Stockholms judiska filmfestival är över, men jag gick med en önskan på Facebook och här på Torahblogga om "korrespondenter" som hade varit med på festivalen och ville skriva lite om sina upplevelser. Jag fick svar från Sarah, som är lundare och stockholmare och mycket aktiv inom judisk kultur i båda städer.
Så här skriver hon:
Tack, Sarah, för att du delade med dig av dina upplevelser. Jag önskar verkligen att jag kunde varit med på filmfestivalen, men det får väl bli nästa år.
Jag började att se Mr Klein, en fantastisk film, mycket närvarande och 100% trovärdig. Riktigt psykologiskt ruggig, kunde inte komma ur den.
Sedan såg jag My Father My Lord, en långsam, eftertänksam, samt sorglig film och jag hade så många frågor efter filmen.
Senare såg jag Menachem och Fred, en film om överlevnad och identitet och hur det påverkat livsvalen i generationer, filmen gick in i mitt hjärta och i mig helt. Jag vill se om den.Efter det var det dax för Flykten från Norway, en berättelse en av de otalt ökända historier under nazisternas ockupation av Norge med autenstiskt material, och även där hur förintelsen påvärkat i generationer!
Den sista filmen jag såg var Waves of Freedom, en fantastisk film om ett antal (då unga) män i New York som 1947 arbetade i Hagana, helt frivilligt, med att smuggla judiska överlevande till Palestina. Ett film på blodigt allvar, men med ett hopp. Jag är glad att de fanns och tacksam för att Israel nu finns. Att filmens nu grånande män är fulla av busig charm gladde mig så!!!
Kol tuv,
