Vajechi - Självförsvar, men var går gränsen?

Hej!

1. Hur mycket ska Israel tolerera kränkningar av sina gränser och attacker mot sin befolkning innan de besvarar agressionen?
2. Hur långt får Israel agera i självförsvar?
3. Var går gränsen mellan självförsvar och oförsvarbar agression?
4. Och vem bär ansvaret för handlingar som går över denna gräns - den som initierat aggressionen, eller den som svarat?
   

Dessa är mycket svåra frågor att besvara. Kan ett möjligt svar finnas i veckans Torahavsnitt, parashat Vajechi?

Vajechi är sista avsnittet i Bereishit - Första moseboken. Jakob och hela hans familj - hans 11 söner och deras familjer - har kommit ner till Egypten för att bo med Josef, den tidigare förlorade sonen.

Nu är Jakobs liv snart till ända. På sin dödsbädd samlar till sig sina 12 söner för att ge dem alla en välsignelse, men som vi kommer att se är inte allas välsignelser lika trevliga. Allt detta hämtas ur Bereishit (Första moseboken), kapitel 49.

Jakob, som också har namnet Israel, börjar sitt välsignande med att säga:

"Samlas här, jag vill förkunna vad som händer er i kommande dagar" Bereishit 49:1

Denna text ska ses både som en kommentar på det som har skett tidigare, hur bröderna har varit som personer, och det som kommer att ske i framtiden, vad som kommer att ske när de 12 brödernas efterkommande har bildat de 12 stammarna och bosätter sig i Kanaan (dagens Israel).

Här är två av de positiva välsignelserna (Judah och Josef):

Judah, dig prisar dina bröder,
du slår dina fiender på flykten.
Din faders söner bugar sig för dig.
Ett ungt lejon är Judah.
Du reser dig upp från ditt byte, min son.
Han lägger sig ner och vilar som ett lejon,
ett lejon som ingen vågar störa.
Spiran skall förbli hos Judah,
härskarstaven i hans hand.
En gång skall han motta tribut
och folken tvingas till lydnad.
Han binder sin åsna vid vinstocken,
sitt åsneföl vid rankan.
Han tvättar sin dräkt i vin,
sin klädnad i druvornas blod.
Hans ögon är mörkare än vin,
hans tänder vitare än mjölk.
49:8-12

Ett ungt fruktträd är Josef,
ett ungt fruktträd vid källan,
grenarna klättrar upp efter muren.
Skyttar ansätter honom,
bågskyttar går till anfall,
men han håller stadigt sin båge,
och smidigt rör sig hans hand.
Jakobs Mäktige, Herden, Israels Sten,
din faders Gud, han skall hjälpa dig,
Gud den Väldige, han skall välsigna dig
med välsignelser från himlen därovan,
välsignelser från djupet som vilar därnedan,
med välsignelser från bröst och sköte,
välsignelser från ax och blomma,
välsignelser från de uråldriga bergen,
lycka från de eviga höjderna.
Må detta strömma över Josefs huvud,
över hjässan på fursten bland bröder.
49:22-26

De som härstammar från Judah och Josef gav båda upphov till kungarätter, särskilt Judas stam, där Davids ätt kommer ifrån. Detta ska alltså vara kopplat till hur dessa två bröder handlade i sina liv:

Josef såldes som slav av sina bröder, men, så småningom, räddade han familjen från svält när de kom ner till Egypten och försonades med sina bröder.

När Reuben, den äldste, visade sig vara mindre duglig, tog Judah på sig ledarrollen i familjen. Han ville även offra sig själv i stället för Benjamin när denne anklagades för stöld.

Båda dessa kungliga stammar har fått stå för det bibliska Israels försvar - lejonet Judah, och bågskytten Josef.

Men hur var det med de negativa välsignelserna (förbannelser???). Här en sådan :

Shimon och Levi är bröder, deras svärd är våldets verktyg. Låt min själ sky deras råd och låt mig inte vara i lag med dem. I sin vrede dräpte de män, i självbelåtenhet stympade de oxar. Förbannad deras otyglade vrede, deras skoningslösa raseri. Jag skall sprida dem i Jakob, skingra dem över Israel.
49:5-7

Detta är en tydlig hänvisning till kapitel 34, "Våldtäkten av Dina", i parashat Vajishlach.
Dina var familjens enda dotter och när Jakob med familj slog tält nära staden Shechem (dagens Nablus) inträffade detta:

Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick en dag ut för att träffa flickorna i trakten. Shechem [prinsen hade samma namn som staden], som var son till hivén Hamor, hövdingen i landet, fick syn på henne, och han överföll henne och våldtog henne. Men han fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, han blev förälskad i flickan och sökte vinna hennes hjärta. Han sade till sin far Hamor: "Ordna så att den flickan blir min hustru." Bereishit 34:1-4

Hövdingen Hamor och hans son, Shechem, behåller lämnar Dina i staden och går ut för att förhandla om giftemål med hennes familj. Hamor och Shechem föreslår att de alla stiftar fred:

"Knyt släktskapsband med oss, ge era döttrar åt oss och tag ni våra döttrar."

