moshe och han fick inte en stunds ro.
Jitro, som är en van ledare och administratör, ser att detta inte är hållbart.

När svärfadern såg hur mycket Moshe hade att uträtta sade han:
"Måste du göra allt detta för folket? Varför skall du ensam sitta här med allt folket omkring dig från morgon till kväll?"
"Folket kommer ju till mig för att fråga Gud", svarade Moshe. "När de har någon tvist kommer de till mig, och jag skipar rätt mellan dem och lär dem Guds bud och lagar."
Hans svärfar sade:
"Det här har du inte ordnat bra. Du tröttar ut både dig själv och allt folket som står här. Arbetet blir för tungt för dig, du kan inte göra det ensam.
Nu skall du lyssna på mitt råd, då skall Gud vara med dig. Själv kan du vara folkets talesman inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom, och du skall inskärpa buden och lagarna hos dem och lära dem vilken väg de skall gå och hur de bör handla.
Men du skall utse några bland folket, dugliga och gudfruktiga män, som är pålitliga och hatar mutor, och sätta dem att leda grupper på tusen eller hundra eller femtio eller tio. De skall alltid skipa rätt bland folket; alla viktiga fall får de hänskjuta till dig, men i de enklare målen kan de själva döma.
Så kan du lätta din börda och låta dem bära den tillsammans med dig. Om du gör detta och det sker på Guds befallning kan du hålla ut, och alla som är här kan också gå hem nöjda."
vers 14-23

Jitro ger Moshe en fungerande modell för ett helt rättssystem, med högre och lägre domstolar, som kan döma fall med olika svårighetsgrader (från "Han stal min get!" till "Hon stal min man!").

Moshe lyssnade till sin svärfar och rättade sig efter honom. Han valde ut dugliga män bland israeliterna och gjorde dem till hövdingar över folket, till ledare för grupper på tusen eller hundra eller femtio eller tio. De skipade alltid rätt bland folket; svåra fall hänsköt de till Moshe, men i de enklare målen dömde de själva.
Shemot 18:24-26

Jitros råd till Moshe är att hitta domare som är "dugliga och gudfruktiga män, som är pålitliga och hatar mutor" men när Moshe väl plockar ut alla de män som ska tjänstgöra beskrivs de bara som "dugliga". Han väljer de bästa han kunde hitta, men det går inte att se på någon om de är gudfruktiga, pålitliga och hatar mutor.

1. Om de är gudfruktiga väljer de att handla rätt även när andra inte ser på, då bara Gud ser och kan döma deras handlingar. Per definition kan inte Moshe se detta.
2. Om de är pålitliga är något som visar över tid och kan inte bedömas när de utses.
3. Om de hatar mutor och korruption är också något som måste visa sig över tid.

Jitro visar Moshe idealet, men Moshe gör som vi alla måste göra, när vi väljer ledare. Han utser de som verkar dugligast, och hoppas att de håller måttet.

Så tog Moshe farväl av sin svärfar, som återvände till sitt land.

Kol tuv,