Ibland har jag så mycket att säga om en parasha (veckoavsnitt) i Torahn att det inte blir något sagt. Så blev det förra veckan, när vi läste Acharej Mot och Kedoshim, ett dubbelavsnitt.
Speciellt Kedoshim har så mycket viktigt att ta upp att jag ska försöka göra det bitvis denna vecka och kanske lite nästa vecka också. Men just nu skriver jag några ord om Acharej Mot:
Acharej Mot handlar om Jom Kippur, försoningsdagen, och de ritualer som rör den dagen. Intressant är att Jom Kippur, som nuförtiden är judendomens heligaste dag inte var en särskilt central dag för gemene man eller kvinna i det bibliska Israel. Det var i Mishkan (Tabernaklet) och sedan i Beit haMikdash (Templet) som det hände grejer.
Av israeliternas menighet skall han få två getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.
Aron skall offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. Sedan skall han ta de båda bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet och kasta lott om dem: en lott för Herren och en lott för Azazel.
Den bock som tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som syndoffer.
Den som tillfaller Azazel skall levande ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i öknen till Azazel.
Vajikra (3 Moseboken) 16:5-10
Det är från denna text som uttrycket syndabock kommer. Syndabocken var inte den som skulle offras, utan den skulle symboliskt få hela folkets synder på sig och föras ut i öknen till "Azazel".Detta namn förekommer ingen annanstans i hela Tanach (den hebreiska bibeln) och ingen har en bra förklaring på vad det innebär.
Vissa förstår det som en sorts demon, eller ond kraft som ska mutas för att hålla sig borta från människorna, men eftersom demoner inte förekommer annars i Tanach så är det märkligt att just här skulle det vara en tydlig referens till någon sorts makt som tävlar med Gud.
Rashi och andra kommentatorer tittar istället på namnet. "Azaz" betyder knaglig och bister och "el" betyder stark och hård. Azazel kan alltså vara en avlägsen, hård plats i öknen dit syndabocken skickades.
Det finns något renande i tanken att lägga sina onda gärningar på någon annan som bär bort den bördan, men i rabbinsk judendom poängterar man att detta bara gällde synder mot Gud.
Genom Torahn så kräver Gud en hel del av oss, i form av mitsvot (påbud och förbud), men man delar in dessa mitsvot i två kategorier:
- Mitsvot bein Adam laMakom - bud som gäller människans relation till Gud
- Mitsvot bein Adam leChavero - bud som gäller människans relation till andra människor
Men när det kommer till mitsvot mellan en människa och sin nästa är kraven mycket högre. Vi kan inte gå till Gud och be om förlåtelse för något vi gjort mot andra människor. Det är något som endast kan göras med den som vi har gjort illa.
På så sätt är Guds krav på hur vi ska vara mot Gud lägre än hur vi ska vara mot våra medmänniskor. Jag gillar tanken på en Gud som tar mer illa upp när hans skapelser gör varandra illa än när de gör Gud "illa". Känns som prioriteringarna sitter där de ska...
Kol tuv,
