Anti-semitism? Hahaha...

Hej!

På bloggen judaistik.se tar Johan upp frågan om man får skämta om antisemitism. Han länkar till en film på Youtube, där seriefiguren Dennis har blivit Mischievous Mitchell en anti-semitisk unge som försöker provocera sina judiska grannar med gratis skinka.

Johan frågar:

Är detta roligt? Är detta okej, eftersom det är en jude som är upphovsman till det, eller är detta en icke acceptabel form av humor eftersom man inte vet hur mottagaren uppfattar det?

Jag är benägen att säga att det är "kosher" om en jude står bakom det, men att det går över gränsen om det kommer från en icke-jude.

Dubbelstandard? Ja, men än sen då?

Judisk humor har i alla tider gjort skämtat med den svartaste anti-semitismen och metaskämtat om judar som offer för anti-semitism.

Här är ett av många klassiska skämt som gör narr av både anti-semiten och juden:

Under medeltiden utmanade den lokala biskopen judarna och deras ledare till en disputation, med förhoppningen om att kunna bannlysa judarna om de förlorade.

Rabbinen kunde inte latin och biskopen kunde inte jiddish, så det enades om att de skulle debattera i tystnad.

Biskopen och rabbinen stirrade på varandra en lång stund innan biskopen höll upp tre fingrar. Rabbinen svarade med att hålla upp ett finger.
Biskopen viftade med ett finger över huvudet. Rabbinen pekade på marken under deras fötter.
Biskopen tog fram den katolska mässans bröd och vin och lägger fram dem på bordet. Rabbinen svarar med att sätta fram ett äpple.
Plötsligt ställer sig biskopen upp och utbrister: "Jag har inget mer att komma med! Judarna får stanna."

Efter disputationen förklarar han beslutet för sina rådgivare:
"Först visade jag tre fingrar för att representera treenigheten. Rabbinen svarade med ett finger för att visa att det bara fanns en Gud.
Sedan viftade jag med fingret för att beteckna att kyrkans makt sträcker sig över hela världen och han svarade med att peka på marken för att visa att Gud finns här på denna plats.
Sist tog jag fram vinet och brödet för att visa hur Kristus dog för våra synder och han tog fram ett äpple för att påminna mig om arvsynden i Edens lustgård.
Den listiga juden hade svar på allt jag hade att komma med!"

Samtidigt i synagogan ville judarna höra rabbinens förklaring.
"Först menade han att vi judarna bara hade tre dagar på oss att konvertera eller ge oss av. Jag svarade med att vi inte behöver ens en dags betänketid - vi vägrar!
Han viftar med fingret och menar att vi ska spridas för vinden, jag pekar på marken för att visa att vi stannar här!"
"Och sen då?" frågar judarna.
"Vem vet? Han dukade fram sin lunch, och jag tog fram min."

Denna sortens humor har fått ett nytändning de senaste åren speciellt bland unga amerikanska judar. Inställningen är att vi är stolta, självsäkra judar som kan skratta åt oss själva och åt antisemitism inbyggda absurditet.

Tidningen Heeb, t.ex. tar sitt namn från ett vanligt skällsord för jude och är verkligen en tidning med attityd!

Här är några av deras framsidor:


Komikern Sarah Silverman, vars humor är i sig väldigt kontroversiell och utmanande, håller upp ett lakan med ett hål i för Heebs "The Sex Issue". Anspelningen är på myten om ultra-ortodoxa som har sex genom ett hål i lakanet.

Heeb kommenterar Mel Gibsons Jesus-film med ett upp-och-ner-vänt kors, en jew-with-an-attitude-Jesus och texten: "Back off, Braveheart!"

Heebs version av Stålmannen (vars uppehovsmän är två judar...)

Och för "The Goy Issue" valde Heeb Cheryl Hines som spelar den judiske komikern Larry Davids icke-judiska hustru i TV-serien Simma lungt, Larry!

Ett av de bästa sätten att hantera anti-semitismen i världen (samtidigt som vi aktivt och allvarligt bekämpar den) är att inte låta den beröva oss vår självkänsla och självsäkerhet i världen.

Detta gör vi bland annat genom att skratta åt den!

Finns det ett bättre sätt att oskadliggöra den?

Kol tuv!

Benjamin