Inmurade spädbarn - Att skipa Rättvisa eller visa Barmhärtighet?

Kära läsare!

Ingen har kunnat undgå den tragedi som utspelar sig i och omkring Gaza och södra Israel de senaste nio dagarna.

Jag har inte kommenterat det för att jag inte vill att Torahblogga ska ge sig in i israelisk politik - detta är en blogg om Torah och judisk lärande riktat till svensktalande judar och andra intresserade.

Men Torah är också något som ska lära oss om livet här och nu samt ge oss vägledning in i framtiden. Judiskt lärande ska inte var skiljt från vad som händer i världen runt omkring oss.

Jag har funderat på vad jag kan tillföra debatten och vad som i vår tradition ger oss perspektiv mitt i krigets inferno. Jag kom att tänka på en midrash - en rabbinsk legend, baserat på Torahn eller en annan del av Tanach, den hebreiska bibeln.

Denna midrash handlar om när judarna tågade ut ur Egypten, ur slaveriet och förtryckets hus. Efter att Gud låtit 10 hemska plågor drabba egypterna släpper Farao, Egyptens enväldiga härskare, slavarna fria.

Folket skyndar sig att packa ihop sina saker och beger sig ut i öknen mot friheten, men när de kommit en bit på vägen, ångrar sig Farao och samlar sina trupper för att jaga ifatt judarna och visa dem vem som bestämmer:

När kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt kom han och hans hovmän på andra tankar. "Vad är det vi har gjort?" sade de. "Varför släppte vi ifrån oss våra israelitiska slavar?" Farao lät spänna för sin vagn och tog med sig sina män. Han tog de 600 bästa stridsvagnarna och alla andra stridsvagnar i Egypten, under befäl av höga officerare.
Shemot (Andra moseboken) 14:5-7

Moshe och folket når Jam Suf, Sävhavet (ofta felöversatt som Röda havet) och inser att de gått in i en fälla. Med ryggen mot vattnet ser de faraos skräckinjagande vagnar närma sig.

Då säger Gud till Moshe att sträcka ut sin stav och vattnet delar sig. Judarna flyr över till andra sidan.

Här ser ni detta avsnitt i ett mycket dramatiskt klipp från den animerade filmen Prinsen av Egypten:



Midrashen som jag refererade till handlar om den stund, just när israeliterna har korsat havet och står på torra land.

Gud har stoppat de egyptiska soldaterna med en eldstod som de inte kan komma förbi. Varför tar Gud sedan bort hindret, låter egypterna ta sig in i havet för att sedan dränka dem i de tillbaka forsande vattenmassorna? Är inte egypterna också Guds barn? Varför inte skona dem?

Midrashen söker efter svaret så här:

När Gud skulle dränka egypterna kom Uzza, Egyptens skyddsängel [i rabbinsk tradition har varje nation en skyddsängel] inför Herrens tron och bugade sig lågt. "O, Du Evige! Du har skapat din värld med det gudomliga attributet Barmhärtighet; varför vill du dränka mina barn?"
Genast samlade Gud hela sitt hov av änglar och rådfrågade dem om faraos här skulle skonas eller dränkas. Alla nationernas änglar tog egypterna i försvar och bad Gud att skona dem. När ängeln Michael [judarnas skyddsängel i rabbinsk tradition] såg vad som höll på att hända flög han ner till Egypten och tog där tag i en tegelsten med ett judiskt spädbarns kropp inmurat i den. Han kom tillbaka och stod framför Guds tron och sa: "Världens härskare, så här förslavade och förtryckte de dina barn!" Genast dömde Gud egypterna med det gudomliga attributet Rättvisa och dränkte dem i havet. När detta skedde, ville änglarna sjunga en sång för att prisa Gud. Gud svarade dem: "Mina barn drunknar i havet och ni vill sjunga inför mig?!"

Ärkeängeln Michael i kristen tappning

Väldigt dramatiskt, men hur ska vi tolka denna berättelse i förhållande till kriget som nu pågår?

Man kan dra paralleller från denna berättelse till kriget i Gaza. Beroende på vilken sida av konflikten man står på kan man se Israel som offer eller förövare, som de förtryckta israeliterna eller som de egyptiska soldaterna. Man kan se palestinierna och Hamas som offer eller förövare likaså.

Men jag vill komma förbi dessa ensidiga argument. Vad jag vill belysa i denna berättelse är skillnaden mellan de olika gudomliga attributen Barmhärtighet och Rättvisa.

Att visa barmhärtighet är att medvetet se förbi oförätter och brott som har begåtts. Det innebär att man istället väljer att hoppas på fred och försoning. Man ger den andra ett tillfälla att bättra sig och man sätter sitt hopp till framtiden.

Att utkräva rättvisa däremot är att se vilka oförätter och brott som har begåtts och kräva att de skyldiga ska straffas. Med rättvisa kan man inte släta över det förgångna - rättvisa måste skippas.

Gud uppvisar båda dessa attribut i berättelsen, först Barmhärtighet, men sedan när det hemska brottet tydliggörs - spädbarnet inmurat i tegelstenen - är brottet för svårt för att förlåtas och Rättvisan tar överhanden. Men i slutet av berättelsen, när änglarna (som i rabbinsk tradition har som huvuduppgift att sjunga Guds lov) vill sjunga och prisa Gud, uttrycker Gud återigen attributet Barmhärtighet. Egypterna är dömda, men Gud utmäter straffet i sorg, "Mina barn drunknar...".

Vad skulle jag vilja se hända i dagens konflikt? Jag skulle vilja se att palestinierna representerades av ledare som inte vill Israels undergång. Jag skulle vilja se de israeliska ledarna stödja och uppmuntra de palestinier som jobbar för och söker efter fred.

Min förhoppning, hur naiv den än må låta är att få se palestinerna använda samma icke-vålds motstånd mot israeliska soldater som Mahatma Gandhi använde mot britterna i Indien. När Gandhi använde det mot britternas hårda förtryck förödmjukades Storbrittanien i världens ögon och tvingades tillslut dra sig tillbaka.


I detta filmklipp, från filmen Gandhi, från 1982, förklarar han sin icke-våldsfilosofi. Tänk om palestinierna skulle agera så här! Alla de israeliska hökarnas argument skulle vittra sönder! Sådana rörelser finns bland palestinierna, men de måste uppmuntras mera: http://www.al-tariq.org/

Världen måste innehålla rättvisa, men varje dag är en sorgens dag, då Rättvisa vinner över Barmhärtighet. Vi får aldrig glömma att alla människor är Guds barn. Även när situationen kräver att Rättvisan ska gå före Barmhärtighet, måste vi söka återvända till Barmhärtigheten så fort som möjligt. En värld utan Barmhärtighet är värre än en värld utan Rättvisa - det är en värld som drunknar i tårar.

Må fred komma snart till Israel, Gaza och resten av världen,
Läs mer på: DN.se 1, 2, 3, 4, 5, 6; SvD.se 1, 2, 3, 4, 5; Sydsvenskan 1, 2, 3; Dagen 1, 2, 3; Al haMatzav