Bröderna svarar "svekfullt". De kräver att alla män i staden ska omskära sig om stammarna ska kunna gifta sig med varandra. Hamor, Shechem och alla män i staden går med på detta.

På tredje dagen, när männen led av sina sår, tog två av Jakobs söner, Shimon och Levi, Dinas bröder, sina svärd och gick in i staden utan att möta motstånd och dödade alla av manligt kön. De dödade Hamor och hans son Shekem med svärd och tog sedan med sig Dina från Shekems hus och gav sig i väg.
Bereishit 34:25-26

När de kommer tillbaka hem är Jakob allt annat än glad:

Men Jakob sade till Shimon och Levi: "Ni har dragit olycka över mig och gjort mig förhatlig (stinkande) för dem som bor i landet, kanaaneerna och perisseerna. Vi är så få, och går de nu samman och anfaller mig, kommer både jag och min familj att förintas."
34:30

Bröderna får sista ordet i berättelsen med ett snabbt och händigt svar - en tydlig referens till en biblisk hederskultur, som tack och lov inte finns kvar inom judendomen idag.

De svarade: "Skall man få behandla vår syster som en hora?"

När Jakob, på sin dödsbädd, ska välsigna sina söner, många år senare, får Jakob det slutgiltiga ordet och har inte glömt bort deras våldsdåd och inte förlåtit dem för deras handlingar.

Låt min själ sky deras råd och låt mig inte vara i lag med dem. I sin vrede dräpte de män, i självbelåtenhet stympade de oxar.

Nyckelorden här är vrede och självbelåtenhet (också översatt som övermod). Här tror jag att gränsen går mellan självförsvar och oförsvarbar aggression. Det ligger inte bara i vad man gör, utan i vilka anda man gör det.

(Det finns säkert dem som läser detta och skulle vilja dra fler paralleller mellan berättelsen om våldtäkten av Dina och Israels krig mot Hamas, men det faller på sin egen absurditet: det ena är en biblisk familjetragedi och det andra är en politisk konflikt mellan två militära styrkor.)

Det är Jakobs beskrivning av hans två söners våldshandlingar som är det relevanta här. Under Israels 60-åriga historia har det alltför ofta, med alltför många fientligt inställda grannar, varit ytterst nödvändigt att ta till militära medel för att försvara landet och dess medborgare.

Tyvärr har det också hänt att Israels ledare har gått över den hårfina gränsen och inte längre handlat enbart i självförsvar, men med vrede och självbelåtenhet/övermod. Jag hoppas och ber för att det de inte ska falla in i samma fälla i denna konflikt.

Hur ska de istället handla? Gå tillbaka till de positiva välsignelserna så får vi svaret:

Judah, dig prisar dina bröder, du slår dina fiender på flykten. Din faders söner bugar sig för dig. Ett ungt lejon är Judah. Du reser dig upp från ditt byte, min son. Han lägger sig ner och vilar som ett lejon, ett lejon som ingen vågar störa.
Skyttar ansätter honom, bågskyttar går till anfall, men han håller stadigt sin båge, och smidigt rör sig hans hand. Jakobs Mäktige, Herden, Israels Sten, din faders Gud, han skall hjälpa dig, Gud den Väldige, han skall välsigna dig med välsignelser från himlen därovan, välsignelser från djupet som vilar därnedan, med välsignelser från bröst och sköte, välsignelser från ax och blomma, välsignelser från de uråldriga bergen, lycka från de eviga höjderna.

Må dessa välsignelser snart komma över hela Israel.

Shabbat shalom,
Läs mer om konflikten på DN.se 1, 2, 3, 4, 5, 6; SvD.se 1, 2, 3, 4, 5; Sydsvenskan 1, 2; Dagen 1, 2, 3; Al haMatzav; och mina förra inlägg här på Torahblogga 1, 2.