På bloggen Judisk framtid pågår det många intressanta debatter om vad ska prioriteras i våra barns utbildning - den judiska religionen eller den judiska kulturen.
Under kategorin "den judiska religionen" pågår det också en diskussion om vilken sorts judendom ska undervisas - ska det vara ett ortodoxt format (kvinnor och män åtskillda och bara män som deltar aktivt) eller om det icke-ortodoxa alternativet ska få lika mycket utrymme.
När jag väl hade skrivit min (långa) kommentar på ett av inläggen, bestämde jag mig för att också publicera den här, på Torahblogga, i lite redigerad form, då den väcker många frågor jag brinner för.
Frågan i inlägget var just om den stora Israelresan, på sex veckor, som många judiska barn åker på i åttonde klass. Hur ska den religiösa profilen på resan se ut? Ska församlingens ledning, med ekonomiska medel, försöka påverka den att bli mer pluralistisk, eller ska den få fortsätta vara huvudsakligen ortodox i sin inriktning?Här har ni mitt inlägg i debatten:
Jag anser mig själv vara religiös, men icke-ortodox jude - masorti - något som är en raritet i Sverige, men som är desto vanligare i bl.a. USA och England.
Jag är alltså för att den judiska skolan, sommarlägret, Israelresan mm. ska ha en stark judisk profil (jag hänvisar till mitt inlägg på Torahblogga, för nästan ett år sedan: Ett streck i sanden), men jag vänder mig emot att denna profil ska främst reflektera den gudstjänstform som hittas i de ortodoxa synagogorna.
Under min tid som Religiös ledare på det judiska sommarlägret (åtta perioder mellan 1999 och 2003) försökte jag införa en kompromiss mellan ortodox och icke-ortodox judendom.Mitt mål var att barnen skulle uppleva att det fanns olika sätt att vara religiös jude.
På den tiden hade perioderna två Shabbatot och mitt förslag var att under den ena Shabbaten skulle man, i synagogan, sitta separerat (killar till höger, tjejer till vänster), som var normen. Under den andra Shabbaten skulle man sitta mixed, med de första raderna av synagogan skulle vara seperatsittning, för de som av religiösa skäl inte kunde be brevid någon av motsatt kön.
På den tiden var Stora synagogan inte egalitär på något sätt, så jag försökte inte ens att föreslå att tjejer skulle få komma fram till Torahn eller leda delar av gudstjänsten.
Men motreaktionen från ledarna var mycket hätsk. Det fanns ingen rum för kompromiss från deras sida. Sommarlägret skulle vara som "det alltid hade varit", trots att seperat sittning inte hade införts förrän på 80-talet.
Motståndet var massivt. Ett annat format än den som existerade skulle inte få förekomma. Frågan bollades till Glämstakommittén som bollade den vidare till rabbinerna. Tanken var att de skulle komma överens om en riktning, vilket var dömt att misslyckas, då den ortodoxa rabbinen aldrig skulle kunna godkänna en icke-ortodox gudstjänst.
Jag försökte även mottverka denna ortodoxa hegemoni under min tid som Judendomslärare på den judiska skolan (en tjänst som under min tid där döptes om till lärare i Judiska studier - ett semantiskt spel för Skolstyrelsen). Sexan besökta varje torsdag den ortodoxa synagogans morgongudstjänst, förutom då en Bar eller Bat Mitsva från klassen hade en alijah i Stora synagogan, kanske 6-7 gånger per skolår. Jag försökte att balansera tiden mellan de båda synagogorna.
En bild publicerades i församlingsbladet, på en flicka i klassen som iklädd kippa och tallit fick en alijah vid Torahn (bilden till höger är inte av flickan i fråga). Rubriken löd "Hillelskolan samarbetar med Stora synagogan". Artikeln och bilden publicerades på den dåvarande rabbinens initiativ (en rabbin som av många anledningar inte varade länge i tjänsten).Reaktionen från några föräldrar var mycket stark trots att jag tidigare hade uppmärksammat dem alla på att vi skulle dit och att tjejer kunde få alijah. De föräldrar som inte ville att deras döttrar skulle kallas fram fick meddela mig det i förväg - ingen gjorde det. Föräldrarna till den tjej som förekom på bilden hade uttryckligen gett sin dotter tillåtelse att få en alijah.
Vad var resultatet? Jag fick direktiv från rektorn att inte ta klassen till Stora synagogan, förutom då det var Bnei mitsva där, och att när vi var där fick inga kvinnliga elever gå fram till Torahn.
Samma situation hittar vi på Israelresan. Jag åkte på resan som barn och både min bror och syster har varit ledare på den. Under resans sex veckor har man dagligen Shacharit (morgonbön), med ortodoxt format.
Ett inslag på resan är besöket på Masortikibbutzen Keturah, men både min bror och syster beskriver hur resans deltagarna inte deltog i kibbutzens masortigudstjänst, utan hade sin egen, med ortodoxt format. Även alla andra religiösa inslag under resan är ortodoxa.
Budskapet är tydligt på skolan, sommarlägret och Israelresan - det finns bara en riktigt judendom och det är ortodox judendom. Det som praktiseras i Stora synagogan behandlas som en avart.
Det är just denna inställning jag vänder mig emot. Det försvaras av ortodoxa genom att säga "Du kan kompromissa, men jag som ortodox jude kan inte det. Om vi ska samsas om utrymme, måste det ske på mina villkor."
Det är inget mindre än minoritetens tyranni. Ska de som vägrar kompromissa få som de vill bara därför? Många icke-ortodoxa tycker att det är svårsmält att kvinnorna "stoppas" bakom en gardin, eller att man som familj inte kan sitta ihop. Ortodoxin är inte något som "alla kan vara med på".
Dessutom finns det mycket hyckleri här.
I en av de många debatterna med ledarna som pågick på sommarlägret, då jag försökte ändra formatet, ställde sig en av ledarna upp (en mycket modig sådan) och beskyllde de andra för hyckleri.
Han menade att många av dem som vände sig så starkt emot mitt förslag, på religiösa grunder, ändå öppet bröt mot Shabbat på olika sätt, t.ex. att de satt på ledarnas samlingsrum och planerade för program med penna i hand eller gick in i skogen för att röka.Jag brukar säga att skillnaden mellan de judar som går till Stora synagogan och de som går till de ortodoxa, är att de som går till det senare parkerar runt hörnet, istället för att köra ända fram. Alltså att de flesta judarna som går till de ortodoxa synagogorna inte är mer religiösa än de som går till Stora - båda bryter lika gärna mot Shabbat - men just gudstjänstformatet är så heligt att man inte kan tumma på det.
Är våra församlingar verkligen enhetsförsamlingar, borde alla former av judendom få lika stor plats i våra barns utbildning. Det är inte godtagbart från min sida att man lägger ribban vid de som är minst toleranta av andra.
Kol tuv,
