Ikväll börjar Shavuot - veckofesten. Den kallas för Chag Matan Torahtejnu - Helgen då vi tog emot Torahn, vid Sinai berg. Den skulle kunna kallas för Helgen då Gud gav oss Torahn, men då skulle man ha missat en viktig aspekt av judendomen - det fria valet.
Så här står det i Shemot (2 moseboken), precis innan Gud visar sig för hela folket:Det här är kanske det mest centrala texten om det judiska konceptet av det utvalda folket och hela texten hänger på ett enda ord. Märkte ni den?
Moshe gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: "Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk:
Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig.
Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk."
När Moshe kom tillbaka kallade han samman folkets äldste och förelade dem det som Herren hade befallt honom att säga.
Folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra." Och Moshe gick tillbaka till Herren med folkets svar.
Shemot 19:3-8
Här har ni det i tjock stil: "OM ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk"
Allt är villkorligt. Vi kan välja och det gör vi varje dag - vill vi vara judar och eftersträva en relation med det gudomliga, eller lämnar vi vår tradition och folket stående där vid Sinai? Orkar vi verkligen ta på oss det otroliga ansvar som det innebär att leva efter en gudomlig standard och sträva mot att skapa en bättre värld för alla människor här på jorden?
Det är egentligen judendomens den centrala fråga, och den som belyses på Shavuot. Därför läser vi också Ruts bok - en kort och vacker liten berättelse, som, för ovanlighetens skull, helt fokuserar på kvinnornas tillvaro i det bibliska Israel. Det är en kort bok, på fyra kapitel (ni kan läsa den här: Ruts bok), som handlar om hur moabitiskan Rut väljer att följa med sin svärmor Naomi tillbaka till Betlehem, när hennes man har dött.
"Tvinga mig inte att överge digRut tar alltså självmant på sig Torahn och följer med sin svärmor. Rambam, Maimonides säger att en person som inte vuxit upp inom det judiska, men som ändå väljer att konvertera och ta på sig Torahns bud ska få mer hedern än vi andra som stog vid Sinaiberget och rycktes med i stunden. Tyvärr får konverterade judar inte alltid det varma välkomnandet.
och vända tillbaka.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst -
endast döden skall skilja oss åt."
Rut 1:16-17
Det finns en humoristisk midrash (rabbinsk legend) som Nike skriver om på Judaistik.se:
Moses inför mottagandet av Torahn instruerade sitt folk inför denna händelse, och bad dem gå och lägga sig tidigt så att de var utvilade på morgonen. Folket löd honom dock inte, och försov sig naturligtvis morgonen därpå, så att Moses fick väcka dem i all hast. När de väl hade samlat sig hade G-d redan väntat en bra stund på dem.Därför har man en tradition att studera hela natten på Erev Shavuot (Shavuot afton) och be morgonbön (där man läser högt Torahn) så fort solen går upp. Många församlingar kör en hel eller halvkväll av studier, som kallas för en Tikkun leil Shavuot.
Sen är det ju inte fy skam att det serveras ostkaka och blintzes (tjock crepes med sylt och ost i) till. De är traditionella rätter gjorda på mjölk, för att Torah ses som det judiska folkets näring - såsom modersmjölken.
Chag sameach,
